Antioxidanter är kemiska ämnen som är kapabla till att förhindra oxidation av andra molekyler. Dessa ämnen återfinns i djur- och växtriket och tycks ha en skyddande effekt på cellvävnad genom att motverka skadliga oxidativa reaktioner. Antioxidanter används bland annat industriellt som tillsater i livsmedel och andra produkter i syfte att förhindra oxidativ degradering och bibehålla näringsvärdet i livsmedel. I vindruvor återfinns höga koncentrationer av naturliga antioxidanter, främst i form av fenoliska ämnen. På grund av att vinindustrin bidrar till stora mänger avfall, främst i form av druvrester, är det önskevärt att hitta en effektiv metod för att återvinna fenoliska antioxidanter från avfallet.I detta arbete användes lösningsmedel-extraktion för att extrahera fenoliska ämnen från pressrester av röda vindruvor av varianten Tempranillo. Syftet var att uvärdera effekterna av extraktionsmetod, typ av lösningsmedel, extraktionstemperatur samt extraktionstid på fenol-innehåll och antioxidant aktivitet i extrakten. Två typer av extraktionsmetoder jämfördes; Soxhlet-extraktor och direkt-kontakt-extraktion (DCE), samt tre olika lösningsmedel; en blandning av etanol och vatten (1:1), ren etanol samt etyl acetat. Koncentrationen av fenoliskt innehåll i extrakten erhölls med hjälp av Folin-Ciocalteu's metod, och antioxidant aktivetet med FRAP (Ferric reducing ability of plasma) metoden.Utifrån erhållna data kunde det ses att extraktion med en blandning av etanol och vatten (1:1) som lösningsmedel gav högst fenolisk koncentration och antioxidant aktivitet för alla testade parametrar, medans etyl acetat gav de lägsta värdena. Soxhlet-extraktorn visade sig vara den bästa metoden då den gav högre värden i extrakten jämfört med DCE metoden. För DCE metoden kunde det ses att en extraktionstid på 2½ timmar vid 55 grader var mest optimalt då etanolbaserade lösningsmedel användes. / Program: Högskoleingenjörsutbildning i kemiteknik

Dans un contexte de transition énergétique, ce travail de recherche s’inscrit dans la dynamiqued’explorer la potentialité de nouvelles biomasses pour la production d’un vecteur énergétique propre,l’hydrogène (H2). Au cours de cette thèse, un procédé de production d’H2 par fermentation endogèneet sans dépense énergétique supplémentaire, a été élaboré à partir de biomasses viticoles, etl’influence de paramètres opératoires a été testée. Enfin, le type de biomasses influe sur laproduction d’H2, non seulement par sa composition biochimique, mais aussi par leur microfloreendogène qui oriente le métabolisme. La microflore endogène responsable de la production d’H2 àpartir de ‘bourbes’ (50 ± 6 L/Lbourbes avec un rendement de 2,0 ± 0,2 mol/mol) appartient à la familleClostridiaceae et est associée aux voies acétate/butyrate, alors que celle des ‘marcs’ (20 ± 4L/kgmarcs avec un rendement de 1,3 ± 0,3 mol/mol) appartient aux Enterobacteriaceae et estassociée aux voies acétate/éthanol. / In the context of energy transition, this work deals with the exploration of new potential biomasses forthe production of a clean energy vector, hydrogen (H2). During this thesis, a process of H2 productionby an endogenous fermentation from winery waste has been developed without any additionalenergetic consumption. The influence of operating parameters was studied. Finally, the type ofbiomass has an influence on the H2 production, not only because of initial biochemical composition,but also because of the endogenous microflora which orientates the metabolism. The endogenousmicroflora responsible of H2 production from ‘solid grape residues’ biomass (50 ± 6 L.L-1biomass with a2.0 ± 0.2 mol.mol-1 yield) through acetate/butyrate pathways belongs to Clostridiaceae family whilethe one responsible of H2 production from ‘grape pomace’ biomass (20 ± 4 L.kg-1biomass with a 1.3 ±0.3 mol.mol-1 yield) through acetate/ethanol pathways belongs to Enterobacteriaceae family.