<p>Dagens psykoterapiforskning domineras av effektstudier. Vad som ligger bakom patientens uppnådda förändring är inte lika utforskat. Den forskning som finns har på senare tid alltmer betonat det relationella perspektivet. Syftet med denna uppsats var att belysa några leg. psykoterapeuters erfarenhet av vändpunkter inom psykodynamisk psykoterapi inom allmänpsykiatrisk öppenvård. Semistrukturerad intervju valdes som metod. Frågeställningarna berörde bidragande orsaker till vändpunkter samt hur psyko-terapeuter märker att en vändpunkt i en terapi har ägt rum. Resultaten visade att bidragande orsaker till en vändpunkt kunde sammanfattas under rubrikerna: allians, överföring och motöver-föring, ramfaktorer, dåtid och nutid, beroende och agens, ont och gott samt icke-verbala metoder. Hur psykoterapeuter märker att en vändpunkt i en terapi har ägt rum sammanfattades under rubrikerna: tecken innan en vändpunkt sker, kontakt och kroppsspråk, angelägenhet om terapin, från terapisituation till livet, självtillit och ökad mognad, realistisk självbild, förbättrade relationer och härbärgerande. En vändpunkt ansågs oftast utvecklas successivt genom terapeuts och patients gemensamma arbete. Det genuina mötets betydelse mellan terapeut och patient betonades.</p>

Dagens psykoterapiforskning domineras av effektstudier. Vad som ligger bakom patientens uppnådda förändring är inte lika utforskat. Den forskning som finns har på senare tid alltmer betonat det relationella perspektivet. Syftet med denna uppsats var att belysa några leg. psykoterapeuters erfarenhet av vändpunkter inom psykodynamisk psykoterapi inom allmänpsykiatrisk öppenvård. Semistrukturerad intervju valdes som metod. Frågeställningarna berörde bidragande orsaker till vändpunkter samt hur psyko-terapeuter märker att en vändpunkt i en terapi har ägt rum. Resultaten visade att bidragande orsaker till en vändpunkt kunde sammanfattas under rubrikerna: allians, överföring och motöver-föring, ramfaktorer, dåtid och nutid, beroende och agens, ont och gott samt icke-verbala metoder. Hur psykoterapeuter märker att en vändpunkt i en terapi har ägt rum sammanfattades under rubrikerna: tecken innan en vändpunkt sker, kontakt och kroppsspråk, angelägenhet om terapin, från terapisituation till livet, självtillit och ökad mognad, realistisk självbild, förbättrade relationer och härbärgerande. En vändpunkt ansågs oftast utvecklas successivt genom terapeuts och patients gemensamma arbete. Det genuina mötets betydelse mellan terapeut och patient betonades.