Diminishing green bond premia have been associated with the risk of greenwashing. In response, third-party verification (TPV) has emerged as a market-driven solution to mitigate risks from asymmetric information and safeguard the credibility of green bonds. This thesis examines the complexities of TPV mechanisms within the green bond market, employing a novel approach by comparing two leading verification institutions: the Climate Bonds Initiative (CBI) and the International Capital Market Association (ICMA). The goal is to ascertain the effectiveness of TPV and examine their impact on bond yields. Additionally, this study examines the role of these verification systems in reducing information asymmetry and mitigating the threat of greenwashing. Utilising propensity score matching, our analysis reveals a TPV premium ranging from approximately -15 to -19 basis points (bps) for green bonds verified by the CBI, while the ICMA does not reliably demonstrate a TPV premium. Furthermore, our investigation extends to the differential impact of TPV on government and corporate green bonds. We find a clearer TPV premium for corporate green bonds verified by the CBI, estimated at -21 to -23 bps, compared to government green bonds, which yielded insignificant findings. Complementing our quantitative findings, a key informant interview provides nuanced insights. We also uncover potential biases inherent in dataset preferences favouring specific verification institutions. Our research highlights the efficacy of verification through the CBI, as the advantages significantly outweigh the associated costs, making it a sensible choice for issuers. Moreover, we advocate for the adoption of uniform reporting standards to streamline administrative processes and enhance transparency, particularly for corporate green bond issuers. / Minskande premievärden på gröna obligationer har kopplats till risken för greenwashing. Som svar på detta har tredjepartsverifiering (TPV) framträtt som en marknadsdriven lösning för att minska riskerna från asymmetrisk information och säkerställa trovärdigheten hos gröna obligationer. Denna avhandling undersöker komplexiteten i TPV-mekanismer inom marknaden för gröna obligationer, genom att jämföra två ledande verifieringsinstitutioner: Climate Bonds Initiative (CBI) och International Capital Market Association (ICMA). Målet är att fastställa effektiviteten av TPV och undersöka deras inverkan på obligationsräntor. Fortsättningsvis, granskar denna studie rollen av dessa verifieringssystem i att minska informationsasymmetri och motverka hotet om greenwashing. Genom att använda propensity score matching avslöjar vår analys en TPV-premie på cirka -15 till -19 baspunkter (bp) för gröna obligationer verifierade av CBI, medan ICMA inte på ett tillförlitligt sätt visar en TPV-premie. Vidare undersöker vi den differentierade effekten av TPV på gröna stats- och företagsobligationer. Vi finner en tydligare TPV-premie för företagsobligationer verifierade av CBI, uppskattad till -21 till -23 bp, jämfört med statsobligationer, som inte gav signifikanta resultat. För att komplettera våra kvantitativa resultat, ger en intervju med en nyckelinformant nyanserade insikter. Vi upptäcker även potentiell partiskhet inneboende i datasettet som gynnar specifika verifieringsinstitutioner. Vår forskning belyser effektiviteten av verifiering genom CBI, eftersom fördelarna överväger de associerade kostnaderna, vilket gör det till ett vettigt val för emittenter. Dessutom förespråkar vi antagandet av enhetliga rapporteringsstandarder för att förenkla administrativa processer och förbättra transparensen, särskilt för emittenter av gröna företagsobligationer.

Genom styrning av finansiella medel har gröna obligationer fått en viktig roll i utvecklingen mot ett miljömässigt hållbart samhälle. Extern granskning av gröna obligationer styrs idag genom frivilliga marknadsstandarder, varav GBP är den vanligaste. Dessutom har EU nyligen presenterat en egen frivillig standard med särskild tillsyn. Bättre tillgång till klimatrelaterad information samt tydliga och gemensamma definitioner av gröna aktiviteter är förutsättningar för att investerare mer effektivt ska flytta kapital till miljömässigt hållbara verksamheter för att stötta omställningen till en mindre fossilbaserad ekonomi. I den här uppsatsen visas att dagens betygsättning, olika bedömningsmetoder till trots, torde vara relativt pålitlig, men att det finns utrymme att önska högre jämförbarhet och därmed ökad investerartillit. Tydligare marknadsstandarder kan vara en viktig aspekt för att öka betygens pålitlighet allt eftersom marknaden för gröna obligationer expanderar. Analysen visar att lagstiftning som leder till ökad mängd publicerad granskning genom gröna betyg torde gynna transparensen samtidigt som ryktesrisken vid intressekonflikter bör innebära motvillighet gentemot felaktig bedömning. Samtidigt kan överdriven reglering begränsa möjligheterna för innovation, utveckling och expansion av marknaden som helhet. Det torde därmed vara i lagstiftarens intresse att inte införa alltför sträng reglering, eftersom risk att inte kunna uppnå den finansiering av klimatmålen som önskas då uppstår. Eftersom gröna obligationer är ett internationellt fenomen behöver världens länder arbeta tillsammans mot gemensamma standarder i syfte att nå klimatmålen.  I det fall tvingande reglering ska införas bör den vara på som lägst EU-nivå. För marknadsbalans mellan aktörerna och jämförbarhet mellan obligationerna är det viktigt att regleringen inte upplevs otydlig. Regleringen måste dessutom vara generell och så pass flexibel att den kan möta teknologisk utveckling och förändrade förhållanden på marknaderna utan att processen blir för långdragen. Så länge målet är att ha en europeisk kapitalmarknad där aktörerna kan tillhandahålla finansiella tjänster nationsövergripande krävs finansiell tillsyn som inte stannar vid nationsgränserna. På sikt torde Esma vara lämpligast att överse samtliga granskare av gröna obligationer verksamma på den europeiska marknaden. För detta krävs utökad reglering som ger Esma ökad behörighet såväl som ökade resurser för att effektivt kunna utföra tillsynsarbetet. / Through the management of financial resources, green bonds have received an important role in the development towards an environmentally sustainable society. External review of green bonds is today subject to voluntary market standards, of which GBP is the most common. In addition, the EU has recently presented its own voluntary standard, which includes supervision. Better access to climate-related information and clear and harmonised definitions of green activities are prerequisites for investors to move capital more efficiently to environmentally sustainable businesses to support the transition to a less fossil-based economy. With this paper it is shown that the current rating, despite different assessment methods, should be relatively reliable, but that there is room to wish for higher comparability and thus increased investor confidence. Clearer market standards can be an important aspect in increasing the reliability of ratings as the market for green bonds expands. The analysis shows that legislation that leads to an increased number of published reviews through green ratings should promote transparency, while the risk of rumors in the event of conflicts of interest should imply reluctance to make incorrect assessments. At the same time, excessive regulation may limit the opportunities for innovation, development and expansion of the market as a whole. Thus, it should be in the interest of the legislator not to introduce a regulation which is too strict, as the risk of not being able to achieve the desired financing of the climate goals then arises. As green bonds are an international phenomenon, all countries need to work together towards common standards in order to achieve the purpose of the climate goals. In the event that mandatory regulation is to be introduced, it should at least be at EU level. For market balance between the market participants as well as comparability between the bonds, it is important that the regulation is not perceived as unclear. In addition, regulation must be general and flexible enough to meet technological developments and new market conditions without the process becoming too lengthy. As long as the goal is to have a European capital market where market participants can provide financial services nationwide, financial supervision that does not stop at national borders is required. In the long run, ESMA should be the most appropriate authority to oversee all examiners of green bonds operating in the European market. This requires increased regulation that gives ESMA increased authority, as well as increased resources in order to be able to carry out the supervisory work effectively.