Bakgrund: Det har visat sig under de senaste 20 åren att användning av aripiprazol ökar risken för spel- och impulskontrollstörningar. Aripiprazol är ett första generationens antipsykotiska läkemedel och fungerar som en partiell serotonin 5-HT1A-receptoragonist, en 5-HT2A-receptorantagonist och en specifik partiell dopamin D2/D3-agonist.  Syfte: Syftet är att studera hur förekomsten av spel- och impulskontrollstörningar skiljer sig mellan neurologiska patienter som får Aripiprazol respektive andra antipsykotiska läkemedel som komplement till behandling med Parkinsons sjukdom eller Restless Legs Syndrome.  Metoder: Detta är en retrospektiv registerstudie som analyserar läkemedelsdata som täcker åren 2005 till 2022 och patientdata som innehåller diagnoser för Parkinsons sjukdom och Restless Legs Syndrome samt spel- och impulskontrollstörningar. Data analyserades genom att mäta frekvensen av recept för att analysera antalet händelser av spelstörningar, impulskontrollstörningar och kontrollgrupper hos personer med Parkinsons sjukdom och Restless Legs Syndrome.  Resultat: Det finns en tydlig skillnad mellan de antipsykotiska läkemedlen. Första och andra generationens antipsykotika, inklusive litium, olanzapin, levomepromazin och aripiprazol, har visats vara associerade med störningar i spel och impulskontroll hos patienter med Parkinsons sjukdom och Restless Legs Syndrome. Aripiprazol visade sig ha det starkaste sambandet med störningar i impulskontroll och litium hade det starkaste sambandet med spelstörningar hos personer med Restless Legs Syndrome. Dessutom hade Levomepromazin det starkaste sambandet med störningar i impulskontroll och Olanzapin hade det starkaste sambandet med spelstörningar hos personer med Parkinsons sjukdom.  Slutsatser: Denna studie har konsekvenser för framtiden då den hjälper till att veta om det finns risk för spel- och impulskontrollstörningar vid användning av antipsykotiska läkemedel. Så det hjälper till att skapa maximal säkerhet för antipsykotiska läkemedel och hantera risken för spel- och impulskontrollstörningar på bästa möjliga sätt.

Bakgrund: Schizofreni är en kronisk sjukdom som kan resultera i förkortad livslängd, utanförskap, förhöjd suicidrisk och orsakar lidande för patienter och anhöriga. Dessutom innebär sjukdomen höga kostnader för samhället. Antipsykotiska läkemedel är en central del av behandlingen och nödvändig för återhämtning och att minska risk för recidiv. Bristande sjukdomsinsikt, otillräcklig effekt och svåra biverkningar kan påverka följsamheten. Psykiatrisjuksköterskan kan genom personcentrerad vård stödja patienter till förbättrad hälsa och minskat lidande. Syfte: Syftet var att beskriva upplevelser av behandling med antipsykotiska läkemedel  hos patienter med diagnosen schizofreni.   Metod: Litteraturöversikt med systematisk ansats valdes som metod. Sökningen genomfördes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycInfo. Resultatet analyserades med hjälp av Thomas och Hardens tematiska syntes. Resultat: Resultatet baserades på analys av femton originalartiklar som berörde patienter med schizofreni och deras upplevelser av antipsykotisk läkemedelsbehandling. Teman som framkom var; Upplevelser av kontrollförlust och trygghet, Upplevelser av en förändrad vardag, samt Upplevelser av delaktighet. Slutsats: Patienter med schizofreni upplevde behandling med antipsykotiska läkemedel både som en hjälp och förlust med stor påverkan på daglig funktion och relationer. Patienterna beskrev svårigheter att vara delaktiga i sin behandling och vårdalliansen som central. Att finna en fungerande medicinering var en komplex process som förutsatte stöd från anhöriga och vårdpersonal. / Background: Schizophrenia is a chronic disease that can result in shortened lifespan, isolation, increased suicide risk and causes suffering for patients and relatives. In addition, the disease entails high costs for society. Antipsychotic drugs are a central part  of treatment and necessary for recovery and to reduce the risk of relapse. Lack  of insight, insufficient effect and severe side effects can affect compliance. Through person-centred care, the psychiatric nurse can support patients to improve their health and reduce suffering. Aim: The aim was to describe patients' experiences of treatment with antipsychotic  drugs in schizophrenia Methods: A literature review with a systematic approach was used as method. The search was undertaken in the databases CINAHL, PubMed and PsycInfo. The result was analysed using Thomas and Hardens thematic synthesis. Results: The result was based on the analysis of fifteen primary research articles concerning patients with schizophrenia and their experiences of antipsychotic drug treatment. Themes that emerged where; Experiences of losing control and feeling safe, Experiences of changes in everyday life, as well as Experiences of participation. Conclusions: Patients with schizophrenia experienced treatment with antipsychotic drugs both as a help and a loss with a major impact on daily functioning and relationships. The patients described difficulties in being involved in their treatment and the therapeutic alliance as central. To find a stable medication was a complex process that required support from relatives and healthcare professionals.

Introduktion: Psykiatrisk vård har sedan tidigare fokuserat på att bota sjukdomar eller lindra symtom med lågt inflytande för patienter. Begreppet återhämtning fokuserar på individen och deras upplevelser och vården blir då personcentrerad. Psykossjukdomar kan medföra svåra symtom där antipsykotiska läkemedel är den bästa farmakologiska behandlingen. Dessa läkemedel kan dock medföra besvärliga biverkningar. Många slutar med behandlingen relaterat till de besvärliga biverkningarna. Specialistsjuksköterskor behöver då stötta patienter att kunna hantera läkemedelsbehandlingen. Tidvattenmodellen användes som teoretiskt ramverk. Syfte: Syftet med studien var att utforska patienter med psykossjukdom och deras upplevelser av behandling med antipsykotiska läkemedel. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod utfördes. 17 studier valdes ut att analyseras utifrån syfte och inklusionskriterier.  Resultat: Efter utförd innehållsanalys från de inkluderade studierna resulterade det i fyra huvudkategorier: Upplevda effekter och biverkningar av antipsykotiska läkemedel, information om läkemedel och psykossjukdom, relationers betydelser för upplevelser av läkemedelsbehandling och upplevelse av läkemedel och välmående. Slutsats: Resultatet visar både negativa och positiva upplevelser av antipsykotisk läkemedelsbehandling. Delaktighet och valmöjligheter är viktigt för patienternas återhämtningsprocess. Med tidvattenmodellens tio åtaganden ges patienter möjlighet att beskriva sitt lidande och sina resurser. Specialistsjuksköterskornas helhetsperspektiv är en central del för att planera den vård som patienterna önskar. Mer forskning kring patienternas upplevelser av antipsykotiska läkemedel behövs.