Ett stort hot mot biologisk mångfald är urbaniseringen, då utbyggnad av städer leder till attplatser som tidigare utgjort viktiga habitat ersätts av hårdgjorda ytor, byggnader och mänskligaktivitet. Det finns ett nytt tankesätt inom stadsplanering, nämligen förtätning. Förtätningenpåverkar den biologiska mångfalden negativt eftersom arternas naturliga migration försvårasav byggnader och hårdgjorda ytor. Följden av det blir att ekosystemen i urbana miljöer blirsvagare och att ekosystemtjänster som luftrening, pollinering och dagvattenhantering uteblir.Biodiversiteten i urbana miljöer är viktig för människorna i staden som gynnas avhälsofördelar och för att artsammansättningen i staden bidrar till ett starkt och hållbartekosystem. Syftet med den här studien är att undersöka den biologiska mångfalden med hjälpav bioindikatorer, i form av träd och fåglar, i Varvsparken i Västra Hamnen och iStrandparken i Limhamn. Den biologiska mångfalden i parkerna har analyserats med χ²Goodness of fit, Shannon Wiener index och en tabell med bedömningskriterier för enekologiskt funktionell biodiversitet. Vid bedömningen av parkerna utifrån tabellen framkomdet att Varvsparken har en högre variation av vegetation i form av buskar, kullar, träd, högagräspartier och variation i planteringar än Strandparken. I Strandparken visade inventeringenatt det fanns gräsmatta med sporadiska inslag av blommande vårlökar, gamla träd och buskarsamt inslag av fortplantningshjälp i form av fågelholkar. Resultatet av χ² testen visade att detfanns en statistiskt signifikant skillnad mellan antalet träd och fåglar som observerades iparkerna. I Shannon Wiener index beräkningen visade att Strandparken hade en högrediversitet av fåglar och nordiska träd än Varvsparken, men att Varvsparken hade en högrediversitet vid jämförande av både nordiska och exotiska träd än Strandparken. Vår studievisar att förhållandet mellan urbana grönområden, biodiversitet och människors välmående ärviktigt för att få en hållbar och levande stadsmiljö. / Urbanization is a major threat to biodiversity as the expansion of cities leads to places thatpreviously constituted important habitats being replaced by hard-made surfaces, buildingsand human activity. The new way of thinking in urban planning is called densification.Densification negatively affects biodiversity because the natural migration of species ishindered by buildings and hard-built surfaces. The aftermath shows that ecosystems in urbanenvironments become weaker and the ecosystem services such as air purification, pollinationand stormwater management gets compromised. Biodiversity in urban environments isimportant both for people in the city via health benefits, but also because the composition ofspecies in the city contributes to a strong and sustainable ecosystem. The purpose of thisstudy is to investigate the biodiversity using bioindicators, in form of trees and birds, in twoparks: Varvsparken, Västra Hamnen and in Strandparken, Limhamn. The biological diversityin the parks has been analyzed with χ² Goodness of fit, the Shannon Wiener index and a tablewith qualitative criteria for an ecologically functional biodiversity. When assessing the parkswith the table, it emerged that Varvsparken has a higher variety of vegetation thanStrandparken. The result of the χ² tests showed that there was a statistically significantdifference between the number of trees and birds observed in the parks. The Shannon Wienerindex showed that Strandparken had a higher diversity of birds and native trees thanVarvsparken, but that Varvsparken had a higher diversity when comparing both native andexotic trees. Our study shows the relationship between urban green areas, biodiversity andpeople's well-being is important in order to have a sustainable and thriving urbanenvironment.

I en värld där djur- och växtarter minskar som en konsekvens av att urbaniseringen ökar står planeringspraktiken inför ett dilemma. Biologiska och ekologiska värden tenderar att ställas mot estetiska och ekonomiska parametrar i planeringsprocesser, vilket gör att flora och fauna i en hög utsträckning marginaliseras. Denna marginalisering har varit närvarande under stora delar av arkitekturhistorien då vild natur ansetts oacceptabel och ställts under människans kontroll. Studien ämnar att studera dessa spänningar och undersöka hur urban biodiversitet kan arbetas med och främjas inom planeringspraktiken. Detta görs genom att belysa vegetation över stadsrummet i dess olika former.  Den urbana miljön erbjuder unika förutsättningar för djur och växters möjlighet att etablera och föröka sig. För att exemplifiera detta har studien, genom en fallstudie, undersökt olika platser i en av Europas grönaste städer. Den italienska huvudstaden Rom har säregna förutsättningar för vegetationens möjlighet att växa genom dess geografiska läge och vattenrika landskap. Fallstudien riktar sig därför specifikt till Rom och kring hur urban biodiversitet utifrån vegetationens spontana förekommande ter sig i stadsrummet. Studien är därav uppbyggd på det empiriska material som samlats in under fallstudien. De två fallen som studeras är den spontant uppkomna parken och sjön Lago ex-Snia som idag klassas som ett lokalt naturskyddsområde och den klassiska anläggningen Villa Massimo med dess tillhörande trädgårdar. Fallen står på varsin sida av ett spektrum och studeras utifrån dess skiljaktigheter i arbetet med vild natur och spontan vegetation.  Genom kvalitativa forskningsintervjuer har tre personer som på olika sätt har yrkesverksamma kopplingar till urban biodiversitet fått utrymme och blivit hörda. Dessa kvalitativa intervjuer har tillsammans med dokumentanalyser och fältanalyser givit oss en förståelse för den spontana vegetations effekter på stadsrummet. Avslutningsvis menar studien att dessa effekter i högre utsträckning bör utnyttjas och prioriteras inom planeringspraktiken. Detta kan göras möjligt genom att bredda kunskapen och öka medvetenheten kring den spontana vegetationens faktiska nyttograd. / In a world where animal and plant species are declining as a consequence of increasing urbanisation, the planning practice faces a dilemma. Biological and ecological values tend to be set against aesthetic and economic parameters in planning processes, resulting in a high degree of marginalisation of flora and fauna. This marginalisation has been present throughout much of architectural history as wild nature has been deemed unacceptable and placed under human control. The study aims to study these tensions and examine how urban biodiversity can be worked with and promoted in the planning practice. This is done by highlighting vegetation across urban space in its various forms.  The urban environment offers unique conditions for animals and plants to establish and reproduce. To illustrate this, the study has, through a case study, investigated different sites in one of Europe's greenest cities. The Italian capital Rome has unique conditions for vegetation growth due to its geographical location and water-rich landscape. The case study therefore focuses specifically on Rome and how urban biodiversity based on the spontaneous occurrence of vegetation appears in the urban space. The study is therefore built on the empirical material collected during the case study. The two cases studied are the spontaneously emerging park and lake Lago ex-Snia, which today is classified as a local nature conservation area, and the classic complex Villa Massimo with its associated gardens. The cases stand on either side of a spectrum and are studied according to their differences in working with wild nature and spontaneous vegetation.  Through qualitative research interviews, three people who are professionally connected to urban biodiversity in different ways have been given space and have been heard. These qualitative interviews, together with a document analysis and a field analysis, have given us an understanding of the effects of spontaneous vegetation on urban space. The study concludes that these effects should be better utilised and prioritised in planning practice. This can be made possible by broadening knowledge and raising awareness of the actual usefulness of spontaneous vegetation.