Hur långt kan man egentligen gå innan man korsar gränsen för det privata i en bostad, när blir en bostad dålig för att huvudmålet varit att tillföra kontexten och området något av värde med bostaden som verktyg? I denna gestaltningsstudie har syftet varit att komma så nära gränsen för vad en bostad tål i offentlighet utan att den blir oattraktiv. Studien har undersökt vad som händer med bostadens planlösning när utsidan sätter förutsättningarna. Resultatet visar att bostaden har stora möjligheter att vara öppen och transparent mot sin omgivning, men för att de boende inte ska glömmas bort, krävs medveten planlösning och även en reflekterande utformning av utsidan med cykelstråk, anvisade gångvägar m.m. Kan dessutom den transparenta fasaden få en funktion för de boende från insidan sett, det vill säga med en tydligt riktad kvalitativ utsikt eller kanske en funktionell utsikt på t.ex. lekområdet, lekplasten eller dyl. jämställs utsidan med insidan samtidigt som huvudmålet med den offentliga bostaden uppfylls. / How far can you actually go before you crosses the boundary of the privacy in a home, when does a home get bad because the main goal has been to provide the context and the area with something of value. In this design study, the aim has been to get as close as possible to the limit of what a home can withstand in public without making it unattractive. The study has examined what happens to the property in plan when the outside set the conditions. The result shows that the home has large opportunities to be open and transparent to its surroundings, but to not forget the residents, requires conscious plan and also a reflective design of the exterior with cycle paths , designated walkways etc. If the transparent facade aswell get a function for the residents from within speaking ,like a clear directional qualitative view or perhaps a functional view on eg. spawning area, playground or similar, this equated the outside with the inside , while the main goal of public housing although is met.

Detta projekt är en ombyggnad av Tyresö Gymnasium till ett bostadskomplex, som bevarar ytterväggarna och den bärande konstruktionen i delen av skolan vald, för att sedan ändra om planlösningen och dra ett stråk genom byggnaden. Det ombyggdas gestaltning söker använda historiska referenser på ett sätt som gör att tillbyggnaden kontrasterar den kvarvarande skolan. Eftersom de yttre fasaderna bevaras skapar projektet en sorts oas, eller en gömd glänta, i Tyresö.  När ombyggnaden väl är klar, kommer skillnaden vara näst intill omärkbar utifrån, utom av vissa glimtar, för att locka in förbipasserande att ta en liten omväg och gå genom den skapade gränden.  En stor del av det här projektet var vilket förhållningsätt jag skulle ha till historiska referenser. Utgångspunkten var att använda dem flitigt, något jag inte var så bevandrad i förut, i synnerhet inte förmodernistiska stilar (speciellt Art Nouveau) vilket var det jag ville använda. Jag ville varken enbart kopiera rakt av, eller använda element utan koppling till helheten i en annars modern byggnad. Detta projekt skulle man kunna säga ha varit ett sökande efter ett mer legitimt sätt att använda historiska uttryck. Jag har försökt inte bara kopiera element rakt av, utan använda olika tendenser jag kunde se i de stilar jag undersökt, för att referensen ska bli djupare. / This project is in its essence a remodel of Tyresö High School into a living complex, where the outer walls and the load bearing structure are preserved, but the plan is dramatically changed and an alley is drawn through the center, creating a new environment. The remodeled part’s expression is heavily built on historic references in a way such that the addition contrasts the existing school. As the outer walls are kept the same, the transformation creates a hidden world within, only glimpsed from the outside from specific angles. This is to invite the occasional passing pedestrians to take a small detour through the “alley”. An important part of this project was what way I was to use historic references. On the one hand, I didn’t want to just copy an entire building or style without adding something of my own, but on the other, I didn’t want to just use classical or “old looking” elements here and there in an otherwise modern building. This project has been a search for a way out of that dilemma. It has been an attempt to use not only details, but overall tendencies and pattern of buildings studied, for the reference to be more than skin deep.

”Bevara, Bygga om & Bygga till” är ett försök att med andra metoder bygga om en existerande skolbyggnad till bostäder. Det finns någonting fint i att se spår av historia runtomkring oss. Vad innebär det egentligen att riva bort fysiska minnena av en plats? Att ha kvar ett minne behöver inte betyda spara allt- kanske räcker det med att lämna kvar ett träd mitt i byggnaden eller bevara en mur med årtionden av skolklotter på för att införstådda känner igen sig. Att bygga nytt i en stad idag innebär att man måste ta ställning till vad som funnits på och runt platsen tidigare. Historian sätter ett ramverk för vad som kan komma därefter och byggnaden måste relatera till platsens begränsningar Projektet bygger på fasta regler, referenser och problemlösning. Jag har valt ut delar av den existerande skolbyggnaden som blir ramarna för projektet och runt dem bevarat, byggt om och byggt till. Projektet är en blandning av nytt och gammalt där ytor påverkas av väder, vind, människans vardag och tid. Resultatet blev en ”byggkloss” som gjorts möjlig med just de satta ramarna. En byggkloss med flera boenden där planlösningen möjliggör variation. Där hemmalivet sträcker sig även utanför boendets ramar. / "Preserve, Rebuild & Expand" is an attempt to transform an existing school building into housings. There is something special about observing the imprints of history visible all around us. What does it mean when we tear something apart which has left profound impressions on somany, like a school? Preserve isn't necessarily the same thing as conserve - perhaps it is sufficient to leave an old tree in the middle of the building or to maintain an old wall with decades of scribble, in order to preserve a memory? Building somethingnew in a city today means that one must take into consideration what existed on and around the site before. This history may serve as a framework for the future building and surroundings. The building must relate to the sites limitations. This project is based on fixed rules, references and problem solving. I have selected some parts of the existing school building to serve as a framework for the project and the surroundings have been partly preserved, rebuilt and extended. The project is a mix of new and old where most surfaces are affected by weather, wind, people's everyday lives and time. The result is a "building block" constructed after the beforehand set limitations which includes several housings whose construction plans enable variation and potential. A place where people's life extend beyond the accommodations frames.

Restaurering handlar om att spara något av det existerande och använda sig av det, om det så är en struktur, ett minne, en detalj eller den inre luftmassan. Frågan är varför man i vissa fall sparar en träbit från 1700-talet som är sned och sliten, när man skulle kunna byta ut den till en rak istället, men måla den i samma kulör. Det är alltså någonting i just den slitna träbiten som förmedlar något till oss. Kanske en känsla av att vi är del av en historia och ett sammanhang. I projekt som handlar om restaurering jobbar arkitekten med just hanteringen av historia men också skapandet av framtiden. Det är precis det som är kittlande, som Hidemark så bra formulerar det; ”...det förflutna finns ständigt i det närvarande, och tillsammans med nuet finns det på samma sätt i framtiden.”Synen på varje byggnad och varje restaurering som unik har på riktigt vuxit fram under 1900-talet. Sigurd Curman började formulera tankar kring att bevara ”tecken på historia” i en byggnad, som man kan kalla för patina, just för att den hade något, inte för att det inte fanns resurser till att putsa till den. Dessa idéer har fortsatt utvecklats och nådde sin höjdpunkt med Ove Hidemarks tankar om hur han ser på byggnader som att de alla har sin personlighet. Att sedan gestalta något som arkitekt i byggnaden, men samtidigt ha kvar respekten för objektets patina och tidigare liv, leder till att det enda rättvisa gentemot byggnaden blir att inte härma eller försöka kopiera utan skapa något som kan tala med det gamla och samexistera arkitektoniskt. Exempel på detta ser vi också i Neues museum genom Chipperfields arbete med ytorna och sin lågmälda komplettering av dem, på Skokloster slott genom Hidemarks respekt för alla tiders tillägg och de existerande och tillagda materialens relation, Lacaton & Vassals beslut om att låta en park vara som den är och Rachel Whitereads bevarande av en byggnads minne genom ett avgjutet inre av den.      Arkitektens roll i ett restaureringsarbete blir att gå till objektet eller platsen och först och främst titta. Se vad som finns och formulera det genom ord, text, bild, skiss ritning etc. Genom att göra urvalet och gestalta det existerande tar arkitekten ställning och säger något om värdet på dessa ting. Det är ett maktutövande, rent ut sagt, att bestämma vad som är av värde att gestalta eller inte, men också vad som är av värde att låta leva vidare in i framtiden. Tyresö gymnasium är byggd i två etapper, 1978 respektive 1981. Vår uppgift från Arkitekturskolan innehåller ett program på 1500 kvm bostäder vilket man kan välja att lägga i gymnasiet då skolan ändå ska flytta från sina alltför stora lokaler. Denna linje har jag valt och min utgångspunkt är att utgå ifrån det som finns och bevara det så långt det går och att med enkla medel transformera en skola till bostäder. Jag vill testa min tes om att ett hem med tecken från vad det en gång varit är ett mer trivsamt hem än ett helt spår- och historielöst hem. Min metod är helt och hållet inspirerat av Ove Hidemark där jag försökt känna in byggnaden och undersöka den så mycket som det går. Jag har åkt dit och dokumenterat genom skiss, ritning och foto sådant som jag bedömt är av hög rumslig kvalité. Dessa stora och små delar av byggnaden har blivit min utgångspunkt för skapandet av de nya bostäderna. Jag har försökt rita bostäderna kring dessa delar så att varje lägenhet får sin speciella detalj som påminner om en tid som varit.     Spår som symboler av historia. / Restoration is about saving something of the existing and use it, whether it is a structure, a memory, a part or the internal air mass. The question is why, in some cases, save a piece of wood from the 1700s that are crooked and worn out, when you could replace it with a straight instead, but paint it the same color. There is something in that worn piece of wood that conveys something to us. Perhaps the feeling that we are part of a history and a context. In projects that are about restoration architects work with the handling of the history but also the creation of the future. That is what is so fascinating about restoration, as Ove Hidemark so great puts it; "... The past is constantly present in the moment, and with the present moment, it is in the same time in the future." The view of each building and each restoration as unique has really emerged during the 1900s. Sigurd Curman began to formulate ideas about preserving the "signs of history" in a building, which you can call patina, precisely because it had something, not because there were no resources to renovate it. These ideas have continued to develop and reached its peak with Ove Hidemarks thoughts on how he sees the buildings as they all have their own personality. To then shape something as an architect in the building while maintaining respect for the object's patina and past lives, means that the only justice towards it is not to mimic it or try to copy but to create something that can speak with the old and architecturally coexist. Examples of this are seen in the Neues Museum by Chipperfield´s and their work with surfaces and its low-key supplementing them, in Skokloster castle through Hidemark´s respect for the all-time additions and the existing and added materials relationshisp, Lacaton & Vassals´ decision to leave a park as it was, and Rachel Whiteread´s conservation of a building through casted interior of it. The architect's role in the restoration work will be to go to the object or location, and first and foremost to look. See what is there and picture it in words, text, image, sketch drawing etc. By making the selection the architect says something about the value of these things. It is an exercise of power, to determine what is of value to shape or not, but also what is of value to let live on into the future. Tyresö upper secondary school was built in two phases, 1978 and 1981. Our mission from the School of Architecture includes a program of 1,500 sq.m. residential which you can choose to place inside the existing school. I have chosen this line and my starting point is to build on what exists and preserve it as much as possible. I have tried to, in simple ways, transform the school into housing. I have tested my theory that a home with signs from what it once was is a more enjoyable home than a home without any tracks at all. My method is inspired by Ove Hidemark from where I tried to get to know the building and investigate it as much as possible. I have gone there and documented through sketches, drawings and photos things that I considered are of high spatial quality. These large and small parts of the building have been my starting point for the creation of the new homes. I have tried to draw the dwellings around these parts so that each apartment has its special detail reminiscent of the past. Tracks that are signs of history.