No description available.

I Maken blir Bibeln – med alla dess bud och ordspråk – normer och regler som talar genom Martina och Gustav. I dialog med Bibeln träder romanens olösliga dilemma fram: äktenskapets samtidiga nödvändighet och omöjlighet. Om vilken paret för en ganska saklig och rationell diskussion. Bibelcitat blir verktyg genom vilka karaktärerna kan säga saker som annars inte skulle kunna yttras trovärdigt. Genom bibelcitaten synliggörs också ett kristet samhälles normer samt vår egen kristenhet som samhällsmedborgare. I dialog med författare framkommer filosofins särställning. Romanen iscensätter olika centrala idéer från författarnas texter. Inte minst vill jag där framhålla iscensättningen Kirkegaards profetiska utsaga om den oundvikliga olycka som väntar både den som gifter sig och den som inte gifter sig.

Syftet med den här texten är att med hjälp av de historiedidaktiska begreppen historiemedvetande och historiebruk analysera hur den den svenska musikern Stefan Sundströms använder historia för att ge uttryck för ideologikritik i sina texter. Sju av hans studioalbum utgör grunden för empirin där den gemensamma kontexten är att de har givits ut under borgerliga regeringar, undantaget Fabler från Bällingebro som ges ut innan valet 2006 men som innehåller låtar som var en del i valrörelsen. Orsaken är att Sundström ser sig själv som den musikaliska delen av ett vänsterpolitiskt motståndsmaskineri. Texten diskuterar också hur historia kan användas som ett politiskt vapen. Resultaten pekar på att historiemedvetandet och den politiska musiken aktiveras i relation till en större upplevd förändring, vad Rüsen kallar ett ”borderline event”. Historiebruket är därmed oftast ideologiskt, men också moraliskt, existentiellt, politiskt- pedagogiskt och konstnärligt. Låtarnas tyngd ligger i den narrativa kompetensen genom att då- nu- sedan perspektiven förskjuter betydelsen från vad historia var till vad det är. Låtarna synliggör också historiemedvetandets normativa funktion och illustrerar hur historien kan användas i syfte att protestera mot befintliga strukturer. Förhoppningen är att resultaten skall ligga till grund för andra lärare som är intresserade av att använda sig av musik i sin undervisning.

Den här uppsatsen har som syfte att utifrån Gun-Britt Sundströms roman Student -64 (1966) undersöka hur en författare genom beskrivningar av platser och rum formulerar en stadsmyt och därmed även konstruerar en viss identitet för personerna inom den. Utgångspunkten var att det finns en viss myt om Uppsala som studentstad, och att denna skildras i bland annat skönlitteraturen. Genom att fokusera på myten om studentstaden Uppsala och identiteten som student har också frågan om vilken funktion myten om staden har för studenten varit i fokus. För att genomföra undersökningen har en motivstudie baserat på rumsliga teman genomförts, som resulterade i en kartläggning över vilka platser som förekommer i romanen samt hur ofta de nämns. Det teoretiska ramverket som användes bestod huvudsakligen av Henri Lefebvres teorier om socialt rum och hur vi skapar rum genom tre olika slags erfarenheter: fysisk, mental och social, som vi får antingen genom rumsliga praktiker, representationer av rum eller genom representationella rum. Resultatet av undersökningen visar att Sundström i Student -64 gestaltar ett antal platser i Uppsala där protagonisten Sagas rumsliga praktiker kommer till uttryck. Platserna relateras till Sagas sociala erfarenhet och det hon som kallar för ”uppsalastämning”, vilket är en del av den historiska myten om Uppsala som Sundström anknyter till.  Därmed bidrar hon till att befästa myten genom att bygga på det representationella rum som är studentstaden Uppsala i sin helhet, samtidigt som hon omformulerar myten i en modern tolkning genom att skapa nya representationella rum. Dessa rum visar sig också möjliggöra en viss studentidentitet, samt en utveckling inom denna som i sig bidrar till att myten kan fortsätta leva.

In 1912 Hjalmar Söderberg wrote what came to be a Swedish classic, The serious game, about the two young lovers Lydia and Arvid and their failed attempts to be with each other. 1973 Gun-Britt Sundström responded with her own novel, For Lydia, that tells the same story but from Lydia´s point of view.  This essay discusses if the macro perspective, Sundström´s tendency in giving Lydia an agency, can be seen in the structure of the language, the micro perspective. To enable this, the essay has been using parts of the narratology theory founded in the 1960’s that was partly produced by Gérard Genette and supplemented by Mieke Bal. Looking at focalization (from what angle the story is told), it is possible to investigate what kind of information the reader can assimilate of Lydia and her progress. Susan Lanser defined feminist narratology and in accordance to her theory the essay examines the context and author of the novel to fully understand the writings. Sundström in a higher degree than Söderberg includes intern focalization when it comes to Lydia, which gives the reader more information about Lydia and her agency. Söderberg focalizes Arvid rather than Lydia which gives the reader the impression that Lydia acts selfish and unaccountable. Both novels arose in circumstances characterized by female emancipation and by regarding that, a more prominent picture of Sundström´s intention to make For Lydia a feministic response to The serious game can be seen. In conclusion, the essay shows that, the tendency of Sundström, to make a feministic response to Söderberg´s novel, can be seen even in the micro perspective of the language.

Denna studie ämnar att utreda hur det arv som Carl Michael Bellman lade grunden för levt vidare i efterföljande trubadurers diton. Förutom Bellman har Evert Taube, Cornelis Vreeswijk och Stefan Sundströms verk kartlagts. Med utgång från Bellman valdes fyra vanligt förekommande motiv: Vinet, Kärleken, Naturen samt Livet och döden. Genom att undersöka respektive trubadurers samlade verk kunde dessa sorteras in under de olika motiven. Bellman använde sig också av ett omfattande persongalleri, där olika karaktärer fick symbolisera dessa motiv. Således har trubadurernas persongallerier också inkluderats för analys. Studiens resultat visade att Bellmans vismodell återfinns i samtliga trubadurers verk. Denna modell har förvisso förändrats och förädlats för att passa respektive trubadurs egen stil, men de har alla en tydlig inspirationskälla. Slutligen presenterar denna studie ett antal didaktiska kopplingar. Bellman, Taube och Vreeswijk har blivit en del av Sveriges kulturella arv. Deras personporträtt går därmed att inkludera i svenskämnet på gymnasiet. Det är även möjligt att undersöka hur det svenska språket har förändrats genom att jämföra de olika visorna.

Den här masteruppsatsen består av fyra delar: en nyöversättning från engelska till svenska av ett utdrag ur Charlotte Brontës roman Shirley (1849), en översättningskommentar som går igenom ett antal problemområden, en språklig undersökning samt ett avsnitt om nyöversättning. Den språkliga undersökningen utgörs av en jämförelse mellan användningen av pronominella adverb i uppsatsens översättning av Shirley och i den äldre svenska översättningen från 1854. Studien fokuserar på adverb med förleden där- och var-. Nyöversättningsavsnittet består av en sammanställning av forskningsläget, erfarenheter från nyöversättningen av Shirley samt intervjuer med översättarna Kerstin Gustafsson och Gun-Britt Sundström. I avsnittet redogörs för förlagens, översättarnas och mottagarnas perspektiv på nyöversättning. Dessutom behandlas hur begreppen ”foreignization” och ”domestication” kan appliceras på nyöversättningar samt hur källtexten och dess nya och gamla översättningar påverkar varandra. / This master thesis consists of four parts: a retranslation from English to Swedish of an extract from Charlotte Brontë’s novel Shirley (1849), a theoretical comment on the translation dealing with some of the translation problems, a linguistic study, and a section on retranslation. The linguistic study compares the use of pronominal adverbs in the retranslation of Shirley and the old translation from 1854. The study focuses on adverbs with the prefixes där- and var-. The section on retranslation consists of a compilation of current research, observations from the process of retranslating Shirley, and interviews with two translators, Kerstin Gustafsson and Gun-Britt Sundström. The section describes the publishers’, the translators’ and the recipients’ perspectives on retranslation. In addition, it is discussed how the two concepts “foreignization” and “domestication” can be applied to retranslations, and how the source text and its old and new translations influence each other.