Bakgrund 2007 genomgick det ortopedtekniska företaget ”TeamOlmed” en organisationsförändring i form av att gå från en lokal till en central produktion av ortopedtekniska hjälpmedel. Detta medförde problem inom kommunikations- och informationsområdet som resulterade i en ökad andel tillverkade ortopedtekniska hjälpmedel som inte motsvarade patienthandläggarnas förväntningar. Detta ökade risken för att leveransen av hjälpmedlen försenades och att hjälpmedlen inte uppfyller de uppsatta funktionskraven. Utifrån problemet på TeamOlmed utfördes ett förbättringsarbete samt en studie på förbättringsarbetet då kunskap angående förbättringsarbeten inom denna kontext behöver stärkas.   Syfte Syftet med förbättringsarbetet var att förbättra beställnings- och produktionsprocessen vid tillverkningen av de individuella ortopedtekniska hjälpmedlen. Studiens syften var att undersöka vilka påverkande faktorer som föreligger vid genomförandet av ett förbättringsarbete på en ortopedteknisk produktionsenhet samt att genom att tillämpa modellen ”Model for Understanding Success in Quality” (MUSIQ) jämföra om resultatet från denna studie skiljer sig från tidigare forskning.   Metod Förbättringsarbetet planerades och genomfördes med ”förbättringsrampen” som ramverk och guide. Datainsamlingen i studien utfördes genom semistrukturerade fokusgruppsintervjuer. Intervjudata analyserades induktivt enligt metoden kvalitativ innehållsanalys. Även en deduktiv innehållsanalys utfördes med MUSIQ-modellen som underlag.   Resultat Resultatet från förbättringsarbetet visade att produktionsenheten blev bättre på att leverera ortopedtekniska hjälpmedel som motsvarade beställarnas förväntningar. Andelen produkter levererade produkter som beställarna var ”helt nöjda” med ökade från 75 % till 88 %. Dessutom minskade andelen beställningar med bristfälliga beställningsunderlag från 13 % vid början på projektet till 6,5 % vid projektets slut.   Studiens resultat visade att de faktorer som hade störst påverkan på genomförandet av förbättringsarbetet var ”Kunskap & förståelse”, ”Delaktighet”, ”Metod & Resurser”, ”Ledarskap & stöd” och ”Mätningar”. Kunskapsbilden kompletterades ytterligare av tillämpningen av MUSIQ-modellen som visade att faktorerna ”Gruppledarskapet över förbättringsgruppen” och ”Motivation till förbättring i mikrosystemet” var de två faktorer som hade störst effekt på det genomförda förbättringsarbetet.   Slutsats Två av de tre målen kopplade till förbättringsarbetet uppnåddes vilket innebar att förbättringsarbetet genom tillämpning av förbättringskunskap till stor del lyckades uppfylla sitt syfte. Studien resulterade i ökade kunskaper om vilka påverkande faktorer som föreligger vid genomförande av förbättringsarbeten. Resultatjämförelsen visade en samstämmighet i form av att fyra av de sex faktorer med störst påverkan på förbättringsarbeten fanns med i båda studierna: Gruppledarskapet för förbättringsgruppen, Motivation till förbättring i mikrosystemet, Mikrosystemets förbättringskultur, och Resurstillgänglighet tid.

Bakgrund Att ha en transfemoral (TF) amputation har en stor inverkan på den amputerades liv med bl.a. större risk för fall, lägre gånghastighet och smärta. I dag är utbudet av kvalitativa studier som visar på hur TF-amputerade upplever sin vardag, mycket begränsat. Det saknas helt studier som tar upp hur det är att ha ett föräldraansvar när man är TF-amputerad.    Syfte Syftet med studien var att se om det fanns några självupplevda problem i vardagen för unilateralt TF-amputerade i föräldrarollen kopplad till deras protes-användning.   Metod Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra TF-amputerade pappor. Dessa analyserades och tematiserades.    Resultat Vid analysen hittades nio huvudteman: Ansvar, relation med barnen, svårigheter med spontanitet, aktiviteter, miljörelaterade problem, oro, energi och smärta, säkerhet.  Deltagarna upplevade bristande delaktighet, fler konflikter med sina barn och bristande energi.    Slutsats Det finns ett flertal självupplevda problem för TF-amputerade föräldrar och dessa berör främst känslan av delaktighet, relationen med barnen så väl som rent praktiska aspekter. / Background Having a transfemoral (TF) amputation has a major impact on the amputee's life, such as greater risk of falls, lower walking speed and pain. Today, there are no qualitative studies that show how TF-amputees experience their everyday lives and there are no studies that address what it is like to have parental responsibility when you are TF-amputated.   Purpose The aim of this study was to see if there were any self-experienced problems in the everyday life of unilateral TF amputees in the parental role linked to their prosthetic use.   Method Qualitative semi-structured interviews were conducted with four TF-amputated fathers. These were analysed and thematised.   Results Nine main themes were detected during the analysis: Responsibility, relationship with the children, difficulties with spontaneity, activities, environment-related problems, concern, energy and pain and safety. Participants experienced lack of participation, more conflicts with their children and lack of energy.   Conclusion There are self-experienced problems for TF-amputated parents, and these affect the sense of participation, the relationship with the children and practical aspects

Inledning: Transversal Upper Limb Reduction Deficiency (TULRD) innebär medfödd avsaknad av arm- eller hand även kallad för dysmeli (eng. dysmelia). Det föds cirka 60 individer med dysmeli i Sverige varje år. Professionella inom armprotesområdet arbetar i syfte att stödja individens praktiska delaktighet i vardagslivet och motverka effekter av eventuell stigmatisering i den sociala miljön. Problemformulering: Generellt, har personer med dysmeli en positiv kroppsbild och en upplevelse av normalitet tills de redan i barndomen blir medvetna om att Normaten inte upplever dem på samma sätt. En person med dysmeli kan välja att använda, eller att inte använda handprotes. I syfte att maskera avsaknad och hantera eventuell stigmatisering väljer en del att använda handprotes. Syfte: Syftet med denna uppsats är att beskriva professionellas (inom ortopedteknisk verksamhet) erfarenheter av betydelsen av en arm- och handprotes för delaktighet och inkludering i vardagslivet, bland individer med dysmeli. Syftet är även att belysa hur professionella beskriver sitt arbete som syftar till ökad delaktighet i vardagslivet bland individer med dysmeli. Metod: Kvalitativ metod tillämpades i form av intervjuer med professionella inom ortopedteknisk avdelning. Resultat: Professionellas stöd kan ha en central betydelse för individers delaktighet. Handproteser fyller olika funktioner i olika kontexter men bör även vidareutvecklas. Attityder i samhället kan spela roll för individers delaktighet och självkänsla. Vidare forskning: Vidare forskning bör fokusera på att undersöka personliga erfarenheter från personer med dysmeli gällande det professionella stödet och aspekten livskvalité i förhållande till övrig befolkning. Forskning bör fokusera på att identifiera faktorer som främjar respektive hindrar delaktighet. / Introduction: Transversal Upper Limb Reduction Deficiency (TULRD) implies congenital absence of a limb (or part thereof), e.g. an arm or a hand. TULRD is also referred to as dysmelia. In Sweden, approximately 60 individuals with dysmelia are born annually. A person with dysmelia may, or may not, choose to use a prosthesis as a means of supporting the persons’ practical involvement in activities of everyday life, and possibly also to counteract the effects of possible stigmatization. Prostheses are supplied by professionals working within the arm prosthesis area. Problem: In general, persons with dysmelia have a positive body-image and perceive themselves as normal, until during the childhood becoming aware that the so called Normate does not experience them in the same way. In order to mask the absence and manage social reactions, some persons choose to use hand prosthesis. Purpose: Hence, the aim of this study is to describe the professionals’ experience of the importance of a hand prosthesis for persons with dysmelia. Also, how professionals describe their work that aims to increase participation in everyday life among individuals with dysmelia. Method: Qualitative method was applied in the form of interviews with professionals working with prosthetics. Result: Professional support plays a central role regarding the users’ involvement in everyday life. However, hand prostheses are perceived as being far from perfect, and needs further development. Social attitudes can affect the individual's involvement and self-esteem. Further Research: The personal experience of living with dysmelia needs to be further addressed concerning the role of professional support, as well as quality of life, in order to identify factors that promote and hinder participation.

Bakgrund: I dagsläget finns det brist på studier som innefattar hur vårdnadshavare upplever barnens korsettbehandling. Behandlingen är effektiv men barnens psykiska- och fysiska hälsa påverkas negativt. Vårdnadshavare har en essentiell roll i korsettbehandlingen, därför är det betydelsefullt att identifiera de problem som upplevs av dem.   Syfte och frågeställningar: Syftet med studien är att redogöra för barnens upplevelse av korsettbehandlingen, ur vårdnadshavarnas perspektiv. Genom att identifiera det som anses vara mest problematiskt och vilka aspekter som kan åtgärdas kan upplevelsen av korsettbehandlingen förbättras.   Metod: En kvalitativ innehållsanalys i form av semistrukturerade intervjuer utgjorde studien. Fem vårdnadshavare intervjuades i Jönköping. Inklusionskriterierna innefattade vårdnadshavare till barn som behandlats med korsett samt som inte har några funktions- eller kognitiva nedsättningar.   Resultat: Ur analysen identifierades fyra olika huvudteman: destruktiva faktorer, konstruktiva faktorer samt information och tillgänglighet. Vårdnadshavarna uttryckte att korsettens design var den mest problematiska faktorn som påverkade barnets upplevelse av behandlingen.               Slutsats: Samtliga vårdnadshavare upplevde korsettbehandlingen olika. Det genomgående temat för samtliga var destruktiva faktorer som påverkat upplevelsen. Identifiering av problematiken kan förbättra upplevelsen av korsettbehandlingen. / Background: There is a lack of studies that include how parents experience their children's brace treatment. The treatment is effective but contributes to negative impact on children's mental and physical health. Parents have an essential role in the brace treatment, therefore it is important to explore their experience.  Purpose: The purpose of the study is to evaluate the children's experience of the brace treatment, from the parent’s perspective. By addressing what is considered most problematic and what aspects that can be changed, it may improve the experience of the brace treatment.    Method: A qualitative analysis based on semi-structured interviews composed the study. Five parents were interviewed in Jönköping. The inclusion criteria included parents of children treated with brace who had no functional or cognitive impairments.   Results: Four main themes appeared from the analysis: destructive factors, constructive factors, information and accessibility. The design of the brace was expressed as the most problematic factor that affected children's experience of the treatment according to the parents.   Conclusion: All parents experienced the brace treatment differently. The main topic was destructive factors that affected their experience. Future studies should identify problems associated with the treatment so the experience can be improved.