Adjektiv kan kompareras på två olika sätt: antingen med suffixen -(a)re och -(a)st eller perifrastiskt med hjälp av gradadverben mer och mest. Forskning visar att det finns tendenser till ett mer frekvent användande av perifrastisk adjektivkomparering bland språkanvändare vilket tyder på att en eventuell språkförändring håller på att ske. Syftet med föreliggande studie är att undersöka andraspråkelevers användande av adjektivkomparationer och huruvida det har förändrats över tid. Analysmetoden är en kvantitativ variabelanalys där komparerade adjektiv i elevtexter beräknas och jämförs. Materialet består av 88 narrativa elevtexter hämtade från nationella proven i svenska som andraspråk åren 2003 och 2013. Resultatet visar att andraspråkseleverna i det undersökta materialet inte följer trenden mot mer perifrastiska konstruktioner utan att de, tvärtom, till övervägande del använder suffixkomparerade adjektiv. Slutsatsen är att därför att suffixkom-paration står stark i andraspråkselevernas texter samt att det är möjligt att ifrågasätta den potentiellt pågående språkförändringens framfart – åtminstone bland andraspråkselever.

Normalt kompareras adjektiv i svenskan antingen med ändelserna -are och -ast eller genom omskrivning med mera och mest, men ibland kan man se en kombination av dessa varianter, som i mer intressantare eller mest underbarast. Detta trots att det för de flesta med svenska som modersmål strider mot språkkänslan. Hur ska man förhålla sig till det ur ett språkriktighetsperspektiv? Syftet med denna undersökning är dels att kartlägga förekomsten av dubbel adjektivkomparation i det offentliga svenska skriftspråket idag, dels att belysa och diskutera aspekter av bruket ur ett språkriktighetsperspektiv. Undersökningens material bestod av olika texttyper med en allmän publik, metoden var korpuslingvistisk och de dubbelkomparerade adjektiven analyserades med avseende på form, funktion och betydelse. Dubbelkomparation var vanligast i bloggtexter och den förekom oftare i komparativ än i superlativ. Jämfört med enkelkomparerade adjektiv förekom de dubbelkomparerade betydligt oftare tillsammans med gradadverbial och andra adjektiv. Dubbelkomparation av adjektiv förekom nästan lika frekvent i äldre tidningstext som i nutida. Den dubbla komparationen tycks ofta ingå i emfatiska uttryck och kan användas för att kompensera för något språkligt bortfall, antingen ett ord eller en betydelse. Trots att man kan hitta funktionella förklaringar till dubbelkomparation är bruket idag inte tillräckligt utbrett för att motivera en generell rekommendation av uttryckssättet. Jämförelsen med äldre textmaterial tyder inte på att bruket är på väg ätt öka, men utvecklingen måste också följas upp i nya texttyper.