Det här är en studie av LVU-domar i Västerbottens län. De studerade domarna utgörs av samtliga LVU-domar i Västerbottens län åren 2013 och 2017. Totalt omfattas studien av 241 domarna avseende 315 barn. Domarna är undersökta utifrån såväl kvantitativ som kvalitativ metod. Den kvantitativa studien visar statistik över domarna och identifierar tolv skiljaktiga domar avseende rekvisiten beredande av vård (§1); omsorgsbrist (§2) samt annat socialt nedbrytande beteende (§3) inom LVU. Den kvalitativa studien av de tolv skiljaktiga domarna har genomförts med innehållsanalys. Den här analysen har identifierat teman och subteman och identifierar skäl och motiveringar till diskrepansen mellan socialnämndens utredning och förvaltningsrättens domskäl. Identifierade teman är barns utsatthet, föräldraförmåga, barnets egna förutsättningar, våld i nära relation, skolan, placering och rättssäkerhet. Studien visar att antalet LVU-ärenden i Västerbottens län har ökat från år 2013 till år 2017. Förändringen åskådliggör en ökning i antalet domar från 96 domar år 2013 till 145 domar år 2017. Resultatet av studien pekar på en komplexitet i riskbedömning gällande barns bästa och barns behov. Utredningar kompliceras av behandlingslogik kontra rättslogik och de subjektiva bedömningar som förvaltningsrätten har att ta ställning till. Ett placeringsbeslut ska vara rättssäkert och grundat i en övertygelse om att beslutet innebär en förbättrad situation för barnet. Resultatet visar även att omgivningsfaktorer såsom skola och NPF-diagnoser kan påverka barns utsatthet och inte enbart på grund av bristande föräldraförmåga eller utifrån barnets eget beteende.