Syftet med studien var att undersöka socialsekreterares och polisers upplevelser och erfarenheter av samverkan mellan dessa två myndigheter vid mäns våld mot kvinnor och barn i nära relation. Metoden som användes var en kvalitativ med semistrukturerade intervjuer. Tre socialsekreterare inom socialtjänsten samt två utredare inom polisen har intervjuats. Samverkan användes som teoretisk tolkningsram. Resultatet visade att samverkan uppfattas som mer omfattande och strukturerad när barn finns med i bilden, jämfört med våldsutsatta kvinnor utan barn och att olika arbetssätt, rutiner, sekretessbestämmelser, resursbrist och tidsbrist påverkar samverkan. Resultatet visade också att personliga relationer påverkar samverkan och att det finns kunskap och medvetenhet kring våld i nära relationer hos båda myndigheterna. Samverkan mellan socialtjänsten och polisen är nödvändig eftersom den bidrar till att hjälpa de våldsutsatta kvinnor och barn till att få det hjälp och stöd de behöver. / The purpose of this study was to investigate social workers and police investigators perceptions and experiences of cooperation between the two authorities in cases of violence against women and children by men in a close relationship. The method used was qualitative with semi-structured interviews. Three social workers in the social services and two police investigators were interviewed. Cooperation was used as a theoretical frame. The result showed that cooperation is perceived as more extensive and structured when children are involved, compared to when women without children are abused. Collaboration is affected by different work methods, procedures, rules of confidentiality, lack of resources and time. Results showed further that personal relationships affect cooperation and there is knowledge and awareness of violence in close relationships in both authorities. Cooperation between social services and the police is necessary and contributes to help abused women and children to get the support they need.

I denna studie har vi undersökt husdjurens roll och påverkan på våldsutsattas uppbrott från relationer där det förekommit våld. Vi har genom semistrukturerade intervjuer med personal på skyddade boenden och kvinnojourer tagit del av vad de har för kunskap, erfarenhet och egna resonemang kring mäns våld mot kvinnor och barn samt uppbrottsprocessen där det finns husdjur med i bilden. Genom en tematisk analys tog vi oss närmare respondenternas arbetssätt, personliga- och organisatoriska förutsättningar samt utmaningar i arbetet med våldsutsatta och deras husdjur. Resultatet visar på en varierande kunskapsnivå och syn på husdjurens betydelse. Det vi kan se i studien är att husdjuren inte är uteslutna från våld i hemmet och våldet är både ett straffrättsligt lindrigt och ett känslomässigt effektivt sätt att skada även de tvåbenta i hushållet. Husdjuren kan vara en starkt kvarhållande faktor och möjligheten att rädda husdjuren från våldsutövaren kan vara en fråga om liv och död för husdjuren. För människorna som ändå lyckas lämna utan att ta med sig djuret kan det innebära stora trauman, känslor av skuld och skam samt en risk att hon till slut väljer att gå tillbaka till förövaren.Vi har tagit del av respondenternas tankar och förslag på framtida lösningar och önskemål. Studien visar att problemet med djurens utsatthet i våldsamma relationer är något som på flera sätt ingår i ett aktivt förändringsarbete på flera boenden just nu och med hjälp av kunskap och förståelse går det att rädda liv. / In this study we have examined the role and effect that pets have on victims of violence’s process of separation from relationships where violence exists. With semi-structured interviews with the staff from shelters and women’s shelters, we learnt more about their experience, knowledge, and reasoning around the violence in relationships and breakups where pets are present. Through a thematic analysis we have approached the respondents’ work procedures, organizational- and personal conditions as well as challenges in the work with victims of violence and their pets. The results show a varying knowledge level and view of the importance of pets. The study shows that the animals are not excluded from the domestic violence and that the violence is both punitively cheap but also an emotionally effective way to also harm the two-legged in the household. The animals can be a strong detaining factor and the opportunity of saving the animals from the perpetrator can be a matter of life and death for the animal. For the people that still manage to leave without bringing the animal with them it can amount to large trauma, feelings of guilt and shame, and that she in the end chooses to go back. We also got to take part of the respondents' thoughts and suggestions for future solutions and wishes. The study also shows that the problem with vulnerability of animals is something that in many ways is part of an active work for change in several shelters at this moment and that with the help of knowledge and understanding it is possible to save lives.

Die Brasiliaanse opvoedkundige Paulo Freire word as een van die belangrikste opvoeders van die twintigste eeu beskou. Sy benadering tot volwasse onderrig is op verskeie terreine toegepas maar nooit direk as teenvoeter vir geweld teen vroue en kinders aangewend nie. Die doel van hierdie studie was om vas te stel op welke wyse Paulo Freire se benadering tot leer en onderrig in volwasse basiese onderrig as teenvoeter kan dien vir die kultuur van geweld teen vroue en kinders in Suid-Afrika. Die studie bestaan uit ’n analitiese literatuurstudie en ’n kwalitatiewe studie met elf deelnemers. Ten einde die navorsingsvraag te beantwoord neem die studie ‘n aanvang met ’n literatuurstudie oor die redes vir geweld teen vroue en kinders. Daarna val die fokus op volwasse basiese onderrig [VBO], volwasse leer en die knelpunte in VBO in Suid-Afrika. In die volgende hoofstuk word die literatuur ten opsigte van Freire se werk en sy benadering tot volwasse onderrig bespreek. Kernelemente van sy benadering word getabuleer waarna kritiek op en die belang van sy benadering, sowel as die toepassing daarvan, in Afrika en Suid-Afrika bespreek word. In die kwalitatiewe empiriese studie word die resultate van die vrae in die onderhoudsgids met betrekking tot geweld en VBO bespreek waarna die resultatate in die laaste hoofstuk in die lig van die literatuurstudie geanaliseer word. Nadat die data beoordeel is, word aanbeveel dat, hoewel kennis geneem moet word van die uitdagings in VBO en Freire se benadering, die benadering steeds as ’n middel in basiese volwasse onderrig gebruik kan word om geweld die hoof te bied. ’n Praktiese voorstel vir teengeweldonderrig word gemaak met behulp van ’n teengeweldlesplan vir VBO. Die navorsing sluit af met beperkings van die studie en voorstelle vir optrede. / The Brazilian educator Paulo Freire is considered to be one of the most important educators of the twentieth century. His approach to adult education has been applied to various fields, but never directly to prevent violence against women and children. The purpose of this study was to ascertain how Freire’s approach to learning and teaching can be used as an antidote against violence against women and children in South Africa. The study consists of an analytical literature review and qualitative study with eleven participants. To answer the research question, the study commences with a literature study on the reasons for violence against women and children. Therafter the focus shifts to the adult basic education, adult learning and the restraints in adult basic education in South Africa. In the next chapter Freire’s work and his approach to adult education is dis-cussed. Key elements to his approach is tabled whereafter critique on and the im-portance of his approach, as well as its application in South Africa, is discussed. In the qualitative empirical study the results of the questions in the interview guide with regard to violence and adult basic education is discussed, whereafter the results are analised in the final chapter in view of the literature study. After the consideration of the data, it is recommended that cognisance must be taken of the challenges to adult basic education and Freire’s approachwhich can still be utilised as a medium in adult basic education to combat violence. A practical proposal for antiviolence education is made through a antiviolence lesson plan for ABE. The research concludes with limitations and recommendations. / ABET and Youth Development / M. Ed. (Adult Education)