This paper is a critical evaluation of the Swedish system with special mediation. The district court has the opportunity, in cases that are amenable to out-of-court settlements, to refer the dispute to special mediation. However, this is extremely rare, even though the legislature expressed a desire to increase the use of alternative dispute resolution. In 2011, a series of measures were taken to increase the use of mediation and strengthen mediation attractiveness. What effect can be inferred from these actions today, over three years after their introduction? This study analyses the main reasons offered for why mediation is not used more, and what should be done to increase the use of mediation. Is the court-annexed mediation an appropriate way forward for Sweden? To answer these problem formulations I studied statistics from the Swedish National Courts Administration (Domstolsverket). In order to investigate how the Swedish mediators experience the practice, I did a survey that was sent to the mediators listed on the Swedish National Courts Administration´s catalogue on mediators. To deepen the knowledge of mediation as a practice and get a perspective on the special court mediation, I conducted an in-depth interview with Nicklas Söderberg, Head of Administration of the Court of Appeal in Skåne and Blekinge. My material shows that the Court's duty to promote conciliation was strengthened by the government's measures in 2011. However, the Mediation Act (Lag om medling i privaträttsliga tvister), according to the material, did not have the intended impact on the use of mediation; special mediation is very rarely used. The reason to the meagre effects is that the measures do not address the three largest mediation hindering factors; regulatory barriers, cost considerations and lack of knowledge and foundation in the Swedish legal culture. To increase the use of mediation and reach all of its benefits, I believe, in the light of the material in this paper, a new system that addresses the needs of those hindering factors is necessary. The legislation provides opportunity for broad discussions with the parties during the initial Court preparations. However, the process could be more clear, effective and legally certain by developing Court-annexed mediation. Court-annexed mediation can reduce the courts caseload, save time for the parties and provide more sustainable and appropriate solutions to the parties' disputes. To anchor mediation in Swedish legal culture and increase the use of the procedure, I advocate that Court-annexed mediation should be introduced. / Denna uppsats är en kritisk utvärdering av det svenska systemet med särskild medling. Tingsrätten har möjlighet att i dispositiva tvistemål hänvisa tvisten till särskild medling. Detta sker dock ytterst sällan, trots att lagstiftaren uttalat en vilja att öka användandet av alternativa tvistlösningsmetoder. År 2011 genomfördes en rad åtgärder för att öka användningen av medling samt stärka medlingens attraktionskraft. Vilken effekt kan utläsas av dessa åtgärder idag, drygt tre år efter deras införande? I denna uppsats utreds vilka huvudanledningar som finns till varför särskild medling inte används mer, samt vad som bör göras för att komma tillrätta med detta. Är rättsmedling en lämplig väg framåt för Sverige? För att svara på dessa problemformuleringar studerades statistik från domstolsverket. För att undersöka hur svenska medlare upplever förfarandet gjorde jag en enkätundersökning som skickades till medlare upptagna på domstolsverkets förteckning över medlare. För att fördjupa kunskapen om medling i praktiken och få ett domstolsperspektiv på särskild medling genomförde jag en djupintervju med Nicklas Söderberg, administrativ chef för hovrätten i Skåne och Blekinge. Mitt material visar att rättens skyldighet att verka för förlikning stärkts av regeringens åtgärder år 2011. Medlingslagen har dock, enligt materialet, inte haft avsedd inverkan på användandet av medling; särskild medling används mycket sällan. Anledningen till att effekterna uteblivit är att åtgärderna inte adresserar de tre största medlingshämmande faktorerna; lagstiftningsmässiga hinder, kostnadsaspekter samt brist på kunskap och förankring i svensk rättskultur.  För att öka användningen av medling och nå alla dess fördelar anser jag, mot bakgrund av materialet i denna uppsats, att en ny ordning måste till som adresserar dessa medlingshämmande faktorer. Lagstiftningen ger utrymme för att hålla breda samtal med parterna under förberedelsen, dock skulle förfarandet bli tydligare, mer ändamålsenligt och rättssäkert genom att utforma en lagstiftning gällande rättsmedling.  Rättsmedling kan avlasta domstolarna, spara tid för parterna samt ge mer hållbara och ändamålsenliga lösningar på parternas tvister. För att förankra medlingen i svensk rättskultur och öka användandet av förfarandet förespråkar jag att rättsmedling borde införas.