Introduktion: Det finns en outtalad självklarhet att operation skulle vara en överlägsenbehandlingsmetod jämfört med enbart rehabilitering vid korsbandsskador. Det senaste årethar dock en långtidsuppföljning av Frobell et al(2015) visat att operation vid främrekorsbandsskada inte gav ett överlägset rehabiliteringsresultat jämfört med konservativbehandling. Operation medför en ökad risk för artros och dessutom en ökad vårdkostnad. Syfte: Med denna litteraturöversikt undersöka hur patientens knäfunktion förändras efterrekonstruktion av ACL för att se om detta går i linje med Frobell et al (2015) resultat. Metod: Sökning gjordes i PubMed, AMED, SveMed+, SportDiscus, Scopus och Web ofScience. Mesh-termer som användes var ”anterior cruciate ligament reconstruction” AND”rehabilitation”, avgränsat till RCT-studier. Resultat: 20 studier inkluderades. Det sammanlagda resultatet visade att patientens subjektivt upplevda funktion samt objektivtuppmätta funktion förbättrades av operationen. Konklusion: Resultatet i denna översiktvisar på att operation förbättrar knäfunktionen vid ACL-skada, fler studier krävs för attundersöka verkningsmekanismer bakom förbättringen och optimering avbehandlingsmetod.

Inledning: Årligen opereras ungefär 3500 personer i Sverige på grund av en ACL-ruptur. Av dessa 3500 är 1500 direkt kopplade till fotbollsspelande. Fotboll är den aktivitet som orsakar flest skador, både hos män och kvinnor. För aktiva fotbollsspelare som har varit med om en ACL-ruptur och vill fortsätta spela är oftast operation att föredra. Efter operationen följer en lång rehabilitering för att bygga upp muskulaturen runt knäet igen, detta sker i tät kontakt med en fysioterapeut. Fysioterapeuten har en viktig roll för den behandlade individen, både på ett fysiologiskt och psykologiskt plan under rehabiliteringsperioden. Syfte: Syftet är att utforska hur fotbollsspelare på distriktsnivå upplever olika aspekter av korsbandsskadan samt den fysioterapeutiska behandlingen. Metod: Kvalitativa intervjuer med stöd av en semistrukturerad intervjuguide genomfördes och bearbetades sedan med en kvalitativ innehållsanalys. Fem fotbollsspelare som hade genomgått en korsbandsoperation och återgått till fotbollsspelande intervjuades i studien. Resultat: Analysen av de fem intervjuerna resulterade i de två huvudkategorierna ”Patientens personliga upplevelse av korsbandsskadan” och ”Fysioterapeutens roll”. De två huvudkategorierna hade fem underkategorier vardera. Konklusion: Resultatet av studien tyder på att fotbollsspelare efter en korsbandsskada går igenom en jobbig period kantad av utanförskap och motgångar. Fysioterapeutens förhållningssätt, bemötande och sättet fysioterapeuten kommunicerar på är viktiga faktorer eftersom det skapar tillit till patienten, vilket ökar chanserna för en lyckad rehabilitering. Ytterligare studier med fler deltagare behövs.

ACL (anterior cruciate ligament) injuries of the knee joint alter biomechanics and may cause abnormal loading conditions that place patients at a higher risk of developing osteoarthritis (OA). There are multiple types of ACL reconstruction (ACLR), but all types aim to restore anterior tibial translation and internal tibial rotation following surgery. Analyzing knee joint contact loads provide insight into the loading conditions following ACLR that may contribute to the long-term development of OA. Ten ACLR subjects, who underwent the same reconstruction, performed gait and cycling experiments while kinematic and kinetic data were collected. Inverse dynamic analyses were performed on processed data using OpenSim to calculate reconstructed and contralateral knee joint contact loads which were then compared between gait and cycling at both moderate and high resistances. Significant differences were found between gait and cycling at either resistance for tibiofemoral (TF) compressive, anterior shear, lateral shear forces, and internal abduction and internal rotation moments for both ACLR and contralateral knees. Anterior shear force was largest for cycling at a high resistance, however, since the ACL provides a posterior restoring force and is more engaged at low flexion angles, adjusting for flexion angles when measuring AP shear forces should be considered. Overall, the calculated loading conditions suggest cycling provided better joint stability by limiting anterior tibial translation and internal tibial rotation compared to gait. The results suggest cycling is a better rehabilitation exercise to promote graft healing and limit abnormal loading conditions that increase the risk of developing OA.

The plant cuticle is a continuous extracellular protective layer covering the outermost surfaces of higher plants that are in contact with the surrounding atmosphere. The primary function of the cuticular lipid membrane, which is mainly composed of biopolymer cutin and cuticular waxes, is to protect the plant organs against uncontrolled water loss. The chemical composition and the biophysical properties of cuticular waxes affect the rate of water diffusion across the cuticle. Fruit transpiration plays an important role in the development and the maintenance of fruit quality. The fruit has been suggested to present better dehydration stress tolerance than the leaf. However, the differences in transpiration and the chemical composition of cuticular waxes between fruit and leaf have yet to be comprehensively investigated. The present study aims to investigate the water permeability and cuticular wax composition of fruit and leaf cuticles of a wide range of plant species and to elucidate the different roles of the cuticular wax components in the transpiration barrier. To address these objectives, fruit and leaf samples from 17 species were investigated. The cuticular transpiration of intact fruits and astomatous adaxial leaf surfaces and the minimum leaf conductance obtained by leaf drying curves for intact leaves were gravimetrically determined for a variety of plant species. The chemical composition of cuticular waxes of fruits and leaves was thoroughly analysed by gas chromatography with flame ionization and mass spectrometry. The water permeability of fruits ranged from 3.7 x 10-5 m s-1 (Prunus domestica subsp. syriaca) to 37.4 x 10-5 m s-1 (Coffea arabica), whereas permeability for leaves varied between 1.6 x 10-5 m s-1 (Cornus officinalis) and 4.5 x 10-5 m s-1 (Prunus domestica subsp. syriaca (L.)). The interspecies range of water permeability of fruits was significantly higher than that of leaves. Chemical analyses of the cuticular waxes demonstrated that fatty acids, primary alcohols, n-alkanes, aldehydes and alkyl esters were the predominant very-long-chain aliphatic compound classes of fruit and leaf surfaces. Sterols, such as β-sitosterol and campesterol, and triterpenoids, such as oleanolic acid, ursolic acid, α-amyrin and ß-amyrin, were the major cyclic compound classes in the cuticular wax membrane. The amount and composition of cuticular waxes of both fruits and leaves varied at an intraspecific level. There were no significant correlations between the total cuticular wax load or the individual cuticular wax composition and the water permeability of fruits or leaves independently or together. After combining the fruit and leaf data set, a significant correlation between the average chain length of very-long-chain aliphatic compounds and permeabilities was detected, i.e. the longer the average chain length, the lower the water permeability. Interestingly, n-Nonacosane (C29) was abundantly detected in fruit waxes of Rosaceae species. These fruits exhibited a relatively low transpiration level, which was very close to their leaf cuticular permeability. The present study suggests that the lower cuticular permeability of leaves, in comparison to that of fruits, may be attributed to the longer average chain length of aliphatic compounds. The accumulation of total wax, triterpenoids and aliphatic compounds may not contribute to the transpiration barrier directly. The present results are highly consistent with the previous model assumptions for the cuticular structure and transport barrier. Furthermore, this comparative study on leaf and fruit cuticles provides further insights linking the cuticular wax chemistry to the physiological properties of the plant cuticle. / Die pflanzliche Kutikula ist eine kontinuierliche extrazelluläre Schutzschicht, welche die oberirdischen primären Abschlussgewebe höherer Pflanzen bedeckt, die in Kontakt mit der umgebenden Atmosphäre stehen. Die primäre Funktion der lipophilen Kutikularmembran, die hauptsächlich aus dem Biopolymer Kutin und kutikulären Wachsen aufgebaut ist, besteht darin, die Pflanzenorgane vor unkontrolliertem Wasserverlust zu schützen. Die chemische Zusammensetzung und die biophysikalischen Eigenschaften von kutikulären Wachsen beeinflussen weitgehend die Geschwindigkeit der Wasserdiffusion über die Kutikula. Die Transpiration von Früchten spielt eine wichtige Rolle in der Ausbildung und Beständigkeit von Fruchtqualitätsmerkmalen. Unterschiede in der Transpiration und der chemischen Zusammensetzung der kutikulären Wachse zwischen Frucht und Blatt sollten untersucht werden. Die vorliegende Studie zielt darauf ab, die Wasserpermeabilität und die kutikuläre Wachszusammensetzung von Früchten und Blättern aus einem breiten Spektrum von Pflanzenarten zu untersuchen und die verschiedenen Rollen der kutikulären Wachskomponenten in den Transpirationsbarriereeigenschaften aufzuklären. Um diesen Zielen näherzukommen, wurden Frucht- und Blattproben von 17 Arten untersucht. Die kutikuläre Transpiration von intakten Früchten und astomatären adaxialen Blattoberflächen ausgewählter Arten sowie der minimale Leitwert von deren Blättern, ermittelt durch Austrocknungskurven mit intakten Blättern, wurden gravimetrisch bestimmt. Die chemische Zusammensetzung der kutikulären Wachse von Früchten und Blättern wurde durch Gaschromatographie mit Flammenionisation und Massenspektrometrie nachgewiesen. Die Wasserdurchlässigkeit von Früchten reichte von 3,7 x 10-5 m s-1 (Prunus domestica subsp. syriaca) bis 37,4 x 10-5 m s-1 (Coffea arabica), während die Werte für Blätter zwischen 1,6 x 10-5 m s-1 (Cornus officinalis) und 4,5 x 10-5 m s-1 variierten (Prunus domestica subsp. syriaca). Der interspezifische Vergleich der Wasserdurchlässigkeit von Früchten war deutlich höher als die der Blätter. Chemische Analysen der kutikulären Wachse zeigten, dass Fettsäuren, primäre Alkohole, n-Alkane, Aldehyde und Alkylester die häufigsten sehr langkettigen aliphatischen Verbindungsklassen für Früchte und Blätter waren. Sterole wie β-Sitosterol und Campesterol und Triterpenoide zum Beispiel Oleanolsäure, Ursolsäure, α-Amyrin und ß-Amyrin, waren die wichtigsten zyklischen Verbindungsklassen in den kutikulären Wachsmischungen. Die Menge und Zusammensetzung der kutikulären Wachse, sowohl von Früchten als auch von Blättern, variierte auf intraspezifischer Ebene. Es waren keine signifikanten Korrelationen zwischen der Menge der kutikulären Wachsablagerung oder der kutikulären Wachszusammensetzung und der Wasserdurchlässigkeit von Frucht- und/oder Blattoberflächen zu erkennen. Wurden die Frucht- und Blattdatensätze zusammen untersucht, so war eine signifikante Korrelation zwischen der durchschnittlichen Kettenlänge von sehr langkettigen aliphatischen Verbindungen und der Permeabilität festzustellen, ging eine längere durchschnittliche Kettenlänge mit geringerer Wasserdurchlässigkeit einher. Interessanterweise wurden große Mengen an n-Nonacosan in Fruchtwachsen der untersuchten Rosaceae-Arten nachgewiesen. Diese Früchte zeigten ein relativ niedriges Transpirationsniveau, das sehr nahe an der Permeabilität ihrer Blattkutikeln lag. Die vorliegende Studie liefert weitere Belege dafür, dass der im Allgemeinen niedrigere minimale Leitwert von Blättern auf die – im Vergleich zur Kutikula von Früchten – längere durchschnittliche Kettenlänge der aliphatischen Verbindungen zurückzuführen ist. Die Anhäufung von Gesamtwachs, Triterpenoiden oder aliphatischen Verbindungen trägt nicht direkt zur Transpirationsbarriere bei. Die vorliegenden Ergebnisse decken sich in hohem Maße mit den bisherigen Modellannahmen zur Struktur der Kutikula und der von ihr vermittelten Funktion als Transpirationsbarriere. Darüber hinaus gibt diese Vergleichsstudie über die Kutikula von Früchten und Blättern zahlreiche Einblicke, die dabei helfen können, die kutikuläre Wachschemie mit den physiologischen Eigenschaften der pflanzlichen Kutikula zu verknüpfen.

Bakgrund: ACL-ruptur (främre korsbandsskada) är en vanligt förekommande skada bland idrottare. Studier har visat att det går att minska risken för en ACL-ruptur genom skadeförebyggande träning som exempelvis plyometrisk träning, styrketräning och träning av bålstyrka. 2019 publicerades en litteratursammanställning gällande prevention av ACL-rupturer, men efter det har fler studier kommit på området. Målet med studien är därför att fylla på med den senaste kunskapen kring prevention för ACL-rupturer. Syftet: Syftet med denna studie är att sammanställa och uppdatera vilka preventiva åtgärder som minskar risken för ACL-rupturer enligt litteraturen som publicerats mellan 2019 och 2023.  Metod: En litteratursökning gjordes i databaserna Pubmed, Scopus och Cinahl. Sammanlagt gav sökningen 67 träffar som efter en urvalsprocess resulterade i inkluderingen av 7 artiklar. En kvalitetsgranskning gjordes på dessa studier med hjälp av PEDro-scale. Resultat: Studierna studerade effekten av olika träningsmetoder. Fyra studier på kombinerad träning, en studie på plyometrisk träning och två studier på bålstabilitetsträning där kombinerad träning visade sig ha bäst effekt.  Konklusion: Resultatet från denna studie visar att risken att drabbas av en ACL-ruptur minskar när individer genomför ett skadeförebyggande program anpassat för förebyggandet av ACL-rupturer. Faktorer som i isolation tycks vara effektiva att ha med i ett ACL-skadeförebyggande program är plyometrisk träning, styrketräning och bålstabilitet. Studien visar även att stretching och konditionsträning i isolation inte verkar ha någon effekt.

The ACL is one of the major ligaments in the knee connecting the femur to the tibia which provides stability by resisting shear in sagittal plane. ACL tears occur in 1 out of 3000, and due to inability to heal, reconstructive surgeries are performed at a rate of 200,000/year. Final graft fixation tension during surgery has been shown to wane due to stress-relaxation which has been correlated with negative clinical outcomes. Therefore, preconditioning, which currently is an isometric load (88N), is performed to remove stress-relaxation after the final tension has been applied in vivo. Three preconditioning protocols, creep, stress relaxation, and none, were tested to show significant differences and variance in graft tension after 30 minutes. The results suggest that the current preconditioning protocol may not be efficient enough to remove stress-relaxation after final fixation, and that a creep protocol causes less variability than the other preconditions performed.

No description available.

No description available.

No description available.

The primary purposes of this study were to determine biomarker concentration levels at pre exercise and in response to an acute running bout in participants with an acute knee injury history (AKIH) in comparison to healthy control participants. The secondary purposes were to determine if self-perceived pre-exercise functional outcome score differences existed between participants with AKIH in comparison to healthy control participants, and whether these measures correlated with biomarker concentration changes after an acute running bout. Twenty-two (10 females, 12 males) college-aged individuals who were physically active participated in the study (11 with AKIH, 11 without AKIH). A two-group pre-test/post-test study design was utilized. The exercise bout consisted of running at 2.2 m * s -1 for 30 min on a motorized treadmill. Statistical significance was defined as p ≤ 0.05. The serum biomarker concentrations (i.e., COMP, IL-1ß, MMP-13, CTX-II, CPII, and CTX-II/CPII ratio) assessed in this study were not found to be significantly different based on AKIH status pre exercise and after 30 min of running. AKIH participants did have significantly lower pre-exercise functional scores compared to their matched healthy controls. Additionally, pre-exercise functional scores (i.e., KOOS quality of life and current Tegner activity) showed moderate negative correlations to IL-1ß and CTX-II/CPII ratio biomarker changes post exercise, respectively. The findings of this study indicate that an acute bout of moderate-intensity running is tolerated in a high-risk AKIH population and does not adversely affect knee biomarker metabolism. However, these findings should be interpreted with caution as it is yet to be determined if a higher exercise dose and/or intensity, as well as other varied types of exercise elicit adverse biomarker response within this population or if these findings are replicable in other populations (e.g., older aged). AKIH participants reported overall lower functional scores than healthy control participants, which may be indicative of impending structural or biomarker changes. Questions still remain about short- and long-term interventions post AKIH since there are many potential confounding factors that affect OA progression. Post-AKIH pathophysiology is complex and while there are unique variables that may accelerate OA onset, there may be an interaction effect of these variables that accelerate and propagate OA, and this still needs further investigation. / Kinesiology