African clawed frogs (Xenopus) represent an ideal model organism for study of regeneration mechanisms. In frogs, complete regeneration occurs in the tadpole stage. In later stages the regeneration capacity is lost. The Laboratory of Developmental biology was successful in establishment of cell culture called Xenopus tropicalis immature Sertoli cells (XtiSCs) derived from X. tropicalis testes. These cells are common progenitors of Sertoli cells and peritubular myoid cells. XtiSCs show similar characteristics as mesenchymal stem cells. MSCs hold interest of scientists for their immunomodulatory properties and multipotent differential and regeneration potential. In this thesis, we studied regeneration and migration potential of XtiSCs after X. tropicalis tadpole's tail amputation in developmental stage 47 - 50. Transgenic XtiSCs culture expressing RFP was prepared to facilitate transplantation experiments. Transplantation experiments showed preferential migration of XtiSCs into the site of injury. XtiSCs transplantations in X. laevis tadpoles with downregulated NO synthases eNOS and nNOS revealed their migratory dependence on nitric oxide signalization. Imunocytochemical staining of XtiSCs in vitro showed positive iNOS, nNOS and Pax7 expression. Imunohistochemical staining of tadpole's tail vibratome...

Bakgrund Att ha en transfemoral (TF) amputation har en stor inverkan på den amputerades liv med bl.a. större risk för fall, lägre gånghastighet och smärta. I dag är utbudet av kvalitativa studier som visar på hur TF-amputerade upplever sin vardag, mycket begränsat. Det saknas helt studier som tar upp hur det är att ha ett föräldraansvar när man är TF-amputerad.    Syfte Syftet med studien var att se om det fanns några självupplevda problem i vardagen för unilateralt TF-amputerade i föräldrarollen kopplad till deras protes-användning.   Metod Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra TF-amputerade pappor. Dessa analyserades och tematiserades.    Resultat Vid analysen hittades nio huvudteman: Ansvar, relation med barnen, svårigheter med spontanitet, aktiviteter, miljörelaterade problem, oro, energi och smärta, säkerhet.  Deltagarna upplevade bristande delaktighet, fler konflikter med sina barn och bristande energi.    Slutsats Det finns ett flertal självupplevda problem för TF-amputerade föräldrar och dessa berör främst känslan av delaktighet, relationen med barnen så väl som rent praktiska aspekter. / Background Having a transfemoral (TF) amputation has a major impact on the amputee's life, such as greater risk of falls, lower walking speed and pain. Today, there are no qualitative studies that show how TF-amputees experience their everyday lives and there are no studies that address what it is like to have parental responsibility when you are TF-amputated.   Purpose The aim of this study was to see if there were any self-experienced problems in the everyday life of unilateral TF amputees in the parental role linked to their prosthetic use.   Method Qualitative semi-structured interviews were conducted with four TF-amputated fathers. These were analysed and thematised.   Results Nine main themes were detected during the analysis: Responsibility, relationship with the children, difficulties with spontaneity, activities, environment-related problems, concern, energy and pain and safety. Participants experienced lack of participation, more conflicts with their children and lack of energy.   Conclusion There are self-experienced problems for TF-amputated parents, and these affect the sense of participation, the relationship with the children and practical aspects

Bakgrund: Sedan 1950-talet har antalet amputationer av övre och nedre extremiteter femdubblats. Dock har forskarna fortfarande inte en speciellt systematisk förståelse kring fantomsmärta. Förutsättningen för att få fram en välgrundad och personcentrerad behandling är god kommunikation med patienten såväl som korrekt dokumentation. Det krävs också en bred kunskap kring fantomsmärta för att kunna utföra en personcentrerad vård. Genom en utökad förståelse kring fenomenet blir patienternas subjektiva upplevelser lättare att förstå och behandla för sjuksköterskan vilket då kan bidra till en bättre vård. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att belysa patienters upplevelser av att leva med fantomsmärta. Metod: Litteraturstudiens metod omfattade databassökningar i Pubmed och Cinahl. Valda studier inom området omvårdnad analyserades. Resultat: Analysen resulterade i att två teman identifierades: Smärtans påverkan i livet och Upplevelser av att hantera smärta. Fantomsmärta visade sig problematiskt att leva med. De personer som drabbas av fantomsmärta ansåg att informationen kring fenomenet var otillräcklig eller icke existerande. Smärtan påverkade vardagen och innebar anpassningar, både fysiskt och psykiskt. Vårdpersonal behöver därför vara kunniga och empatiska i bemötandet av patienter med fantomsmärta för att på så sätt kunna bedriva en personcentrerad omvårdnad. Konklusion: Patienter upplevde att förståelsen för fenomenet, upplevelserna och informationen som gavs ut var bristfällig. Genom vetskapen om att fantomsmärta är en individuell upplevelse kan sjuksköterskan bättre bedriva en personcentrerad omvårdnad.

Introduktion: Assisting Hand Assessment for individuals with Upper limb difference with or without using a Prosthesis (AHA-UP) är en ny version av Assisting Hand Assessment (AHA). Det nya instrumentet avses användas för bedömning av hur barn och vuxna med unilateral avsaknad av hela eller delar av handen använder sina händer i tvåhandsaktivitet. Instrumentet går att använda med eller utan protes, vilket inte är möjligt med andra instrument. Syfte: Syftet är att undersöka AHA-UP:s test-retestreliabilitet för personer med unilateral avsaknad av hela eller delar av handen oavsett om de använder protes eller ej. Metod: Deltagare rekryterades via strategiskt urval på Armprotesenheten på Aktiv Ortopedteknik i Stockholm. En certifierad AHA-bedömare genomförde två videoupptagningar med 1–3 veckors mellanrum, och bedömde filmerna i randomiserad ordning enligt manualen för AHA-UP. Data analyserades med ICC 2-way mixed-effects model med 95% konfidensintervall och absolut agreement. Resultat: Resultatet påvisar en god (0.727) till mycket god (1.000) ICC. Konklusion: AHA-UP är tillförlitligt att använda enligt denna studie. Resultatet styrks av tidigare reliabilitetsstudie, men ytterligare studier med en större population och fler bedömare behövs för att få statistiskt signifikant resultat. Implikationer: AHA-UP kan tillföra värdefull kunskap i enskilda individers rehabilitering, och ge möjligheter att jämföra och utvärdera protesers nytta och nackdelar i större sammanhang

Bakgrund: Amputation innebär att en kroppsdel eller en del av ett organ kirurgiskt avlägsnas. I Sverige utförs årligen cirka 3500 amputationer. De vanligaste orsakerna är kärlsjukdom, trauma, tumörer eller utvecklingsrubbning.Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa hur personer med amputerade extremiteter upplever sitt dagliga liv.Metod: En litteraturstudie som består av tio vetenskapliga artiklar. Sökningarna genomfördes i databaserna CINAHL, PubMED och PsycINFO. Kvalitetsbedömning genomfördes med en granskningsmall för kvalitativa artiklar.Resultat: De amputerade upplevde förlorad självständighet och negativ förändring i deras kroppsbild. De upplevde svårigheter i att anpassa sig till dagliga och fritids aktiviteter. Faktorer som påverkar det dagliga livet efter en amputation var protes, socialt stöd och copingstrategier. / Background: Amputation means that part of a body or part of an organ is surgically removed. In Sweden, 3500 amputations are performed annually as a result of vascular disease, trauma, tumors or congenital disorders.Aim: The purpose of this literature review was to highlight how people with amputated extremity experience their daily life.Method: A literature review consisting of ten scientific articles. The literature searches were conducted through the databases CINAHL, PubMed and PsycINFO. The quality assessment was performed by using a protocol for qualitative articles.Result: The amputees experienced loss of independence and negative change in their body image. They experienced difficulties in adjusting to daily and leisure activities. Factors influencing their daily life after the amputation were prosthesis, social support and coping strategies.

Bakgrund: Ungefär 2 250 amputationer utförs i Sverige varje år med bakomliggande orsaker som cirkulationssjukdomar, diabetes eller trauma. Det är en stor omställning för den amputerade personen och hälsan. Saker som påverkas efter en amputation av nedre extremitet kan vara det dagliga livet, ekonomin, hemmet, jobbet, sociala relationer, sättet att se på sig själv och smärtproblematik. I mötet med en amputerad person är det viktigt att sjuksköterskan uppmärksammar behov, sätter uppnåeliga mål och att finnas där för personen.Syfte: Syftet var att beskriva hur personer med nedre amputerade extremiteter upplever sitt dagliga liv.Metod: Arbetet är en litteraturöversikt, med 12 artiklar som analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) manifesta kvalitativa innehållsanalys. Deltagarna i artiklarna skulle vara över 18 år, hade nedre amputerade extremitet/extremiteter och deltagarnas upplevelser berörde situationer utanför sjukhus- och vårdmiljön.Resultat: Analysen visade på fyra huvudkategorier: att amputerade personer blev bemött på olika sätt av familj och vänner, att den nedsatta rörligheten påverkade personerna, känslomässiga upplevelser och upplevelser av smärta och behandlingDiskussion: Sjuksköterskan är viktig både som hjälp och stöd tiden efter en nedre amputation och att ge personcentrerad vård.Slutsats: Ökade kunskaper ger sjuksköterskan djupare förståelser för den amputerade personen. Forskning kring hur amputationer påverkar kroppen psykiskt och fysiskt behövs för att underlätta för personen i det dagliga livet. / <p>2023-03-23</p>

Introduction: Below knee amputation is the safest treatment for aggressive benign and malignant bone tumours of the distal tibia yielding good oncological and functional results. However, in selected patients where limb salvage is feasible and amputation unacceptable to the patient, limb salvage using a distal tibial replacement (DTR) can be considered. This study aims to present the oncological and functional results of the use of this treatment method in our unit. Patients &amp; Methods: A retrospective folder review was performed for all 10 patients who received a modular distal tibial replacement between 01/01/2005 and 31/01/2019 for a primary bone tumour either benign aggressive or malignant. Six were female and the mean age was 31 (1275) years. There were five patients with giant cell tumour of bone, four with osteosarcoma and one with a low-grade chondrosarcoma. The patients with osteosarcoma had neo-adjuvant chemotherapy before surgery. Function was assessed by the Musculoskeletal Tumor Society (MSTS) score. Results: There were six females and four males, with a mean age of 31 (12-75) years. Two patients had local recurrence treated with a BKA and one other patient died of metastases three years postoperatively. At a mean follow-up of three years, the remaining eight patients had a mean MSTS score of 83% (67–93%). There were no radiological signs of loosening, and no revision surgeries. Conclusion: Endoprosthetic replacement of the distal tibia for primary bone tumours can be a safe treatment option in very selected cases.

Majoriteten av dem som amputeras i Sverige är äldre, med bakomliggande sjukdomar. Syftet med studien var att undersöka hur äldre personer som har fått en nedre extremitet amputerad upplever att detta påverkar tillvaron. Sex personer som har genomgått en amputation intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Materialet analyserades genom en manifest kvalitativ innehållsanalys enligt Burnard (1991). Fem kategorier med tillhörande underkategorier framkom; Vardagliga rutiner, Det sociala livet, Rörelse och aktivitet, Anpassning samt Sjukvården i samband med amputation. Resultatet har diskuterats utifrån Carnevalis (1999) omvårdnadsdiagnostiska modell ”Dagligt liv <-> Funktionellt hälsotillstånd”. Resultatet visar bland annat att samtliga informanter upplevde att det dagliga livet hade påverkats av amputationen. Orsaker till förändringen var nedsatt rörelseförmåga, svårigheter att komma ut samt de anpassningar som krävdes för att upprätthålla det sociala livet. Vidare föreslår resultatet av denna studie att yttre resurser såsom socialt nätverk, tekniska hjälpmedel och hemtjänst kan öka livskvaliteten hos de amputerade. Slutsatsen som kan dras utifrån studien är att äldre personer som har genomgått en amputation kan uppleva att deras liv försämrats av amputationen. Sjuksköterskan kan vara en stor tillgång för den äldre, amputerade personen i dennes strävan att uppnå balans mellan dagligt liv och funktionellt hälsotillstånd. / The majority of those who have undergone a lower limb amputation in Sweden are elderly with underlying diseases. The aim of this study was to find out how elderly persons who have undergone an amputation experience their life. Six amputated individuals were interviewed by using a semi-structured interview guide. The data was analyzed with a manifest qualitative content analysis according to Burnard (1991). From this, five categories with sub-categories emerged; Everyday routines, Social life, Mobility and activity, Adaptation and Medical care regarding amputation. The results of the study are discussed from Carnevali’s (1999) care diagnostic model “Daily Life <-> Functional Health Conditions”, and show that all participants experience that their daily life had been affected by the amputation. The reason for this was their limited mobility, difficulties to leave home, and necessary adaptations to maintain social life. Moreover, external resources, including social support, technical appliance and home help services, increased the amputated informants’ health-related quality of life. One conclusion from this study is that elderly persons who have undergone a lower limb amputation experience negative consequences in their daily life. Nurses may be a major resource for these individuals in their effort to achieve balance between daily life and functional health conditions.

För att främja patientens fysiska hälsa måste sjuksköterskan även arbeta med det mentala tillståndet hos patienten. Sjuksköterskan möter individer som befinner sig i många olika skeden i livet. Vid en amputation går både funktion och kroppsuppfattning förlorad och individen måste hitta tillbaka till livet med helt andra förutsättningar än tidigare. Copingstrategier används av personal, patienter och anhöriga och är viktiga för att hantera en påfrestande situation. Syftet var att undersöka vilka copingstrategier individer som genomgått amputation använde sig av och vilken betydelse dessa hade för rehabilitering. Med ökad kunskap om copingstrategier kan sjuksköterskan hjälpa individen i den mentala rehabiliteringen och känna förståelse för de reaktioner hon möter. Metoden var en litteraturstudie och innefattar en sammanställning av tio vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ metod inom ämnet. Resultatet visade att copingstrategier var viktiga för psykosocial anpassning. Problemlösning hade positiva effekter för individen som till exempel ökad förmåga till anpassning. Undvikande var vanligt i relation till upplevelsen av amputation och bidrog till lågt psykosocialt välbefinnande och svårigheter med anpassning. Att söka socialt stöd förbättrade individernas upplevelse av smärta och depressiva symtom. Förhoppningen är att den här litteraturstudien ska öka sjuksköterskors kunskap om copingstrategier och bidra till ökad förståelse för den mentala process som patienter och anhöriga genomgår vid amputation. / In order to promote the patient’s physical health the nurse also have to work with the mental state of the patient. A nurse often meet individuals who find themselves in many different stages of life. When it comes to amputation of a limb both function and body image is lost and the individual has to find a way back to a new life situation. Coping strategies are used by staff, patients and relatives and are important tools in order to manage a demanding situation. The aim of this literature review was to investigate which coping strategies patients who undergone an amputation are using and the meaning coping has for rehabilitation. Increasing knowledge concerning coping strategies will help nurses to aid patients in their mental rehabilitation and gain a better understanding about the reactions she meets. The method was a literature review and contains a summary of ten scientific articles with both quantitative and qualitative methods within the chosen subject. The results showed that coping strategies are important for psychosocial adjustment. A problem solving strategy showed positive effects in the individual’s life leading to for example increased ability to adjustment. Avoidance was common when dealing with an amputation and contributed to low psychosocial wellbeing as well as difficulties adjusting. Seeking social support improved the individuals experience of pain and symptoms of depression. This study will hopefully increase the nurses knowledge about coping strategies and contribute to an increase of understanding about the mental process patients that are amputated as well as their relatives experience.

Yes / Most clinically available prosthetic feet have a rigid attachment or incorporate an “ankle” device allowing elastic articulation during stance, with the foot returning to a “neutral” position at toe-off. We investigated whether using a foot with a hydraulically controlled articulating ankle that allows the foot to be relatively dorsiflexed at toe-off and throughout swing would increase minimum toe clearance (MTC). Twenty-one people with unilateral transtibial amputation completed overground walking trials using their habitual prosthetic foot with rigid or elastic articulating attachment and a foot with a hydraulic ankle attachment (hyA-F). MTC and other kinematic variables were assessed across multiple trials. When using the hyA-F, mean MTC increased on both limbs (p= 0.03). On the prosthetic limb this was partly due to the device being in its fully dorsiflexed position at toe-off, which reduced the “toes down” foot angle throughout swing (p = 0.01). Walking speed also increased when using the hyA-F (p = 0.001) and was associated with greater swing-limb hip flexion on the prosthetic side (p = 0.04), which may have contributed to the increase in mean MTC. Variability in MTC increased on the prosthetic side when using the hyA-F (p = 0.03), but this did not increase risk of tripping.