<p>Syftet med min undersökning är att ta reda på hur man i det dagliga arbetet i skolan arbetar för att förhindra uppkomsten av mobbning.</p><p>Utifrån mitt syfte med undersökningen formulerade jag följande frågeställningar:</p><p>·        Hur arbetar skolor som följer ett speciellt antimobbningsprogram?</p><p>·        Hur arbetar man inom skolan med att stärka elevernas sociala och emotionella förmågor?</p><p>·        Vilken är pedagogens roll i det förebyggande arbetet?</p><p>·        Involveras elevernas föräldrar i det förebyggande arbetet?</p><p>För att få svar på mina frågeställningar använde jag mig av en kvalitativ metod i form av strukturerade intervjuer. Då jag ville få en bredd i resultatet valde jag att intervjua sex pedagoger varav tre mellanstadielärare, två idrottslärare och en förskolelärare. Ytterligare en faktor som gav bredd i resultatet var att de sex pedagogerna arbetar på fem olika skolor.</p><p>Resultatet av undersökningen anser jag stämmer bra överrens med tidigare forskning inom ämnet. Det framkommer även genom respondenternas svar att de är väl medvetna om mobbningsproblematiken samt arbetar aktivt med att förhindra uppkomsten av mobbning i de elevgrupper de möter. I resultatet presenteras en mängd olika tankar och idéer om hur man i det dagliga arbetet i skolan kan förhindra uppkomsten av mobbning.</p>

Syftet med min undersökning är att ta reda på hur man i det dagliga arbetet i skolan arbetar för att förhindra uppkomsten av mobbning. Utifrån mitt syfte med undersökningen formulerade jag följande frågeställningar: ·        Hur arbetar skolor som följer ett speciellt antimobbningsprogram? ·        Hur arbetar man inom skolan med att stärka elevernas sociala och emotionella förmågor? ·        Vilken är pedagogens roll i det förebyggande arbetet? ·        Involveras elevernas föräldrar i det förebyggande arbetet? För att få svar på mina frågeställningar använde jag mig av en kvalitativ metod i form av strukturerade intervjuer. Då jag ville få en bredd i resultatet valde jag att intervjua sex pedagoger varav tre mellanstadielärare, två idrottslärare och en förskolelärare. Ytterligare en faktor som gav bredd i resultatet var att de sex pedagogerna arbetar på fem olika skolor. Resultatet av undersökningen anser jag stämmer bra överrens med tidigare forskning inom ämnet. Det framkommer även genom respondenternas svar att de är väl medvetna om mobbningsproblematiken samt arbetar aktivt med att förhindra uppkomsten av mobbning i de elevgrupper de möter. I resultatet presenteras en mängd olika tankar och idéer om hur man i det dagliga arbetet i skolan kan förhindra uppkomsten av mobbning.

Syftet med vår forskning har varit att jämföra elevers och forsknings syn på mobbning. Vi har jämfört hur elever och tidigare forskning definierar mobbning, hur deras syn på vad som utmärker en mobbare och ett mobboffer kan jämföras samt jämfört aspekten hur mobbningsförebyggande arbete kan gå till. Vi har låtit tre mellanstadieklasser i Linköpings kommun utgöra vår respondentgrupp. Som metod har vi använt oss av enkäter och intervjuer. Vi har funnit både likheter och skillnader i hur elever och forskning ser på våra frågeställningar.

Syftet med denna studie var att ta reda på hur väl inarbetad skolans antimobbningsprogram var hos eleverna. Studien som gjordes var av en kvantitativ ansats där en enkätundersökning hos elever i årskurs nio genomfördes för att besvara studiens frågeställningar. Resultatet visade att majoriteten av eleverna i årskurs nio inte kände sig bekanta med skolans Trygghetsgrupp. Många hade heller inte koll på vilka som tillhörde Trygghetsgruppen och visste alltså inte vilka de skulle vända sig till när mobbningen inträffade. Resultatet påvisade även att elever som utsatts för mobbning inte haft kunskap om Trygghetsgruppens arbete. Dock visade resultatet att de som kände till Trygghetsgruppen kände sig tryggare på skolan, något som kunde tyda på att när Trygghetsgruppen väl blivit bekant för eleverna verkade deras arbete eventuellt ha effekt. Sammantaget verkar Trygghetsgruppens arbete vara verkningsfullt, men bara för de elever som känner till den, vilket långt ifrån alla – särskilt inte de som mest behöver den – gör. En stor brist verkar ligga i att Trygghetsgruppen inte är tillräckligt kända av eleverna

Syftet med denna studie är att jämföra och se hur de olika antimobbningsprogrammen fungerar och vad som skiljer de åt samt hur lärarna upplever dessa antimobbningsprogram. Idag lägger skolor/kommuner enorma pengar på att köpa in material och utbildar sina anställda i hur man förebygger mobbning och kränkande behandling i skolan. Det framgår i Skolverkets utvärdering av olika antimobbningsprogram att skolor/kommuner inte bara använder sig av ett program utan köper in flera olika för att få det bästa resultatet, ändå har inte mobbningen upphört i skolorna. Vi har därför valt att jämföra två olika antimobbningsprogram, ett program som har sina rötter från 1985 och som förekommer på ett stort antal skolor både i Sverige, övriga Europa samt USA med ett nyare program som utvecklades under andra halvan av 00-talet. Detta program har fått lovande kritik och användandet av programmet ökar hela tiden. Båda programmen är utvecklade i Norden. Under studiens gång har det även framkommit att det senare utvecklade programmet bygger på den forskning som gjorts på det tidigare nämnda programmet. Studien visar att dessa två program klarar sig enskilt och inte har något behov av tillägg från andra antimobbningsprogram eller liknande modeller om man arbetar med programmet på rätt sätt, alltså utifrån hur programmet är uppbyggt. Studien visar även implementeringen av programmet är viktigt så all skolans personal arbetar utifrån samma kunskap.

I skolverkets rapport 353, som kom 2011, där utvärdering av befintliga antimobbningsprogram har gjorts kan de ej rekommendera något av programmen. Trots att fler elever påpekar att skolorna har blivit bättre på att arbeta aktivt mot mobbning, så minskar inte antalet mobbade på skolorna (Socialstyrelsen, 2009). Vår studie syftar till att kartlägga hur en skola lyckas nå ut med sin antimobbningsplan till eleverna. Skolan där studien är gjord har ett eget utformat antimobbningsprogram där vi via enkäter tar reda på om och hur eleverna uppfattar skolans förebyggande arbete mot mobbning och kränkande behandling. Dessa enkäter har innehållit öppna frågor i förhoppning om att få eleverna att tänka efter på hur de svarar. Enkäterna har sammanställts i kategorier där de vanligaste svaren har lyfts fram i resultatet. Resultatet visar att eleverna i stor utsträckning är införstådda med skolans program samt hur de skall agera när de påträffar kränkningar. Skillnader mellan könen har uppvisats där tjejerna tenderar att vara mer mottagliga för skolans arbete samt mer medvetna om hur de kan stävja mobbning och kränkande behandling.

Nätmobbning är ett problem som kan leda till flera allvarliga konsekvenser som påverkar ungdomar och deras familjer. De flesta barn och ungdomar använder internet dagligen. Fler och fler barn i ung ålder får egen mobiltelefon eller surfplatta. Av den anledning åsyftade studien att kartlägga och analysera de kompetenser och resurser som lärare i årskurs 1–3 besitter för att förebygga nätmobbning samt att kartlägga i vilken grad skolor arbetar med att förebygga nätmobbning. Studiens syfte var även att identifiera eventuella brister och behov av ytterligare resurser som kan stödja lärarna i detta arbete. Studien har en kvantitativ ansats med kvalitativa inslag. Datainsamlingen gjordes med hjälp av en enkätundersökning som innehöll både slutna och öppna frågor. Analysen föregick med univariat samt bivariat analys på de kvantitativa frågorna. En generell kvalitativ analys gjordes på de kvalitativa frågorna. Resultatet visade att en stor del av respondenterna inte kände att de hade tillräckligt med kompetens eller verktyg till att arbeta förebyggande mot nätmobbning i sin klass. Dock kände en stor del av respondenterna att de var säkra på hur de skulle agera vid upptäckt av nätmobbning. Resultatet visade även att en stor del av skolorna inte jobbar aktivt med att förebygga nätmobbning eller har en tydlig plan på vad som ska göras vid upptäckt av nätmobbning. En stor del av lärarna tycker att skolorna bör lägga mer resurser på verktyg för att förebygga nätmobbning. Många lärare som använder olika verktyg för att förebygga nätmobbning i klassen letar själva fram verktyg att använda. Studiens resultat visar att det finns stora förbättringsmöjligheter hos skolorna i arbetet med att förebygga nätmobbning.

I den här studien har jag undersökt vilka myndighetsdokument som skolorna i Sverige har att följa för att motverka kränkande behandling av elever. Förutom detta har jag försökt undersöka hur de vanligaste antimobbningsprogrammen klarar av att följa riktlinjerna för detta uppdrag. Utifrån texters innehåll har jag läst hur forskningen ser på orsaker till att kränkningar och mobbning uppstår samt hur den ser på vad som anses vara lämpligt för att arbeta proaktivt. Genom att granska begrepp, mönster och kategorier som träder fram i texter från tidigare forskning och i antimobbningsprogrammens texter, har uttryck som makt, maktstrukturer, normer, heteronormativitet, teorier och perspektiv blivit centrala. I samband med en kritisk diskursanalys av det som beskrivits i texterna har jag försökt se och förstå olika utfall av antimobbningsprogrammens aktiviteter. Studiens resultat visar att de åtta vanligaste antimobbningsprogrammen i allt för stor utsträckning inte utgår från vad den senaste forskningen menar vara grundläggande delar i arbetet med att motverka kränkande behandling av barn i skolan, samt att programmen ofta har andra utgångspunkter än vad styrdokumenten anvisar. En diskursanalytisk upptäckt visar att programmen i stor utsträckning utgår från en slags fasta positioner där olika vuxna på förhand beskriver något som behöver justeras. Min slutsats är att endast ett av programmen lyckas förhålla sig tämligen ajour med vad aktuell forskning lyfter som centrala insatser och förhållningssätt medan insatser från ett antal av övriga program kan få motsatt effekt trots att avsikterna är goda. En annan slutsats berör problematiken med att vuxna som arbetar med barn och ungdomar riskerar att bli en slags normbärare, ifall de vuxna inte inbegrips i att aktivt delta i problematiseringsprocessen kring normer.

No description available.

Syftet med denna studie är att granska hur lärarna för åk 1-7 i en skola utanför Sverige arbetar förebyggande och åtgärdande mot mobbning inom ramen för Zero-programmet. Genom att ta reda på hur lärarna uppfattar mobbning och Zero-programmet vill jag bidra till forskningen som rör skolors aktiva insatser mot mobbning. Studien bygger på kvalitativa intervjuer där informanterna fick beskriva sitt aktiva förebyggande och åtgärdande arbete mot mobbning samt beskriva sin uppfattning om mobbning och Zero-programmet. Ur mitt material kom jag att utläsa tre olika diskurser vad gäller synen på mobbning. Vad gäller utsagorna om det förebyggande och åtgärdande arbetet utkristalliserades diskurserna: noll-tolerans och återkoppling, uttalade förväntningar, omvårdnad och delaktighet. Informanternas utsagor om Zero-programmet mynnade ut i diskurserna: värdet av en gemensam helhetssyn och vikten av implementering och aktualisering av programidé. Jag drar slutsatsen att uppfattningen om att det existerar en helhetssyn kring mobbningsfrågor på skolan kan ifrågasättas då det också uttrycks en efterfrågan på mer kompetensutbildning/diskussioner i ämnet för att förhindra ”programtrötthet” och då det finns upplevda brister vad gäller kunskap om programmet (Skolverket b, 2009). Jag drar också slutsatsen att det är lättare att ta till sig konkreta verktyg i ett program än att relatera till den egna lärarrollen i det förebyggande arbetet mot mobbning. I ett större perspektiv kom jag fram till att det inte finns så mycket forskning om Zero-programmet, vilket gör min undersökning relevant vad gäller forskning om antimobbningsprogram. Jag har också kunnat klarlägga att lärarna utgår från tre olika synsätt på mobbning trots att de arbetar med ett och samma program.