Bakgrund Sverige är idag ett mångkulturellt land där 19 % av befolkningen är utrikesfödda. Detta innebär att sjuksköterskor och vårdpersonal möter allt fler patienter med annan kulturell bakgrund med andra uppfattningar om hälsa, sjukdom och död. Detta ställer nya krav och utmaningar för vårdpersonal.   Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskors och annan vårdpersonals erfarenheter av transkulturella möten i palliativ vård.   Metod Detta arbete genomfördes som en icke-systematisk litteraturöversikt med 17 vetenskapliga artiklar som hade både kvalitativa och kvantitativa inslag. Datainsamlingen genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO, och kvalitetsgranskades och analyserades genom integrerad analysmetod.   Resultat Resultatet visade att det finns kunskapsbrister och brist på kulturell förståelse hos vårdpersonalen, kommunikationsbrister mellan vårdpersonal och patienter och att patienter behöver mer traditionsstöd. Att ha kunskaper om och förståelse för olika sedvänjor är viktiga faktorer som kan göra att vårdpersonalen blir ett traditionsstöd för patienter.   Slutsats En bra kommunikationsförmåga är en grundläggande del i att ge en likvärdig och transkulturell omvårdnad. Till detta krävs en kulturell kompetens hos vårdpersonalen. Det finns brister i kommunikation, kunskaper och i att stödja traditioner, därför behövs mer forskning i ämnet, främst i form av kvalitativa studier som undersöker sjuksköterskors och vårdpersonals erfarenheter av transkulturell palliativ vård. Detta kan bidra till en ökad förståelse hos sjuksköterskor och vårdpersonal för svårigheter som uppstår i transkulturella möten i vården.

Bakgrund: Diabetes drabbar allt fler människor och utgör ett hot mot folkhälsan. Följdsjukdomar som fotkomplikationer är vanliga. Fotsår resulterar i sänkt livskvalitet för personen som drabbas och ger ökade samhällskostnader. Regelbunden fotundersökning förebygger fotsår och utgör en rekommenderad intervention. Trots existerande riktlinjer är det skillnader i genomförandet av fotundersökningen vilket skapar ojämlik vård. I ett projekt har ett formulär baserat på riktlinjerna för fotundersökning utarbetats med syfte att underlätta och säkerställa en årlig fotundersökning med grund i evidens. Syfte: Att utvärdera vårdpersonals erfarenheter av att arbeta enligt ett formulär för strukturerad fotundersökning hos patienter med diabetes. Metod: Kvalitativ innehållsanalys utifrån Graneheim och Lundman. Studien är en del av ett projekt ” Optimerat omhändertagande av personer med diabetes och fotkomplikation” med Västra Götalandsregionen som forskningshuvudman. Semistrukturerade intervjuer genomför dessom fokusgruppintervjuer samt som enskilda intervjuer. Totalt inkluderades åtta informanter av olika yrkestillhörighet vilka intervjuades angående sina erfarenheter av formuläret i kliniskpraxis. Resultat: Formuläret underlättade arbetet vid fotundersökningen genom ökad tydlighet, struktur och överblick. Formuläret kunde bidra till att likrikta fotundersökningen eftersom skillnader i arbetssätt synliggjordes. Vid fotsår upplevdes riskkategorierna som motsägelsefulla. Osäkerhet framkom angående definitioner av exempelvis förhårdnader och svårläkta sår. Förhoppningarna var att ett införande i digitalt journalsystem skulle underlätta dokumentationen och synliggöra fotundersökningen, med ökad tillgänglighet för alla berörda. Slutsats: Formuläret fungerar väl som stöd och beslutsunderlag i det preventiva arbetet med fotundersökningen och kan komma att bidra till likriktning av fotundersökningen enligt gällanderiktlinjer och därmed bidra till en säkrare och mer jämlik vård. / Background: Diabetes is a growing threat to public health. Secondary diseases like footcomplications are common. Foot ulcers affect individual’s quality of life and are a great cost to society. Regular foot examination prevents foot ulcers and is a recommended intervention. Despite existing guidelines there are differences in the execution of the foot exam which causes care inequality. A structured foot exam form based on the guidelines was developed in a project. The aim was to facilitate the foot exam and contribute to a uniform execution. Aim: To assess health care workers experiences of working with a structured foot exam form for patients with diabetes Method: Qualitative content analysis based on Graneheim and Lundman. The study is part of a larger project entitled “Optimized care of persons with diabetes and foot complications” with Västra Götalands region as responsible authority. Semi structured interviews were held in a focus group and individually with eight informants of different professions who were interviewed regarding their experiences of working with the form in clinical practice. Results: Experiences of working with the form were that it simplified the foot exam by giving itan overview and clear structure. Using the form made apparent differences in work routines between individuals. It was believed that by implementing the form routinely that it would contribute to a more uniform execution. When the patient had foot ulcers the risk categories were perceived as contradictory. There was an uncertainty about the definition of for example chronic ulcers and callosities. The hope was that the future digital format would simplify documentation and elucidate the foot exam as well as contribute to accessibility for all concerned. Conclusion: The foot exam form works well as a support during the preventative foot exam, gives a basis for decision making and could contribute to a uniform, safer foot exam with more care equality that is consistent with the current guidelines.

Bakgrund: Vård i livets slut innebär en ofta svår och komplex vårdsituation med många faktorer som skall tas hänsyn till för att främja livskvalitet och en värdig död. I en globaliserad värld med ökad migration och mångkulturalism sker transkulturella möten i vården allt oftare. Detta betyder att vårdpersonal kommer möta människor från andra kulturella bakgrunder med skilda tankar om vad hälsa och sjukdom innebär. Detta ställer särskilda krav på sjuksköterskors kulturkompetens, då det ingår i det professionella ansvaret att tillgodose vård i livets slut som är personcentrerad. Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonals erfarenheter av transkulturella möten vid vård i livets slut. Metod: Tio kvalitativa vetenskapliga artiklar inom ämnet samlades in från databaserna CINAHL Complete och PubMed, för att sedan sammanställas i en litteraturöversikt. Resultat: Fyra huvudteman och fyra subteman identifierades totalt. “Kulturell kunskap och kompetens hos vårdpersonal” innehöll två subteman: “Osäkerhet och bristande kunskap” och “Strategier och förhållningssätt”. “Kulturens betydelse vid vård i livets slut” samt “Vårdpersonals kommunikation med patienter och deras anhöriga” var enskilda huvudteman. Slutligen var det fjärde huvudtemat “Familjen- och anhörigas centrala roll”, som innehöll två subteman: “Samverkan med familj och anhöriga” och “Stöd från familj och anhöriga”. Sammanfattning: Transkulturella möten vid vård i livets slut kan innebära en utmanande vårdsituation för vårdpersonal. Hänsyn till kulturella faktorer är emellertid viktig för att bevara värdigheten för patienter som befinner sig i livets slut. Litteraturöversikten belyser ett behov av utbildning för att stärka vårdpersonals kulturkompetens samt ett behov av förbättrade verktyg som kan stödja kommunikation vid förekomst av språkbarriärer. / Background: Care at the end of life can often mean a difficult and complex care situation with many factors that must be considered to promote quality of life and a dignified death. In a globalized world with increased migration and multiculturalism, transcultural encounters in a care context will occur more often. This means that health personnel will meet people from other cultural backgrounds with different ideas about what health and illness are. This places special demands on nurses' cultural competence, as it is part of the professional responsibility to provide end-of-life care that is person-centred and culturally adapted. Aim: The aim was to describe health personnel’s experiences of transcultural encounters during care at the end of life. Method: Ten qualitative scientific articles in the subject were collected from the databases CINAHL Complete and PubMed, and then compiled in a literature review. Results: Four main themes and four sub-themes were identified. "Cultural knowledge and competence of health personnel" contained two sub-themes: "Uncertainty and lack of knowledge" and "Strategies and approaches". "The importance of culture in care at the end of life" and "Health personnel’s communication with patients and their relatives" were individual main themes. Finally, the fourth main theme was "The central role of family and relatives", which contained two sub-themes: "Cooperation with family and relatives" and "Support from family and relatives". Summary: Transcultural encounters in care at the end of life can be challenging for health personnel. Cultural consideration is however important to preserve dignity of patients at the end of life. This literature review highlights a need for education to strengthen health personnel's cultural competence as well as a need for improved tools for communication in the presence of language barriers.