En fastighetsaffär är en av de allra största och viktigaste investeringarna som kan ske i en människas liv. Det är därför viktigt att aktuell lagstiftning följs när dessa affärer genomförs. Efter att en fastighet har sålts är det inte ovanligt att det uppstår tvister och oklarheter kring vem som ansvarar för så kallade dolda fel i fastigheten. Dolda fel är något som kan uppmärksammas efter köpet. Enligt jordabalken gäller i normalfallet att säljaren ansvarar för dessa fel i 10 år från det att köpet gjordes. Säljaren kan undvika detta ansvar genom att friskriva sig från fel i fastigheten. Enligt jordabalken är sådana friskrivningar ogiltiga i de fall då en näringsidkare säljer en fastighet till en konsument. Enligt vår tolkning av lagen och dess förarbeten gäller detta även när kommuner säljer fastigheter till privatpersoner. I denna studie ska det undersökas hur väl kommunerna är medvetna om att denna begränsning i lagen finns och hur de såväl i praktiken som i teorin förhåller sig till den, vid fastighetsförsäljningar till privatpersoner. För att söka svar på frågorna ska en kombination av en juridisk och en kvalitativ metod använts. Totalt ska det under studiens gång granskas 46 stycken kontrakt från 10 olika kommuner. Studien baseras på en granskning av 46 stycken kontrakt, varav 52 % visade sig vara ogiltiga enligt JB 4 kap. 19 d. Vidare visade granskningen att majoriteten av dessa är utformade på ett av tre alternativa sätt, där samtliga innehöll minst en friskrivning från fel och brister i fastigheten. Studien visar även att stor okunskap råder i kommunerna angående hur regeln ska tolkas och hur denna typ av friskrivning därför bör hanteras i de kommunala kontrakten. Dessutom visar studien på att de ansvariga i kommunerna inte heller verkar vara medvetna om att samma syfte som de vill uppnå genom en friskrivning kan åstadkommas genom en grundlig förklarande beskrivning av köpeobjektet. / Buying a property is one of the biggest and most important investments in a person´s life. When this kind of purchase is being performed it´s important that the Swedish legislation is being considered and followed correctly by both parties when writing the contract. After a property is sold it's not unusual that some disputes and uncertainties rises about who´s responsible for the so called "hidden defects" on the property, which can be found after the purchase has become final. According to Swedish law the seller is responsible for these defects for the following 10 years after the purchase is completed. However there is one way for the seller to avoid this kind of responsibility - by using a disclaimer from these hidden defects. When a trader is selling a property to a consumer, this kind of disclaimers, according to jordabalken (JB) 4 cap. 19 d §, is invalid. According to what the writers can interpret by reading the text of law and the legislative history, JB 4 cap. 19 d § also should be applied in those cases where a municipality is selling a property to a private individual. The purpose of this study is to map the municipalities awareness of the existence of the law and how they consider that the law should be handled when selling a property to a private individual. To seek the answers to these questions a combination of a juridical and a qualitative method have been used. During the study a total of 46 contracts from 10 different municipalities have been examined. The study came across a total of 46 disclaimers, which a percantage of 52 % according to JB 4 cap 19 d § considers as invalid. The majority of these disclaimers was proved to be designed as one of three alternative ways, where every one of them contained some kind of disclaimer from hidden defects and flaws in the property. The study proves that there is big ignorance and lack of knowledge at the municipalities about how the law in JB 4 cap. 19 d § should be interpreted and how this kind of disclaimer therefore should be treated in the contracts. Also, the study shows that the municipalities doesn't seem to be aware that the same purpose that they want to achieve by using the disclaimer, can be accomplished by a detailed description of the property.

每隔一段時間，就會有專家、學者出面預測中國大陸即將崩潰，只是實際情況的發展似乎與他們的預期有所出入。換言之，儘管中國大陸目前有許多問題，但是尚未有證據顯示，這些問題在短期內可能引發重大危機。 中國大陸曾經被視為約十年會有一個週期的政治危機週期，上次危機發生在一九八九年，在時序進入二○○五年之後，似乎已逐漸脫離危機週期的規律。 任何國家都可能發生各式各樣的危機，危機的結果卻不見得會帶來崩潰，其關鍵在於國家與社會如何面對及應付危機，雙方關係究竟在危機前後是如何彼此定位？ 以天安門民主運動事件為例，在事件發生之前，中國大陸正面臨自改革開放以來最大的經濟危機—通貨膨脹。 然而危機的結果是以軍隊鎮壓收場，使得中國大陸社會運動就此陷於沉寂之中，晚近社會抗議事件雖然有增加的趨勢，但距離真正形成持續性的社會運動尚遠。 由此可知，政權出現正當性危機進而使得社會自主性增加，就必須具備兩項條件：一是引發正當性危機的事件出現；二是正當性危機出現後，社會力量興起與各方政治勢力透過妥協安排後，增加其本身的自由性。 本研究的目的要解答的問題是「天安門事件後中國大陸國家能力與社會自主性的關係」，此外社會力量之興起及政治勢力會否妥協，牽涉到各種菁英及一舨民眾對政治的態度問題，故本文亦藉用政治文化的研究途徑來探討國家能力與社會自主性之關係。