Vad är atmosfär och hur skapas det? I den här analysen undersöks atmosfär i förhållande till musikgenren doom och då utifrån ett insider-perspektiv. Insider-perspektivet är det subkulturella perspektiv som genrens anhängare ingår i, vilket innefattar ett specifikt sätt att tala, tänka och uttrycka sig i förhållande till genrens kulturella uttryck. Inom musikgenren doom behandlas atmosfär som ett insiderbegrepp för att förklara upplevelsen av musiken och vilka känslor den förmedlar. En förutsättning för den här undersökningen utgår från att atmosfär förmedlar förutbestämda känslor genom musiken som förstås via en kulturellt betingad uppfattning. Syftet med undersökningen är att kartlägga vilka komponenter som behöver ingå i konstruktionen av tre olika soundscape utifrån tre förutbestämda teman och hur dessa gemensamt bildar en specifik atmosfär. Analysens resultat återknyter till undersökningens utgångspunkt. Det finns specifika komponenter som ingår i konstruktionen av ett tematiskt soundscape som reflekteras i den atmosfär som upplevs, oberoende av om lyssnaren är en insider eller outsider. Med outsider avses någon som inte är en anhängare (insider) till genren och därmed inte har samma kännedom eller kunskap som en insider har. För alla komponenter föreligger en grundläggande kulturell förståelse för vilka känslor som representeras och som sedermera utgör respektive tema. Emellertid fanns det parametrar i komponenterna som var problematiska att mäta genom traditionella musikvetenskapliga metoder. Dessa förmedlades inte lika tydligt och var i större utsträckning beroende av den kontext de förekom i och utgjorde inte några egna komponenter.  I slutsatsen framgår en gemensam komponent för temats betydelse under konstruktionen av soundscape: atmosfär är inte beroende av en förståelse för språk eller hur väl sången artikuleras. Det handlar inte om vad som sjungs, utan hur det sjungs. Atmosfär är produkten av att lyssna aktivt och förmedlas först när det uppmärksammas av lyssnaren.

Ce travail prend appui sur une collecte des données inédites et difficiles, celles d’un corpus complexe du Mahabharata, les textes sacrés de l’Inde, et les corpus de la tradition orale du Barldon, chantés en société créole de La Réunion depuis les présences des migrants indiens dans l’île. Plusieurs corpus de nature différente ont été collectés pour être analysés en synchronie et en diachronie de manière dynamique. Durant les années de recherches, nous avons ouvert une étude dans trois champs disciplinaires conjoints. Nous avons effectué des recherches à Pondichéry et nous avons ramené des documents sur l’esclavage indien et un manuscrit tamoul chanté à La Réunion à l’occasion du rituel de la « marche sur le feu ». Nous avons mené des travaux sur l’histoire de la langue, des cultes, de la culture, et des migrations. Nous avons constitué un appareil critique composé de l’analyse des corpus, des index, des annexes dont l’outillage conceptuel est composé d’un centaine de documents : 8 cartes, 4 croquis, 36 graphiques, 32 tableaux, 5 textes dont une édition tamoule critique, deux textes tamouls et créoles inédits leur traduction, 25 images et une séquence filmique. Nous avons reconstitué des strates de langue et notre travail montre que le Réunionnais a conservé un état de langue bien particulier et exposé au processus de la créolisation linguistique et culturelle, la langue du Barldon, une langue ancestrale que nos prospections n’ont pas permis de retrouver en Inde du Sud. Peut-on parler d’une langue sacrée conservée à la Réunion mais exposée à la dynamique de la créolisation ? Notre questionnement reprend les interrogations formulées par Gillette Staudacher-Valliamee sur la difficulté qu’il y a à poser pour La Réunion une créolisation linguistique et culturelle sans pidginisation, en rappelant que la question de langue est centrale. Notre travail réexamine la place de l’Inde dans la formulation des hypothèses énoncées pour la genèse du créole de l’océan Indien (A.Bollée 2009, R.Chaudenson 2010). / This work is based on a collection of unpublished and difficult data, those of a complex corpus of Mahabharata, the sacred texts of India, and corpus of the oral tradition of Barldon, sung in Creole society of La Réunion ever since the Indian migrants settled in the island. Several corpuses of different types were collected for effective synchronic and diachronic analysis. During our research work, we introduced three new areas in the same research field. We carried out research at Pondichery and brought back documents on Indian slavery and a Tamil manuscript sung in Reunion at the time of the ritual of “walk on fire”. We also worked on the history of language, cults, culture and migration. We established a critical apparatus which includes the analysis of the corpuses, indices, appendices whose conceptual tool consists of over hundred documents: 8 maps, 4 sketches, 36 graphs, 32 paintings, 5 texts of which one is Tamil critical edition, two unpublished translated Tamil and Creole texts, 25 images and a cinematic sequence. We reconstructed layers of language and our work shows that the Réunionnais remained a very special language and exposed to the process of linguistic and cultural creolisation, the language of Barldon, an ancestral language that our surveys have failed to find a place in South India. Can one speak of a sacred language in Réunion but kept exposed to the dynamics of creolisation? Our inquiry shows the queries made by Gillette Staudacher-Valliamee the difficulty of asking for Reunion the linguistic and cultural creolisation without pidginisation, by reminding that the question of language is central. Our work re-examines the place of India in formulating assumptions for the genesis of Creole in the Indian Ocean (A. Bollée 2009, R. Chaudenson 2010).