<p>Trots att EU-länderna numera har samma formella redovisningsregler hävdar flera forskare att skillnader kvarstår. I denna uppsats undersöker vi skillnader i konservatism mellan länder och kopplar dessa skillnader till varierande ägarstrukturer respektive skiftande kulturella värderingar. Vi har valt att studera en specifik standard, IAS 41, som bland annat reglerar värdering av växande skog. Vi gör en kartläggning av hur skogsbolag från 7 olika länder värderar sin skog. Kartläggningen görs i två steg, för det första undersöker vi vilken värderingsmetod företaget valt (IAS 41 tillåter tre olika) och för det andra undersöker vi värdeförändringarnas storlek år för år. I nästa steg undersöktes i vilken grad dessa observationer kan förklaras av ägarstruktur och/eller kulturella värderingar.</p><p>Informationen om ägarstruktur har insamlats på två sätt, dels genom att se hur många procent den största ägaren äger, dels genom att undersöka vilka majoritetsägarna är. En intressant observation är att ett finskt bolag (Tornator) med ett svenskt skogsbolag (Stora Enso) som majoritetsägare uppvisar värdeförändringar närmare svenska bolag än finska. Vi ser även att två av de finska bolagen (M-real och Botnia) delvis ägs av koncernen Metsäliitto och dessa bolag uppvisar stora likheter i sina värdeförändringar. Statliga Sveaskog och familjeägda Bergvik skog är som väntat konservativa.</p><p>Av de faktorer vi undersökt är det den kulturella variabeln osäkerhetsundvikande som verkar ha starkast påverkan på konservatism. Individualism, maskulinitet och ägarstruktur bidrar med förklaringsgrad av samma styrka. Det kan vara så att majoritetsägares egenskaper är viktigare än ägarkoncentrationen, vi har exempelvis sett att korsägande spelar en viktig roll för graden av konservatism.</p>

Trots att EU-länderna numera har samma formella redovisningsregler hävdar flera forskare att skillnader kvarstår. I denna uppsats undersöker vi skillnader i konservatism mellan länder och kopplar dessa skillnader till varierande ägarstrukturer respektive skiftande kulturella värderingar. Vi har valt att studera en specifik standard, IAS 41, som bland annat reglerar värdering av växande skog. Vi gör en kartläggning av hur skogsbolag från 7 olika länder värderar sin skog. Kartläggningen görs i två steg, för det första undersöker vi vilken värderingsmetod företaget valt (IAS 41 tillåter tre olika) och för det andra undersöker vi värdeförändringarnas storlek år för år. I nästa steg undersöktes i vilken grad dessa observationer kan förklaras av ägarstruktur och/eller kulturella värderingar. Informationen om ägarstruktur har insamlats på två sätt, dels genom att se hur många procent den största ägaren äger, dels genom att undersöka vilka majoritetsägarna är. En intressant observation är att ett finskt bolag (Tornator) med ett svenskt skogsbolag (Stora Enso) som majoritetsägare uppvisar värdeförändringar närmare svenska bolag än finska. Vi ser även att två av de finska bolagen (M-real och Botnia) delvis ägs av koncernen Metsäliitto och dessa bolag uppvisar stora likheter i sina värdeförändringar. Statliga Sveaskog och familjeägda Bergvik skog är som väntat konservativa. Av de faktorer vi undersökt är det den kulturella variabeln osäkerhetsundvikande som verkar ha starkast påverkan på konservatism. Individualism, maskulinitet och ägarstruktur bidrar med förklaringsgrad av samma styrka. Det kan vara så att majoritetsägares egenskaper är viktigare än ägarkoncentrationen, vi har exempelvis sett att korsägande spelar en viktig roll för graden av konservatism.

År 2005 införde IASB nya redovisningsprinciper som innebar att tillgångar skall värderas till verkligt värde. Syftet med de nya principerna var att de skulle öka redovisningens kvalitativa egenskaper och skapa finansiella rapporter som var relevanta, jämförbara, begripliga och tillförlitligt framställda. Värdering till verkligt värde baseras på marknadspriser från en aktiv marknad för lika eller likartade tillgångsslag. Saknas en aktiv marknad för tillgångsslaget föreslår IASB att företaget ska basera tillgångsvärdet på en bedömning av framtida kassaflöden som tillgången förväntas generera. Att bedöma framtida kassaflöden är en komplicerad process som innebär att en mängd antaganden och bedömningar måste göras. En bransch där det finns en avsaknad på relevanta marknadspriser på en aktiv marknad är skogsbranschen. Skogsföretag måste därför värdera sina tillgångar genom standarden IAS 41 och därmed uppskatta framtida kassaflöden.I denna uppsats har vi valt att genom en kvalitativ intervjustudie undersöka hur användandet av IAS 41 har sett ut utifrån de kvalitativa redovisningsegenskaperna. Syftet är att öka insikten om användandet av IAS 41 utifrån de kvalitativa redovisningsegenskaperna. Studien baseras på en fallstudie av Sveaskog där tre nyckelpersoner i värderingsprocessen har intervjuats, tillsammans med en dokumentstudie baserad på årsredovisningar. Även en revisor och två externa skogsvärderare har intervjuats. Studien finner stöd för att IAS 41 har bidragit till en ökad relevans och jämförbarhet i den finansiella rapporteringen. Det har inte observerats någon märkbar påverkan på begripligheten medan den tillförlitliga framställningen är den kvalitativa redovisningsegenskap som har blivit lidande i och med införandet av IAS 41.

Sedan 2005 har börsnoterade bolag inom EU upprättat koncernredovisning enligt IFRS. IAS 41 är ett kapitel i standarden vilket reglerar principer kring hur jord- och skogsbruk ska redovisas. När IAS 41 blev aktuellt för de svenska skogskoncernerna framfördes kritik från de berörda bolagen. Standardens lämplighet för svensk skogsbruk ifrågasattes starkt. En betydande variabel i värderingen som särskiljer den nordiska skogen från övriga världen är den långa produktionscykeln på hundra år. Dessutom ämnas de svenska koncernernas skogsinnehav att förvaltas, varför en aktiv marknad inte finns. Dessa två argument utgjorde centrala punkter i kritiken som framfördes till IFRS. Idag har tio år passerat sedan kravet infördes.   Syftet med uppsatsen är att jämföra hur svenska skogskoncerner redovisar och beräknar verkligt värde på biologiska tillgångar enligt IAS 41. Vidare ämnar studien undersöka om, och i sådana fall hur, attityden till IAS 41 har förändrats sedan införandet. Studien har en kvalitativ forskningsstrategi med en induktiv forskningsansats. Dokumentstudier har utförts på fyra svenska skogskoncerners årsredovisningar från 2014. En representant från Bergvik Skog samt Sveaskog har även medverkat i kvalitativa intervjuer.   Slutsatsen studien kom fram till är att samtliga skogskoncerner i studien värderar skogsinnehav med diskonterade kassaflöden enligt IFRS 13. Tre grundläggande komponenter används i respektive skogskoncerners värderingsmodeller. Komponenterna består av; historiska priser och kostnader, framtida pris- och kostnadsutveckling samt diskonteringsränta. Antaganden kring komponenterna varierar i respektive skogskoncern. Attityden till IAS 41 har förändrats i positiv bemärkelse sedan 2005. De berörda bolagen har anpassat sig till IAS 41.