Introduktion: Det finns en outtalad självklarhet att operation skulle vara en överlägsenbehandlingsmetod jämfört med enbart rehabilitering vid korsbandsskador. Det senaste årethar dock en långtidsuppföljning av Frobell et al(2015) visat att operation vid främrekorsbandsskada inte gav ett överlägset rehabiliteringsresultat jämfört med konservativbehandling. Operation medför en ökad risk för artros och dessutom en ökad vårdkostnad. Syfte: Med denna litteraturöversikt undersöka hur patientens knäfunktion förändras efterrekonstruktion av ACL för att se om detta går i linje med Frobell et al (2015) resultat. Metod: Sökning gjordes i PubMed, AMED, SveMed+, SportDiscus, Scopus och Web ofScience. Mesh-termer som användes var ”anterior cruciate ligament reconstruction” AND”rehabilitation”, avgränsat till RCT-studier. Resultat: 20 studier inkluderades. Det sammanlagda resultatet visade att patientens subjektivt upplevda funktion samt objektivtuppmätta funktion förbättrades av operationen. Konklusion: Resultatet i denna översiktvisar på att operation förbättrar knäfunktionen vid ACL-skada, fler studier krävs för attundersöka verkningsmekanismer bakom förbättringen och optimering avbehandlingsmetod.

Bakgrund Cirka 8000 personer i Sverige drabbas årligen av en främre korsbandsskada. Skadan kan behandlas antingen med rekonstruktion av korsbandet eller icke-kirurgiskt. Oberoende val av behandling är rehabilitering viktigt och denna behöver utvärderas på flera olika sätt däribland med muskelstyrka samt olika typer av hopptester.  Syfte Syftet var att undersöka hur resultatet av 4 olika hopptester korrelerar med isokinetisk muskelstyrka i Quadriceps femoris samt hur hopptesterna korrelerar med varandra, hos individer som rehabiliterats icke kirurgiskt 12 månader efter ACL-skada.  Metod Femtioåtta deltagare som behandlats icke-kirurgiskt för ACL-skada genomförde test av muskelstyrka i Quadriceps femoris samt 4 olika hopptester; enbenslängdhopp, trippelt enbenslängdhopp, crossover-hopp och 6 meter hopp på tid 12 månader efter sin ACL-skada.  Resultat Resultatet av arbetet var att korrelationen mellan Quadricepsstyrka och hopptester varierade från måttlig till stark. Korrelationen mellan hopptesterna varierade mellan stark och mycket stark. En mycket stark korrelation fanns mellan crossover-hopp och trippelt enbenslängdhopp. En måttlig korrelation fanns mellan enbenslängdhopp och Quadriceps styrka.   Konklusion Detta arbete talar för att det troligtvis är överflödigt med att nyttja alla 4 hopptester vid utvärdering efter främre korsbandsskada. Nyttjandet av färre test möjliggör en mer tidseffektiv utvärdering och skapar möjligheter för kliniker att utföra andra tester och undersöka flera parametrar.

Bakgrund: ACL-skador är vanligt förekommande inom handboll vilket kan leda till lång tids frånvaro för spelaren. ACL-skador drabbar oftare kvinnor än män, orsaken till detta är fortfarande oklar men kan tros bero på anatomiska och hormonella skillnader. Tidigare studier har visat att vid genomförande av preventionsträningsprogram kan man reducera mängden ACL-skador bland kvinnliga handbollsspelare. Syfte: Syftet var att kartlägga i vilken utsträckning tränare använder sig av preventiva träningsprogram mot ACL-skador i SHE och Damallsvenskan. Metod: Tolv handbollstränare inom Svensk handbollselit (SHE) och 12 handbollstränare inom Damallsvenskan erbjöds deltagande i studien. Enkäten bestod av frågor som berörde kännedom om och användandet av "Knäkontroll" och annan preventiv träning mot ACL-skador. Resultat: Sju tränare svarade på enkäten, samtliga verksamma inom SHE. Av dessa kände samtliga till begreppet preventionsprogrammet "Knäkontroll" och 4 av 7 använde sig av programmet "Knäkontroll" i sin helhet eller delvis. Konklusion: Kännedomen om skaderisken och programmet "Knäkontroll" var god bland de deltagande tränarna inom SHE. Samtliga deltagande tränare använde sig av någon typ av preventionsträning mot ACL-skador varav 57.1% använde sig av "Knäkontroll" enligt rekommendation eller till viss del. Den låga svarsfrekvensen är en begränsning för studien. Framtida liknande studier bör inkludera insatser som möjliggör bättre svarsfrekvens.

Introduktion: Det är många som efter en främre korsbandsskada inte klarar av att återgå till sin idrott, trots godkända resultat i olika funktionstester som används. Nya och mer krävande tester med sidostress som utvärderar rörelsekvalité och knästabilitet är eftersökta och behöver utformas, för att vidare undersöka om den skadade har tillräckligt bra knäfunktion för återgång till idrott. Syfte: Undersöka test-återtest reliabilitet av tid till stabilisering (TTS) och knäkinematik under ett nyutvecklat standardiserat sidohopp på ett ben, och jämföra reliabiliteten samt rörelsemönster för knän mellan kvinnliga elitinnebandyspelare och kvinnliga kontroller. Deltagare: En grupp med kvinnliga elitinnebandyspelare (N=10) och en kontrollgrupp (N=7). Metod: Under två testtillfällen utförde deltagarna ett nyutvecklat, standardiserat sidohoppstest på ett ben. Som utfallsmått användes tid till stabilisering (TTS), knäkinematik och antal godkända hopp. Test-återtest reliabilitet analyserades genom ICC (2,k) och jämförelse utav grupper gjordes med oberoende t-test och Mann-Whitney U test. Resultat: Test-återtest reliabiliteten visade sig vara 0.50-0.66 för TTS, 0.47-0.95 för knävinklar och 0.10-0.56 för antal godkända hopp. I jämförelsen mellan atleter och kontrollgrupp sågs en signifikant skillnad i antal godkända hopp under testtillfälle 1 (9.60 vs 8.29, p-värde=0.01). Konklusion: Detta nya sidohopp verkar generellt ha bra till utmärkt test-återtest reliabilitet enligt ICC. Det konstateras också att hoppet ställer höga krav på stabilitet i sidled, vilket ses utifrån höga TTS-värden i M-L riktning och höga abduktionsvinklar. / Introduction: The number of people successfully returning to their pre-injury sport level after rehabilitation of an anterior cruciate ligament injury are low, despite the fact that they pass the different tests of function that are used. New and more demanding tests assessing the quality of movement and knee stability sideways are, to further investigate if the injured person has a good enough knee function to be able to return to sport. Aim: To examine the test-retest reliability of time to stabilization (TTS) and knee kinematics during a standardized single-legged side-jump test, and also to compare movement patterns between a group of female elite floorball players and female controls. Participants: A group of elite, female floorball players (N=10) and a control group (N=7). Method: On two test-occasions a single-legged side-jump test was performed by the participants. The outcomes were time to stabilization (TTS), knee kinematics and the number of successful jumps. The test-retest reliability was analysed by ICC (2,k) and the group comparison were made by independent t-test and Mann-Whitney U test. Results: The test-retest reliability were 0.50-0.66 for TTS, 0.47-0.95 for knee kinematics and 0.10-0.56 for number of successful jumps. The comparison of floorball players and control group showed a significant difference in the outcome number of successful jumps during test occasion 1 (9.60 vs 8.29, p-value=0.01). Conclusion: The new single-legged side-jump seems to have good to excellent reliability in general according to ICC. It is also concluded that this new jump is demanding regarding the stability sideways, which can be seen from large TTS-values in M-L direction and large angles for abduction.

<p>Skador i de nedre extremiteterna, främst knäskador, är ett stort problem inom damfotbollen. Studier har visat att risken för unga fotbollspelande tjejer att drabbas av en främre korsbandsskada är 5-6 gånger så stor som för pojkar i samma ålder. De nedre extremiteterna är även de kroppsdelar där flest skador förekommer inom herrfotbollen, men män skadar oftare lår och ljumske än knä- och fotled. De är även i regel äldre när skadan inträffar än damspelarna är. Skillnaden i skadefrekvens mellan herr- och damspelare kan bero på flera olika faktorer, t ex anatomiska skillnader, hormonella skillnader och fysiska skillnader, såsom muskelstyrka och knästabilitet.</p><p>Syftet med det här projektet var att utforma ett träningsprogram med målet att stärka lårmuskulaturen, bålstyrka och att öka stabiliteten i knäleden. Vi ville att övningarna skulle vara så enkla och kräva så lite utrustning och utbildning att de skulle gå att genomföra en helt vanlig fotbollsträning.</p><p>Två flicklag födda 1993 ingick i projektet; ett som kontrollgrupp (n=10) och ett som träningsgrupp (n=13). Båda grupperna tränade fotboll 3h/v, samt deltog i seriespel, under hela säsongen. Träningsgruppen genomförd förutom den vanliga fotbollsträningen vårt skadeförebyggande träningsprogram 10-20 min/1gg/v under hela säsongen. </p><p>Grupperna testades med sit-to-stand-test vid projektets start och även efter 3, 6 och 12 månaders träning.</p><p>Vid projektstarten var kontrollgruppen snabbare vid första testet än träningsgruppen. Efter 6 månaders träning kom träningsgruppen ikapp kontrollgruppens tider och fortsatte sedan att förbättras genom hela projektet. Kontrollgruppen förändrade inte sina genomsnittstider på testerna under projektperioden. </p><p>När det gäller skador drabbades kontrollgruppen av fler och allvarligare skador än träningsgruppen. </p><p>Vårt resultat visar att de som genomfört vårt träningsprogram drabbades av färre och mindre allvarliga skador än de som inte gjorde det. Således kan långvariga träningsprogram med fokus på lårstyrka och knästabilitet förebygga skador i nedre extremiteterna hos unga fotbollsspelande flickor.</p>

Skador i de nedre extremiteterna, främst knäskador, är ett stort problem inom damfotbollen. Studier har visat att risken för unga fotbollspelande tjejer att drabbas av en främre korsbandsskada är 5-6 gånger så stor som för pojkar i samma ålder. De nedre extremiteterna är även de kroppsdelar där flest skador förekommer inom herrfotbollen, men män skadar oftare lår och ljumske än knä- och fotled. De är även i regel äldre när skadan inträffar än damspelarna är. Skillnaden i skadefrekvens mellan herr- och damspelare kan bero på flera olika faktorer, t ex anatomiska skillnader, hormonella skillnader och fysiska skillnader, såsom muskelstyrka och knästabilitet. Syftet med det här projektet var att utforma ett träningsprogram med målet att stärka lårmuskulaturen, bålstyrka och att öka stabiliteten i knäleden. Vi ville att övningarna skulle vara så enkla och kräva så lite utrustning och utbildning att de skulle gå att genomföra en helt vanlig fotbollsträning. Två flicklag födda 1993 ingick i projektet; ett som kontrollgrupp (n=10) och ett som träningsgrupp (n=13). Båda grupperna tränade fotboll 3h/v, samt deltog i seriespel, under hela säsongen. Träningsgruppen genomförd förutom den vanliga fotbollsträningen vårt skadeförebyggande träningsprogram 10-20 min/1gg/v under hela säsongen. Grupperna testades med sit-to-stand-test vid projektets start och även efter 3, 6 och 12 månaders träning. Vid projektstarten var kontrollgruppen snabbare vid första testet än träningsgruppen. Efter 6 månaders träning kom träningsgruppen ikapp kontrollgruppens tider och fortsatte sedan att förbättras genom hela projektet. Kontrollgruppen förändrade inte sina genomsnittstider på testerna under projektperioden. När det gäller skador drabbades kontrollgruppen av fler och allvarligare skador än träningsgruppen. Vårt resultat visar att de som genomfört vårt träningsprogram drabbades av färre och mindre allvarliga skador än de som inte gjorde det. Således kan långvariga träningsprogram med fokus på lårstyrka och knästabilitet förebygga skador i nedre extremiteterna hos unga fotbollsspelande flickor.

Introduktion En främre korsbandsskada (ACL-skada) är en allvarlig knäskada som drabbar många idrottare varje år. Den leder ofta till långa rehabiliteringar och försämrad funktion i knät. Även förändrade rörelsestrategier förekommer. Strategierna kan till viss del kan förklaras av rörelserädsla och att minska belastningen för eventuell smärta i knäleden. Inga tidigare studier har gjorts på andra landningen vid ett Unanticipated diagonal hop. Syftet med denna studie var att jämföra skillnader i kinematik vid lateralt och medialt Unanticipated diagonal hop mellan ACL skadat och icke skadat ben. Sekundärt syfte var att undersöka hur vinklar i leder korrelerar med varandra. Metod Studiedeltagarna bestod av 26 personer med rekonstruerat ACL. Sex män och 20 kvinnor i åldrarna 17-34 (24,4 år) deltog. Datan bestod av kinematik från knäled, fotled, höftled och bål vid andra landningen av Unanticipated diagonal hop. Rörelserna registrerades med ett 3D-motion capture system. Programvarorna Qualisys Track Manager och Visual3D användes vid insamling och analys av kinematikdatan. Resultat Studien visade ett fåtal signifikanta skillnader mellan skadat och icke skadat ben. Deltagarna hade signifikant mer supination på det skadade benet vid initial contact (p=0,043) och vid max valgus (p=0,009) för lateralt hopp. Det var även signifikant mer höftflexion under landning (p=0,007) för medialt hopp och utåtrotation i knät under landning (p=0,034) för lateralt hopp. Studien visade även en signifikant korrelation mellan maximal höftflexion och knäflexion under landning både medialt (r=0,614, p=0,001) och lateralt (r=0,651 p=0,001). Konklusion: Studien visade att förändrade rörelsestrategier används även vid landningen efter en skarp riktningsförändring och bör därför tränas på i rehabilitering inför återgång till idrott. Vidare krävs mer forskning för att tydligare se förändrade rörelsestrategier efter ACL-skada och öka förståelsen kring dem.

Bakgrund: Kvinnliga fotbollsspelare löper större risk för att råka ut för främre korsbandsskador än män. Vad orsaken till detta är vet man inte bestämt men kan vara anledningar som exempelvis anatomiska, biomekaniska och hormonella orsaker. Fotbollssäsongen år 2020 drabbades av pandemin Corona som orsakade att fotbollssäsongen för damallsvenskan blev komprimerad och utövades under totala månaderna juni-november. Detta orsakade att belastningen på fotbollsspelare blivit högre då matcherna spelas mer frekvent och med kortare intervall. I juli år 2020 hade serien pågått i knappt en månads tid och redan då hade 12 stycken främre korsbandsskador dokumenteras enbart hos damallsvenska spelare. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga antalet främre korsbandsskador säsong år 18/19 och 2020 samt spelschema år 2020 hos damfotbollsspelare i damallsvenskan. Metod: För att besvara studiens syfte genomfördes en retrospektiv enkätstudie med kvantitativ ansats. En e-enkät skickades ut till samtliga fysioterapeuter via sportcheferna inom föreningarna. Deltagarna i studien var fysioterapeuter tillhörande i föreningar inom damallsvenskan år 2020. Resultat: Enkäten besvarades av fyra av 12 lag. Resultatet av enkäterna visar förekomsten av en främre korsbandsskada år 2018 samt 2019. År 2020 förekom fem främre korsbandsskador. Under försäsongen förekom det mellan sex och åtta träningstillfällen per vecka och minskades med en eller två träningstillfällen per vecka under säsongen. Konklusion: Det inte går att dra en slutsats huruvida det tätare spelschemat orsakat fler antal främre korsbandsskador eller inte. Däremot ser jag trots allt att det skett en ökning av främre korsbandsskador från år 2018 och 2019 till år 2020.

Introduktion: Skador på främre korsbandet är en av de vanligaste ortopediska skadorna hos hundar. Korsbandets huvudsakliga uppgift är att stabilisera knäleden. En främre korsbandsskada kan behandlas konservativt eller operativt, och i bägge fall är rehabilitering en viktig åtgärd. Syfte: Belysa studier kring postoperativ rehabilitering av främre korsbandsskada hos hund. Frågeställningar var; “Vilka postoperativa rehabiliteringsmetoder för främre korsbandsskada har studerats för hund?” och “Vilka effekter har de olika behandlingarna i studierna visat?” Metod: Denna systematiska litteraturstudie har följt Preferred Reporting Items for Systematic Reviews and Meta-Analyses (PRISMA) och granskningsmallar för originalstudier från Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). Sökningen för litteratursammanställningen gjordes på PubMed och Scopus. Resultat: Tio artiklar kvalificerades för inkludering. Några rehabiliteringsmetoder som nämnts är bandage, köldterapi, ROM-träning, gång på vattenband, löpband, promenader, CCT och elektroterapi. Resultatet visar att extensionsvinkeln påverkas i högre grad än flexionsvinkeln. Vattenbandsträning och CCT ökar ledvinkeln postoperativt och ESWT ger snabbare belastning av det opererade benet. MET tillsammans med bandage, kall kompression och kall kompression tillsammans med bandage gav hade bäst effekt på svullnad. Konklusion: Resultatet visar att rehabilitering och fysioterapeutiska åtgärder är en viktig del för att återfå bästa möjliga funktion, minska smärta samt att förebygga försämrad funktion postoperativt efter en CrCL skada. Vidare forskning med fördjupning på rehabiliteringstyp och antal rehabiliteringstillfällen behövs för att kunna fastställa vilken rehabilitering som är mest gynnsam.

Bakgrund: De senaste åren har intresset för att skapa enkla, validerade, kliniskt orienterade screeningverktyg som mäter biomekaniska parametrar i rörelsemönster växt fram. Bland annat har inriktningen av dessa verktyg varit att förutspå risken att drabbas av skada i det främre korsbandet (ACL) som sitter i knäleden. Det har visat sig att unga kvinnor i idrotter som medför hopp och riktningsförändringar är en högriskgrupp för denna skadetyp och därför har ACL-skadeincidensen ökat sedan allt fler kvinnor engagerar sig i utövning av idrott. Syfte: Att undersöka evidensen för att dessa kliniskt orienterade screeningverktyg förutspår utfallet av främre korsbandsskada hos unga kvinnliga idrottare och se om de kan rekommenderas. Metod: Litteraturstudie med kvalitetsbedömning och grad av evidens i vetenskapliga artiklar enligt validerad checklista och Scottish Intercollegiate Guidelines Network (SIGN). Resultat: Alla evaluerade artiklar fick den högsta evidensgraden som var möjligt för kohortstudier, 2++. Kliniskt orienterade screeningverktyg som mäter biomekaniska parametrar i rörelsemönster fick dock det lägsta rekommendationsvärdet ’D’ då motstridiga resultat visades. Detta innebar att ingen specifik rekommendation gick att göra. Diskussion: Utfallet av en ACL-skada påverkas av många faktorer utöver riskfulla rörelsemönster och därför finns flera viktiga confounders att ta hänsyn till för att hitta de avgörande faktorerna. För att kunna påvisa screeningverktygens förutspående värde och hitta överensstämmande resultat kan det krävas större studier än befintligt gjorda. Slutsats: De biomekaniska screeningverktygen som undersöktes i denna studie visade otillräckliga resultat för att kunna göra ett rekommendationsutlåtande för klinisk användning / Background: Simple tools to predict injuries in high risk sport would be an important development to reduce the amount of injuries and to develop preventative protocols. One such method is biomechanical screening tools where several methods have been developed. One type of injury that has been in focus of predicting is an injury in the anterioer cruciate ligament (ACL) which is located in the kneejoint. Studies have found that young female athletes in sports that involve jumps and cutting maneuvers are at increased risk of suffering this type of injury. Since the number of females engaging in sports is increasing, the incidence of ACL-injurys so do. Aim of the study: To grade the evidence for these clinical oriented screening tools in predicting the outcome of anterior cruciate ligament injury in a population of young female athletes, then state a grade of recommendation. Methods: A literature review of grading quality and evidence in scientific articles according to a validated checklist and Scottish Intercollegiate Guidelines Network (SIGN). Results: All of the evaluated articles scored the highest grade possible for cohort studies, 2++. However, clinical oriented screening tools which measure biomechanical parameters in movement patterns got the lowest possible grade of recommendation, ’D’, since inconsistent results were shown. This meant that no specific recommendation could be done. Discussion: The outcome of an ACL-injury is affected by multiple factors and not only riskful movement patterns. There are many important confounders that could be adjusted for in finding the concluding factors. To be able to demonstrate the predictive value of the screeningtools and find consistent results it could require larger studies than yet available. Conclusion: The reviewed biomechanical screening tools showed insufficient results to state a grade of recommendation for clinical application.