<p>Med utgångspunkt i teoribegreppen fysionomi och fotogeni analyseras närbilderna av Anna Karinas ansikte i Vivre sa vie (Jean –Luc Godard, 1962). Arbetet inleds med en teoretisk re-dogörelse av begreppens uppkomst, innebörd och användningsområde. Fokus i den här delen är kring Jean Epstein och Béla Balázs texter om begreppen och dess framväxt på 1920-talet. Vivre sa vie är uppdelad i 12 episoder, i 6 av dem förekommer närbilder av ansiktet som ingår i arbetets filmanalys. Syftet är att hitta spår av begreppen i närbilderna, samt av resultatet där-ifrån undersöka tolkningsvarianter av närbildernas narrativ.</p><p>Genom att ställa begreppen mot varandra och koppla dem till senare teorier inom området, belyses och problematiseras diskursen ytterligare. Filmbilder som plockas ur sitt sammanhang och sätts ihop efter varandra skapar nya narrativa aspekter, detta undersöks i arbetet. Kopplingar görs till dansken Carl.T. Dreyers filmstil i slutet av stumfilmsepoken. Andra äm-nen som behandlas i uppsatsen är identitetsproblematiken i den moderna storstaden och dis-kursen kring bildens moral och konstens aura.</p><p>Teorier kring filmens narrativ kopplas främst till David Bordwell´s text Narration in the Fic-tion Film. Där han menar att Vivre sa vie handlar om problem med kommunikation på olika sätt. Vidare menar han att filmens handling kan tolkas som att den kretsar kring filmmediet generellt. Resultatet av filmanalysen gav utläsbara spår av fysionomi i ansiktets mimik. Det var besvärligare att visa på närbildernas fotogena innehåller. I filmens ljud och i abstraktionen av ansiktet finns dock kopplingar till fotogenibegreppet.</p>

Med utgångspunkt i teoribegreppen fysionomi och fotogeni analyseras närbilderna av Anna Karinas ansikte i Vivre sa vie (Jean –Luc Godard, 1962). Arbetet inleds med en teoretisk re-dogörelse av begreppens uppkomst, innebörd och användningsområde. Fokus i den här delen är kring Jean Epstein och Béla Balázs texter om begreppen och dess framväxt på 1920-talet. Vivre sa vie är uppdelad i 12 episoder, i 6 av dem förekommer närbilder av ansiktet som ingår i arbetets filmanalys. Syftet är att hitta spår av begreppen i närbilderna, samt av resultatet där-ifrån undersöka tolkningsvarianter av närbildernas narrativ. Genom att ställa begreppen mot varandra och koppla dem till senare teorier inom området, belyses och problematiseras diskursen ytterligare. Filmbilder som plockas ur sitt sammanhang och sätts ihop efter varandra skapar nya narrativa aspekter, detta undersöks i arbetet. Kopplingar görs till dansken Carl.T. Dreyers filmstil i slutet av stumfilmsepoken. Andra äm-nen som behandlas i uppsatsen är identitetsproblematiken i den moderna storstaden och dis-kursen kring bildens moral och konstens aura. Teorier kring filmens narrativ kopplas främst till David Bordwell´s text Narration in the Fic-tion Film. Där han menar att Vivre sa vie handlar om problem med kommunikation på olika sätt. Vidare menar han att filmens handling kan tolkas som att den kretsar kring filmmediet generellt. Resultatet av filmanalysen gav utläsbara spår av fysionomi i ansiktets mimik. Det var besvärligare att visa på närbildernas fotogena innehåller. I filmens ljud och i abstraktionen av ansiktet finns dock kopplingar till fotogenibegreppet.

Keiji Nishitani, philosophe de l’École de Kyoto, a développé sa philosophie de la religion en étudiant les sermons allemands de Maître Eckhart à la lumière de la notion du « néant absolu » de Kitarô Nishida. Nishitani applique cette dernière à la « Déité » (Gotheit) exposée dans la prédication d’Eckhart, où il découvre l’idée d’un éveil à la subjectivité originaire dans l’âme humaine. Cet éveil ouvre à l’âme une liberté « en Dieu sans Dieu », accessible à la vraie intelligence religieuse, détachée de tout dualisme. Dans cette perspective, comment pouvons-nous intégrer la métaphysique que Maître Eckhart expose dans ses œuvres latines ? Dans le Commentaire de l’Évangile selon Jean, Eckhart déploie sa vision sur Dieu, Être-Un, « Principe sans principe », et il enseigne à « vivre » l’unité entre « être » et « connaître », en laquelle consiste la béatitude. Notre réflexion s’articule autour de l’idée de « vivre la vie ». Nous essayons d’unifier le détachement dans le « néant de la Déité » selon Nishitani et l’« Être illimité » selon le commentaire biblique, de manière à représenter la pensée eckhartienne comme une synergie de la spéculation métaphysique et de la pratique existentielle pour expérimenter le Transcendant dans notre vie immanente. / Keiji Nishitani, philosopher of the Kyoto School, developed his philosophy of religion, studying the German sermons of Meister Eckhart, in the light of the notion of “absolute nothingness” of Kitarô Nishida. He applies that notion to the “Godhead” (Gotheit) outlined in Eckhart’s preaching, where he discovers the idea of awakening to the elemental subjectivity in human soul. This awakening opens up to the soul a liberty “in Godwithout God”, accessible to the religious intelligence detached from all dualism. In this perspective, how can we integrate the metaphysics exposed by Eckhart in his Latin works ? In the Commentary on the Gospel of John, Eckhart explains his vision of God, Being-One, “Principle without principle”, and he teaches to “live” the unity between “being” and “knowing”, of which the beatitude consists. Our study revolves around the thinking on “live the life”. We try to unify the detachment in the “nothingness of the Godhead” according to Nishitani and the “unlimited Being” according to the biblical commentary, so as to show the Eckhartian thought as a synergy between metaphysic speculation and existential practice to experience the Transcendent in our immanent life.