Denna studie har fokus på KME-studenternas kunskaper och profilering samt dess relation till varandra. Syftet med undersökningen är att undersöka KME-studenternas sidoämnesval och grunden till dessa val samt att synliggöra KME-pedagogernas profilering i relation till förskolans, grundskolans och fritidshemmens verksamheter. Studien utgår ifrån följande frågeställningar; Vilka sidoämnen väljer KME-studenterna? Utifrån vilka premisser upplever studenterna sig göra dessa val? Hur synliggörs KME-pedagogiken i studenternas uttryck för profilering inför mötena med verksamheter som möjliga framtida arbetsgivare? Hur stor påverkan har skolans, förskolans och fritidshemmens traditioner för KME-pedagogernas upplevelse om sin yrkesroll, läraridentitet och kompetens?Jag har använt kvantitativa metoder för att skapa statistik kring KME-studenternas (påbörjad utbildning 2007-2008) sidoämnesval utifrån materialet från Malmö Högskolas studentregister (2010). Materialet till denna del av undersökningen täcker därigenom hela den behandlade populationen. Jag har även använt kvalitativa metoder för att behandla intervjumaterial som jag har samlat via enkäter, dessa med 56 %:s svarsfrekvens från ovannämnda population.Resultatet visar att KME-pedagogerna genom sina huvud- och sidoämnen har både breda och djupa kunskaper inom det multimodala (mångspråkliga) i lärandet. Verksamheternas (speciellt skolans) traditioner har en stor påverkan på KME-pedagogernas profilering och yrkesroll. Pedagogerna väljer att inte tala om sina kunskaper inom det multimodala i lika stor utsträckning som de väljer att nämna sina sidoämnesval bland teoretiska ämneskunskaper utifrån skolans traditioner. En av mina slutsatser är att KME-studenterna har svårigheter att uppleva sig själva som kompetenta pedagoger utifrån sina huvudämnesstudier, och de fokuserar därför på sina sidoämnesval inom skolämneskurser utifrån skolans traditioner i mötena med förskolans, grundskolans och fritidshemmens verksamheter.Den andra slutsatsen är att det finns en genuin brist på ett gemensamt verbalt yrkesspråk som skulle möjliggöra kommunikation om det estetiska språkandet i ovannämnda verksamheter.Den avslutande delen diskuterar vidare problematiken kring mötena mellan KME-pedagogerna och skolans traditioner i verksamheterna i relation till framtidens utmaningar.

Den svenska lärarutbildningen har under de senaste decennierna genomgått flertalet stora reformer som inneburit stora förändringar för både lärare och studenter. Den senaste reformen i ordningen implementerades under hösten 2011 och ledde till att det återigen finns fyra olika yrkesexamina inom lärarutbildningen: förskolelärare, grundskollärare, ämneslärare och yrkeslärare. Den här studien undersöker Uppsala universitets svensklärarutbildning efter hösten 2011 för blivande ämneslärare i svenska och hur väl den förbereder sina studenter för ett yrke som gymnasielärare. Detta undersöks dels genom en jämförande studie av Uppsala universitet respektive gymnasieskolans kurs- och ämnesplaner för svenskämnet och dels genom intervjuer av tidigare studenter som fått sin examen efter hösten 2011 från Uppsala universitet. Resultatet från den jämförande studien av ämnes- och kursplaner visar att det finns en diskrepans mellan det som Uppsala universitet lär ut och det som gymnasieskolorna efterfrågar inom områdena retorik, digital kompetens samt betyg och bedömning. Resultatet från intervjuerna visar på samma diskrepans som den jämförande studien men även att det finns en upplev distans mellan Universitetet och skolorna som informanterna pekar på som problematisk. Resultatet diskuteras slutligen ur olika perspektiv så som lärarutbildningens syfte, studenternas önskan samt gymnasieskolornas ansvar gentemot nyexaminerade lärare. Undersökningens slutsats blir att det finns en del att önska av Uppsala universitets svensklärarutbildning gällande ämneskunskaper samt samarbetet universitet och gymnasieskolor emellan.