Submitted by Luciana Ferreira (lucgeral@gmail.com) on 2016-09-16T15:27:12Z No. of bitstreams: 2 Dissertação - Marcia Felipe Mendes - 2016.pdf: 3733938 bytes, checksum: a83e0262d1671e990c617cd0061f8d2f (MD5) license_rdf: 0 bytes, checksum: d41d8cd98f00b204e9800998ecf8427e (MD5) / Approved for entry into archive by Luciana Ferreira (lucgeral@gmail.com) on 2016-09-16T15:27:41Z (GMT) No. of bitstreams: 2 Dissertação - Marcia Felipe Mendes - 2016.pdf: 3733938 bytes, checksum: a83e0262d1671e990c617cd0061f8d2f (MD5) license_rdf: 0 bytes, checksum: d41d8cd98f00b204e9800998ecf8427e (MD5) / Made available in DSpace on 2016-09-16T15:27:41Z (GMT). No. of bitstreams: 2 Dissertação - Marcia Felipe Mendes - 2016.pdf: 3733938 bytes, checksum: a83e0262d1671e990c617cd0061f8d2f (MD5) license_rdf: 0 bytes, checksum: d41d8cd98f00b204e9800998ecf8427e (MD5) Previous issue date: 2016-02-26 / Fundação de Amparo à Pesquisa do Estado de Goiás - FAPEG / Because of the toxicological relevance of pesticides introduced into the environment through agricultural practices, it is necessary to develop simple methodologies with low cost, enabling remove these pollutants from the environment, in particular of water intended for human consumption. The adsorption process is an efficient and low cost technique that have wide application. The adsorbent capacity of the leaves of Typha angustifolia L. herbaceous perennial plant belonging to the family Typhaceae, in Brazil it is also popularly known as taboa, was investigated for the removal of pesticides trifluralin, chlorpyrifos and α-endosulfan from aqueous medium. The the analytical method using solid phase extraction (SPE) and chromatography with electron capture detector (GC/ECD) was optimizates and validate. The validation criterions were reached and the analytical methos was considered efficient for trifluralin, chlorpyrifos and α-endosulfan quantification in an aqueous medium, providing credibility to the results obtained in the adsorption experiments. The adsorption capacity of T. angustifolia was evaluated under different parameters: treatment of the material, amount of material, contact time between the plant material and the pesticides solution and concentration of the pesticides solution. The results showed that treatment of the material with distilled water and was satisfactory and, for all doses evaluated the pesticide removal was efficient, with best results obtained at a dose of 3.0 g L-1 , equivalent to 60 mg of adsorbent in 20.0 mL of solution, in which the pesticide removal were between 73 and 80%. The adsorption kinetics of the pesticide by T. angustifolia showed that the adsorption equilibrium was reached in 40 minutes for all pesticides, removing up to 90% and using a very small amount of plant material (3 g L-1 ). The experimental data were evaluated using the kinetic models of pseudo-first order, pseudo-second order and Avrami. One of the limitations encountered in the concentration influence study is the limited solubility of the agrochemical in aqueous medium (between 0.33 and 1.00 mg L-1 ), resulting in the study of a small concentration range in the adsorption experiments. To study the pesticides adsorption mechanism by T. angustifolia material, the experimental data were applied to Langmuir, Freundlich and Sips non-linear isotherms models. Additional tests showed that the adsorption capacity is unaffected when using natural water in the adsorption experiments. The results indicate that the material obtained from of T. angustifolia leaves, has a great potential to be used as an alternative adsorbent material in pesticide contaminated aqueous solution treatment. / Devido à relevância toxicológica dos agrotóxicos introduzidos no ambiente através de práticas agrícolas, torna-se necessário o desenvolvimento de metodologias simples e de baixo custo, que permitam remover esses poluentes do meio ambiente, em especial, das águas destinadas a consumo humano. O processo de adsorção é uma técnica que possui grande aplicação, por ser eficiente e de baixo custo. A capacidade adsorvente das folhas de Typha angustifolia L., planta herbácea perene pertencente à família Typhaceae, no Brasil também conhecida popularmente como taboa, foi investigada para a remoção dos agrotóxicos trifluralina, clorpirifós e α-endossulfam de meio aquoso. Foi realizada a otimização e validação da metodologia analítica de extração em fase sólida (SPE) e determinação por cromatografia gasosa utilizando-se o detector por captura de elétrons (GC/ECD). A metodologia (SPEGC/ECD) atendeu aos critérios de validação estabelecidos e foi eficiente para a quantificação dos agrotóxicos em meio aquoso, fornecendo credibilidade aos resultados obtidos nos ensaios de adsorção. A capacidade de adsorção da T. angustifolia foi avaliada sob diferentes parâmetros: tratamento do material, dose de material, tempo de contato entre o material vegetal e a solução dos agrotóxicos e concentração dos agrotóxicos na solução. Os resultados obtidos mostraram que o tratamento do material com água destilada foi satisfatório e que para todas as doses de adsorvente avaliadas a remoção dos agrotóxicos foi eficiente, sendo obtido um melhor resultado para a dose de 3,0 g L-1 , equivalente a 60 mg de adsorvente para 20,00 mL de solução, onde se obteve remoção entre 73 e 80% dos agrotóxicos. O estudo cinético do processo de adsorção dos agrotóxicos pela T. angustifolia mostrou que o equilíbrio de adsorção foi alcançado em 40 minutos, para todos os agrotóxicos, com remoção de até 90%, utilizando uma dose muito pequena de material vegetal (3 g L-1 ). Os dados experimentais foram avaliados utilizando-se os modelos cinéticos de pseudo-primeira ordem, pseudo-segunda ordem e Avrami. Uma das limitações encontradas no estudo da influência da concentração foi a solubilidade limitada dos agrotóxicos em meio aquoso (entre 0,33 e 1,00 mg L-1 ), que fez com que os ensaios de adsorção fossem avaliados para uma pequena faixa de concentração. Para estudar o mecanismo de adsorção dos agrotóxicos pelo material T. angustifolia, os dados experimentais foram aplicados aos modelos não lineares de Langmuir, Freundlich e Sips. Ensaios adicionais mostraram que a capacidade de adsorção é pouco afetada quando se utiliza água natural obtida em represas nos ensaios de adsorção. Os resultados obtidos indicam que o material vegetal, obtido a partir das folhas de T. angustifolia, possui um grande potencial para ser utilizado como material adsorvente alternativo no tratamento de meio aquoso contaminado com os agrotóxicos trifluralina, clorpirifós e α-endossulfam.

Cattails (Typha spp.) are invasive and tend to decrease the biodiversity and area of open water of marshes, particularly where the natural hydrological cycles have been altered, as in Delta Marsh, Manitoba. Understanding the distribution of T. latifolia L., T. angustifolia L., their hybrid, T. x glauca Godr., and the environmental variables associated with their habitats, may give valuable insight for managing cattails. The distribution of these cattail species and hybrid were surveyed in 2011 in prairie pothole and roadside ditch marshes across southwestern Manitoba and southeastern Saskatchewan. Plants were identified by analysis of microscopic leaf-lamina margin characteristics. T. x glauca was most widespread, followed by T. latifolia, whereas T. angustifolia was rare and only found as far west as central Manitoba. Current understanding of the correlations between cattail invasions and their environment is conflicting and largely based on lacustrine wetland studies. A generalized linear model was developed. The model explained approximately 40% of the variation in T. x glauca distribution in the prairie potholes and ditches. The model included the environmental variables of sediment Olsen-P, sediment nitrate-N, water pH, litter depth, surrounding land use, and the interaction between Olsen-P and nitrate-N. Olsen-P was the most important of these variables, because its removal from the model significantly reduced the residual deviance of the model (P=0.05). In a survey of 13 transects throughout Delta Marsh in 2009, hybrid cattail, T. x glauca, was dominant, T. angustifolia was rare, and T. latifolia was absent. ANOVA linear regression (P=0.05) revealed that above-ground biomass was correlated with mean cattail ramet height, cattail ramet density, and standing litter biomass. Cattail ramet density was negatively correlated with sampling date and positively correlated with standing litter biomass. Mean cattail height was correlated with fallen litter biomass. One-way ANOVA (P=0.05) revealed that fallen litter biomass was lowest in quadrats closer to the open water, and mean cattail height was greatest at the quadrats closest to the open water. While mean cattail height differed depending on whether the cattail stand was a hybrid monoculture or a mixed stand of T. x glauca and T. angustifolia, no other cattail population variables were correlated with stand type. As revealed by one-way ANOVA (P=0.05), water conductivity, sediment texture, total-N, nitrate-N, Olsen-P, and organic-C were not important variables in the distributions of T. x glauca or T. angustifolia at Delta Marsh. Therefore, managing the nutrient levels at Delta Marsh would not likely be important for limiting the distribution of the cattails at this marsh. However, reducing the P concentration in pothole and ditch marshes may limit cattails in those environments.

Mémoire numérisé par la Division de la gestion de documents et des archives de l'Université de Montréal.

<p>Detta examensarbete är utfört på plats i Lajaedo, Brasilien och i anslutning till Sanitário de Lajeado – RS, Brasilien, mellan januari till maj 2010. I samband med denna rapport utfördes två andra examensarbeten inom samma områden. Det är menat att denna rapport skall ligga till grund för framtida projekt och beslut om utökad lakvattenrening.Lajeado ligger i södra Brasilien ca 100 km från atlantkusten. 10 km utanför Lajeado ligger en ung avfallsdeponi på ca 15 000 m2 till ytan med tillhörande lakvattenrening med ett utjämningsmagasin, en syrsättningsbassäng samt sedimentering. Deponin tar emot 42 ton fast kommunalt avfall per dag och har ett lakvattenflöde på genomsnitt 0,5 – 1,0 m3/h.Syftet med denna rapport är att undersöka vilken inverkan vegetation har på reningen av lakvatten inom parametrarna TKN, BOD5 och COD, i småskaliga våtmarker av typen rotzonsanläggning. Då den befintliga reningen på plats har svårt att uppfylla vissa uppsatta lagkrav.Sammansättningen på och mängden av lakvatten beror främst på faktorerna, nederbörd, Temperatur och nedbrytningen i deponin.Vegetationens har många olika betydelser i en rotzonsanläggning. Plantan transporter ner syre till dess rotsystem där syremolekyler diffunderar ut. Vegetation fungerar även som en extern kolkälla vid denitrifikationsteget. Det är viktigt att vegetationen trivs och rotsystemet är välutvecklat, för att få en maximal reduktion av föroreningar i våtmarken.Åtta småskaliga våtmarker byggdes upp i anslutning till lakvattenreningen, i avkapade plasttunnor. Alla våtmarker byggdes upp med unika förutsättningar för att kunna jämföra resultatet. Två olika substrat användes och jämfördes, i fyra kar planterades vegetation och fyra utan, fyra hade kontinuerligt flöde som jämfördes med fyra kar med batch flow.Resultaten visar att växterna inte har någon större inverkan på reningsgraden av BOD5, COD och TKN. Men såg tydliga tecken på högre vattenavdunstning i våtmarkerna med biomassa och generellt högre halter av BOD5, COD och TKN i jämförelse med våtmarkerna utan biomassa. Vegetationen hann inte acklimatisera sig till miljön i våtmarkerna, men det var på god väg. För att få ett bättre resultat och en mer signifikant skillnad mellan våtmarkerna skulle försöken ha pågått under en längre tid. Det behövs mer forskning och projekt under en längre period.Detta examensarbete är utfört på plats i Lajaedo, Brasilien och i anslutning till Sanitário de Lajeado – RS, Brasilien, mellan januari till maj 2010. I samband med denna rapport utfördes två andra examensarbeten inom samma områden. Det är menat att denna rapport skall ligga till grund för framtida projekt och beslut om utökad lakvattenrening.Lajeado ligger i södra Brasilien ca 100 km från atlantkusten. 10 km utanför Lajeado ligger en ung avfallsdeponi på ca 15 000 m2 till ytan med tillhörande lakvattenrening med ett utjämningsmagasin, en syrsättningsbassäng samt sedimentering. Deponin tar emot 42 ton fast kommunalt avfall per dag och har ett lakvattenflöde på genomsnitt 0,5 – 1,0 m3/h.Syftet med denna rapport är att undersöka vilken inverkan vegetation har på reningen av lakvatten inom parametrarna TKN, BOD5 och COD, i småskaliga våtmarker av typen rotzonsanläggning. Då den befintliga reningen på plats har svårt att uppfylla vissa uppsatta lagkrav.Sammansättningen på och mängden av lakvatten beror främst på faktorerna, nederbörd, Temperatur och nedbrytningen i deponin.Vegetationens har många olika betydelser i en rotzonsanläggning. Plantan transporter ner syre till dess rotsystem där syremolekyler diffunderar ut. Vegetation fungerar även som en extern kolkälla vid denitrifikationsteget. Det är viktigt att vegetationen trivs och rotsystemet är välutvecklat, för att få en maximal reduktion av föroreningar i våtmarken.Åtta småskaliga våtmarker byggdes upp i anslutning till lakvattenreningen, i avkapade plasttunnor. Alla våtmarker byggdes upp med unika förutsättningar för att kunna jämföra resultatet. Två olika substrat användes och jämfördes, i fyra kar planterades vegetation och fyra utan, fyra hade kontinuerligt flöde som jämfördes med fyra kar med batch flow.Resultaten visar att växterna inte har någon större inverkan på reningsgraden av BOD5, COD och TKN. Men såg tydliga tecken på högre vattenavdunstning i våtmarkerna med biomassa och generellt högre halter av BOD5, COD och TKN i jämförelse med våtmarkerna utan biomassa. Vegetationen hann inte acklimatisera sig till miljön i våtmarkerna, men det var på god väg. För att få ett bättre resultat och en mer signifikant skillnad mellan våtmarkerna skulle försöken ha pågått under en längre tid. Det behövs mer forskning och projekt under en längre period.</p> / <p>The ability for a subsurface flow constructed wetland system to treat landfill leachate was evaluated in Lajeado, Rio Grande do Sul, Brazil. Eight 0.95 m x 0.6 m experimental (SSF) units with a depth 0.4 m were used. Each wetland had unique conditions. Four units were planted with Typha angustifolia L. and four units were unplanted. Two different substrate dimension were used, four units with sand and four with gravel. Four wetlands operated in batch mode and four units with continuous flow. Batch flow systems were drained and filled up each week. To review vegetations impact on BOD5, COD and nitrogen compounds reduced in a wetland. This project lasted between January until May 2010 and samples were analyzed in April to May in four weeks.The result from this project show higher evapotranspiration water loss in units with planted vegetation and higher effluents concentration of BOD5, COD and nitrogen compounds, than in unplanted units.The ability for a subsurface flow constructed wetland system to treat landfill leachate was evaluated in Lajeado, Rio Grande do Sul, Brazil. Eight 0.95 m x 0.6 m experimental (SSF) units with a depth 0.4 m were used. Each wetland had unique conditions. Four units were planted with Typha angustifolia L. and four units were unplanted. Two different substrate dimension were used, four units with sand and four with gravel. Four wetlands operated in batch mode and four units with continuous flow. Batch flow systems were drained and filled up each week. To review vegetations impact on BOD5, COD and nitrogen compounds reduced in a wetland. This project lasted between January until May 2010 and samples were analyzed in April to May in four weeks.The result from this project show higher evapotranspiration water loss in units with planted vegetation and higher effluents concentration of BOD5, COD and nitrogen compounds, than in unplanted units.</p>

Detta examensarbete är utfört på plats i Lajaedo, Brasilien och i anslutning till Sanitário de Lajeado – RS, Brasilien, mellan januari till maj 2010. I samband med denna rapport utfördes två andra examensarbeten inom samma områden. Det är menat att denna rapport skall ligga till grund för framtida projekt och beslut om utökad lakvattenrening.Lajeado ligger i södra Brasilien ca 100 km från atlantkusten. 10 km utanför Lajeado ligger en ung avfallsdeponi på ca 15 000 m2 till ytan med tillhörande lakvattenrening med ett utjämningsmagasin, en syrsättningsbassäng samt sedimentering. Deponin tar emot 42 ton fast kommunalt avfall per dag och har ett lakvattenflöde på genomsnitt 0,5 – 1,0 m3/h.Syftet med denna rapport är att undersöka vilken inverkan vegetation har på reningen av lakvatten inom parametrarna TKN, BOD5 och COD, i småskaliga våtmarker av typen rotzonsanläggning. Då den befintliga reningen på plats har svårt att uppfylla vissa uppsatta lagkrav.Sammansättningen på och mängden av lakvatten beror främst på faktorerna, nederbörd, Temperatur och nedbrytningen i deponin.Vegetationens har många olika betydelser i en rotzonsanläggning. Plantan transporter ner syre till dess rotsystem där syremolekyler diffunderar ut. Vegetation fungerar även som en extern kolkälla vid denitrifikationsteget. Det är viktigt att vegetationen trivs och rotsystemet är välutvecklat, för att få en maximal reduktion av föroreningar i våtmarken.Åtta småskaliga våtmarker byggdes upp i anslutning till lakvattenreningen, i avkapade plasttunnor. Alla våtmarker byggdes upp med unika förutsättningar för att kunna jämföra resultatet. Två olika substrat användes och jämfördes, i fyra kar planterades vegetation och fyra utan, fyra hade kontinuerligt flöde som jämfördes med fyra kar med batch flow.Resultaten visar att växterna inte har någon större inverkan på reningsgraden av BOD5, COD och TKN. Men såg tydliga tecken på högre vattenavdunstning i våtmarkerna med biomassa och generellt högre halter av BOD5, COD och TKN i jämförelse med våtmarkerna utan biomassa. Vegetationen hann inte acklimatisera sig till miljön i våtmarkerna, men det var på god väg. För att få ett bättre resultat och en mer signifikant skillnad mellan våtmarkerna skulle försöken ha pågått under en längre tid. Det behövs mer forskning och projekt under en längre period.Detta examensarbete är utfört på plats i Lajaedo, Brasilien och i anslutning till Sanitário de Lajeado – RS, Brasilien, mellan januari till maj 2010. I samband med denna rapport utfördes två andra examensarbeten inom samma områden. Det är menat att denna rapport skall ligga till grund för framtida projekt och beslut om utökad lakvattenrening.Lajeado ligger i södra Brasilien ca 100 km från atlantkusten. 10 km utanför Lajeado ligger en ung avfallsdeponi på ca 15 000 m2 till ytan med tillhörande lakvattenrening med ett utjämningsmagasin, en syrsättningsbassäng samt sedimentering. Deponin tar emot 42 ton fast kommunalt avfall per dag och har ett lakvattenflöde på genomsnitt 0,5 – 1,0 m3/h.Syftet med denna rapport är att undersöka vilken inverkan vegetation har på reningen av lakvatten inom parametrarna TKN, BOD5 och COD, i småskaliga våtmarker av typen rotzonsanläggning. Då den befintliga reningen på plats har svårt att uppfylla vissa uppsatta lagkrav.Sammansättningen på och mängden av lakvatten beror främst på faktorerna, nederbörd, Temperatur och nedbrytningen i deponin.Vegetationens har många olika betydelser i en rotzonsanläggning. Plantan transporter ner syre till dess rotsystem där syremolekyler diffunderar ut. Vegetation fungerar även som en extern kolkälla vid denitrifikationsteget. Det är viktigt att vegetationen trivs och rotsystemet är välutvecklat, för att få en maximal reduktion av föroreningar i våtmarken.Åtta småskaliga våtmarker byggdes upp i anslutning till lakvattenreningen, i avkapade plasttunnor. Alla våtmarker byggdes upp med unika förutsättningar för att kunna jämföra resultatet. Två olika substrat användes och jämfördes, i fyra kar planterades vegetation och fyra utan, fyra hade kontinuerligt flöde som jämfördes med fyra kar med batch flow.Resultaten visar att växterna inte har någon större inverkan på reningsgraden av BOD5, COD och TKN. Men såg tydliga tecken på högre vattenavdunstning i våtmarkerna med biomassa och generellt högre halter av BOD5, COD och TKN i jämförelse med våtmarkerna utan biomassa. Vegetationen hann inte acklimatisera sig till miljön i våtmarkerna, men det var på god väg. För att få ett bättre resultat och en mer signifikant skillnad mellan våtmarkerna skulle försöken ha pågått under en längre tid. Det behövs mer forskning och projekt under en längre period. / The ability for a subsurface flow constructed wetland system to treat landfill leachate was evaluated in Lajeado, Rio Grande do Sul, Brazil. Eight 0.95 m x 0.6 m experimental (SSF) units with a depth 0.4 m were used. Each wetland had unique conditions. Four units were planted with Typha angustifolia L. and four units were unplanted. Two different substrate dimension were used, four units with sand and four with gravel. Four wetlands operated in batch mode and four units with continuous flow. Batch flow systems were drained and filled up each week. To review vegetations impact on BOD5, COD and nitrogen compounds reduced in a wetland. This project lasted between January until May 2010 and samples were analyzed in April to May in four weeks.The result from this project show higher evapotranspiration water loss in units with planted vegetation and higher effluents concentration of BOD5, COD and nitrogen compounds, than in unplanted units.The ability for a subsurface flow constructed wetland system to treat landfill leachate was evaluated in Lajeado, Rio Grande do Sul, Brazil. Eight 0.95 m x 0.6 m experimental (SSF) units with a depth 0.4 m were used. Each wetland had unique conditions. Four units were planted with Typha angustifolia L. and four units were unplanted. Two different substrate dimension were used, four units with sand and four with gravel. Four wetlands operated in batch mode and four units with continuous flow. Batch flow systems were drained and filled up each week. To review vegetations impact on BOD5, COD and nitrogen compounds reduced in a wetland. This project lasted between January until May 2010 and samples were analyzed in April to May in four weeks.The result from this project show higher evapotranspiration water loss in units with planted vegetation and higher effluents concentration of BOD5, COD and nitrogen compounds, than in unplanted units.

Mémoire numérisé par la Division de la gestion de documents et des archives de l'Université de Montréal

No description available.

No description available.

El objetivo principal de la presente investigación es la generación de la información necesaria para el diseño de un biosistema integrado que utilice macrófitas para el postratamiento de las aguas mieles del café, buscando que sus efluentes generen el menor impacto negativo posible sobre el ecosistema acuático cafetero, presentando alternativas viables, desde el punto de vista técnico, económico, ambiental y social, para la adecuada disposición de la biomasa generada durante el proceso de depuración. En un primer ensayo, que constó de 18 tratamientos, se determinó el efecto de la concentración, en términos de DQO, de las aguas mieles del café tratadas mediante digestión anaerobia sobre el desempeño de sistemas acuáticos de tratamiento, a escala de mesocosmos, sembrados con las especies flotantes Eichhornia crassipes, Pistia stratiotes, Salvinia auriculata y la especie emergente Typha angustifolia, evaluando la remoción de los parámetros físico-químicos DQO, DBO5, ST, SST, NT, PT, K, S y del grupo de bacterias Coliformes. En un segundo ensayo, que constó de 24 tratamientos, se determinó el efecto de la carga orgánica de los efluentes de los sistemas anaerobios de tratamiento de las aguas mieles del café sobre el desempeño de sistemas acuáticos de tratamiento, sembrados con las mismas especies de plantas y determinando los mismos parámetros de remoción evaluados en el ensayo 1. Considerando el desempeño de las 4 especies acuáticas en la remoción de los parámetros DBO5, SST, NT, PT y K (medida como mg/m2-d) en los 2 ensayos evaluados, se determinó que la mejor especie para el postratamiento de las aguas mieles del café fue E. crassipes, seguida de P. stratiotes, T. angustifolia y S. auriculata. En un tercer ensayo, se evaluó el efecto del monocultivo vs la combinación de especies, en sistemas acuáticos para el postratamiento de las aguas mieles del café. / Rodríguez Valencia, N. (2009). Estudio de un biosistema integrado para el postratamiento de las aguas residuales del café utilizando macrófitas acuáticas [Tesis doctoral no publicada]. Universitat Politècnica de València. https://doi.org/10.4995/Thesis/10251/4342 / Palancia