Postoperative Übelkeit und/oder Erbrechen (PONV: postoperative nausea and/or vomiting) stellen mit einer Inzidenz von etwa 30-80% eine häufige und für den Patienten unangenehme Nebenwirkung von Narkosen dar, die zu schweren postoperativen Komplikationen führen können und nicht unerhebliche Kosten für das Gesundheitssystem verursachen. Zur medikamentösen PONV-Prophylaxe werden u.a. die vom sog. CYP2D6-Enzym metabolisierten 5HT3A-Antagonisten verwendet. Das CYP2D6 ist ein hochpolymorphes Enzym aus der Cytochrom-P450 Familie. Mittlerweile sind ca. 80 Allele bekannt, die unterschiedliche Enzymaktivitäten repräsentieren. Man unterscheidet eine hohe Enzymaktivität beim Extensive Metabolizer (EM) vom Poor Metabolizer (PM) mit fehlender Enzymaktivität. Der Intermediate Metabolizer (IM) besitzt eine niedrige Enzymaktivität und der Ultrarapid Metabolizer (UM) hat eine sehr hohe Enzymaktivität. Ziel der vorliegenden Arbeit war die CYP2D6-Genotypisierung von PONV-Patienten, die abhängig von ihrer PONV-Risikostratifizierung eine Emesisprophylaxe erhielten oder nicht. Zur Genotypisierung wurde bei 97 Patienten das komplette CYP2D6-Gen sequenziert. Bei der Suche nach genetischen Varianten wurden auch nicht-kodierende Intronbereiche eingeschlossen. Zusätzlich wurden PCR-Assays zur Prüfung auf eventuelle CYP2D6-Duplikationen und –Deletionen angewandt. Nachfolgend wurden die ermittelten Genotypen durch ein Punktwertsystem einem Phänotyp zugeordnet. Bezüglich der Fragestellung der Wirksamkeit einer applizierten PONV-Prophylaxe in Abhängigkeit der vom Genotyp abgeleiteten individuellen Metabolisierungskapazität erfolgten statistische Gruppenanalysen nach Auftreten oder Nicht-Auftreten von PONV. Hierbei sollten ergänzende Informationen zur praktischen Anwendung im anästhesiologischen Sektor und mögliche Prädiktoren für PONV herausgearbeitet werden.

<p>Postoperativt illamående och kräkning (PONV – Post Operative Nausea and Vomiting) är den mest frekventa komplikationen efter anestesi och är ett problem där orsakerna är många och skiftande. Ursprunget är multifaktoriellt med patientrelaterade, medicinska, anestesiologiska och kirurgiska faktorer. </p><p>Syftet med litteraturstudien var att undersöka om reversering av muskelrelaxantia ökar frekvensen av PONV. </p><p>Metoden var en litteraturstudie baserad på 14 vetenskapliga artiklar. Artiklarna analyserades utifrån frågeställningen: Påverkar anestesipersonalen risken för PONV genom att reversera muskelrelaxantia? Analysen resulterade i tre olika svar på om reverseringen påverkade frekvensen av PONV: </p><p>Reversering ökar risken för PONV, reversering i kombination med atropin minskar risken för PONV samt </p><p>reversering påverkar inte risken för PONV. </p><p>De viktigaste resultaten var att majoriteten av studierna visade att neostigmin inte ökade risken för PONV. </p><p>Det finns inte någon enhetlig definition av begreppet PONV, det är därför en svårighet att jämföra olika studieresultat. Det vore intressant att se och jämföra resultat från studier där PONV har definierats och analyserats på samma sätt samt att patienterna hade fått samma typ av premedicinering, anestesiform och postoperativ smärtbehandling. Dessutom vore det av intresse att göra studie för att se om den preoperativa informationen som anestesisjuksköterskan ger kan påverka frekvensen av PONV. </p><p>Önskvärt vore att finna de metoder som minskar incidensen av PONV för det är inte bara en vinst för patienten utan innebär även en kostnadseffektiv vård.</p>

Postoperativt illamående och kräkning (PONV – Post Operative Nausea and Vomiting) är den mest frekventa komplikationen efter anestesi och är ett problem där orsakerna är många och skiftande. Ursprunget är multifaktoriellt med patientrelaterade, medicinska, anestesiologiska och kirurgiska faktorer. Syftet med litteraturstudien var att undersöka om reversering av muskelrelaxantia ökar frekvensen av PONV. Metoden var en litteraturstudie baserad på 14 vetenskapliga artiklar. Artiklarna analyserades utifrån frågeställningen: Påverkar anestesipersonalen risken för PONV genom att reversera muskelrelaxantia? Analysen resulterade i tre olika svar på om reverseringen påverkade frekvensen av PONV: Reversering ökar risken för PONV, reversering i kombination med atropin minskar risken för PONV samt reversering påverkar inte risken för PONV. De viktigaste resultaten var att majoriteten av studierna visade att neostigmin inte ökade risken för PONV. Det finns inte någon enhetlig definition av begreppet PONV, det är därför en svårighet att jämföra olika studieresultat. Det vore intressant att se och jämföra resultat från studier där PONV har definierats och analyserats på samma sätt samt att patienterna hade fått samma typ av premedicinering, anestesiform och postoperativ smärtbehandling. Dessutom vore det av intresse att göra studie för att se om den preoperativa informationen som anestesisjuksköterskan ger kan påverka frekvensen av PONV. Önskvärt vore att finna de metoder som minskar incidensen av PONV för det är inte bara en vinst för patienten utan innebär även en kostnadseffektiv vård.

Bakgrund  Postoperative Nausea and Vomiting (PONV) är utöver smärta bland de vanligaste biverkningarna för patienter som genomgår anestesi i det postoperativa förloppet. Individuella riskfaktorer för PONV anses vara kvinnligt kön följt av tidigare historia av åksjuka, att vara icke-rökare och användning av postoperativa opioider. Förutom ökat vårdlidande och ökat vårdbehov är PONV associerad med ökad risk för aspiration, och försämrad sårläkning och längre sjukhusvistelse. Syfte  Syftet med litteraturstudien var att beskriva vilka effekter som framkommit för de icke- farmakologiska behandlingsmetoderna akupunktur, akupressur och transkutan elektrisk nervstimulering, mot postoperativt illamående och kräkningar hos vuxna. Metod  Systematisk litteraturstudie med beskrivande design valdes för att sammanställa resultat av relevant litteratur från tidigare studier gjorda inom problemområdet. Sökning av vetenskapliga artiklar gjordes i databasen PubMed. Efter urval och kvalitetsgranskning inkluderades 12 studier i resultatet. Granskning av de inkluderade artiklarnas kvalitet genomfördes utifrån rekommendationerna från Joanna Briggs Checklist for Randomized control trails.   Huvudresultat  Flera av de inkluderade studierna visade att de icke-farmakologiska behandlingsmetoderna akupunktur, akupressur och TENS hade signifikanta positiva effekter mot PONV, det första postoperativa dygnet hos framförallt kvinnor under 50 år. Slutsats  Utifrån de vetenskapliga artiklarna som har inkluderats i denna litteraturstudie, har det framkommit att de icke-farmakologiska behandlingsmetoderna akupunktur, akupressur och TENS har positiva effekter mot PONV hos framförallt kvinnor. Studien kan bidra till ökad förståelse för icke-farmakologiska behandlingsmetoder mot PONV. Därför bör icke-farmakologiska behandlingsmetoder betraktas som ett komplement till sedvanlig behandling mot PONV till patienter som genomgår anestesi i det postoperativa

Postoperative Übelkeit und/oder Erbrechen (PONV: postoperative nausea and/or vomiting) stellen mit einer Inzidenz von etwa 30-80% eine häufige und für den Patienten unangenehme Nebenwirkung von Narkosen dar, die zu schweren postoperativen Komplikationen führen können und nicht unerhebliche Kosten für das Gesundheitssystem verursachen. Zur medikamentösen PONV-Prophylaxe werden u.a. die vom sog. CYP2D6-Enzym metabolisierten 5HT3A-Antagonisten verwendet. Das CYP2D6 ist ein hochpolymorphes Enzym aus der Cytochrom-P450 Familie. Mittlerweile sind ca. 80 Allele bekannt, die unterschiedliche Enzymaktivitäten repräsentieren. Man unterscheidet eine hohe Enzymaktivität beim Extensive Metabolizer (EM) vom Poor Metabolizer (PM) mit fehlender Enzymaktivität. Der Intermediate Metabolizer (IM) besitzt eine niedrige Enzymaktivität und der Ultrarapid Metabolizer (UM) hat eine sehr hohe Enzymaktivität. Ziel der vorliegenden Arbeit war die CYP2D6-Genotypisierung von PONV-Patienten, die abhängig von ihrer PONV-Risikostratifizierung eine Emesisprophylaxe erhielten oder nicht. Zur Genotypisierung wurde bei 97 Patienten das komplette CYP2D6-Gen sequenziert. Bei der Suche nach genetischen Varianten wurden auch nicht-kodierende Intronbereiche eingeschlossen. Zusätzlich wurden PCR-Assays zur Prüfung auf eventuelle CYP2D6-Duplikationen und –Deletionen angewandt. Nachfolgend wurden die ermittelten Genotypen durch ein Punktwertsystem einem Phänotyp zugeordnet. Bezüglich der Fragestellung der Wirksamkeit einer applizierten PONV-Prophylaxe in Abhängigkeit der vom Genotyp abgeleiteten individuellen Metabolisierungskapazität erfolgten statistische Gruppenanalysen nach Auftreten oder Nicht-Auftreten von PONV. Hierbei sollten ergänzende Informationen zur praktischen Anwendung im anästhesiologischen Sektor und mögliche Prädiktoren für PONV herausgearbeitet werden.:Inhaltsverzeichnis BIBLIOGRAPHISCHE BESCHREIBUNG C REFERAT C I ABKÜRZUNGSVERZEICHNIS F II ABBILDUNGSVERZEICHNIS H III TABELLENVERZEICHNIS J 1. EINLEITUNG 1 1.1. PONV 1 1.1.1. Definition 1 1.1.2. Pathophysiologie des Erbrechens 1 1.1.3. Bedeutung von PONV 2 1.1.4. PONV-Risikofaktoren 2 1.1.5. PONV-Prophylaxe 4 1.2. PHARMAKOGENETIK 5 1.3. DAS CYTOCHROM P450 SYSTEM 6 1.3.1. Das Cyp 2D6 6 1.3.4. Genort und Regulierung des CYP2D6 8 1.3.5. CYP2D6 Allele und ihre Metabolisierungskapazität 10 1.4. PHÄNOTYPISIERUNG DES CYP2D6 11 2. MATERIAL UND METHODEN 13 2.1. STUDIENDESIGN 13 2.2. EDV 13 2.3. GERÄTE 14 2.4. METHODIK 14 2.4.1. DNA – Extraktion aus Vollblut 15 2.4.2. Die Polymerase-Kettenreaktion 16 2.4.3. Genotypisierung von CYP2D6 17 2.4.4. PCR-Duplikation 23 2.4.5. PCR-Deletion 25 2.5. PRÄDIKTION DES RESPONSEVERHALTENS ÜBER DEN GENOTYP 27 3. ERGEBNISSE 29 3.1. PATIENTENCHARAKTERISIERUNG 29 3.2. ERGEBNISSE GENOTYPISIERUNG CYP2D6 30 3.2.1 Nachgewiesene genetische Varianten im CYP2D6 Gen 30 3.2.2 Häufigkeitsverteilung der detektierten CYP2D6-Allele 32 3.2.3 Genotypen und Metabolisierungskapazität 33 3.3. AUSMAß VON PONV NACH APPLIZIERTER ANTIEMETHISCHER THERAPIE MIT ONDANSETRON UND DEXAMETHASON 36 3.3.1. Analyse der Gruppe ohne PONV-Prophylaxe (Gruppe 0) 37 3.3.2. Gruppe mit PONV-Prophylaxe (Gruppe 1) 41 3.3.3. Auftreten von PONV unabhängig einer applizierten Emesisprophylaxe im gesamten Patientengut 46 3.4. ANALYSE MÖGLICHER PRÄDIKTOREN FÜR PONV 50 4. DISKUSSION 52 5. ZUSAMMENFASSUNG 69 LITERATURVERZEICHNIS I ANHANG XI PRIMERHERSTELLUNG XI HERSTELLUNG DNTP´S XI HERSTELLUNG DES LADDERS XI HERSTELLUNG VON 10XBROMPHENOLBLAU XI HERSTELLUNG VON 0,5 M EDTA XI HERSTELLUNG VON 10X-TE-PUFFER XI HERSTELLUNG VON 10X-TBE-PUFFER (TRIS-BORAT-PUFFER) XII HERSTELLUNG DES AGAROSEGELS (1%) XII PRIMER P100/200 UND SEQUENZIERPRIMER XII VERWENDETE PRIMER XVII AUSGEWÄHLTE SEQUENZKURVENAUSSCHNITTE DER NACHGEWIESENEN SNP´S XVIII POLYMORPHISMUS (STELLENANGABEN NACH KIMURA ET AL., 1989, M33388) XVIII BEMERKUNGEN XVIII ERKLÄRUNG ÜBER DIE EIGENSTÄNDIGE ABFASSUNG DER ARBEIT XXV DANKSAGUNG XXVI

Bakgrund: Anestesisjuksköterskans roll i det perioperativa arbetet innebär att tillgodose patientens omvårdnadsbehov. Genom historien har människan använt musik bland annat inom medicin. I nutid pågår evidensbaserad forskning om musikens effekt inom många områden, däribland som komplement till farmakologisk behandling vid postoperativt illamående och kräkning (PONV) samt smärta. Syfte: Att söka evidens för effekten på postoperativt illamående och kräkning samt smärta hos patienter som har lyssnat på musik i samband med anestesi. Metod: En litteraturstudie utformades i enlighet med den metod som används för systematiska litteraturöversikter. Fem databaser genomsöktes med olika sökordskombinationer och resulterade i 76 artiklar varav 18 stycken inkluderades i litteraturstudien. Alla studierna var kvantitativa och 16 av dessa var randomiserade kontrollerade studier. Resultat: Av 18 studier visade 13 på positiva effekter av att lyssna på musik med avseende på postoperativ smärtlindring. Ingen av studierna gav underlag för att musik skulle ha någon effekt på PONV. Konklusion: Att lyssna på musik per- eller postoperativt har en kompletterande effekt till analgetika, vilket borde utnyttjas i praktiken. Att riskerna är få och patientupplevelsen positiv stödjer argumentet även om effekter på postoperativt illamående och kräkning inte kunnat påvisas.Nyckelord: Översikt, Anestesi, Musik, Smärta, PONV / Background: At various stages throughout history, patient care has been implemented through the use of music for medical purposes. Modern research has studied the effect of music as a complement to pharmacological treatment for postoperative nausea and vomiting (PONV) and pain. Aim: To study a selection of the available research in order to find evidence on the effects which listening to music has yielded during intra- and postoperative care to prevent PONV and postoperative pain. Method: The study was designed as a literature review. Searches in five databases yielded 76 hits from which 18 were included. The design of the studies was quantitative and 16 were performed as randomized controlled trials. Result: Thirteen of the articles contained evidence which proved that listening to music had positive effects on pain reduction. No study provided any evidence that listening to music reduces PONV. Conclusion: The study proved that letting patients listen to music during the intra- and postoperative phases has complementing effects on analgesics and should thusly be used in practice. There are few risks, and taken together with positive patient experiences furthermore supports the argument, even though the effect on PONV has yet to be proven.

Ungefähr 30% aller chirurgischen Patienten, bei Hochrisikopatienten sogar bis zu 80%, erleiden ohne eine Prophylaxe postoperative Übelkeit und postoperatives Erbrechen (PONV). Selbst mit einer wirksamen multimodalen Prophylaxe und der Verabreichung der neuesten Wirkstoffe, liegt der Anteil in Hochrisikopatienten mit 3 bis 4 Risikofaktoren weiterhin bei bis zu 30%. Für Amisulprid (APD421), einem Dopaminantagonisten, konnte in vorherigen Studien bei einer einmaligen Dosis von 5 mg bereits ein Nutzen in der Monoprophylaxe, mit einer relativen Risikoreduktion von 20-40%, festgestellt werden. Die im vorgestellte Phase IIIb Studie wurde initiiert, um die Wirksamkeit sowie das Nebenwirkungsprofil von APD421 als Kombinationsprophylaxe mit anderen bereits etablierten Antiemetika zu überprüfen. Nachdem die Studie DP10017 genehmigt wurde, konnten Patienten eingeschlossen werden, die sich einem chirurgischen Eingriff unterzogen, der eine Allgemeinanästhesie mit volatilen Anästhetika von mindestens 1 Stunde notwendig machte. Zusätzlich mussten mindestens drei Risikofaktoren für PONV und ein schriftlich dokumentiertes Einverständnis vorliegen. Die Zuordnung fand randomisiert und verborgen statt. Nach der Narkoseeinleitung bekam der Studienteilnehmer 5 mg Amisulprid oder das Placebos, sowie ein weiteres Standard-Antiemetikum über eine Minute hinweg intravenös verabreicht. Die Anwendung der Prüfmedikation erfolgte doppelt-verblindet. Von Februar bis September 2015 konnten in 29 Zentren in Deutschland, Frankreich und den USA 1297 Patienten in die Studie eingeschlossen werden, wovon 1204 randomisiert werden und 1147 für den primären Endpunkt analysiert werden konnten. Insgesamt zeigte Amisulprid während des gesamtes Studienzeitraums eine Überlegenheit gegenüber dem Placebo, ohne dass es signifikante Nebenwirkungen bot. Somit konnte der Nutzen von Amisulprid zur PONV-Prophylaxe in Kombination mit einem weiteren Standardantiemetikum bestätigt werden / Approximately 30% of all surgical patients, even up to 80% in high-risk patients, suffer from postoperative nausea and vomiting (PONV) without prophylaxis. Even with effective multimodal prophylaxis and administration of the latest drugs, the proportion in high-risk patients with 3 to 4 risk factors is still up to 30%. For amisulpride (APD421), a dopamine antagonist, a benefit in monoprophylaxis with a relative risk reduction of 20-40% could already be confirmed in previous studies at a single dose of 5 mg. The phase IIIb study presented in the was initiated to examine the effectiveness and the side effects of APD421 as a combination prophylaxis with another established antiemetic. After study DP10017 was approved, it was possible to enroll patients undergoing surgery that required general anesthesia with volatile anesthetics for at least 1 hour. In addition, at least three risk factors for PONV and a written informed consent had to be present. The assignment was randomized and blinded. After induction of anesthesia, the study participant received 5 mg amisulpride or the placebo and another standard antiemetic administered intravenously over one minute. The test medication was used in a double-blind manner. From February to September 2015, 1297 patients in 29 centers in Germany, France and the USA were included in the study, of which 1204 were randomized and 1147 could be analyzed for the primary endpoint. Overall, amisulpride demonstrated superiority over placebo throughout the study period without presenting significant side effects. Thus, the benefit of amisulpride for PONV prophylaxis in combination with another standard antiemetic could be confirmed.

Übergewicht und Adipositas bei Kindern und Jugendlichen ist ein weit verbreitetes Problem der Bundesrepublik Deutschland. Auch der Anästhesist sieht sich im täglichen klinischen Alltag mit diesem Patientenkollektiv und den damit verbundenen pathophysiologischen und pharmakologischen Besonderheiten konfrontiert. In dieser Dissertation werden Anästhesieverfahren, intraoperative und postoperative Analgesie, sowie die Inzidenz von postoperativer Übelkeit und Erbrechen bei nicht-übergewichtigen und übergewichtigen Kindern und Jugendlichen erhoben und untersucht. Im Rahmen einer Observationsstudie wurden Daten zur Prämedikation, zu den Anästhesieverfahren, dem Einsatz von Muskelrelaxanzien, zu regional- und lokalanästhetischen Verfahren, zur PONV-Prophylaxe und Inzidenz von PONV sowie zum Analgetikabedarf intra- und postoperativ erfasst und anhand des BMI verglichen. Es konnte nachgewiesen werden, dass bei nicht-übergewichtigen Kindern und Jugendlichen signifikant häufiger eine volatile Einleitung durchgeführt wird als eine intravenöse (p < 0,05). Hinsichtlich der Dosierungen der verwendeten Medikamente ergab sich für die Prämedikation mit Midazolam eine geringere Dosierungen pro kg KG (p < 0,05); dies konnte auch für die intraoperative Analgesie mittels Metamizol i.v. und postoperativ für Paracetamol p.o. im übergewichtigen Patientenkollektiv aufgezeigt werden (p < 0,05). Übergewichtige erhalten signifikant häufiger ein Muskelrelaxanz als Nicht-übergewichtige (p < 0,05). Dabei wird bei Übergewichtigen Rocuronium signifikant häufiger als andere Muskelrelaxanzien angewandt, während bei nicht-übergewichtigen Kindern häufiger Cis-Atracurium (p < 0,05) Verwendung findet. Übergewichtige und adipöse Kinder und Jugendliche weisen keine erhöhte Inzidenz für PONV auf. Als Risikofaktor für das Auftreten von PONV, unabhängig vom Gewicht des Kindes, ist die Applikation von Piritramid, innerhalb der ersten 24 h postoperativ, zu werten (p < 0,05). Hinsichtlich der Art des operativen Eingriffes konnte die Adenotomie als signifikanter Risikofaktor für die Inzidenz von postoperativem Erbrechen, unabhängig vom Gewicht, nachgewiesen werden (p < 0,05). Die Ergebnisse werden innerhalb der Promotionsschrift aufgelistet und es werden Gründe für Unterschiede beim nicht-übergewichtigen vs. übergewichtigen Kind diskutiert

Postoperativt illamående och kräkning (PONV- Postoperative Nausea and Vomiting) är en vanlig förekommande kirurgisk komplikation. Orsaken till PONV är inte helt fastställd, till skillnad från patofysiologin vid generellt illamående. För patienten innebär PONV ett ökat lidande och längre vistelse på sjukhus. För att förebygga och lindra tillståndet PONV kan sjuksköterskan identifiera riskfaktorer hos patienten. Kirurgiska ingrepp har visats ge olika grader av illamående. Exempelvis innebär laparaskopi en ökad risk för PONV. Betydelsefullt är att sjuksköterskan har kunskap och kan identifiera, samt uppmärksamma, tidiga tecken hos patienten. Dessa tecken kan vara blekhet, kallsvettighet eller en ökad hjärtfrekvens. Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder vid postoperativt illamående och kräkning. Litteraturstudiens resultat baserades på 12 vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att kombinationen av antiemetika och icke farmakologiska åtgärder ger en viss lindring av PONV. Det vore önskvärt att upptäcka omvårdnadsåtgärder som minskar incidensen av PONV eftersom en stor andel av sjukvården utgörs av kirurgiska patienter. Sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder klargörs inte helt och borde tydliggöras genom mer forskning inom området. / Postoperative nausea and vomiting (PONV) is a common surgical complication. The cause of PONV is not precisely clear, in contrast to the pathophysiology of general nausea. Consequences of PONV include increased care suffering and longer duration in hospital care. To prevent or relieve PONV, nurses can identify risk factors. Surgical procedures have been shown to have various degrees of nausea, such as laparoscopy have an increased risk for PONV. It is significant that the nurse has knowledge about the relevant symptoms and can identify early signs of the patient. The aim of this study was to illuminate nursing interventions to prevent postoperative nausea and vomiting. The results of this literature study were based on 12 scientific articles. The results showed that the combination of antiemetic and non-pharmacological measures gave some relief of PONV. Desirable would be to identify nursing interventions that could decreased the incidence of postoperative nausea and vomiting of the surgical patients as they constitute a large proportion of patients within the health care. Recommended nursing strategies are not entirely clear and need to be clarified through further research on this topic, nursing care intervention.

Introduktion: Fler och fler opereras inom den dagkirurgiska verksamheten i Sverige. För att bevara patientsäkerheten och kvaliteten i vården, bör den ständigt utvärderas och vid behov förbättras. Alternativ i detta förbättringsarbete kan vara användandet av olika dagkirurgiska fast-track modeller, där den perioperativa omvårdnaden, medicineringen och anestesimetoden anpassas efter individen och det kirurgiska ingreppet. De två vanligaste postoperativa komplikationerna patienter drabbas av efter kirurgi är smärta och illamående. Syfte med studien var att undersöka hur patienterna mådde postoperativt med fokus på smärta och illamående efter införandet av en ny dagkirurgisk fast-trackmodell. Ytterligare ett syfte var att undersöka om patienterna tyckte sig ha fått tillräckligt med information och om de hade förbättringsförslag på den perioperativa vården. Metod: Data samlades in med strukturerade postoperativa telefonintervjuer av 72 patienter. Resultatet visade att patienterna skattade sin smärta och sitt illamående lågt, de visade sig må som de hade förväntat sig postoperativt. Av studiens patienter upplevde de flesta att de hade fått tillräckligt med information i samband med den perioperativa vården. Konklusion: Resultatet i studien kan ligga till grund för vidareutveckling av den perioperativa vården. För ytterligare utvärdering av den nya dagkirurgiska fast-track modellen kan jämförande telefonintervjuer genomföras på klinikens övriga dagkirurgiska patienter. / Introduction: Day surgery is used for an increasing number of patients in Sweden. In order to preserve patient safety and quality of care, continuous evaluation and improvement is necessary. Alternatives in this improvement can be fast-track models in day surgery when tailored perioperative nursing, medication and methods of anesthesia is given to the patient. The two most common postoperative complications patients experience after surgery are pain and nausea/vomiting. Purposes: One purpose of the study was to investigate how patients were doing postoperatively, focusing on pain and nausea after the introduction of a new day surgery fast-track model. Another purpose was to investigate whether patients felt that they had received enough information and if they had suggestions for improvement in the perioperative care. Method: Data were collected using structured postoperative telephone interviews of 72 patients. Results: The result shows that the patients rated their pain and nausea as low, they felt as they had expected postoperatively. Most of the patients in the study perceived that the received information was sufficient. Conclusion: The results of the study may be the basis for further development of the perioperative care. For further evaluation of the new day surgery fast-track model, comparative telephone interviews can be conducted on this clinic’s other day surgery patients.