Syftet med denna studie är att granska hur lärarna för åk 1-7 i en skola utanför Sverige arbetar förebyggande och åtgärdande mot mobbning inom ramen för Zero-programmet. Genom att ta reda på hur lärarna uppfattar mobbning och Zero-programmet vill jag bidra till forskningen som rör skolors aktiva insatser mot mobbning. Studien bygger på kvalitativa intervjuer där informanterna fick beskriva sitt aktiva förebyggande och åtgärdande arbete mot mobbning samt beskriva sin uppfattning om mobbning och Zero-programmet. Ur mitt material kom jag att utläsa tre olika diskurser vad gäller synen på mobbning. Vad gäller utsagorna om det förebyggande och åtgärdande arbetet utkristalliserades diskurserna: noll-tolerans och återkoppling, uttalade förväntningar, omvårdnad och delaktighet. Informanternas utsagor om Zero-programmet mynnade ut i diskurserna: värdet av en gemensam helhetssyn och vikten av implementering och aktualisering av programidé. Jag drar slutsatsen att uppfattningen om att det existerar en helhetssyn kring mobbningsfrågor på skolan kan ifrågasättas då det också uttrycks en efterfrågan på mer kompetensutbildning/diskussioner i ämnet för att förhindra ”programtrötthet” och då det finns upplevda brister vad gäller kunskap om programmet (Skolverket b, 2009). Jag drar också slutsatsen att det är lättare att ta till sig konkreta verktyg i ett program än att relatera till den egna lärarrollen i det förebyggande arbetet mot mobbning. I ett större perspektiv kom jag fram till att det inte finns så mycket forskning om Zero-programmet, vilket gör min undersökning relevant vad gäller forskning om antimobbningsprogram. Jag har också kunnat klarlägga att lärarna utgår från tre olika synsätt på mobbning trots att de arbetar med ett och samma program.