The purpose of this thesis is to try to improve the interaction between people suffering from dementia and their close relatives, to give more support to the close relative to develop the relationship as the disease  progresses and hopefully create a better experience of this often difficult time. The method i chose to work accordingly to is the “double diamond” method with discover, define, develop and deliver as the main parts. Through out all of these stages user testing and user feedback has been the main navigator in what decisions to take.  The result of this thesis ended up as a tray that you have on the table in between the close relative and the relative with dementia. You interact with the tray by lifting and touching the pieces that has different tactility, pictures and text on them to have something to start up a conversation or break a loop that people with dementia often falls into with repeating the same question over and over again. This tray will work as a conversation supporter since one of the biggest problems that occurred during the discover phase was that close relatives didn’t know what to talk about when they met their sick parents/grandparents. This led them to feel hesitant to pay a visit though feeling guilty that they should. The conclusion is that this product will for many close relatives make the interaction easier with their parents/grandparents and that leading to them have a better experience of their encounter.

No description available.

Syftet med denna studie är att få ökad kunskap om hur anhöriga till en närstående äldre som beviljats särskilt boende upplever sitt anhörigskap under flyttprocessen. Studiens material består av tio kvalitativa semistrukturerade intervjuer med anhöriga makar och döttrar. Materialet har analyserats med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologi och med hjälp av det teoretiskt laddade begreppet livsbrott som framkommit i tidigare forskning. Studien visar att flyttprocessen upplevs som en känslomässig och omvälvande tid i de anhörigas liv och medför både förändringar, förluster och livsbrott då de anhöriga möter flera utmaningar under sitt anhörigskap. Känslor som skam, skuld och sorg är vanligt förekommande och anhöriga upplever ofta sin tillvaro som att vara i en väntesorg. Studien visar att anhörigskapet ofta upplevs som ensamt och osynligt och ger upphov till frustration, inte minst i relation till socialtjänstens olika representanter de kommer i kontakt med. Studien visar att de anhöriga tar på sig olika roller under flyttprocessen och att den sorts hjälp och omsorg som de ger till sin närstående äldre oftast ändras när sammanhanget för anhörigskapet skiftar från hemmet till det särskilda boendet. Studien visar också att relationen mellan anhörig och närstående förändras under och av flyttprocessen. Vidare framkommer att det är värdefullt att ha tillgång till stöttande nätverk under flyttprocessen, både privata och professionella. Att sakna stöttande nätverk visar sig påverka anhörigskapet på ett negativt sätt. / The purpose of this study is to gain increased knowledge about experiences and attitudes of next of kin towards the relocation process of an elderly family member to a nursing home. The material consists of ten qualitative semi-structured interviews with spouses and daughters. The material has been analyzed with the help of Bronfenbrenner's ecological systems theory and with the help of the theoretically charged concept of life breaking point that has emerged in previous research. The study shows that the relocation process is experienced as an emotional and transformative time by next of kin and entails both changes, losses, and life breaking points as they face several challenges during the process. Emotions such as shame, guilt and sadness are common, and next of kin often experience this time as being in a state of anticipatory grief. The study shows that next of kin often feel lonely, frustrated, and invisible during the relocation process, not least in contact with the social services' various representatives. The study shows that next of kin take on different roles over the different phases of the process and that the help and care they give to the elderly often changes when the context shifts from the home to the nursing home. The study also shows that the relationship between next of kin and elderly changes. Furthermore, the study illustrates the importance of supportive networks during the relocation process, both private and professional. Lack of supportive networks proves to affect the next of kin in a negative way.

A lot of children grow up in families with a parent suffering from mental or physical illness, a substance abuse or with a diseased parent. Being a next of kin can result in various health risks, struggles in school and in social life. This study aims to examine professionals’ experiences of working with children as next of kin. The study is based on a qualitative, inductive premise with a sample of fourteen people from eight different municipalities in Sweden. The participants were chosen through means of convenience sampling and the analysis was performed using thematic analysis. The results highlight important conditions for municipalities work with children as next of kin: proper framework, organizational prerequisites, and knowledge. The study offering a new perspective on children as next of kin, which is to consider children as carers using Twigg and Atkin’s (1994) model. The study concludes that children as next of kin need to be considered as carers to be properly recognized in their role and in extension offered support. Therefore, there is a need to recognize this group of children both in law and in policies. It requires organizational commitment, intermunicipal cooperation as well as clear routines in different functions of society. Lastly, this study concludes that awareness of and knowledge regarding children as next of kin, and what support they require, need to be more comprehensive in all parts of society. / Många barn växer upp med en förälder med psykisk eller fysisk sjukdom, ett missbruk eller med en förälder som avlider. Anhörigskapet kan föra med sig risker för barnets hälsa, skolgång och sociala liv. Denna studie ämnar undersöka yrkesverksammas upplevelser och erfarenheter av arbete med barn som anhöriga. Studien utgår från en kvalitativ, induktiv ansats där fjorton personer från åtta olika kommuner i Sverige utgör urvalet. Intervjupersonerna valdes utifrån ett målinriktat bekvämlighetsurval och materialet har analyserats utifrån tematisk analys. Resultatet visar på viktiga förutsättningar för kommunernas arbete med barn som anhöriga: tydliga ramar, organisatoriska förutsättningar och kunskapsbildning. Studien bidrar med ett nytt sätt att se på barn som anhöriga, nämligen att betrakta barn som just anhöriga utifrån användandet av Twigg och Atkins (1994) teori om anhörigskap. Studien konkluderar att barn som anhöriga behöver betraktas som just anhöriga för att synliggöras och erbjudas stöd. För detta krävs ett erkännande av gruppen i lagstiftning och i styrdokument. Det krävs organisatoriskt engagemang, gränsöverskridande samverkan samt tydliga rutiner och riktlinjer för hur barn ska uppmärksammas i olika verksamheter. Slutligen fastslås att medvetenhet och kunskap om barn som anhöriga och vilket stöd de kan få behöver bli mer omfattande på alla nivåer i samhället.