Abstrakt Bakgrund: Varseblivning vid generell anestesi är något som för många patienter skapar oro och kan ge psykiska trauman postoperativt. I anestesisjuksköterskans arbete ingår det att övervaka anestesidjupet hos den sövda patienten och det finns många tekniska hjälpmedel som stöd. Syfte: Studiens syfte var att ta reda på om EEG-baserad övervakning är ett tillförlitligt hjälpmedel för anestesisjuksköterskan vid övervakning av anestesidjupet i generell anestesi. Följande frågeställningar har använts: Hur tillförlitlig är EEG-baserad övervakning för att bedöma anestesidjupet? Finns det skillnader mellan de olika EEG-baserade hjälpmedlen när det gäller tillförlitlighet att bedöma anestesidjupet? Finns det behov för EEG-baserad övervakning av anestesidjupet? Metod: Litteraturstudie. Artikelsökning gjordes i PubMed och 31 artiklar inkluderades och granskades enligt SBU’s mall för relevans bedömning. Sex stycken artiklar exkluderades och de resterande 25 artiklar genomgick kvalitetsgranskning med SBU:s kvalitetsgranskningsmall. (SBU, 2011). Vid analys formulerades sex rubriker. Resultat: I flera av studierna gjordes jämförelser mellan olika läkemedel och EEG-monitorer vilket gjorde det svårt att generalisera, men det som framsteg var bland annat att EEG-övervakning möjliggjorde för att mängden läkemedel som administreras till patienten kunde minskas, samt bidra till ett snabbare uppvaknade och extubering. Vid specifika grupper som löper stor risk att drabbas av varseblivning kunde EEG-övervakning vara till nytta vid bedömning av anestesidjupet. De flesta studier genomförde postoperativa intervjuerna, dock skiljde sig antal intervjuer samt tidpunkt för genomförande. Slutsats: EEG-övervakning kan minska mängden läkemedel som patienten får under anestesin. Det framkom skillnader mellan monitorer och vad de egentligen påvisar.

SAMMANFATTNINGBarns preoperativa oro kan leda till saker så som negativa beteenden, minskat samarbete vid induktion samt längre postoperativ återhämtning.SyfteAtt studera effekter av omvårdnadsåtgärder som används för att minska preoperativ oro hos barn.MetodLitteraturöversikt med artiklar sökta i databaserna Pubmed/Medline och Cinahl. De 20 studierna till översikten är publicerade mellan 1998-2012 och är RCT. Studierna är kvalitetsgranskade med hjälp av en mall från SBU.ResultatDet finns flera omvårdnadsåtgärder som kan vara till hjälp för att minska barns preoperativa oro och negativa beteenden samt förbättra deras förmåga till att samarbeta i samband med en operation. Dessa inkluderar preoperativa åtgärder, lekterapi, olika typer av distraktioner samt ändrad miljö på operationsavdelningen. Miljön ändrades till mer barnanpassade utrymmen samt minskat stimuli på operationssal. Barnen som blivit mindre oroliga efter att de genomgått ett preoperativt program krävde även mindre smärtlindring postoperativt samt hade kortare tid till utskrivning. De barn som hade fått ta del av ett interaktivt dataprogram innan operationen var även mer samarbetsvilliga och uppvisade mindre negativa beteenden postoperativt. Föräldrars närvaro har ingen effekt på barnens oro varken preoperativt, vid induktion eller postoperativt. Däremot har man sett att barnen som har sina föräldrar med blir mer samarbetsvilliga.SlutsatsDet är viktigt att veta vilka omvårdnadsåtgärder som kan tillämpas för att minska barns oro. Det finns ett flertal sådana att omsätta i praktiken i den sjukvård som bedrivs idag och dessa skulle kunna utföras av en anestesisjuksköterska. Mer forskning på området behövs för att finna en åtgärd som har effekt på oro under hela det perioperativa förloppet. / ABSTRACTChildren’s preoperative anxiety can lead to things such as negative behaviours, decreased cooperation at the induction and longer postoperative recovery. AimTo study the effects of nursing interventions used to reduce preoperative anxiety in children. MethodLitterature review of articles searched in the databases Pubmed/Medline and Cinahl. The 20 studies selected to the review were published between 1998-2012 and are RCT. The studies are quality controlled using a template from the SBU. Results There are several nursing interventions that may help to reduce children’s preoperative anxiety and negative behaviours and improve their ability to cooperate at the operation. These include preoperative interventions, therapeutic play, different types of distractions and a change of the environment in the OR. The environment was changed to have more child-friendly spaces and reduced stimuli in the OR.  Children who have undergone a preoperative program also required less analgesia postoperatively and had a shorter time to discharge. The children who had access to an interactive computer program were more cooperative and showed less negative behaviour. Parental presence had no effect on children’s anxiety either preoperatively, at the induction or postoperatively. It has been seen that children who has their parents with them are more cooperative. ConclusionIt´s important to know which nursing interventions that can be applied to reduce children's anxiety. There are several such to put into practice in the health care carried out today, and these could be performed by a nurse anaesthetist. More research is needed in this area to find a measure that is effective on anxiety throughout the perioperative process.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskans roll i det perioperativa arbetet innebär att tillgodose patientens omvårdnadsbehov. Genom historien har människan använt musik bland annat inom medicin. I nutid pågår evidensbaserad forskning om musikens effekt inom många områden, däribland som komplement till farmakologisk behandling vid postoperativt illamående och kräkning (PONV) samt smärta. Syfte: Att söka evidens för effekten på postoperativt illamående och kräkning samt smärta hos patienter som har lyssnat på musik i samband med anestesi. Metod: En litteraturstudie utformades i enlighet med den metod som används för systematiska litteraturöversikter. Fem databaser genomsöktes med olika sökordskombinationer och resulterade i 76 artiklar varav 18 stycken inkluderades i litteraturstudien. Alla studierna var kvantitativa och 16 av dessa var randomiserade kontrollerade studier. Resultat: Av 18 studier visade 13 på positiva effekter av att lyssna på musik med avseende på postoperativ smärtlindring. Ingen av studierna gav underlag för att musik skulle ha någon effekt på PONV. Konklusion: Att lyssna på musik per- eller postoperativt har en kompletterande effekt till analgetika, vilket borde utnyttjas i praktiken. Att riskerna är få och patientupplevelsen positiv stödjer argumentet även om effekter på postoperativt illamående och kräkning inte kunnat påvisas.Nyckelord: Översikt, Anestesi, Musik, Smärta, PONV / Background: At various stages throughout history, patient care has been implemented through the use of music for medical purposes. Modern research has studied the effect of music as a complement to pharmacological treatment for postoperative nausea and vomiting (PONV) and pain. Aim: To study a selection of the available research in order to find evidence on the effects which listening to music has yielded during intra- and postoperative care to prevent PONV and postoperative pain. Method: The study was designed as a literature review. Searches in five databases yielded 76 hits from which 18 were included. The design of the studies was quantitative and 16 were performed as randomized controlled trials. Result: Thirteen of the articles contained evidence which proved that listening to music had positive effects on pain reduction. No study provided any evidence that listening to music reduces PONV. Conclusion: The study proved that letting patients listen to music during the intra- and postoperative phases has complementing effects on analgesics and should thusly be used in practice. There are few risks, and taken together with positive patient experiences furthermore supports the argument, even though the effect on PONV has yet to be proven.

Barn som ska opereras upplever den okända situationen som stressfylld och obehaglig. Denna litteraturstudies syfte var att belysa vad anestesisjuksköterskan kan göra för att minska oro och rädsla för barn och föräldrar i samband med anestesi. Efter analys av 16 artiklar blev resultatet fyra kategorier; information, åtgärder i förberedelsefasen, åtgärder vid anestesitillfället och bedömning av oro. Informationen ska vara omfattande och detaljrik och även beröra den postoperativa smärtlindringen. Internetprogram kan vara bra komplement till traditionell information. Goda resultat ses med åtgärder i förberedelsefasen. De kan vara utformade på olika sätt, vilka alla syftar till att öka delaktighet och reflektionsmöjligheter hos föräldrar och barn. Olika metoder kan användas i den direkta omvårdnaden som att förbättra vårdpersonalens bemötande av barnen. Ett annat är att använda avledande moment i form av clowner. För bedömning av oro kan barnens och föräldrarnas beteende bedömas i realtid. På så sätt identifieras oroliga barn och föräldrar. Resultatet i studierna visar på att oroliga barn vill ha mer omfattande information inför anestesi och operation än vad som ges idag. Att åldersanpassa och individanpassa information och att arbeta med perioperativ dialog är sätt att kvalitetshöja omvårdnaden.

Tidigare forskning påvisade att ljud och oljud påverkade oss, men annan forskning visade att ljud inte påverkade anestesipersonalens koncentration eller prestation. I denna studie genomfördes fokusgruppintervjuer vid tre tillfällen med anestesisköterskor från ett länssjukhus i mellersta Sverige. Syftet med studien var att belysa anestesisjuksköterskans upplevelser av ljud under anestesi, med avseende på arbetsmiljö och förmodad patientpåverkan. Insamlad data bearbetades och analyserades med en manifest innehållsanalys. Tre kategorier och tolv subkategorier kom fram av analysen. De tre kategorierna var Olika typer av ljud, Påverkan på patienten och Påverkan på arbetsmiljön. Narkossköterskorna i studien upplevde att det förekommit plötsliga höga ljud som skulle kunna skada hörseln. Vidare upplevde de att det fanns gott om surrande bakgrundsljud inne på operationssalarna. Narkossköterskorna upplevde att bakgrundsljuden gav trötthet.

Bakgrund: Kroppstemperaturen skall mätas under de flesta generella anestesier föratt upptäcka hypotermi och hypertermi. Vid anestesi sjunker kroppstemperaturen.Peroperativ hypotermi har negativa konsekvenser för patienten.Anestesisjuksköterskan ansvarar för att övervaka patientens temperatur underanestesi. Syftet med studien var att utifrån litteraturen evaluera temperaturskillnaderperoperativt vid mätning av kroppstemperaturen på olika mätplatser hos patienten. Metod: Studien är en litteraturstudie med systematisk ansats. Artikelsökningarutfördes i PubMed, Cinahl och Scopus. Temperaturskillnaderna redovisas sommedelvärde, gräns för överensstämmelse ±1,96 SD och 95 % konfidensintervall. Resultat: Efter kvalitetsgranskning inkluderades 23 artiklar. Resultatet är indelat itre kategorier: Temperatur vid bukkirurgi, temperatur vid kardiopulmonell bypasssamt temperatur vid övrig kirurgi. Alla studier, förutom en som utfördes iepiduralanestesi, utfördes i generell anestesi. Antal mätplatser i studierna var 18stycken. Det fanns temperaturskillnader mellan mätplatserna. De störstatemperaturskillnaderna sågs vid kardiopulmonell bypass. Konklusion: Att vara kritisk vid temperaturmätning vid anestesi är viktigt dåmätplatsernas temperaturer kan variera mycket. Att mäta patientenskroppstemperatur peroperativt är av vikt för att upptäcka hypotermi respektivehypertermi, som båda har negativa konsekvenser och kan innebära ett stort lidandeför patienten. Temperaturmätning bör få större fokus inom anestesin och därmed kanpatientsäkerheten ökas vid anestesi.

Diss. (sammanfattning) Linköping : Univ., 2001. / Härtill 5 uppsatser.

Bakgrund: Överrapporteringen är ett kritiskt moment i patientens vårdkedja. Vid överrapportering från operation till den postoperativa avdelningen är det därför viktigt att det sker på ett strukturerat och inarbetat sätt. Bristande kommunikation mellan vårdpersonal har visat sig vara en vanlig orsak till vårdrelaterade skador. För att kunna bedriva en säker och högkvalitativ vård krävs en god kommunikation och ett fungerande samarbete mellan vårdpersonal. Syfte:Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av hur vårdmiljön påverkar överrapporteringen på en postoperativ avdelning. Metod:Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Individuella intervjuer genomfördes med åtta deltagare. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier: Att bli avbruten och störd; Att sekretessen och patientens integritet äventyras och Att avskildhet, struktur och planering är avgörande. Anestesisjuksköterskor beskrev att dem upplevde en hög arbetsbelastning, hög ljudnivå och att den fysiska vårdmiljön påverkar överrapporteringen negativt. Dem värnade om patienternas integritet och sekretess men beskrevatt den fysiska vårdmiljön som kännetecknas av öppna ytor, samt brist på avskärmning påverkar patientens integritet och sekretess negativt. I resultatet framkom att anestesisjuksköterskor ansåg att det finns behov av förbättring av den fysiska miljön och efterfrågade ett avskärmat utrymme där överrapporteringen kan ske ostört. Konklusion: En konklusion av denna studies resultat är att utformningen av vårdmiljön på en postoperativ avdelning tillsammans med en hög ljudnivå och arbetsbelastning utgör hinder för en god och patientsäker överrapportering mellan enheterna. Anestesisjuksköterskor värnar om patientens integritet och säkerhet, men identifierar hinder för detta och ger förslag på förbättringar av vårdmiljön som skapar förutsättningar för en god och säker överrapportering. Anestesisjuksköterskor bör göras delaktiga i förbättringsarbeten kring överrapporteringar lokalt på vårdenheter.

The definition of awareness used consistently in this thesis is: Explicit recall of intraoperative events during general anaesthesia. Since there is no objective method to detect awareness, the patients must be interviewed after anaesthesia. The form and timing of the interview is crucial. To rely on spontaneous disclosure of awareness episodes is not sufficient. The total number of awareness-victims is considerable although the incidence may seem modest. A number of these patients look upon the awareness experience as the worst experience in their life. Suffering can include pain, mental distress and delayed psychological symptoms. However, the experience of awareness is not uniform and not all patients suffer. A comprehensible definition for dreaming during anaesthesia is: Any recalled experience, excluding awareness, which occurred between induction of anaesthesia and the first moment of consciousness upon emergence. Some findings point in the direction that dreaming during anaesthesia may be related to light or insufficient anaesthesia, but other findings do not. Some patients find dreaming during anaesthesia distressing, but generally the overall impression is that consequences of dreaming during anaesthesia seem to be small and of minor importance to the majority of patients. In this thesis I have found the following:The incidence of awareness is approximately 0.2% when neuromuscular blocking drugs are used and awareness also exists without these drugs, albeit to a lesser extent. These findings represent standard practice in an adult population at normal risk. 50% of awareness cases may have delayed recall of awareness. Using a consecutive inclusion design we found initial awareness suffering comparable to previous studies, but a lower incidence and less pronounced severity of late psychological symptoms. The incidences found among the awareness-victims in our study were; experience of pain 46%, immediate mental distress 65%, any late psychological symptom 33%, and PTSD below 10%. A memory of an intraoperative dream after general anaesthesia is not an early interpretation of delayed awareness, indicating that no routine follow up of dreaming-only patients is indicated. Dreams reported after anesthesia are generally not related to insufficient anesthesia defined as high BIS, and should not be regarded as near awareness.

No description available.