Sveriges vägnät utgör en viktig del av det sammanhängande transportsystemet. Vägnätet är indelat i tre olika vägtyper, allmän väg, kommunal gata och enskild väg, vilka i sin tur regleras i olika lagstiftningar. För att säkerställa att vägarna är öppna och framkomliga finns det för varje väg en avsedd väghållare som är ansvarig för byggande och driften av vägen. Väghållare för allmän väg är primärt staten (genom Trafikverket), men om det främjar en god och rationell väghållning kan en kommun kan förordnas som väghållare för allmänna vägar inom hela eller delar av kommunen. När en kommun förordnas som allmän väghållare upprättas ett kommunalt väghållningsområde runt huvudorten inom vilket kommunen blir huvudsaklig väghållare.  Genom tillämpning av kombinerade metoder syftar detta arbete till att utifrån en historisk översikt och gällande institutioner översiktligt studera det statliga och kommunala väghållaransvaret, med fokus på allmänna vägar. Arbetet kombinerar en litteraturstudie, en enkätundersökning och ett antal mindre fallstudier, vilka avser att närmare undersöka synen på dagens fördelning av väghållaransvar, förändringar i väghållaransvar mellan stat och kommun, samt de kommunala väghållningsområdena roll och funktion i praktiken.  Arbetet visar på att kommunerna idag generellt ser positivt på det kommunala väghållaransvaret för allmänna vägar. Vid förändringar i väghållaransvaret är det primärt en kommun som övertar ansvaret från staten, och då vanligtvis genom att kommunen övertar vägrätten genom en ändring i det kommunala väghållningsområdet. Att ändringar i väghållaransvar mellan stat och kommun idag kräver överenskommelser, samtidigt som det saknas tvångsmedel, kan ifrågasättas ur både effektivitets- och rättviseaspekter. De incitament som idag framhålls för ett kommunalt väghållaransvar är samhällsekonomiska vinster, dock påpekas det av ett antal kommuner att dessa inte i tillräcklig omfattning kompenserar den ökade ekonomiska bördan.  Vidare har det konstaterats i arbetet att den kommunala kunskapen kring väghållarfrågor är viktig och skulle behöva förbättras. Ökad kompentens samt bättre information ifrån Trafikverket skulle potentiellt kunna leda till att fler samhällsekonomiska ändringar av väghållare genomförs, att fler kommuner engagerar sig i den allmänna väghållningen och att kommunerna i större utsträckning utnyttjar sin roll som allmän väghållare. Dagens regelverk rörande väghållaransvar leder även till en viss splittring av vägnätet inom tätorter då en väg i kommunal väghållning potentiellt kan ändra karaktär mellan allmän väg, gata och enskild väg flera gånger. Något som eventuellt skulle kunna motverkas av en mer enhetlig lagstiftning och större distinktioner mellan statlig och kommunal allmän väghållning. / The road network in Sweden is a crucial part of the overall transportation system. Today, the road network is divided into three different types of roads, public roads, municipal streets and private roads. These different types of roads are in turn regulated by different legislations. To ensure that the roads are open and accessible to the public, there is a designated road manager for each road. The road manager is the responsible party for the construction and operation of roads. The road manager for public roads are primarily the state, but if it promotes rational road maintenance, a municipality can be appointed as public road manager. When municipalities are appointed as road manager for public roads, a municipal road maintenance area is established around the main town, within which the municipality becomes the main road manager.  Based on a historical overview and current institutions, this work aims at studying state and municipal road maintenance responsibility for public roads, using a combined method strategy. The paper combines a literature study, a survey and a number of minor case studies, which all aims to study the distribution of road maintenance responsibility today, changes in road maintenance responsibilities, as well as the function of the municipal road maintenance areas. The results in the thesis shows that the municipalities today generally are positive towards a municipal road maintenance responsibility for public roads. In cases of changes in road maintenance responsibility, the most common case is that a municipality that takes over responsibility from the state. The most common way for a municipality to take over a responsibility for a public road is by changing the municipal road maintenance area, and thereby also taking over the public road right. The fact that changes in road maintenance responsibility between the state and a municipality today require agreements, while there are no compulsory methods, can be questioned from both efficiency and justice aspects. The incentives that today are emphasized for a municipal road maintenance responsibility are mainly of socioeconomic aspects. However, most municipalities emphasize that the economic burden from a road maintenance responsibility today aren’t sufficiently compensated by socioeconomic gains.  Furthermore, it has been found that the municipal knowledge regarding road maintenance issues is important and something that needs to be improved. Increased knowledge could potentially lead to more socioeconomic changes of road managers and that municipalities take greater advantage of their role as public road managers. The current regulations concerning road maintenance may also lead to a certain shattering of the road network within urban areas. This since a road with a municipal road maintenance responsibility can change between being a public road, municipal street and private road multiple times. Something that could potentially be compensated by the use of a more uniform legislation where greater distinctions are made between state and municipal public road maintenance.

För att infrastrukturen, gällande trafiken, ska fungera krävs det att vägnätet uppfyller sin funktion. Även ansvarsfördelningen mellan de olika parterna, Trafikverket, kommunerna och enskilda fastighetsägare, är viktig och det är lätt att det uppstår konflikter eller meningsskiljaktigheter. Vilka det är som ska sköta drift och underhåll till vilken väg samt vad lagarna säger om respektive väg är ibland otydligt. Trafikverket, kommuner och enskilda fastighetsägare är de tre olika parter som kan vara ansvariga vad gäller drift och underhåll, även kallat väghållare, av vägar. Om vägen är belägen inom eller utom planlagt område har stor betydelse vad gäller vilken lagstiftning som ska tillämpas. Plan- och bygglagen (PBL) och Väglagen (VägL) är de lagar som används inom planlagt område, men också Anläggningslagen (AL) vid bildande av gemensamhetsanläggningar (GA). Det är främst PBL som tillämpas eftersom den reglerar planläggningen, vägen kan då benämnas gata enligt PBL, men kommunerna kan också välja att planlägga vägen enligt VägL. I de fall VägL tillämpas är processen mer omfattande och för att denna lag ska gälla måste det vara en allmän väg. Utanför planlagt område finns ingen lag som styr på liknande sätt som PBL, här tillämpas AL för de enskilda vägar och då främst gällande bildandet av en GA. Det är vid upprättandet av denna som stadgarna sätts, anläggningsbeslutet reglerar driften och underhållet av vägen som berör de enskilda fastighetsägarna. Studien omfattas av en enkätundersökning som skickades ut till 49 kommuner i Västra Götalands län. Fyra av dessa kommuner valdes sedan ut för vidare fördjupade intervjuer. Därtill intervjuades Trafikverket och Riksförbundet enskilda vägar (REV) intervjuades, detta för att få en övergripande syn och inte endast information från olika kommuner. Resultatet baseras främst på intervjuerna men även svar från enkäterna. Informationen som framkommit under intervjuerna med kommunerna skiljer sig från de svar som erhållits från enkäten vad gäller frågan om kommunerna upplever problem med förvaltning av enskilda vägar. Kommunerna menar istället att det generellt är mer problem inom planlagt område än utom. Resultatet tyder även på en variation mellan kommunerna medan Trafikverket har tydliga ramar för kriterier vad gäller val av väghållare. REV tar upp att det förekommer problematik kring svårigheten att få personer att ordna styrelsearbetet rörande enskild väg. Definitionen av allmän och enskild väg skiljer sig mellan de olika intervjuade parterna. I studien reflekteras det kring tydligare riktlinjer för när en väg ska vara allmän respektive enskild för att tydliggöra gränsen för när ett väghållaransvar tar vid och ett annat tar slut. / In terms of traffic, in order for the infrastructure to work it requires that the road network fulfills its function. Communication between the different parties, the Swedish Transport Administration (Trafikverket), municipalities and individual property owners is important, and situations with conflicts and disagreement are easy to evolve. Which part should manage the operation and maintenance to a certain road and what the laws say about each road are sometimes unclear. The Swedish Transport Administration, municipalities and individual property owners are the three different parties that can be responsible for operation and maintenance, also known as road holders, by roads. If the road is located within or outside of the planned area depends on which legislation is applicable. Planning and building act (PBL) and road legislation (VägL) are the laws used inside the planned area, but so is the plant legislation (AL) in the formation of community facilities. It is mainly the planning and building act that is applied because it regulates the planning, the road is then named street according to PBL, but in some cases the municipalities may choose to plan the road according to the road legislation. In cases where the road legislation is applied the process is more extensive and for this law to apply, the roads must be public. Outside planned area there is no law that regulates in the same way as the planning and building act, instead the plant legislation is applied for the individual roads mainly to establish a community facility. It is at the establishment of the community facilities the statutes are set, these regulate the operation and maintenance of the road which concerns the individual property owners. The study includes a survey conducted to 49 municipalities in the county Västra Götaland. Four of these municipalities were then selected for a further interview. The Swedish Transport Administration and National federation individual roads (Riksförbundet enskilda vägar) were also interviewed, this in order to get an overall view and not only information from different municipalities.The result is based primarily on the interviews but also the answers from the survey. The information that emerged from the interviews with the municipalities differs from the answers received from the survey whether the municipalities experience problems with managing individual roads. Instead, the municipalities mean that there are generally more problems in the planned area than outside. The result also indicates a variation between the municipalities, while the Swedish Transport Administration has clear limits on the selection of road holders. REV addresses the problem of the difficulty of getting people to arrange  ii Allmänna och enskilda vägar – Väghållaransvar utanför detaljplanelagt område  the board work on an individual road. The definition of public and individual road differs between the different interviewed parties. The study reflects on distinct guidelines for when a road should be public respectively individual in order to clarify the boundary of when road maintenance takes over and another ends.