Inledning: Enligt IAS 19 ska diskonteringsräntan för bestämmande av pensionsskulden bestämmas utifrån räntan på företagsobligationer. Om det saknas en fungerande marknad för företagsobligationer ska räntan på statsobligationer användas. Efter finanskrisen år 2008 ökade räntespreaden mellan dessa två räntor och det uppstod ett problem för länder utan en fungerande marknad för företagsobligationer, däribland Sverige. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur svenska börsbolags diskonteringsräntenivå har påverkats av finanskrisen år 2008. Samt vad detta har för konsekvenser på boalgens finansiella rapporter och dess annvändare. Metod: Undersökningen studerar korrelationen som sambandsmått för att mäta hur diskonteringsräntan förhåller sig till soliditeten i svenska börsbolag som redovisar förmånsbestämda pensionsplaner. Referensram: Denna del av undersökningen består av en genomgång av relevanta delar av regelverket (IFRS) samt centrala redovisningsbegrepp och principer. Teori: Teorin består av teoretiska resonemang kring accounting choice, accounting disclosure och earnings management. Resultat & analys: Undersökningens resultat visar att det finns en svag korrelation mellan och diskonteringsränta hos svenska börsbolag med förmånsbestämda pensionsplaner. Dessutom visar resultatet att svenska börsbolag inte längre har en diskonteringsränta i nivå med statsobligationsräntan. Diskussion: Diskussion förs kring hur svenska bolag förhållit sig till regelverket och redovisningsprinciper vid beräkning av sina pensionsskulder samt hur detta har påverkat intressenterna av den finansiella rapporten. Slutsats: Utifrån funna resultat kan slutsats dras att efter finanskrisen har bolag med en låg soliditet valt en högre diskonteringsränta. Dessutom visar resultatet att spreaden har ökat mellan statsobligationsräntan och svenska börsbolags diskonteringsränta.