<p>Problembakgrund: Organisationer upplever ständigt tvister när de agerar i en konkurrensutsatt miljö. Tvister kan behandlas på en mängd olika sätt, till exempel kan parterna ta hjälp av någon utomstående, de kan lösa tvisten på egen hand eller gå till domstol. I Sverige tenderar vi att lösa konflikter på likartade sätt oavsett tvistens karaktär. Alternativa tvistelösningsmetoder såsom medling används endast i begränsad omfattning. Jag anser att tvistelösning blir mer ändamålsenlig om den anpassas efter den ifrågavarande tvisten. Denna framställning kommer därför att behandla alternativa tvistelösningsmetoder i allmänhet och medling i synnerhet. Problemformulering: Vid vilka typer av kommersiella tvister är medling, utifrån parternas synvinkel, att föredra framför ordinärt domstolsförfarande? Vilka är för- och nackdelarna, för de tvistande parterna, med medling jämfört med domstolsförfarande i Sverige? </p><p>Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka vid vilka situationer tvistande kommersiella parter kan nå mer ändamålsenliga lösningar genom att använda medling istället för att ta tvisten till domstol. Framställningen vänder sig främst till företag och skall ge dem information och vägledning om alternativa metoder i allmänhet och medling i synnerhet. Metod: Den i de inledande kapitlen beskrivna medlingsprocessen skall jämföras med det traditionella svenska domstolsförfarandet. Jämförelsen skall göras utifrån kriterier som näringslivets aktörer finner viktiga för tvistelösning Dessa kriterier representerar parternas preferenser vid valet av tvistelösningsmetod. Utifrån näringslivets inställning till val av tvistelösningsmetod har jag sedan konstruerat fiktiva analysmodeller för att illustrera vad som kan föranleda företag att välja den ena eller andra tvistelösningsmetoden. Analysmodellerna kommenteras sedan för att ge större förståelse till företagens förväntade beteenden eller hur de borde agera. </p><p>Avgränsningar: Uppsatsen behandlar endast medling av kommersiella tvister. </p><p>Resultat: Den viktigaste slutsats, efter att ha studerat medling som tvistelösningsmetod ingående, är att Sverige och svenskt näringsliv skulle vara betjänta av att använda medling i större omfattning än vad som idag är fallet. Att som idag begränsa valet av tvistelösning till skiljedom eller domstol är ett misstag. Många tvister och konflikter skulle kunna lösas mer ändamålsenligt om de behandlades med en metod mer anpassad efter den specifika tvistens förhållanden. Särskilt viktigt är detta då tvistande parter har en pågående affärsrelation som man vill bibehålla. Medling kan ofta vara en positiv metod när tvistande företag har ställt sig frågorna; var och vad vill vi var för sig och vad vill vi med vår relation? Medling är dock inte generellt en lämpligare tvistelösningsmetod. Det krävs att vissa förutsättningar är för handen för att medling skall vara en lämpligare metod än domstol. Om medling bör användas eller inte måste därför avgöras utifrån de specifika förhållandena i varje tvist.</p>

Problembakgrund: Organisationer upplever ständigt tvister när de agerar i en konkurrensutsatt miljö. Tvister kan behandlas på en mängd olika sätt, till exempel kan parterna ta hjälp av någon utomstående, de kan lösa tvisten på egen hand eller gå till domstol. I Sverige tenderar vi att lösa konflikter på likartade sätt oavsett tvistens karaktär. Alternativa tvistelösningsmetoder såsom medling används endast i begränsad omfattning. Jag anser att tvistelösning blir mer ändamålsenlig om den anpassas efter den ifrågavarande tvisten. Denna framställning kommer därför att behandla alternativa tvistelösningsmetoder i allmänhet och medling i synnerhet. Problemformulering: Vid vilka typer av kommersiella tvister är medling, utifrån parternas synvinkel, att föredra framför ordinärt domstolsförfarande? Vilka är för- och nackdelarna, för de tvistande parterna, med medling jämfört med domstolsförfarande i Sverige? Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka vid vilka situationer tvistande kommersiella parter kan nå mer ändamålsenliga lösningar genom att använda medling istället för att ta tvisten till domstol. Framställningen vänder sig främst till företag och skall ge dem information och vägledning om alternativa metoder i allmänhet och medling i synnerhet. Metod: Den i de inledande kapitlen beskrivna medlingsprocessen skall jämföras med det traditionella svenska domstolsförfarandet. Jämförelsen skall göras utifrån kriterier som näringslivets aktörer finner viktiga för tvistelösning Dessa kriterier representerar parternas preferenser vid valet av tvistelösningsmetod. Utifrån näringslivets inställning till val av tvistelösningsmetod har jag sedan konstruerat fiktiva analysmodeller för att illustrera vad som kan föranleda företag att välja den ena eller andra tvistelösningsmetoden. Analysmodellerna kommenteras sedan för att ge större förståelse till företagens förväntade beteenden eller hur de borde agera. Avgränsningar: Uppsatsen behandlar endast medling av kommersiella tvister. Resultat: Den viktigaste slutsats, efter att ha studerat medling som tvistelösningsmetod ingående, är att Sverige och svenskt näringsliv skulle vara betjänta av att använda medling i större omfattning än vad som idag är fallet. Att som idag begränsa valet av tvistelösning till skiljedom eller domstol är ett misstag. Många tvister och konflikter skulle kunna lösas mer ändamålsenligt om de behandlades med en metod mer anpassad efter den specifika tvistens förhållanden. Särskilt viktigt är detta då tvistande parter har en pågående affärsrelation som man vill bibehålla. Medling kan ofta vara en positiv metod när tvistande företag har ställt sig frågorna; var och vad vill vi var för sig och vad vill vi med vår relation? Medling är dock inte generellt en lämpligare tvistelösningsmetod. Det krävs att vissa förutsättningar är för handen för att medling skall vara en lämpligare metod än domstol. Om medling bör användas eller inte måste därför avgöras utifrån de specifika förhållandena i varje tvist.

Inom ramen för Förenta nationernas internationella handelsorgan United Nations Commission on International Trade Law (UNCITRAL) har en konvention om internationella medlingsförfaranden (Singaporekonventionen) antagits. Denna syftar till att harmonisera den internationella handelsrätten, särskilt avseende alternativa tvistelösningsmetoder. I Sverige finns sedan 2011 lagen om medling i vissa privaträttsliga tvister, som reglerar hela medlingsprocessen, från hur förfarandet ska gå tillväga till hur en eventuell överenskommelse kan erhålla status som en exekutionstitel. Denna status nås, enligt svensk rätt, genom att en domstol meddelar en verkställbarhetsförklaring. Vid en prövning av en ansökan om verkställbarhetsförklaring från parterna, ska en domstol meddela förklaringen om innehållet i avtalet är sådant att det kan verkställas i Sverige. Avseende dessa så kallade vägransgrunder, går Singaporekonventionen längre och tillåter att en domstol vägrar att förklara en överenskommelse verkställbar om avtalet på något sätt är ogiltigt. Följaktligen medför Singaporekonventionen en mer omfattande prövning för domstolen, i och med att fler faktorer behöver beaktas innan en verkställbarhetsförklaring meddelas. En annan konsekvens är å andra sidan att risken för materiellt oriktiga verkställbarhetsförklaringar undviks i högre utsträckning.   Konventionen aktualiserar dessutom andra frågeställningar, nämligen hur en domstol ska hantera en invändning om att en medlingsöverenskommelse redan har avgjort saken som är föremål för talan i ett ordinärt, dispositivt, tvistemål. Överenskommelsen kan inte i sig utgöra en grund för att rättegångshinder föreligger, i och med att bestämmelsen om res judicata tar sikte på situationer där saken har varit föremål för en materiell prövning, vilket en ansökan om verkställbarhetsförklaring inte kan anses ha varit. Däremot medför en medlingsöverenskommelse en bevisverkan, i form av att parterna har avsagt sig att åberopa de eventuellt tillämpliga materiella bestämmelserna till förmån för det avtal som medlingsöverenskommelsen är ett uttryck för.