Diminishing green bond premia have been associated with the risk of greenwashing. In response, third-party verification (TPV) has emerged as a market-driven solution to mitigate risks from asymmetric information and safeguard the credibility of green bonds. This thesis examines the complexities of TPV mechanisms within the green bond market, employing a novel approach by comparing two leading verification institutions: the Climate Bonds Initiative (CBI) and the International Capital Market Association (ICMA). The goal is to ascertain the effectiveness of TPV and examine their impact on bond yields. Additionally, this study examines the role of these verification systems in reducing information asymmetry and mitigating the threat of greenwashing. Utilising propensity score matching, our analysis reveals a TPV premium ranging from approximately -15 to -19 basis points (bps) for green bonds verified by the CBI, while the ICMA does not reliably demonstrate a TPV premium. Furthermore, our investigation extends to the differential impact of TPV on government and corporate green bonds. We find a clearer TPV premium for corporate green bonds verified by the CBI, estimated at -21 to -23 bps, compared to government green bonds, which yielded insignificant findings. Complementing our quantitative findings, a key informant interview provides nuanced insights. We also uncover potential biases inherent in dataset preferences favouring specific verification institutions. Our research highlights the efficacy of verification through the CBI, as the advantages significantly outweigh the associated costs, making it a sensible choice for issuers. Moreover, we advocate for the adoption of uniform reporting standards to streamline administrative processes and enhance transparency, particularly for corporate green bond issuers. / Minskande premievärden på gröna obligationer har kopplats till risken för greenwashing. Som svar på detta har tredjepartsverifiering (TPV) framträtt som en marknadsdriven lösning för att minska riskerna från asymmetrisk information och säkerställa trovärdigheten hos gröna obligationer. Denna avhandling undersöker komplexiteten i TPV-mekanismer inom marknaden för gröna obligationer, genom att jämföra två ledande verifieringsinstitutioner: Climate Bonds Initiative (CBI) och International Capital Market Association (ICMA). Målet är att fastställa effektiviteten av TPV och undersöka deras inverkan på obligationsräntor. Fortsättningsvis, granskar denna studie rollen av dessa verifieringssystem i att minska informationsasymmetri och motverka hotet om greenwashing. Genom att använda propensity score matching avslöjar vår analys en TPV-premie på cirka -15 till -19 baspunkter (bp) för gröna obligationer verifierade av CBI, medan ICMA inte på ett tillförlitligt sätt visar en TPV-premie. Vidare undersöker vi den differentierade effekten av TPV på gröna stats- och företagsobligationer. Vi finner en tydligare TPV-premie för företagsobligationer verifierade av CBI, uppskattad till -21 till -23 bp, jämfört med statsobligationer, som inte gav signifikanta resultat. För att komplettera våra kvantitativa resultat, ger en intervju med en nyckelinformant nyanserade insikter. Vi upptäcker även potentiell partiskhet inneboende i datasettet som gynnar specifika verifieringsinstitutioner. Vår forskning belyser effektiviteten av verifiering genom CBI, eftersom fördelarna överväger de associerade kostnaderna, vilket gör det till ett vettigt val för emittenter. Dessutom förespråkar vi antagandet av enhetliga rapporteringsstandarder för att förenkla administrativa processer och förbättra transparensen, särskilt för emittenter av gröna företagsobligationer.