Allemansrätten är ett kandidatarbete som utifrån det givna programmet för fiskmarknad på Skeppsbron i Stockholm, ämnar besvara frågan; hur denna plats på mesta möjliga sätt kan tjäna flest? Förslaget tar till vara och inkorporerar det gamla tullhuset i sitt program. Avsikten har varit att med utgångspunkt i tullhusets i-balkskonstruktion och låglutande sadeltak, inspireras av det gamla, utan att nostalgiskt kopiera. Placeringen av tillägget har styrts av befintliga siktlinjer mellan Järntorget och Skeppsbron, där förhoppningen varit att öka människoflödet till och från Gamla stan genom en ny plats i blickfånget. En restaurang, ett torg, en saluhall, en sushibar och ett fiskrenseri levandegör kajen året runt och över dygnets alla timmar. Samtidigt erbjuds förbipasserande en naken inblick i hanteringen av fisk från nyfångad, till bearbetad råvara över disk och slutligen den förädlade rätten på tallriken. Restaurang Allemansrätten serverar en rätt om dagen utifrån tillgång, ej efterfrågan. Platsen i sig erbjuder sittplatser utomhus för var man, när som helst, samt aspirerar på att belysa det personliga ansvar vi bär som konsumenter och medmänniskor. / The right of public access is a proposition for a fish market at Skeppsbron in Stockholm. The posed question to begin with has been; how to make this into a site that in numerous ways can relate to a wide range of people. Incorporated in this proposition is the old customhouse which is located on the site today. With the intention to be inspired by the old but without plagiarizing, the constructive elements and shapes can be recognised in the new supplement. Located in a way that makes it visible from Järntorget, the idea is to increase the movement of pedestrians between Old town and Skeppsbron. The new site holds a restaurant, a square, a marketplace and a sushi bar in an ambition to make this a place with activity all year around every hour of the day. Pedestrians are also given the opportunity to see for themselves the handling of fish from newly catched, to dinner on a plate. The restaurant serves one dish a day, based upon accessibility, not demand. The square itself offers places to sit down for anyone at anytime and aspires to remind us of the individual responsibility of our own consumption.

mat är en del av dagarna vi lever. fisk är en del av staden vi bor i. nu som då möts vi där - vid bordet, över disken, i hamnen.på skeppsbron är avstånden små och stora. den sociala scenen och hamnens råhet är båda en del av karraktären. så har platsen alltid fungerat och spåren finns i var gatsten. genom renseriet, rökeriet och bistron får gästerna ta del av hela fiskens förädlingsprocess. från den ocensurerade rensningen, beredningen i rökeriet till den tillagade måltiden i bistron.de tullhus i funkisstil som idag ses på kajen talar om skeppsbron i alla dess lager. paul hedqvists enkla bruksarkitektur är beviset på insikter vi kan lära av. genom att bevara tullhuset och låta bistron ta rum i det slitna skalet rycks inga lager bort.min byggnad består av två volymer - renseriet och rökeriet. precis som tullhusen är de varierande i skala och interiöra material. besökaren ska kunna läsa av processen i arkitekturen. rensieriets kala betong mot rökeriets kakelbeklädnad, till bistrons varma träbeklädnad.mitt förslag undersöker tiden som var och tiden som är. fast mest den tid som ännu inte finns. om mötena vid bordet, över disken, i hamnen som ännu inte hänt. skeppsbron kan vara en plats för det, igen. / food is a part of the days we live. fish is a part of the city we live in. we meet at the table, at the counter, in the harbour. like we always have done, like we always will. the distances at skeppsbron are both small and large. the social scene and the harbours rawness are both a part of the character. skeppsbron has always been like that, and the traces are to be found in every cobblestone. through the cleanery, smokery and the bistro the guests take part of the whole process of the fish. from the uncensored cleaning, the preparation in the smokery to the cooked meal in the bistro. the customs house on the site are build in an functionalistic architectural tradition designed by paul hedqvist. the simple construction says something about the place, that we can learn from. by keeping the building all the layers of the place are kept. my building consists of two volumes - the cleanery and smokery. like the costums house they are varying in scale and interior materials. the guest should be able to read the process in the architecture. the cleanery’s naked concreteagainst the smokery’s tile covering, to the bistro’s warm plywood interior. my proposition investigates the time that was and the time that is, but above all the time that is yet to come. about the meetings at the table, at the counter and and in the harbour that has not happened. skeppsbron might be a place for that, again.

Här är norr, här är Stockholm simmande palats och ruckel. Tomas Tranströmer: Inomhuset är oändligt ur För levande och döda (1989) Skeppsbron i Stockholm är ett stadsrum i förändring. I och med att Slussens ombyggnad står för dörren väntar en ny framtid platsen. Den äger en stor potential men upplevs idag som bortglömd och själlös. Trots sin historia som Sveriges främsta hamn och marknadsplats är det få som avsiktligen kommer hit. I mitt projekt har jag försökt att, med hjälp av Tranströmers poesi och tecknande av rummet, försökt finna platsens karaktär och själ, samt utifrån vad jag funnit addera nya program och rumssamband till platsen. Förslaget är en sekvens som gradvis behåller, skalar av och skippar befintliga tullhus. Mina huvudsyften har varit att tillgängliggöra, koppla samman samt inte minst att bereda plats för människan. Jag kommer för sällan fram till vattnet. Men nu är jag här, bland stora stenar med fridfulla ryggar. Stenar som långsamt vandrat baklänges upp ur vågorna Tomas Tranströmer: Långsam musik ur Klanger och spår (1966) / Here is the north, here is Stockholm swimming palaces and hovels. Tomas Tranströmer: Indoors is endless from For the Living and the Dead (1989) Skeppsbron is a Stockholm cityscape going through changes. With the refurbishment of Slussen in the works, a whole new future awaits the site. It is a place full of potential, but at the moment neglected and lacking character. The small number of people deliberately visiting Skeppsbron belies its historical importance as the main port and marketplace of Sweden. My project is an attempt to find the soul and essence of the place, using Tranströmers poetry and my own drawings as a starting point. Building on my findings I have added new programs and spatial connections to the site. The proposal includes a sequence gradually moving from conserving, to stripping down to altogether removing existing pavilions. My main aspirations have been improving accessibility, interconnecting and last but not least making way for people. I come down to the water too seldom. But here I am now, among large stones with peaceful backs. Stones which slowly migrated backwards up out of the waves. Tomas Tranströmer: Slow Music from Bells and Tracks (1966)