Den svenska lärarutbildningen har under de senaste decennierna genomgått flertalet stora reformer som inneburit stora förändringar för både lärare och studenter. Den senaste reformen i ordningen implementerades under hösten 2011 och ledde till att det återigen finns fyra olika yrkesexamina inom lärarutbildningen: förskolelärare, grundskollärare, ämneslärare och yrkeslärare. Den här studien undersöker Uppsala universitets svensklärarutbildning efter hösten 2011 för blivande ämneslärare i svenska och hur väl den förbereder sina studenter för ett yrke som gymnasielärare. Detta undersöks dels genom en jämförande studie av Uppsala universitet respektive gymnasieskolans kurs- och ämnesplaner för svenskämnet och dels genom intervjuer av tidigare studenter som fått sin examen efter hösten 2011 från Uppsala universitet. Resultatet från den jämförande studien av ämnes- och kursplaner visar att det finns en diskrepans mellan det som Uppsala universitet lär ut och det som gymnasieskolorna efterfrågar inom områdena retorik, digital kompetens samt betyg och bedömning. Resultatet från intervjuerna visar på samma diskrepans som den jämförande studien men även att det finns en upplev distans mellan Universitetet och skolorna som informanterna pekar på som problematisk. Resultatet diskuteras slutligen ur olika perspektiv så som lärarutbildningens syfte, studenternas önskan samt gymnasieskolornas ansvar gentemot nyexaminerade lärare. Undersökningens slutsats blir att det finns en del att önska av Uppsala universitets svensklärarutbildning gällande ämneskunskaper samt samarbetet universitet och gymnasieskolor emellan.