Uppsatsens syfte är att undersöka på vilka sätt tankar om tidens gång, förgänglighet och död framkommer i Cornelis Vreeswijks texter samt vilka likheter och skillnader som finns med Carl Michael Bellmans framställning av samma tema. Genom en komparativ närläsning av Vreeswijks egna utgivna sångtexter samt Bellmans Fredmans Epistlar och Fredmans Sånger blir slutsatsen att Vreeswijk flitigt och på flera olika sätt använder sig av dessa teman. Många likheter finns också med Bellman, främst gällande den ständigt återkommande medvetenheten kring döden och tidens gång, även i de mer humoristiska texterna. Den största skillnaden är författarnas olika perspektiv där Vreeswijk antar ett makroperspektiv på samhället och dess hot medan Bellmans blick snarare rör sig på mikronivå med den personliga dödsmedvetenheten i centrum.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur det i dagspressen skrevs om Cornelis Vreeswijk och de två transsexuella kvinnor som han misshandlade i februari 1975, genom att analysera artiklarna som berättelser som ämnar tillskriva brottet mening och moral. Dessutom är syftet att undersöka hur transfeminina personer porträtterades i andra artiklar omkring 1970-talet. Frågorna som ställs är ”Vilka berättelser om skuld och oskuld, kön och sexualitet finns det i återberättandet av brottet?”, ”Hur skiljer sig dessa berättelser åt?”, och ”Hur framställs kvinnorna i dessa berättelser? Vad säger detta om den mediala synen på transkvinnor på 1970-talet i Sverige?” Genom en närstudie av materialet ämnar jag besvara frågorna med hjälp av Sara Ahmeds teorier kring cirkulationen av känslor i text, och Stuart Halls teorier kring berättelser som möjliga bärare av konnotativa budskap. Dessutom görs en analys av en av Vreeswijks visor utifrån Ulf Carlssons litteraturvetenskapliga analyser av Vreeswijks låttexter. Uppsatsen struktureras utifrån två identifierade övergripande berättelser, där brottet och händelserna innan beskrivs på något olika sätt. Jag kommer fram till att Vreeswijk i artiklarna rentvås från moralisk skuld genom ett fokus på hans upplevelser, samtidigt som det konstitueras ett hatobjekt jag har valt att kalla ”falska flickor”. Språket som används i artiklarna överensstämmer med andra artiklar där det på olika sätt skrivs om transfeminina personer, samtidigt som kvinnorna i artiklarna om brottet på många sätt beskrivs annorlunda – istället för ”tragiska”, ensamma personer, skrivs det om kvinnorna som att de är (sexuella) ”bedragare”.

Denna studie ämnar att utreda hur det arv som Carl Michael Bellman lade grunden för levt vidare i efterföljande trubadurers diton. Förutom Bellman har Evert Taube, Cornelis Vreeswijk och Stefan Sundströms verk kartlagts. Med utgång från Bellman valdes fyra vanligt förekommande motiv: Vinet, Kärleken, Naturen samt Livet och döden. Genom att undersöka respektive trubadurers samlade verk kunde dessa sorteras in under de olika motiven. Bellman använde sig också av ett omfattande persongalleri, där olika karaktärer fick symbolisera dessa motiv. Således har trubadurernas persongallerier också inkluderats för analys. Studiens resultat visade att Bellmans vismodell återfinns i samtliga trubadurers verk. Denna modell har förvisso förändrats och förädlats för att passa respektive trubadurs egen stil, men de har alla en tydlig inspirationskälla. Slutligen presenterar denna studie ett antal didaktiska kopplingar. Bellman, Taube och Vreeswijk har blivit en del av Sveriges kulturella arv. Deras personporträtt går därmed att inkludera i svenskämnet på gymnasiet. Det är även möjligt att undersöka hur det svenska språket har förändrats genom att jämföra de olika visorna.