Motiverade medarbetare är nyckeln till framgång. Trots att motivation är ett komplext fenomen är det både omtalat och omdiskuterat inom organisatorisk forskning. Syftet med denna studie är att undersöka huruvida Herzbergs tvåfaktorteori samt Ryan och Decis självbestämmandeteori kan appliceras som förklaringsmodeller för motivationen hos servicetekniker på Företag X. Tvåfaktorteorin gör en åtskillnad mellan yttre hygienfaktorer och inre motivationsfaktorer. Hygienfaktorerna är grundläggande för medarbetarens trivsel på arbetsplatsen samtidigt som motivationsfaktorerna associeras till medarbetarens motivation och arbetstillfredsställelse. Likaså avser självbestämmandeteorin att det finns en diskrepans mellan inre och yttre motivation, men detta anses vara förknippat med arbetets grad av autonomi samt tillfredsställelsen av basbehoven autonomi, kompetens och samhörighet. Därtill framhåller teorin att inre motiverat beteende är prototypiskt autonomt, medan yttre motivation kan internaliseras och således vara kontrollerad eller autonom.  För att besvara frågeställningarna genomfördes digitala intervjuer med sju servicetekniker på Företag X. I förhållande till tvåfaktorteorin visar resultatet att hygienfaktorerna är avgörande för minskad vantrivsel, men även betydande för ökad trivsel samt motivation. Dock framkommer att motivationsfaktorerna arbetet i sig, personlig utveckling och bekräftelse är de som övergripande bidrar till serviceteknikernas motivation i arbetet. Resultatet visar vidare i relation till självbestämmandeteorin att arbetsuppgifter som upplevs som intressanta och roliga innefattar en hög grad av autonomi samtidigt som betungande arbetsuppgifter genomförs enligt regler satta av arbetsgivaren. Företag X fokuserar på belöningar i syfte att motivera servicetekniker i arbetet, men detta ger sammantaget inte önskad effekt.    Med beaktning av resultatet och den kritik som lyfts fram i studien, kan man diskutera relevansen av tvåfaktorteorin och självbestämmandeteorin som förklaringsmodeller för motivationen för serviceteknikerna på Företag X.

Denna studie undersöker två företag inom samma snabbmatskedja, av ungefär samma storlek, personalmängd, och ålders- och könsfördelning. Syftet med studien är att avgöra om Systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM) är en faktor som påverkar medarbetarnas upplevda hälsa. Tre frågeställningar ställs: "Hur fungerar det Systematiska arbetsmiljöarbetet på respektive företag?" "Hur upplever medarbetarna arbetsmiljön?" och "Hur upplever medarbetarna sin hälsa?". Genom att besvara och diskutera dessa försöker vi uppfylla studiens syfte. Empirin består av två strukturerade intervjuer, med respektive restaurangchef, för att kunna avgöra och utläsa skillnader i företagens arbete med SAM. Parallellt med detta genomförs också en enkätstudie, riktad till medarbetarna, där dessa får skatta sin arbetsmiljö och sin egen upplevda fysiska och psykiska hälsa. Av resultatet av de två strukturerade intervjuerna framgår att det ena företaget, som vi valt att kalla Företag A, fäster stor vikt vid SAM, medan det andra företaget, som vi kallar Företag B, ej bedriver SAM i någon större utsträckning. Enkätstudien som genomförs bland medarbetarna visar att medarbetarna på Företag A upplever arbetsmiljön som mer tillfredsställande än medarbetarna på Företag B, och medarbetarna på Företag A skattar även sin fysiska och psykiska hälsa som bättre än de på Företag B. En enkel komparativ metod säger oss då att Företag A bedriver SAM i större utsträckning än Företag B, och Företag A har även medarbetare med en bättre upplevd fysisk och psykisk hälsa. I diskussionen förklaras våra slutsatser med Karaseks teorier om krav/kontroll såväl som Hertzbergs tvåfaktorsteori om hygien- och motivationsfaktorer i arbetet. Slutsatserna av studien är att SAM troligtvis är en faktor som påverkar medarbetarnas upplevda hälsa och att medarbetare som arbetar med SAM har en bättre upplevd hälsa än de som inte gör det. Vi menar således att ett väl utfört SAM resulterar i ökad upplevd hälsa hos medarbetarna.