Bakgrund: Om ett barn inte får sina grundläggande behov uppfyllda är det socialtjänstens ansvar att utreda huruvida barnet far illa eller kan komma att fara illa och om åtgärder behöver vidtas. De riskbedömningar som görs utgår främst från en klinisk metod och riskbedömningsinstrument används sällan. Syfte: Syftet med studien var att belysa förutsättningar för den praktiska tillämpningen av riskbedömningsinstrument inom den svenska sociala barnavården. Metod: Studien hade en kvalitativ design och datainsamling skedde genom semistrukturerade intervjuer. Deltagarna kom från tre olika kommuner och bestod av nio kvinnliga socialsekreterare som arbetade med barnavårdsutredningar. Det insamlade materialet analyserades genom en tematisk analys. Resultat: Samtliga deltagare var positivt inställda till att använda riskbedömningsinstrument vilket talar för att det finns goda förutsättningar att tillämpa sådana instrument inom den sociala barnavården. Implementeringsprocessen ansågs vara den största svårigheten med en fungerande praktisk tillämpning eftersom det kan finnas ett motstånd mot att förändra ett redan etablerat arbetssätt. Enligt deltagarna bör de instrument som ska implementeras vara användarvänliga och inte för tidskrävande. Diskussion: För att tillämpningen av riskbedömningsinstrument inom social barnavård ska fungera så bra som möjligt bör hänsyn tas till socialsekreterarnas önskemål om instrumentens utformning. För att implementeringen ska lyckas krävs tydliga ledningsbeslut, utbildning och uppföljning. Socialtjänstens arbete har under senare år genomgått en ökad systematisering och i nuvarande arbetssätt finns redan inslag av strukturerade arbetsmetoder. Tillsammans med socialsekreterarnas positiva inställning talar detta för en väl fungerande övergång från en klinisk till en strukturerad riskbedömningsmetod. Nyckelord: riskbedömning, riskbedömningsinstrument, social barnavård, praktisk tillämpning, förutsättningar. / <p>2013-06-10</p>

Sammanfattning   Bakgrund: Andelen personer som är 65 år eller äldre fortsätter att öka globalt. Åldrandet medför fysiska och neurologiska förändringar, funktionsnedsättningar samt ökad risk för sjukdomar, vilket i sin tur ökar risken att drabbas av negativa konsekvenser såsom fallskador, trycksår, undernäring och oral ohälsa. Negativa konsekvenser kan ofta förebyggas eller mildras genom att arbeta vårdpreventivt på ett samordnat, genomtänkt och effektivt sätt i hela sjukvårdssystemet. Sjuksköterskor kan med hjälp av validerade riskbedömningsinstrument tidigt identifiera risker gällande fall, trycksår, undernäring och oral ohälsa vilket minskar risken för att äldre personer ska drabbas av onödigt lidande.   Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att använda riskbedömningsinstrument för fall, trycksår, undernäring och oral ohälsa inom kommunal vård och omsorg för äldre personer. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes med åtta sjuksköterskor inom kommunal vård och omsorg. Resultat: Under analysprocessen framkom två huvudkategorier: riskbedömningar prioriteras bort med underkategorierna tidsbrist, brist på stöd, brist på kunskap och förståelse för riskbedömningsinstrumentens vinster, samt riskbedömningar bidrar till en säkrare vård och bättre hälsa för de äldre med underkategorierna riskbedömning bidrar till ett strukturerat arbetssätt och möjliggör identifiering av risker.     Slutsats: Tidsbrist, brist på stöd samt brist på kunskap om fördelar och vinster med användandet av bedömningsinstrumenten var orsaker till att arbetet med riskbedömningar prioriterades bort av sjuksköterskorna. De sjuksköterskor som hade kunskap om skillnaden mellan riskbedömningsinstrument jämfört med andra instrument som skattar ett pågående symtom ansåg att användandet av riskbedömningsinstrument ökade möjligheten att tidigt identifiera risker.   Nyckelord: Preventiv vård, riskbedömningsinstrument, sjuksköterskor, äldre personer / Summary   Background: The proportion of people aged 65 or older continues to increase globally. Aging leads to physical and neurological changes, disabilities, and an increased risk of disease, which in turn increases the risk of suffering negative consequences such as falls, pressure ulcers, malnutrition, and oral ill-health. Negative consequences can often be prevented or mitigated by working in preventive care in a coordinated, well-thought-out, and effective manner throughout the healthcare system. With the help of validated risk assessment instruments, nurses can identify risks at an early stage regarding falls, pressure ulcers, malnutrition, and oral ill-health, which reduces the risk of elderly people suffering from unnecessary suffering.   Purpose: The aim was to describe nurses' experiences of using risk assessment instruments for falls, pressure ulcers, malnutrition, and oral ill-health in municipal care and care for the elderly.   Method: A qualitative interview study with an inductive approach was conducted with 8 nurses in municipal care and nursing.   Results: During the analysis process, two main categories emerged: risk assessments are prioritized away with the subcategories lack of time, lack of support, lack of knowledge and understanding of the benefits of risk assessment instruments, and risk assessments contribute to safer care and health for the elderly with subcategories risk assessment contributes to a structured approach. of risks.   Conclusion: Lack of time, lack of support, and lack of knowledge about the benefits and gains with the use of the assessment instruments were reasons why the work with risk assessments was prioritized away by the nurses. The nurses who had knowledge of the difference between risk assessment instruments compared to other instruments that estimate an ongoing symptom considered that the use of risk assessment instruments increased the ability to identify risks early.    Keywords: Preventive care, risk assessment instruments, Nurses, older people

Syftet med studien var att undersöka socialsekreterares och polisers upplevelser och erfarenheter av samverkan mellan dessa två myndigheter vid mäns våld mot kvinnor och barn i nära relation. Metoden som användes var en kvalitativ med semistrukturerade intervjuer. Tre socialsekreterare inom socialtjänsten samt två utredare inom polisen har intervjuats. Samverkan användes som teoretisk tolkningsram. Resultatet visade att samverkan uppfattas som mer omfattande och strukturerad när barn finns med i bilden, jämfört med våldsutsatta kvinnor utan barn och att olika arbetssätt, rutiner, sekretessbestämmelser, resursbrist och tidsbrist påverkar samverkan. Resultatet visade också att personliga relationer påverkar samverkan och att det finns kunskap och medvetenhet kring våld i nära relationer hos båda myndigheterna. Samverkan mellan socialtjänsten och polisen är nödvändig eftersom den bidrar till att hjälpa de våldsutsatta kvinnor och barn till att få det hjälp och stöd de behöver. / The purpose of this study was to investigate social workers and police investigators perceptions and experiences of cooperation between the two authorities in cases of violence against women and children by men in a close relationship. The method used was qualitative with semi-structured interviews. Three social workers in the social services and two police investigators were interviewed. Cooperation was used as a theoretical frame. The result showed that cooperation is perceived as more extensive and structured when children are involved, compared to when women without children are abused. Collaboration is affected by different work methods, procedures, rules of confidentiality, lack of resources and time. Results showed further that personal relationships affect cooperation and there is knowledge and awareness of violence in close relationships in both authorities. Cooperation between social services and the police is necessary and contributes to help abused women and children to get the support they need.

Studien är en källstudie vars syfte är att undersöka huruvida SARA B-SAFER fungerar som riskbedömningsinstrument och om brottsutvecklingen för våld mot kvinnor i nära relationer har ökat eller minskat under tidsperioden, åren 2000-2012. Urvalet för studien är Kalmar polismyndighet och Södertörn polismästardistrikt. Underlaget för studien är tidigare forskning från hur Polisen har arbetat med SARA B-SAFER och offentlig statistik på antalet anmälda brott från Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Resultaten i studien visar på en ökning av antalet anmälda brott för våld mot kvinnor i nära relationer, samtidigt som anmälningarna ligger på en förhållandevis jämn nivå. Vidare indikerar studien på att det finns en komplexitet kring SARA B-SAFER som riskbedömnings-instrument, då det finns indikationer på att instrumentet har en prediktiv validitet. Åtgärder för att skydda brottsoffren hamnar i skymundan och SARA B-SAFER fungerar då inte preventivt, vilket kan förklara antalet ökade anmälningar för att instrumentet predicerar rätt. / This study aims to appose if the SARA B-SAFER are successful as a risk-assessment tool and if the crime development for spousal against women have risen or declined between the years 2000-2012. Kalmar Police County and Södertörn Manor are participating and statistics over crimes for spousal violence against women are studied in these areas. The material for the study is earlier research and statistics from Brottförebyggande rådet (BRÅ). The result in the study show that the crimes for spousal violence against women have increased but lay on a stable level. Further there is a complexity about SARA as a risk-assessment tool, when it seems to work on a predictive level, but not as much on a preventive stage, as wishes. The predictive factor on SARA can explain the increased numbers of crimes.