No description available.

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Uppsatsen behandlar svenska bankers möjlighet att säga upp en näringsidkares kreditsavtal till förtidig betalning och vid en tidpunkt som bestäms av banken. Uppsatsen behandlar utifrån Storbankens kreditavtal samt rättspraxis, på vilka grunder en bank kan säga upp ett kreditavtal samt vilka konsekvenser som kan uppstå för ett företag som får sina krediter uppsagda.</p><p>En banks rätt att säga upp ett kreditavtal motiveras ofta med att, en bank ska hålla nere kreditrisker för att skydda sina och kundernas pengar. Detta är förståligt och bra för de som investerar i bankens olika placerings alternativ eller endast har pengar på ett sparkonto, men det kan inte anses vara lika bra för de som har lån i samma bank. En näringsidkare som hamnat i en svår ekonomisk situation och kan ha svårt att komma ut ur den blir lätt en kreditrisk för banken. Skulle följden bli att företagets krediter blir uppsagda till full betalning kan en av konsekvenserna bli att företaget även kommer hamnar på obestånd. Sett till den avtalspunkt som har varit förmål för denna undersökning är det viktigt att företaget betalar sina räkningar till banken, ser till att värdet på säkerheten inte minskar allt för drastigt samt försöker att inte få ett allt för negativt kassaflöde genom att till exempel minska kostnader.</p><p>Att gå till en domstol för att hävda avtalasbrott resulterar, sett till rättsfallen i uppsatsen, endast i ökade kostnader i form av av rättegångskostnader för företaget och ytterligare en seger till banken. Eftersom banken anses ha agerat rätt då uppsägningen genomfördes sett till det kreditavtal som är bindande mellan parternaI början av uppsatsen nämdes det att en bank inte behöver ha en sakligt grund för en uppsägning utan att det räcker med en skälig misstanke att låntagaren inte kommer att fullgöra sina förpliktelser eller att säkerheten inte längre är betryggande. Av undersökningen kan slutsatsen dras att en bank inte behöver ha ett stark bevis för att säga upp ett kreditavtal, då det enligt rättspraxis till exempel räcker med en misstanke om ett minskat värde på en säkerhet.</p>

Sammanfattning Uppsatsen behandlar svenska bankers möjlighet att säga upp en näringsidkares kreditsavtal till förtidig betalning och vid en tidpunkt som bestäms av banken. Uppsatsen behandlar utifrån Storbankens kreditavtal samt rättspraxis, på vilka grunder en bank kan säga upp ett kreditavtal samt vilka konsekvenser som kan uppstå för ett företag som får sina krediter uppsagda. En banks rätt att säga upp ett kreditavtal motiveras ofta med att, en bank ska hålla nere kreditrisker för att skydda sina och kundernas pengar. Detta är förståligt och bra för de som investerar i bankens olika placerings alternativ eller endast har pengar på ett sparkonto, men det kan inte anses vara lika bra för de som har lån i samma bank. En näringsidkare som hamnat i en svår ekonomisk situation och kan ha svårt att komma ut ur den blir lätt en kreditrisk för banken. Skulle följden bli att företagets krediter blir uppsagda till full betalning kan en av konsekvenserna bli att företaget även kommer hamnar på obestånd. Sett till den avtalspunkt som har varit förmål för denna undersökning är det viktigt att företaget betalar sina räkningar till banken, ser till att värdet på säkerheten inte minskar allt för drastigt samt försöker att inte få ett allt för negativt kassaflöde genom att till exempel minska kostnader. Att gå till en domstol för att hävda avtalasbrott resulterar, sett till rättsfallen i uppsatsen, endast i ökade kostnader i form av av rättegångskostnader för företaget och ytterligare en seger till banken. Eftersom banken anses ha agerat rätt då uppsägningen genomfördes sett till det kreditavtal som är bindande mellan parternaI början av uppsatsen nämdes det att en bank inte behöver ha en sakligt grund för en uppsägning utan att det räcker med en skälig misstanke att låntagaren inte kommer att fullgöra sina förpliktelser eller att säkerheten inte längre är betryggande. Av undersökningen kan slutsatsen dras att en bank inte behöver ha ett stark bevis för att säga upp ett kreditavtal, då det enligt rättspraxis till exempel räcker med en misstanke om ett minskat värde på en säkerhet.

Många småföretagare har svårt att hänga med i skattereglernas snåriga värld. Vilka regler gäller för mitt företag, vilka förändringar har skett i år och vad gäller vid anställning är några av de frågeställningar som småföretagare måste ställa sig. Skattereglerna förändras ständigt. Det ska bli lättare att starta företag, lättare att driva och utveckla företag. Ändå upplever många företagare att reglerna blivit mindre lätthanterliga under de senaste åren. Uppsatsen kommer att beröra enskilda näringsidkares attityder gentemot skatteregler och Skatteverket. Syftet med uppsatsen är att beskriva omfattningen av de skatteregler som gäller i Sverige för enskilda näringsidkare. Uppsatsen skall ge en uppfattning om företagares attityder gentemot dagens skatteregler och hur företagares relation till Skatteverket ser ut. Uppsatsen skall även undersöka om det finns några åsikter om lämpliga förändringar som skulle kunna underlätta företagandet på dessa punkter. För att uppnå uppsatsens syfte har författarna intervjuat fem enskilda näringsidkare och sedan ställt de erhållna svaren gentemot tidigare gjorda undersökningar och teori inom ämnet. Författarna kunde i arbetet dra slutsatserna att trots ett digert reformförsök från regeringen är företagarna långt ifrån helt nöjda. Företagarna, tillsammans med bland annat Svenskt näringsliv, efterlyser större förändringar vad gäller den administrativa bördan. Tydligare regler, mer branschanpassade blanketter och utbildningar är några av de åtgärder som efterlyses.

I avtalsförhållanden mellan näringsidkare råder det inte alltid jämlikhet utan den ena parten kan på grund av olika omständigheter inta en underlägsen ställning. Även om näringsidkare ofta har möjlighet att själva ta tillvara på sina intressen, behöver de ett visst skydd. Vilka dessa skydd är och mot vilka missförhållanden näringsidkare skall skyddas ämnar denna uppsats utreda. Huvudprincipen i avtalsrätten är att avtal skall hållas och att parterna fritt får avtala vad det önskar. För att skydda part som intar en underlägsen ställning har dessa principer lättats upp och skyddsprinciper vuxit fram. Skyddsprinciperna har till syfte att skydda parts intressen när behov föreligger. Ett rättsskydd kan antingen ges preventivt genom att förebygga att skada sker, eller repressivt genom gottgörelse när skada skett. Inom avtalsrättens område finns det ett antal lagar vars regler syftar till att skydda näringsidkare som intar en underlägsen ställning. Det finns ett antal principer i både lag och doktrin som ger uttryck för ett skyddssyfte. Inom avtalsrättens område kan tre typer av skydd utläsas. Rättviseskydd är det tydligaste skyddet, vars syfte är att skapa en balans mellan parterna och hindra att den ena parten kan erhålla oskäliga fördelar. Ett rättviseskydd finns uttryckt i de lagar som anger att hänsyn skall tas till part som intar en underlägsen ställning och i de lagar som anger att villkor som är till nackdel för en viss part är ogiltiga eller skall jämkas. Dessa skydd återfinns främst i 36 § AvtL och AVLN, men även bland annat i transportlagarna, räntelagen och lag om handelsagentur. Ett ekonomiskt skydd bygger på att skydda part mot förluster. Ekonomiskt skydd finns uttryckt i de lagar som ger part rätt till ersättning för uppkommen skada. Det återfinns bland annat i 36 § AvtL, lag om avtalningsköp och KL med flera. Ändamålet med det sociala skyddet är att ge part en trygghet. Genom det sociala skyddet skall part skyddas mot oförutsedda händelser. Det sociala skyddet ges repressivt, efter att en avtalsstörning har skett. De lagar som innehar ett socialt skydd förstärker parts trygghet. Detta syns bland annat i JB, räntelagen och lag om avbetalning. AVLN är en av de tydligaste skyddslagstiftningarna. Dess syfte är att skydda part som intar en underlägsen ställning mot oskäliga avtalsvillkor. AVLN ger främst ett rättviseskydd genom sitt ändamål att förhindra orättvisa avtalsvillkor.  Men genom att skapa rättvisa och förhindra tillämpningen av oskäliga avtalsvillkor ges även ett ekonomiskt skydd. De missförhållanden lagstiftaren vill skydda näringsidkare från och förebygga genom skydd i form av rättsregler är ekonomiskt förlust, onödigt betungande åtgärder, oskäliga avtalsvillkor och förhindra att andra sociala missförhållanden uppstår. De tre skydden går in i varandra och det är inte möjligt att klart skilja dem åt.

<p>I avtalsförhållanden mellan näringsidkare råder det inte alltid jämlikhet utan den ena parten kan på grund av olika omständigheter inta en underlägsen ställning. Även om näringsidkare ofta har möjlighet att själva ta tillvara på sina intressen, behöver de ett visst skydd. Vilka dessa skydd är och mot vilka missförhållanden näringsidkare skall skyddas ämnar denna uppsats utreda.</p><p>Huvudprincipen i avtalsrätten är att avtal skall hållas och att parterna fritt får avtala vad det önskar. För att skydda part som intar en underlägsen ställning har dessa principer lättats upp och skyddsprinciper vuxit fram. Skyddsprinciperna har till syfte att skydda parts intressen när behov föreligger. Ett rättsskydd kan antingen ges preventivt genom att förebygga att skada sker, eller repressivt genom gottgörelse när skada skett.</p><p>Inom avtalsrättens område finns det ett antal lagar vars regler syftar till att skydda näringsidkare som intar en underlägsen ställning. Det finns ett antal principer i både lag och doktrin som ger uttryck för ett skyddssyfte. Inom avtalsrättens område kan tre typer av skydd utläsas. Rättviseskydd är det tydligaste skyddet, vars syfte är att skapa en balans mellan parterna och hindra att den ena parten kan erhålla oskäliga fördelar. Ett rättviseskydd finns uttryckt i de lagar som anger att hänsyn skall tas till part som intar en underlägsen ställning och i de lagar som anger att villkor som är till nackdel för en viss part är ogiltiga eller skall jämkas. Dessa skydd återfinns främst i 36 § AvtL och AVLN, men även bland annat i transportlagarna, räntelagen och lag om handelsagentur. Ett ekonomiskt skydd bygger på att skydda part mot förluster. Ekonomiskt skydd finns uttryckt i de lagar som ger part rätt till ersättning för uppkommen skada. Det återfinns bland annat i 36 § AvtL, lag om avtalningsköp och KL med flera. Ändamålet med det sociala skyddet är att ge part en trygghet. Genom det sociala skyddet skall part skyddas mot oförutsedda händelser. Det sociala skyddet ges repressivt, efter att en avtalsstörning har skett. De lagar som innehar ett socialt skydd förstärker parts trygghet. Detta syns bland annat i JB, räntelagen och lag om avbetalning.</p><p>AVLN är en av de tydligaste skyddslagstiftningarna. Dess syfte är att skydda part som intar en underlägsen ställning mot oskäliga avtalsvillkor. AVLN ger främst ett rättviseskydd genom sitt ändamål att förhindra orättvisa avtalsvillkor.  Men genom att skapa rättvisa och förhindra tillämpningen av oskäliga avtalsvillkor ges även ett ekonomiskt skydd.</p><p>De missförhållanden lagstiftaren vill skydda näringsidkare från och förebygga genom skydd i form av rättsregler är ekonomiskt förlust, onödigt betungande åtgärder, oskäliga avtalsvillkor och förhindra att andra sociala missförhållanden uppstår. De tre skydden går in i varandra och det är inte möjligt att klart skilja dem åt.</p>

I en värld där individer möts av mängder av ekonomiska begrepp och ekonomisk information dagligen har forskning visat att människor har svårt att engagera sig och ha den förståelse som krävs för att hantera sin egen privatekonomi. Begreppet ”Financial Literacy” nämns ofta som en förklaring till människors olika kunskapsnivå och förståelse. I människors yrkesmässiga roll tas denna förmåga ofta för given vara uppfylld. Denna uppsats har undersökt ekonomiska kunskaper och ekonomisk förståelse hos enskilda näringsidkare, en företagsform där privatekonomin och näringsverksamhetens ekonomi är nära sammankopplade. Genom intervjuer med enskilda näringsidkare och redovisningskonsulter undersöktes de ekonomiska kunskaperna och den ekonomiska förståelsen hos enskilda näringsidkare i termer av näringsidkarnas kännedom och beslutsfattande om den skattemässiga avsättningsmöjligheten periodiseringsfond. Resultatet visade att kännedomen om periodiseringsfond och förståelsen för avsättningens för- och nackdelar varierade. Den ekonomiska kunskapsnivån om periodiseringsfond kan förstås av näringsidkarnas olika ekonomiska intresse och varierade ekonomiska läskunnighet (Financial Literacy). Däremot kan andra faktorer såsom alltför komplicerade skatteregler även förklara kunskapsnivån.

<p>Många småföretagare har svårt att hänga med i skattereglernas snåriga värld. Vilka regler gäller för mitt företag, vilka förändringar har skett i år och vad gäller vid anställning är några av de frågeställningar som småföretagare måste ställa sig. Skattereglerna förändras ständigt. Det ska bli lättare att starta företag, lättare att driva och utveckla företag. Ändå upplever många företagare att reglerna blivit mindre lätthanterliga under de senaste åren.</p><p>Uppsatsen kommer att beröra enskilda näringsidkares attityder gentemot skatteregler och Skatteverket.</p><p>Syftet med uppsatsen är att beskriva omfattningen av de skatteregler som gäller i Sverige för enskilda näringsidkare. Uppsatsen skall ge en uppfattning om företagares attityder gentemot dagens skatteregler och hur företagares relation till Skatteverket ser ut. Uppsatsen skall även undersöka om det finns några åsikter om lämpliga förändringar som skulle kunna underlätta företagandet på dessa punkter.</p><p>För att uppnå uppsatsens syfte har författarna intervjuat fem enskilda näringsidkare och sedan ställt de erhållna svaren gentemot tidigare gjorda undersökningar och teori inom ämnet.</p><p>Författarna kunde i arbetet dra slutsatserna att trots ett digert reformförsök från regeringen är företagarna långt ifrån helt nöjda. Företagarna, tillsammans med bland annat Svenskt näringsliv, efterlyser större förändringar vad gäller den administrativa bördan. Tydligare regler, mer branschanpassade blanketter och utbildningar är några av de åtgärder som efterlyses.</p>

En fastighetsaffär är en av de allra största och viktigaste investeringarna som kan ske i en människas liv. Det är därför viktigt att aktuell lagstiftning följs när dessa affärer genomförs. Efter att en fastighet har sålts är det inte ovanligt att det uppstår tvister och oklarheter kring vem som ansvarar för så kallade dolda fel i fastigheten. Dolda fel är något som kan uppmärksammas efter köpet. Enligt jordabalken gäller i normalfallet att säljaren ansvarar för dessa fel i 10 år från det att köpet gjordes. Säljaren kan undvika detta ansvar genom att friskriva sig från fel i fastigheten. Enligt jordabalken är sådana friskrivningar ogiltiga i de fall då en näringsidkare säljer en fastighet till en konsument. Enligt vår tolkning av lagen och dess förarbeten gäller detta även när kommuner säljer fastigheter till privatpersoner. I denna studie ska det undersökas hur väl kommunerna är medvetna om att denna begränsning i lagen finns och hur de såväl i praktiken som i teorin förhåller sig till den, vid fastighetsförsäljningar till privatpersoner. För att söka svar på frågorna ska en kombination av en juridisk och en kvalitativ metod använts. Totalt ska det under studiens gång granskas 46 stycken kontrakt från 10 olika kommuner. Studien baseras på en granskning av 46 stycken kontrakt, varav 52 % visade sig vara ogiltiga enligt JB 4 kap. 19 d. Vidare visade granskningen att majoriteten av dessa är utformade på ett av tre alternativa sätt, där samtliga innehöll minst en friskrivning från fel och brister i fastigheten. Studien visar även att stor okunskap råder i kommunerna angående hur regeln ska tolkas och hur denna typ av friskrivning därför bör hanteras i de kommunala kontrakten. Dessutom visar studien på att de ansvariga i kommunerna inte heller verkar vara medvetna om att samma syfte som de vill uppnå genom en friskrivning kan åstadkommas genom en grundlig förklarande beskrivning av köpeobjektet. / Buying a property is one of the biggest and most important investments in a person´s life. When this kind of purchase is being performed it´s important that the Swedish legislation is being considered and followed correctly by both parties when writing the contract. After a property is sold it's not unusual that some disputes and uncertainties rises about who´s responsible for the so called "hidden defects" on the property, which can be found after the purchase has become final. According to Swedish law the seller is responsible for these defects for the following 10 years after the purchase is completed. However there is one way for the seller to avoid this kind of responsibility - by using a disclaimer from these hidden defects. When a trader is selling a property to a consumer, this kind of disclaimers, according to jordabalken (JB) 4 cap. 19 d §, is invalid. According to what the writers can interpret by reading the text of law and the legislative history, JB 4 cap. 19 d § also should be applied in those cases where a municipality is selling a property to a private individual. The purpose of this study is to map the municipalities awareness of the existence of the law and how they consider that the law should be handled when selling a property to a private individual. To seek the answers to these questions a combination of a juridical and a qualitative method have been used. During the study a total of 46 contracts from 10 different municipalities have been examined. The study came across a total of 46 disclaimers, which a percantage of 52 % according to JB 4 cap 19 d § considers as invalid. The majority of these disclaimers was proved to be designed as one of three alternative ways, where every one of them contained some kind of disclaimer from hidden defects and flaws in the property. The study proves that there is big ignorance and lack of knowledge at the municipalities about how the law in JB 4 cap. 19 d § should be interpreted and how this kind of disclaimer therefore should be treated in the contracts. Also, the study shows that the municipalities doesn't seem to be aware that the same purpose that they want to achieve by using the disclaimer, can be accomplished by a detailed description of the property.

Sammanfattning Titel:                           Utökad möjlighet till skuldsanering för enskilda näringsidkare – Effekterna av lagändringen i skuldsaneringslagen (2006:548) Datum:                        2011-06-09 Lärosäte:                     Mälardalens Högskola, Västerås Institution:                  Akademin för hållbar samhälls- och teknikutveckling Nivå:                           Magisteruppsats i företagsekonomi, 15 hp Författare:                   Sandra Kohlin och Lina Lindberg Handledare:                Leif Carlsson Examinator:                Cecilia Lindh Problemformulering:   Kommer lagändringen i skuldsaneringslagen att uppfylla sitt syfte? Vilka effekter kommer förändringen i skuldsaneringslagen att medföra för enskilda näringsidkare? Syfte:                          Syftet med magisteruppsatsen är att beskriva den kommande lagändringen i skuldsaneringslagen (2006:548) rörande näringsidkare. Syftet är vidare att undersöka om lagändringen kommer att uppfylla sitt syfte samt att belysa och undersöka de troliga effekterna av dessa förändringar. Metod:                        En kvalitativ metod valdes till uppsatsen för att få en mer djupgående förståelse av ämnesområdet. Personliga intervjuer har genomförts för att samla in det empiriska materialet. För att komma fram till uppsatsens slutsats har referensramen och empirin jämförts med varandra. Slutsats:                      Syftet med lagändringen är att utöka möjligheten för näringsidkare att antingen starta upp igen efter ett misslyckande eller att fortsätta bedriva verksamhet. Den första delen av lagändringens syfte kommer att uppfyllas i och med att det kommer bli lättare för en näringsidkare att starta om efter ett misslyckat företagande. Den andra delen av syftet kommer inte att uppfyllas helt då endast ett fåtal aktiva näringsidkare kommer bli beviljade skuldsanering. Effekter som lagändringen kan medföra är att ansökningar om skuldsanering ökar, aktiva näringsidkare kan beviljas skuldsanering, fler överklagar skuldsaneringsbeslut, kostnaden för olika instanser ökar, trycket på kommunernas budget- och skuldrådgivare kan öka, fordringsägare kan erhålla mer betalt vid en skuldsanering än vid en konkurs och osunda företag kan lämna marknaden fortare. Nyckelord:                  Insolvenslagstiftning, risker och företagande, skuldsaneringslag, enskilda näringsidkare.