Detta är en uppföljning av utbildningen i Psykodynamisk Affektfokuserad Korttidsterapi som gavs på psykoterapeutprogrammet med psykodynamisk inriktning 2004 -2007. Syftet är att följa upp om PAK fortfarande upplevs angeläget och om utbildningen har påverkat arbetet och rollen som psykoterapeut. Detta har gjorts via en enkät och intervjuer. Studien visar att PAK haft ett tydligt inflytande på arbetet och synen på rollen som psykoterapeut för de flesta av de intervjuade och att det finns en upplevelse av engagemang och vitalisering hos terapeuterna. En ansats till att få en bild av vad som är attraktivt i förhållningssättet görs och det förs en diskussion kring detta. Ett behov av att få fördjupa och vidareutveckla sina kunskaper lyfts fram.

Känslogrupp är en affektfokuserad psykopedagogisk gruppbehandlingpå sju tillfällen för ungdomar i gymnasieålder i första linjens psykiatri. Studien undersökte hur deltagarnas nivå av depressiva och ångestrelaterade symtom utvecklades under gruppbehandlingens gång samt vid två månaders uppföljning. Depressiva symtom mättes med Patient Health Questoinnaire 9-item Scale (PHQ-9) och ångestrelaterade symtom mättes med Generalized Anxiety Disorder 7-item Scale (GAD-7). Ett sekundärt mått var Brunnsviken Brief Quality of Life Inventory (BBQ) som mätte livskvalitet. För huvudutfallsmåtten gjordes mätningar vid varje gruppsession samt vid uppföljning. För det sekundära måttet gjordes för-, efter- och uppföljande mätning. Deltagare var 13 gymnasieungdomar som hade kontakt med ungdomspsykiatrisk mottagning. Från förmätning till två månaders uppföljning uppmättes medelstora effekter för depressiva symtom och livskvalitet, samt för ångestrelaterade symtom en liten effekt. Resultaten visar att Känslogrupp kan vara en lämplig gruppintervention vid sidan av etablerade individuella behandlingar inom första linjens psykiatri och att den har potential att utvecklas.

Affektfokuserad psykoterapi är på frammarsch i västvärlden och forskningen indikerar goda resultat. Vidare är handledning ett viktigt moment för många yrkesgrupper, inte minst för psykoterapeuter. Det finns mycket forskning om handledning i allmänhet, däremot finns det inte så mycket forskning om effekter av grupphandledning. Syftet med denna studie var dels att undersöka vad en teoretisk utbildning samt metodhandledning i grupp i affektfokuserad psykoterapi kommit att betyda för fem deltagande psykoterapeuter, dels att se på vilket sätt de använder sig av affektfokuserad psykoterapi. Metoden som använts i studien har en kvalitativ ansats och den baseras på semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att metodhandledningen var mycket värdefull. Samtliga informanter sade sig vara nöjda med metodhandledningen, även om den också många gånger var känslomässigt utmanande. Alla sade sig vara intresserade av affektfokuserad psykoterapi, och hade stor nytta av metodens olika inslag i mötet med patienter. Däremot använde sig ingen av metoden på ett renodlat sätt i sin kliniska verksamhet. / Affect-focused psychotherapy is on the march in the western world and the research indicates good results. Furthermore, supervision is a valuable element for many professionals, especially for psychotherapists. There is much research on supervision in general, however, there is not much research on the effects of group supervision. The purpose of this study was to investigate what the theoretical training and method group supervision in affect-focused psychotherapy have come to mean for the five participating psychotherapists, and to see how they make use of affect-focused psychotherapy. The method used in the study has a qualitative approach and it is based on semi structured interviews. The results show that method supervision was very important. All respondents said they were satisfied with the method supervision, although many times it was emotionally challenging. All said they were interested in affect-focused psychotherapy, and had great use of the method and its various elements with their patients. However none used the method in a pure manner in their clinical activities.

Evidence-based psychotherapeutic methods compete with each other, while meta-analysis have shown that variability due to different methods related to outcome is remarkably low. In this qualitative study six former patients were interviewed about experiences of method and technique in Affect-focused therapy, with a slight overweight towards unsatisfactory experiences. Responses were analysed and categorised in emergent themes. Methodological focus on affect showed to be a much appreciated, as well as insufficient, element. Alongside positive experiences or summaries of therapy, methodological frames were felt to be at times restrictive, even invalidating, as far as not allowing focus on what was felt to be the more predominant need. These needs were varied and individual; e.g. more/less of undetermined space free of preconceptions, more/less focus on affect, more direction forward, or more space for existentially oriented aspects. Results found good support in previous research except for a strong validation of therapists, even when aspects of therapy had been severely problematic. Experiences of applied method differed extremely among participants. The study highlighted lack of relation between method and outcome, and that positive regard of therapy and alliance were not synonymous with good outcome. Prominent themes were quality of methodological focus on affect and of therapeutic relationship, basic humanistic values, and individual factors of variance. Future research was suggested to focus on integration of methods, on therapists’ common factors, as well as on issues of power in the therapeutic relationship.