Intensivvårdsmiljön innebär att patienter är i en utsatt situation där integritet och avskildhet kan bli åsidosatt. Därtill behandlas de med potenta sederande och analgetiska läkemedel som i sin tur ger ogynnsamma effekter. Det är därför av vikt att sträva efter att så låga doser som möjligt administreras. Syftet med studien var att undersöka om det fanns någon skillnad i förbrukning av analgetiska och sedativa läkemedel mellan patienter som vårdats på en specialdesignad intensivvårdssal och patienter som vårdats på en ordinär intensivvårdssal på ett medelstort sjukhus i Västsverige. I studien ingick 149 patienter som vårdadats på en specialdesignad intensivvårdssal eller en ordinär intensivvårdssal. Studien gjordes utifrån en randomiserad kontrollerad design med kvantitativ ansats. Genom retroperspektiv journalgranskning har det studerats hur åtgången av analgetiska och sedativa läkemedel varierat mellan dessa rum. Journalerna som granskades var från 2012 till 2014 och data analyserades utifrån fem faser med enskilda t-test samt multifaktoriell analys. I studien fann författarna vissa skillnader i förbrukningen av sedativa och analgetiska läkemedel men med bristande signifikans. Det krävs dock vidare forskning på området. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård

Smärta är en unik och subjektiv upplevelse. Smärtlindring är en viktig del av en akutsjuksköterskas arbetsuppgifter och det är av vikt att varje patient erhåller en god smärtlindring. I dagens sjukvård så har delaktighet fått en tydligare roll, patienten ska kunna vara med och påverka sin behandling genom att i större utsträckning involveras i behandlingen. En form av smärtlindring som ges under och efter kirurgi är epiduralanalgesi (EDA) och till den kan det kopplas en bolusknapp så att patienten själv kan ge sig bolusdoser av smärtlindring epiduralt, detta benämns patientkontrollerad epiduralanalgesi (PCEA). Studiens syfte var att beskriva patienters upplevelser av patientkontrollerad epidural analgesi (PCEA) i samband med kirurgi vid gynekologisk cancer. Kvalitativa intervjuer användes som metod. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex stycken patienter som genomgått kirurgi på grund av gynekologisk cancer. Urvalsmetoden som användes var bekvämlighetsurval. Intervjuerna transkriberades och insamlade data från intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom att patienternas upplevelser av PCEA kan delas in i tre kategorier med sju tillhörande subkategorier. Kategorierna är (1) upplevelse av information (2) upplevelse av att ta beslut (3) upplevelse av smärtlindring. Resultatet påvisar att patienterna var nöjda med PCEA som smärtlindring. Informanterna erhöll informationen i olika mängd och på olika tidpunkter, dock var informanterna nöjda med den informationen de själva delgetts. Att själva kunna besluta om att ta och även kunna ge sig själv en bolusdos var något som de fann en trygghet i. Denna regim av smärtlindring har för patienterna medfört att de upplevt sig delaktiga i sin vård på ett direkt och tydligt sätt. Informanterna kände trygghet i att både ge sig analgetika inför aktivitet men också att välja att avstå från att ta analgetika och då känna lite smärta. Att få ta beslut själv gav en känsla av delaktighet vilket patienterna beskrivit som stärkande. Slutsatsen tyder på att patienter som erhåller PCEA i samband med kirurgi vid gynekologisk cancer upplever sig nöjda med denna smärtlindringsform. Att vara ansvarig för en del av sin behandling verkar vara något patienterna uppskattar. Resultatet tyder på att det finns ett behov av ytterligare forskning angående patienternas upplevelse av PCEA för att utvärdera om fler patientkategorier kan vara hjälpta av denna typ av smärtlindring efter kirurgi.

Bakgrund: Postoperativ smärta är vanligt förekommande hos patienter som genomgått någon form av kirurgiskt ingrepp. Enligt tidigare studier uppger ungefär hälften av dessa att de inte erhållit tillfredsställande smärtlindring. Underbehandlad smärta kan leda till försämrad återhämtning och förlängd vårdtid för patienterna. Utöver detta är smärta ofta tätt sammankopplat med lidande. Allt detta påvisar att det finns ett behov av fler metoder för att lindra smärta postoperativt. Komplementära metoder har visats kostnadseffektiva för sjukvården och riskfria för patienterna. Musik kan verka avslappnande genom att fungera som en distraktion, och är därför intressant ur smärtlindrings synpunkt. Syfte: Att undersöka effekten av musik som smärtlindringsmetod vid postoperativ smärta hos vuxna patienter inneliggande på sjukhus. Metod: En litteraturöversikt genomfördes med tolv inkluderade artiklar. Dessa återfanns genom sökning i databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Utav de tolv inkluderade studierna fann tio stycken en statistisk signifikant lägre nivå av självskattad smärta hos interventionsgruppen som fick lyssna på musik gentemot kontrollgruppen. Tre studier av dessa tio hade dock inte en statistiskt signifikant skillnad vid alla sina mättillfällen. De två resterande studierna noterade ingen signifikant skillnad mellan grupperna. Utav de fyra studierna som undersökte analgetikakonsumtion fann två statistiskt signifikant lägre användning av analgetika hos interventionsgruppen. De andra två studierna erhöll ej någon statistisk signifikant skillnad. Slutsats: Musik visade sig ha positiv effekt på självskattad postoperativ smärta hos vuxna patienter inneliggande på sjukhus. Musik kan därför anses inneha klinisk relevans och kan således användas som en komplementär smärtlindringsmetod. Angående musikens effekt med avseende på analgetikakonsumtion kan ingen slutsats dras. / <p><strong>Abstract [sv] </strong></p><p><strong>Bakgrund: </strong>Postoperativ smärta är vanligt förekommande hos patienter som genomgått någon form av kirurgiskt ingrepp. Enligt tidigare studier uppger ungefär hälften av dessa att de inte erhållit tillfredsställande smärtlindring. Underbehandlad smärta kan leda till försämrad återhämtning och förlängd vårdtid för patienterna. Utöver detta är smärta ofta tätt sammankopplat med lidande. Allt detta påvisar att det finns ett behov av fler metoder för att lindra smärta postoperativt. Komplementära metoder har visats kostnadseffektiva för sjukvården och riskfria för patienterna. Musik kan verka avslappnande genom att fungera som en distraktion, och är därför intressant ur smärtlindrings synpunkt. </p><p></p><p><strong>Syfte: </strong>Att undersöka effekten av musik som smärtlindringsmetod vid postoperativ smärta hos vuxna patienter inneliggande på sjukhus. <strong></strong></p><p><strong> </strong></p><p><strong>Metod: </strong>En litteraturöversikt genomfördes med tolv inkluderade artiklar. Dessa återfanns genom sökning i databaserna PubMed och CINAHL. </p><p><strong> </strong></p><p><strong>Resultat: </strong>Utav de tolv inkluderade studierna fann tio stycken en statistisk signifikant lägre nivå av självskattad smärta hos interventionsgruppen som fick lyssna på musik gentemot kontrollgruppen. Tre studier av dessa tio hade dock inte en statistiskt signifikant skillnad vid alla sina mättillfällen. De två resterande studierna noterade ingen signifikant skillnad mellan grupperna. Utav de fyra studierna som undersökte analgetikakonsumtion fann två statistiskt signifikant lägre användning av analgetika hos interventionsgruppen. De andra två studierna erhöll ej någon statistisk signifikant skillnad. </p><p><strong> </strong></p><p><strong>Slutsats: </strong>Musik visade sig ha positiv effekt på självskattad postoperativ smärta hos vuxna patienter inneliggande på sjukhus. Musik kan därför anses inneha klinisk relevans och kan således användas som en komplementär smärtlindringsmetod. Angående musikens effekt med avseende på analgetikakonsumtion kan ingen slutsats dras. </p>

Thoraxkirurgiska ingrepp är kända för att vara smärtsamma procedurer. Patienterna bedömer smärtan som måttlig till svår. Syftet med denna litteraturstudie var att studera om det finns skillnad i smärtskattning mellan epidural analgesi jämfört mded intravenös analgesi de första dagarna efter thoraxkirurgiska ingrepp hos vuxna patienter och om epidural analgesi ger mindre postoperativa bieffekter i form av sedering, påverkan på lungfunktionen och illamående/kräkning. Metoden som användes var en systematisk litteraturundersökning där aktuell forskning inom området sammanställdes. Nio artiklar som överensstämde med problemformuleringen inkluderades och kvalitetsgranskades. Endast randomiserade kontrollerade studier godtogs. Resultatet visade att i sex av studierna gav epidural analgesi bättre smärtlilndring än intravenös analgesi och något bättre lundgfunktion efter thoraxkirurgi. Graden av sedering och postoperativt illamående/kräkning var endast obetydligt högre i gruppen intravenös analgesi. Denna studie har visat att epidural analgesi ger något bättre postoperativ smärtlindring och bättre lungfunktion versus intravenös analgesi. Mer forskning bör ske på mer individanpassad smärtlidnring och förbyggande av postoperativt illamående/kräkning och sedering. / Thoracic operations are known to be painful procedures. Patients report moderate-to-severe pain. The aim of the literature reveiw was to study if there is a difference in pain relief with epidural analgesi verus intravenous analgesia in patients after thoracic surgery and if epidural analgesi gives less adverse effects like sedation, effects on lung function, nausea and vomiting. The method was a systmatic literature examination reviewing pertinent research in the area. Nine randomized controled trials were finally included. The results showed that epidural analgesia provided better pain relief than intravenous analgesia and higher pulmonary function after thoracic surgery. There were no difference regarding side effects like postoperative nausea and vomiting or regarding the incidence of sedation. This study has shown that the use of epidural analgesia in six of the studies resulted in better analgesia and better pulmonary function versus intravenous analgesia. Individually pain relief and preventing postoperative nausea/vomiting and sedation need more research.

Bakgrund: Användningen av höga doser av opioider under generell anestesi är numera mycket vanligt. Biverkningar orsakade av opioider är väl känt inom anestesin och sjukvården och senare evidens tyder på att opioider även kan bidra till smärtutveckling. Av denna anledning har studier de senaste 20 åren ifrågasatt användningen av opioider och intresset för att minska opioidbehovet och utveckla opioidfria metoder för anestesi har växt. Syfte: Att beskriva opioidfri analgesi i generell anestesi, och hur detta påverkar den perioperativa smärtupplevelsen, jämfört med patienter i generell anestesi som fått traditionell smärtlindring med opioider. Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats. Artikelsökningen genomfördes i PubMed, Cinahl och Scopus. Resultatet sammanställdes utifrån 15 granskade artiklar med kvantitativ design. Resultat: Litteraturöversikten visar att det finns ett stort antal läkemedel som kan användas inom opioidfri anestesi, samt deras för- och nackdelar för smärtupplevelsen jämfört opioider. De protokoll som användes vid opioidbaserad anestesi eller för opioidsparande anestesi är inte standardiserade och därför är det inte möjligt att syntetisera resultatet och ställa olika metoder mot varandra i denna litteraturöversikt. De flesta artiklar visade att det går att minska intraoperativt och postoperativt opioidbehov för patienter och ändå erbjuda likvärdig smärtlindring. De patienter som fick en opioidfri eller opioidsparande anestesi hade inte en försämrad perioperativ smärtupplevelse. Den mängd metoder som beskrevs indikerar att analgesi kan anpassas efter patientens individuella förutsättningar. Slutsats: Litteraturöversikten visade att olika läkemedel och metoder kan användas för att ge analgesi till patienten vid opioidfri anestesi samt dess effekt på smärtupplevelsen kontra opioider. De flesta alternativa läkemedel som används i artiklarna gav ett mer gynnsamt eller likvärdigt utfall för patienten. Genom utveckling av fler metoder för analgesi under anestesi kan anestesin i större omfattning utgå från individens behov och förutsättningar, vilket bidrar till en mer personcentrerad vård. Litteraturöversiktens resultat visar på en stor spridning och det är därför svårt att bedöma vilka läkemedel som är bäst lämpade. Det krävs således mer forskning inom detta ämne för att möjliggöra jämförelser och utarbeta protokoll som gör opioidfri anestesi till etablerad och säker metod för patienten. / Background: High dose opioids during general anesthesia are frequently used. The side effects caused by opioids are well known in anesthesia and healthcare and recent evidence implies opioides can contribute to the development of pain. For this reason, studies over the past 20 years have questioned the use of opioids and an interest has grown in reducing the need of opioids and developing opioid-free methods for anesthesia. Aim: To describe opioid-free analgesia in general anesthesia, and how this affects the perioperative pain experience, compared to patients in general anesthesia who have received traditional opioid-based pain relief. Method: A literature study with systematic approach. The article search was performed in PubMed, Cinahl and Scopus. The result was compiled based on 15 reviewed articles with quantitative design. Result: The literature review shows that there are a large number of drugs that can be used in opioid-free anesthesia and the advantages and disadvantages of these drugs versus opioids. The protocols used for opioid-based anesthesia or for opioid-saving anesthesia are not standardized and therefore it is not possible to synthesize the results or set different methods against each other in this review. Most articles found that it is possible to reduce the intraoperative and postoperative need of opioid for patients and still offer equivalent pain relief. The patients receiving opioid-free or opioid-sparing anesthesia did not suffer a worsened pain-related experience. The amount of methods described indicates that the analgesia can be customized accordingly to the patient's individual circumstances. Conclusion: The literature review described various drugs and methods that can be used to give analgesia to the patient during opioid-free anesthesia and the effect on the pain-related experience. Most of the alternative drugs used in the articles gave a more favorable or equivalent outcome for the patient. By developing more methods for analgesia during anesthesia, it is in a greater extent possible to adjust the anesthesia depending on the individuals needs, which contributes to a more person-centered care. The result shows a wide spread and it is therefore difficult to assess which drugs are best suited. Thus, more research is required in this subject to prepare protocols that make opioid-free anesthesia an established and safe method for the patient.

<p>Introduktion: Patientkontrollerad epidural smärtlindring (PCEA) är idag en vedertagen metod för postoperativ smärtlindring med få komplikationer. Försök har gjorts för att titrera fram den mest gynnsamma kombinationen med fokus på att maximera smärtlindringen och minimera sidoeffekterna. Syftet med studien är att identifiera smärta, sidoeffekter och behandlingstid samt patientens subjektiva skattning av smärtlindring vid postoperativ PCEA-behandling med bupivacaine, fentanyl och epinephrine.</p><p>Metod: Studien är retrospektiv inkluderande 1088 patienter vilka postoperativt behandlats med PCEA och kombinationslösningen bupivacaine (1mg/ml), fentanyl (2μg/ml) och epinephrine (2μg/ml). Studien har undersökt skillnaden mellan kön, ålder och typ av kirurgi avseende smärta i vila respektive smärta vid mobilisering/hosta, infusionshastighet, givna och begärda bolusdoser, behandlingstid, sidoeffekter samt patientens subjektiva skattning av smärtlindringen.</p><p>Resultat: Smärta i vila och vid mobilisering/hosta var under de studerade dygnen generellt låg, smärtan kulminerade under dygn 2. De yngre patienterna visade sig skatta smärta högre under behandlingstiden. Studien visade att smärta vid mobilisering/hosta var högre vid längre behandlingstid. Kvinnor hade mer illamående och klåda, vilket inte entydigt påverkade behandlingstiden. Patienter vilka hade haft smärta både i vila och vid mobilisering/hosta skattade ett lägre betyg gällande smärtlindringen vid hemgång. Andelen patienter som avslutade PCEA-behandlingen relaterat till minskat behov var 78%.</p><p>Konklusion: Patienterna upplevde att den postoperativa smärtlindringen med PCEA med kombinationslösningen var mycket god. Typ av kirurgi, kön och smärta vid mobilisering/hosta visade sig påverka behandlingstiden. Förekomsten av sidoeffekter var hög men påverkade inte patientens betyg negativt. Smärtan hos patienterna var generellt låg.</p>

Introduktion: Patientkontrollerad epidural smärtlindring (PCEA) är idag en vedertagen metod för postoperativ smärtlindring med få komplikationer. Försök har gjorts för att titrera fram den mest gynnsamma kombinationen med fokus på att maximera smärtlindringen och minimera sidoeffekterna. Syftet med studien är att identifiera smärta, sidoeffekter och behandlingstid samt patientens subjektiva skattning av smärtlindring vid postoperativ PCEA-behandling med bupivacaine, fentanyl och epinephrine. Metod: Studien är retrospektiv inkluderande 1088 patienter vilka postoperativt behandlats med PCEA och kombinationslösningen bupivacaine (1mg/ml), fentanyl (2μg/ml) och epinephrine (2μg/ml). Studien har undersökt skillnaden mellan kön, ålder och typ av kirurgi avseende smärta i vila respektive smärta vid mobilisering/hosta, infusionshastighet, givna och begärda bolusdoser, behandlingstid, sidoeffekter samt patientens subjektiva skattning av smärtlindringen. Resultat: Smärta i vila och vid mobilisering/hosta var under de studerade dygnen generellt låg, smärtan kulminerade under dygn 2. De yngre patienterna visade sig skatta smärta högre under behandlingstiden. Studien visade att smärta vid mobilisering/hosta var högre vid längre behandlingstid. Kvinnor hade mer illamående och klåda, vilket inte entydigt påverkade behandlingstiden. Patienter vilka hade haft smärta både i vila och vid mobilisering/hosta skattade ett lägre betyg gällande smärtlindringen vid hemgång. Andelen patienter som avslutade PCEA-behandlingen relaterat till minskat behov var 78%. Konklusion: Patienterna upplevde att den postoperativa smärtlindringen med PCEA med kombinationslösningen var mycket god. Typ av kirurgi, kön och smärta vid mobilisering/hosta visade sig påverka behandlingstiden. Förekomsten av sidoeffekter var hög men påverkade inte patientens betyg negativt. Smärtan hos patienterna var generellt låg.

Många studier visar att det finns en skillnad mellan sjuksköterskans bedömning och patientens upplevelse av smärta och smärtbehandling. Syftet med litteraturstudien är att jämföra dessa uppfattningar. Eftersom god smärtlindring är en förutsättning för patientens psykiska såväl som fysiska välmående är det av stor vikt att sjuksköterskans bedömningar är så korrekta som möjligt. Förutom olika smärtskattningsmetoder, ex. VAS skalan är det nödvändigt att sjuksköterskor medvetandegörs om sina egna attityder, då dessa kan påverka kvalitén på omvårdnaden. Genom att undersöka sjuksköterskors attityder och värderingar kring begreppet smärta samt deras kliniska bedömning av patienternas smärta och jämföra denna med patienters upplevelse av smärtbehandlingen de erhållit vid sjukhusvistelse. Litteraturstudien bygger på nio kvantitativa artiklar. Resultatet visade att det var vanligt förekommande att sjuksköterskorna underskattade patienternas smärta, särskilt när den var hög. Endast i två studier gjordes relativt korrekta bedömningar. / Many studies indicate that there is a difference between the nurses measurement of pain intensity and the patients experinece it. This aime of this litteratur review was to examine these differences. Since good pain relief is an essential component for the patients physical as well as psychological well being it is of great importance that the attending nurse makes a fairly accurate judgment regarding the level of pain. Apart from different pain measurement tools, like the VAS scale it is important that the nurses are made aware of their own attitudes towards their patients since these can influence the quality of the care given. By examining nurse’s attitudes and values regarding the pain phenomena and in addition to comparing their clinical judgment of the patient’s pain to how the patients say they experienced the pain treatment they received during hospitalization. The literature review is based on nine quantitative studies. The result shows that it was common in the clinical settings that the nurses underestimated their patients pain, especially when it was high. Only in two studies were the estimations judged as fairly accurate.