Kontraheringsplikt är ett undantag från grundprincipen om avtalsfrihet och innebär att en part kan kräva att få ett avtal till stånd med en annan part utan att den andra parten har uttryckt sin vilja härom. Den innebär också att part kan kräva förnyelse eller fortsättning av ett avtalsförhållande, att det föreligger ett förbud att avbryta avtalsförbindelsen samt en viss standardisering av avtalsvillkoren, vilket oftast innebär att villkor som tillämpas på andra kunder ska gälla. Fjärrvärmemarknaden uppvisar likheter med andra områden där det föreligger kontraheringsplikt, men trots detta finns ingen lagstadgad kontraheringsplikt för fjärrvärme. Uppsatsens syfte är därmed att utreda huruvida det finns juridiska förutsättningar för att införa kontraheringsplikt på fjärrvärmemarknaden. Uppsatsen ger en allmän beskrivning av avtalsfriheten och dess begränsningar för att sedan smalna av i en av dessa begränsningar, kontraheringsplikten. Olika områden där det föreligger kontraheringsplikt har använts för att systematisera de juridiska förutsättningar som krävs för att kontraheringsplikt ska kunna föreligga. Dessa juridiska förutsättningar har sedan jämförts med fjärrvärmemarknaden och på ett objektivt sätt har det kunnat fastställas att det finns juridiska förutsättningar för att införa kontraheringsplikt på fjärrvärmemarknaden både vad gäller kontraheringsplikt för tredje parts tillträde till fjärrvärmeledning och kontraheringsplikt för kundens rätt till avtal om fjärrvärme.

No description available.

Communication between parties in an important process in their relationship can be based on a contract. This communication can for exemple be composed by a handwritten contract or an electronic contract. Contract law makes no difference between these two forms. to create more favourable requirements for commencing a contract or an ongoing contract there are possibilities to use standard agreements. Therefore a contract can be based on the will of the parties or on a standard agreement. An electronic signature shall secure that electronic transferred information has not been altered and also to identify the sender of the information. By way of encryption information in a document is guarded from unauthorized acess. Electronic signatures are produced by using encryption technology which is devided into two groups, symmetrical and asymmetrical encryption. It is possible to secure this encryption in a "smart card" which functions like a charge card. To verify a signature is just as important as using encryption to secure information. A third party can be engaged by both parties. A company or a public authority can be engaged as long as they have no interest in the intermediary information. Who this third party is can be confirmed in a certificate. This certificate can also consist of details about the sender confirming that it is the right party. Existing legislation is available since swedish contract law is applicable on electronic contracts and signatures. Two EC-directives concerning this area are also available for the parties to apply when using electronic contracts. Both directives are acknowledging electronic contracts and signatures the same legal effect as other forms of contracts, like handwritten and oral ones. Further they do not accept national laws that are making it difficult or that are forbidding the use of electronic communication.

I avtalsförhållanden mellan näringsidkare råder det inte alltid jämlikhet utan den ena parten kan på grund av olika omständigheter inta en underlägsen ställning. Även om näringsidkare ofta har möjlighet att själva ta tillvara på sina intressen, behöver de ett visst skydd. Vilka dessa skydd är och mot vilka missförhållanden näringsidkare skall skyddas ämnar denna uppsats utreda. Huvudprincipen i avtalsrätten är att avtal skall hållas och att parterna fritt får avtala vad det önskar. För att skydda part som intar en underlägsen ställning har dessa principer lättats upp och skyddsprinciper vuxit fram. Skyddsprinciperna har till syfte att skydda parts intressen när behov föreligger. Ett rättsskydd kan antingen ges preventivt genom att förebygga att skada sker, eller repressivt genom gottgörelse när skada skett. Inom avtalsrättens område finns det ett antal lagar vars regler syftar till att skydda näringsidkare som intar en underlägsen ställning. Det finns ett antal principer i både lag och doktrin som ger uttryck för ett skyddssyfte. Inom avtalsrättens område kan tre typer av skydd utläsas. Rättviseskydd är det tydligaste skyddet, vars syfte är att skapa en balans mellan parterna och hindra att den ena parten kan erhålla oskäliga fördelar. Ett rättviseskydd finns uttryckt i de lagar som anger att hänsyn skall tas till part som intar en underlägsen ställning och i de lagar som anger att villkor som är till nackdel för en viss part är ogiltiga eller skall jämkas. Dessa skydd återfinns främst i 36 § AvtL och AVLN, men även bland annat i transportlagarna, räntelagen och lag om handelsagentur. Ett ekonomiskt skydd bygger på att skydda part mot förluster. Ekonomiskt skydd finns uttryckt i de lagar som ger part rätt till ersättning för uppkommen skada. Det återfinns bland annat i 36 § AvtL, lag om avtalningsköp och KL med flera. Ändamålet med det sociala skyddet är att ge part en trygghet. Genom det sociala skyddet skall part skyddas mot oförutsedda händelser. Det sociala skyddet ges repressivt, efter att en avtalsstörning har skett. De lagar som innehar ett socialt skydd förstärker parts trygghet. Detta syns bland annat i JB, räntelagen och lag om avbetalning. AVLN är en av de tydligaste skyddslagstiftningarna. Dess syfte är att skydda part som intar en underlägsen ställning mot oskäliga avtalsvillkor. AVLN ger främst ett rättviseskydd genom sitt ändamål att förhindra orättvisa avtalsvillkor.  Men genom att skapa rättvisa och förhindra tillämpningen av oskäliga avtalsvillkor ges även ett ekonomiskt skydd. De missförhållanden lagstiftaren vill skydda näringsidkare från och förebygga genom skydd i form av rättsregler är ekonomiskt förlust, onödigt betungande åtgärder, oskäliga avtalsvillkor och förhindra att andra sociala missförhållanden uppstår. De tre skydden går in i varandra och det är inte möjligt att klart skilja dem åt.

<p>I avtalsförhållanden mellan näringsidkare råder det inte alltid jämlikhet utan den ena parten kan på grund av olika omständigheter inta en underlägsen ställning. Även om näringsidkare ofta har möjlighet att själva ta tillvara på sina intressen, behöver de ett visst skydd. Vilka dessa skydd är och mot vilka missförhållanden näringsidkare skall skyddas ämnar denna uppsats utreda.</p><p>Huvudprincipen i avtalsrätten är att avtal skall hållas och att parterna fritt får avtala vad det önskar. För att skydda part som intar en underlägsen ställning har dessa principer lättats upp och skyddsprinciper vuxit fram. Skyddsprinciperna har till syfte att skydda parts intressen när behov föreligger. Ett rättsskydd kan antingen ges preventivt genom att förebygga att skada sker, eller repressivt genom gottgörelse när skada skett.</p><p>Inom avtalsrättens område finns det ett antal lagar vars regler syftar till att skydda näringsidkare som intar en underlägsen ställning. Det finns ett antal principer i både lag och doktrin som ger uttryck för ett skyddssyfte. Inom avtalsrättens område kan tre typer av skydd utläsas. Rättviseskydd är det tydligaste skyddet, vars syfte är att skapa en balans mellan parterna och hindra att den ena parten kan erhålla oskäliga fördelar. Ett rättviseskydd finns uttryckt i de lagar som anger att hänsyn skall tas till part som intar en underlägsen ställning och i de lagar som anger att villkor som är till nackdel för en viss part är ogiltiga eller skall jämkas. Dessa skydd återfinns främst i 36 § AvtL och AVLN, men även bland annat i transportlagarna, räntelagen och lag om handelsagentur. Ett ekonomiskt skydd bygger på att skydda part mot förluster. Ekonomiskt skydd finns uttryckt i de lagar som ger part rätt till ersättning för uppkommen skada. Det återfinns bland annat i 36 § AvtL, lag om avtalningsköp och KL med flera. Ändamålet med det sociala skyddet är att ge part en trygghet. Genom det sociala skyddet skall part skyddas mot oförutsedda händelser. Det sociala skyddet ges repressivt, efter att en avtalsstörning har skett. De lagar som innehar ett socialt skydd förstärker parts trygghet. Detta syns bland annat i JB, räntelagen och lag om avbetalning.</p><p>AVLN är en av de tydligaste skyddslagstiftningarna. Dess syfte är att skydda part som intar en underlägsen ställning mot oskäliga avtalsvillkor. AVLN ger främst ett rättviseskydd genom sitt ändamål att förhindra orättvisa avtalsvillkor.  Men genom att skapa rättvisa och förhindra tillämpningen av oskäliga avtalsvillkor ges även ett ekonomiskt skydd.</p><p>De missförhållanden lagstiftaren vill skydda näringsidkare från och förebygga genom skydd i form av rättsregler är ekonomiskt förlust, onödigt betungande åtgärder, oskäliga avtalsvillkor och förhindra att andra sociala missförhållanden uppstår. De tre skydden går in i varandra och det är inte möjligt att klart skilja dem åt.</p>

<p><strong><p>Sammanfattning</p><p>Syftet med denna kandidatuppsats är att utreda huruvida det föreligger viljeförklaringar vid elektroniska avtal samt utreda om den svenska lagmodellen för avtalsslut går att till-lämpa på sådana avtal.</p><p>Regler om avtals uppkomst på förmögenhetsrättens område, finns att finna i avtalslagen. I motiven till avtalslagen framkommer det att avtal uppkommer genom sammanfallande viljeförklaringar. På senare tid har dock viljeförklaringsbegreppet inom doktrinen på förmögenhetsrättens område utgjort grunden för många och djupa diskussioner. Vid av-talsslut genom dagens elektroniska medel kan det ibland vara svårt att urskilja en vilja, då kommunikationen är automatiserad. Detta har inneburit utmaningar för rättsordning-en och det har diskuterats huruvida viljeförklaringar är och borde vara ett grundrekvisit för att ett avtal ska anses kunna uppkomma.</p><p>För att utreda huruvida det kan anses föreligga en viljeförklaring vid elektroniska avtal, är det av vikt att veta vad lagstiftaren har avsett med begreppet. Det har uttryckts att en viljeförklaring är en ensidig manifesterad vilja som har till syfte att grundlägga, föränd-ra eller upphäva ett rättsförhållande.</p><p>Enligt mig kan avtal via elektroniska medel uppkomma främst genom tre olika model-ler. Första modellen är genom elektronisk post och chatt, där båda parterna agerar ak-tivt. Andra modellen är där ena parten agerar aktivt medan andra parten verkar genom automatiserade meddelanden, så som vid exempelvis webbutiker. Den tredje avtalsmo-dell är där båda parterna verkar genom automatiserade viljeförklaringar.</p><p>De olika modellerna innehåller olika krav av svårighet att sammankoppla den faktiska viljan med ett givet uttryck. För mig är det dock möjligt att se en viljeförklaring i samt-liga modeller. Även om kommunikation via helt automatiserade rutiner inte helt sam-manfaller med viljeförklaringsbegreppet, är förfarandet för mig så pass nära besläktat, att det ändå bör behandlas som sådant.</p><p>Efter genomförd utredning har jag kommit till den slutsatsen att avtalslagen enligt dess nuvarande utformning, fortfarande går att tillämpa på elektroniska avtal. Lagen har ett brett tillämpningsområde då den är teknikneutral och dess bakomliggande tanke om vil-jeförklaringar, är fortfarande applicerbar.</p></strong></p>

<p>International Contract Law presently offers three sets of principles: the UNIDROIT Principles of International Commercial Contracts (the UNIDROIT Principles), the Principles of European Contract Law (the PECL) and the Draft Common Frame of Reference (the DCFR). These sets of principles contain general principles which are intended to serve as model rules. The three sets of principles have been published, but they have not been adopted. The UNIDROIT Principles and the PECL are not meant to be adopted either. There are different opinions as to whether the sets of principles can be considered to be a source of legal status at all.</p><p>The sets of principles have been referred to in Swedish law. Swedish case law – in which the principle collections are mentioned – serves as guidance to when these sets can be expected to be part of Swedish law since the UNIDROIT Principles, the PECL and the DCFR <em>not</em> are regulations.</p><p>Four cases from the 21^st century have been found in which the sets of principles have been mentioned. A principle from the DCFR was applied by the Swedish Supreme Court in the case <em>NJA 2009 s. 672</em> – which was one of the four cases that were found. An analysis was made in order to identify similarities and differences as to when the UNIDROIT Principles, the PECL and the DCFR previously have been mentioned in Swedish case law.</p><p>It has been difficult to find similarities in the four cases that were found. Neither the form of contract, the contract-type, nor the presence of any international dimension in the proceedings were common denominators. One common denominator was however the Justice Council named <em>Torgny Håstad</em>. <em>Håstad</em> being one of the judges in each of the four cases – he was also one of the judges in the case <em>NJA 2009 s. 672</em>. It is particularly noteworthy since <em>Håstad</em> has been involved in the European project which resulted in the DCFR.</p><p>The absence of a clear pattern on when the principle collections are mentioned in Swedish case law shows that the legal certainty might be at risk. The legal certainty is endangered since it in present time seems to be necessary to see to which judges and referees are ruling in the case and their respective personal attitude towards the UNIDROIT Principles, the PECL and/or the DCFR.</p>

<p>Communication between parties in an important process in their relationship can be based on a contract. This communication can for exemple be composed by a handwritten contract or an electronic contract. Contract law makes no difference between these two forms. to create more favourable requirements for commencing a contract or an ongoing contract there are possibilities to use standard agreements. Therefore a contract can be based on the will of the parties or on a standard agreement.</p><p>An electronic signature shall secure that electronic transferred information has not been altered and also to identify the sender of the information. By way of encryption information in a document is guarded from unauthorized acess. Electronic signatures are produced by using encryption technology which is devided into two groups, symmetrical and asymmetrical encryption. It is possible to secure this encryption in a "smart card" which functions like a charge card. To verify a signature is just as important as using encryption to secure information. A third party can be engaged by both parties. A company or a public authority can be engaged as long as they have no interest in the intermediary information. Who this third party is can be confirmed in a certificate. This certificate can also consist of details about the sender confirming that it is the right party.</p><p>Existing legislation is available since swedish contract law is applicable on electronic contracts and signatures. Two EC-directives concerning this area are also available for the parties to apply when using electronic contracts. Both directives are acknowledging electronic contracts and signatures the same legal effect as other forms of contracts, like handwritten and oral ones. Further they do not accept national laws that are making it difficult or that are forbidding the use of electronic communication.</p>

Sammanfattning Syftet med denna kandidatuppsats är att utreda huruvida det föreligger viljeförklaringar vid elektroniska avtal samt utreda om den svenska lagmodellen för avtalsslut går att till-lämpa på sådana avtal. Regler om avtals uppkomst på förmögenhetsrättens område, finns att finna i avtalslagen. I motiven till avtalslagen framkommer det att avtal uppkommer genom sammanfallande viljeförklaringar. På senare tid har dock viljeförklaringsbegreppet inom doktrinen på förmögenhetsrättens område utgjort grunden för många och djupa diskussioner. Vid av-talsslut genom dagens elektroniska medel kan det ibland vara svårt att urskilja en vilja, då kommunikationen är automatiserad. Detta har inneburit utmaningar för rättsordning-en och det har diskuterats huruvida viljeförklaringar är och borde vara ett grundrekvisit för att ett avtal ska anses kunna uppkomma. För att utreda huruvida det kan anses föreligga en viljeförklaring vid elektroniska avtal, är det av vikt att veta vad lagstiftaren har avsett med begreppet. Det har uttryckts att en viljeförklaring är en ensidig manifesterad vilja som har till syfte att grundlägga, föränd-ra eller upphäva ett rättsförhållande. Enligt mig kan avtal via elektroniska medel uppkomma främst genom tre olika model-ler. Första modellen är genom elektronisk post och chatt, där båda parterna agerar ak-tivt. Andra modellen är där ena parten agerar aktivt medan andra parten verkar genom automatiserade meddelanden, så som vid exempelvis webbutiker. Den tredje avtalsmo-dell är där båda parterna verkar genom automatiserade viljeförklaringar. De olika modellerna innehåller olika krav av svårighet att sammankoppla den faktiska viljan med ett givet uttryck. För mig är det dock möjligt att se en viljeförklaring i samt-liga modeller. Även om kommunikation via helt automatiserade rutiner inte helt sam-manfaller med viljeförklaringsbegreppet, är förfarandet för mig så pass nära besläktat, att det ändå bör behandlas som sådant. Efter genomförd utredning har jag kommit till den slutsatsen att avtalslagen enligt dess nuvarande utformning, fortfarande går att tillämpa på elektroniska avtal. Lagen har ett brett tillämpningsområde då den är teknikneutral och dess bakomliggande tanke om vil-jeförklaringar, är fortfarande applicerbar.

International Contract Law presently offers three sets of principles: the UNIDROIT Principles of International Commercial Contracts (the UNIDROIT Principles), the Principles of European Contract Law (the PECL) and the Draft Common Frame of Reference (the DCFR). These sets of principles contain general principles which are intended to serve as model rules. The three sets of principles have been published, but they have not been adopted. The UNIDROIT Principles and the PECL are not meant to be adopted either. There are different opinions as to whether the sets of principles can be considered to be a source of legal status at all. The sets of principles have been referred to in Swedish law. Swedish case law – in which the principle collections are mentioned – serves as guidance to when these sets can be expected to be part of Swedish law since the UNIDROIT Principles, the PECL and the DCFR not are regulations. Four cases from the 21st century have been found in which the sets of principles have been mentioned. A principle from the DCFR was applied by the Swedish Supreme Court in the case NJA 2009 s. 672 – which was one of the four cases that were found. An analysis was made in order to identify similarities and differences as to when the UNIDROIT Principles, the PECL and the DCFR previously have been mentioned in Swedish case law. It has been difficult to find similarities in the four cases that were found. Neither the form of contract, the contract-type, nor the presence of any international dimension in the proceedings were common denominators. One common denominator was however the Justice Council named Torgny Håstad. Håstad being one of the judges in each of the four cases – he was also one of the judges in the case NJA 2009 s. 672. It is particularly noteworthy since Håstad has been involved in the European project which resulted in the DCFR. The absence of a clear pattern on when the principle collections are mentioned in Swedish case law shows that the legal certainty might be at risk. The legal certainty is endangered since it in present time seems to be necessary to see to which judges and referees are ruling in the case and their respective personal attitude towards the UNIDROIT Principles, the PECL and/or the DCFR.