Syfte: Att jämföra behovet av vasoaktiva läkemedel och tiden till sittande ställning hos patienter som extuberades inom och efter 90 minuter efter att ha genomgått hjärtkirurgi samt om tiden till extubering korrelerade med mängden vasoaktiva läkemedel samt med tiden till mobilisering. Metod: Retrospektiv, komparativ journalgranskning av patienter som genomgått en hjärtoperation under perioden november 2012 till mars 2013, vid ett universitetssjukhus i Mellansverige. Resultat: Nittiotvå patienter inkluderades i studien. Av dessa extuberades 12 patienter tidigt (≤90 min) och 80 extuberades sent (>90 min – 8 timmar) efter ankomst till IVA. Inga signifikanta skillnader hittades mellan grupperna i dygnsdos av vasoaktiva läkemedel, förutom i dygnsdosen av Trandate. Det fanns inga signifikanta korrelationer mellan tid till extubering och behovet av vasoaktiva läkemedel. Det fanns ingen skillnad i tiden till mobilisering men det fanns en negativ korrelation med tiden till extubation.   Slutsats: Ingen skillnad förelåg i given dos vasoaktiva läkemedel mellan de två extubationsgrupperna. Det fanns heller ingen korrelation mellan tiden till extubering och given dos vasoaktiva läkemedel. Skiftbytet mellan natt- och dagpersonal styrde när patienterna tidigast kunde bli mobiliserade. Det är svårt att generalisera resultatet utan fortsatta studier relaterat till det låga antalet patienter i gruppen som extuberades tidigt. / Aim: To compare the need of vasoactive agents and the time to mobilization in patients extubated within or after 90 minutes after heart surgery and if time to extubation correlate with the amount of vasoactive drugs and with time to mobilization. Method: A retrospective, comparative review of patient records of patients undergoing heart surgery between November 2012 and March 2013 at a university hospital in mid Sweden. Results: Ninety-two patients were included of which 12 patients were extubated early (≤90 min), and 80 patients were extubated late (>90 min – 8 hours) after arriving to the ICU. There were no differences between the groups in dosage of vasoactive agents except for Trandate. Time to extubation did not correlate with the dosage of vasoactive agents. No differences were found between the groups regarding mobilization. Time to extubation correlated negatively with time to mobilization. Conclusion: No differences were found in the dosage of vasoactive agents between the extubation groups. Time to extubation did not correlate with the dosage of vasoactive drugs given. A fixed time (the shift change) determined when the patients, at the earliest, could be mobilized and no differences were found between the groups regarding mobilization. It is difficult to generalize the results to a larger population due to the low number of patients included in the early extubation group.

Bakgrund: Vasoaktiva läkemedel är vanligt förekommande hjälpmedel inom intensivvården. Denna läkemedelskategori beskrivs som förstahandsval vid svår cirkulatorisk svikt. De har ett smalt terapeutiskt spektrum och utsätter patienter för potentiellt livshotande komplikationer samtidigt som de är nödvändiga för överlevnad. Att vara specialistsjuksköterska på en intensivvårdsavdelning innefattar avancerad vård och omvårdnad av kritiskt sjuka patienter. Här ställs höga krav gällande ansvar och kompetens inom en rad komplexa områden. I Sverige är det framför allt specialistsjuksköterskor som hanterar och administrerar vasoaktiva läkemedel efter ordination. Det kräver sakkunnighet inom det medicinska området gällande verkningsmekanism, interaktioner och biverkningar. Det erfordras även individuell skicklighet för att motsvara intensivvårdens kompetenskrav och inte riskera patientsäkerheten. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som behandlas med vasoaktiva läkemedel. Metod: En kvalitativ intervjustudie har genomförts där data samlats in genom individuella, semistrukturerade intervjuer med 10 intensivvårdssjuksköterskor. Intervjuerna analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: att ha ett omvårdnadsperspektiv, att ha kliniskt handhavande, att ha en patientsäkerhetskultur och att upprätthålla klinisk kompetens. Det resulterade i ett gemensamt tema för samtliga kategorier: ett livslångt lärande. Lärande beskrivs som en dynamisk process vilket främst tillhandahålls genom klinisk praxis. Erfarenhet av att arbeta med cirkulatoriskt instabila patienter medför en trygghet och säkerhet i hanteringen av vasoaktiva läkemedel. Det leder också till att omvårdnaden och patientsäkerheten kan förbättras. Lärande beskrivs som ett eget och gemensamt ansvar för samtliga professioner. Slutsats: Det krävs att intensivvårdssjuksköterskan har teoretisk kunskap för att hantera vasoaktiva läkemedel. Det är dock genom kliniskt handhavande och praktisk erfarenhet som trygghet och skicklighet skapas.