Denna uppsats ämnar behandla exkluderande design i det offentliga rummet med fokus på Stockholmcentralstation. Syftet med uppsatsen är således att undersöka hur exkluderande design kan ta sig uttryck i detoffentliga rummet med huvudfokus på Stockholm centralstation samt hur exkluderande design kan tänkaspåverka diverse utsatta grupper. Detta arbete är ett kvalitativt arbete som baseras på dels diverse dokument ochplaner från Stockholm stad men även på observationer som genomförts på Stockholm central vid tre olikatillfällen. Resultatet blev att det fanns inslag av samt exempel på exkluderande design på stationen där ett av defrämsta exemplen var exkluderande bänkar samt även bristen på dessa. Utsatta grupper kan påverkas avexkluderande design på olika sätt men det är av stor vikt att sätta exkluderande design i ett större perspektiv ochdiskutera vikten av vad som menas med just exkluderande samt vilka som kan tänkas påverkas av detta. Detskulle behövas mer och vidare forskning kring ämnet för att kunna analysera och diskutera detta ytterligare.

Det är svårt att hitta svensk forskning om ansiktsdöljande klädsels effekter på kommunikationen mellan socialarbetare och klienter. Uppsatsen uppmärksammar en kunskapslucka i den sociologiska forskningen och ger läsaren en inblick i 46 svenska socialarbetares upplevelser av kommunikation med klienter bärande olika slags ansiktstäckande klädsel. Studien utgår från två frågeställningar som undersöker ansiktstäckande klädsels påverkan på kommunikationen och om klädsel som döljer klientens ansiktsuttryck har en påverkan på hur socialarbetaren ställer frågor om eventuell våldsutsatthet. Studiens resultat baseras på en webbenkät som skickades till 154 socialarbetare i nio svenska städer. Undersökningens resultat visar ansiktstäckande klädsel utgöra en utmaning i det klientnära sociala arbetet samtidigt som den inte bedöms utgöra ett hinder för en fungerande kommunikation. Flera av socialarbetarna kompenserade en utebliven helhetlig ansiktsavläsning genom djupare följdfrågor som hjälp för klienten att uttrycka sina tankar och känslor med ord. Trots att enkätfrågorna också behandlade solglasögon, kepsar, huvor och mössor tilldelades den muslimska slöjan den största uppmärksamheten genom den komplexitet som omger plagget. Mest framträdande var reflektioner som bottnade i användningens frivillighet och socialarbetarnas strävan efter att inte diskutera plagget av rädsla för att kränka klientens kultur och religion. De allra flesta socialarbetarna uppgav sig vara bekväma med att fråga alla klienter om våld och beskrev momentet som en del av arbetet som underlättades av modeller innehållande frågor som ställdes alla klienter (Freda och Patriark). Socialarbetarna var tydliga med att förtryck av kvinnor förekommer i alla kulturer, oavsett kvinnornas klädsel, och inget som enbart ska sammankopplas till användning av ansiktstäckande slöja. Oavsett klientens ursprung krävs tydlighet, öppenhet och lyhördhet för att klienten kan utveckla ett förtroende för socialtjänsten.

The present Bachelor thesis examines the medial representations of ”vulnerable areas” (Swedish:”utsatta områden”) and the people living in those areas. In order to achieve my purpose a qualitative discourse analysis is conducted by applying Ernesto Laclau and Chantal Mouffe's discourse theory. A total of 14 debate articles and editorial pages published in the two Swedish newspapers Aftonbladet and Expressen are analyzed. Three prominent discourses are identified in the analysis: a criminalization discourse, an ethnification discourse and a poverty discourse. The first two are found to be most prominent in the empirical material. The result shows that the construction of the collective identity of people living in ”vulnerable areas” substantially is fixated around ethnicity and criminality. This is believed to have an impact on the public debate about interventions in these areas. / <p>2019-02-19</p>

The study’s aim was to examine how Swedish municipalities navigates the housing paradox as a right and a commodity and how they manage housing inequality. This was done by analyzing five municipal guidelines for housing provision. The analysis was carried out through a document study and a directed content analysis. The directed content analysis entails that the previous research and literature has formed the basis of the study’s analytical framework.  The study showed that the municipalities described that certain groups have a claimable right to housing. They also described groups that don’t. The municipalities mainly navigate the paradox by providing support actions and by formulating the guidelines. The municipalities point out certain groups that experience a vulnerable position on the housing market. Constituting these groups are mainly the elderly, households with poor resources, students and young adults. The municipalities provide different support actions to support and help these groups on the housing market. The studied municipalities have a housing shortage, which they describe further complicates the vulnerable groups' situation. The study’s conclusions are therefore that navigating the paradox is a hard task for the municipalities and that housing inequality certainly is a problem that further needs to be treated.