<p>Studien hade två huvudsyften: 1) att undersöka simmares mjältesvolym, mjälteskontraktion och dykrespons; 2) att utreda huruvida 2 veckors apnéträning kan sänka antalet andetag och förbättra simprestation, t.ex. genom att förbättra mjältesrespons och dykrespons. Elva simmare deltog, varav 10 i del 2: 6 kontrollpersoner och 4 apnéträningspersoner. Dessa genomförde apnéträning med 2 serier á 5 apnéer 6 dagar per vecka. Apnéerna separerades av 2 min, med hyperventilering sista minuten, och serierna av 10 min. Före och efter träningsperioden utfördes 3 maximala apnéer utan hyperventilering, samt en tidsbestämd apné, och kardiovaskulära parametrar och mjältesvolym registrerades. I ett separat test mättes antal andetag via videofilmning samt tid för 50 respektive 100 m frisim. När mjältesvärdena för alla simmare (n=11) poolades var volymen 255 mL jämfört med för alla icke simmare (n=16) på 217 mL (p=0,13). Lungvolymen var större hos kvinnliga simmare än icke simmare (P<0,05). Efter 3 apnéer uppvisade simmarna en mjälteskontraktion på 16% (p<0,05) och hemoglobin-koncentrationen ökade 2,8% (P<0,05). Apnéträningen tenderade att ge färre andetag på 50 m (P=0,18). Bradykardin hade ökat, och därmed dykresponsen, efter apnéträningen (P<0,05). Studien antyder att simmare redan är apnétränade och att en högre träningsdos troligen krävs för en effekt.</p>

Studien hade två huvudsyften: 1) att undersöka simmares mjältesvolym, mjälteskontraktion och dykrespons; 2) att utreda huruvida 2 veckors apnéträning kan sänka antalet andetag och förbättra simprestation, t.ex. genom att förbättra mjältesrespons och dykrespons. Elva simmare deltog, varav 10 i del 2: 6 kontrollpersoner och 4 apnéträningspersoner. Dessa genomförde apnéträning med 2 serier á 5 apnéer 6 dagar per vecka. Apnéerna separerades av 2 min, med hyperventilering sista minuten, och serierna av 10 min. Före och efter träningsperioden utfördes 3 maximala apnéer utan hyperventilering, samt en tidsbestämd apné, och kardiovaskulära parametrar och mjältesvolym registrerades. I ett separat test mättes antal andetag via videofilmning samt tid för 50 respektive 100 m frisim. När mjältesvärdena för alla simmare (n=11) poolades var volymen 255 mL jämfört med för alla icke simmare (n=16) på 217 mL (p=0,13). Lungvolymen var större hos kvinnliga simmare än icke simmare (P&lt;0,05). Efter 3 apnéer uppvisade simmarna en mjälteskontraktion på 16% (p&lt;0,05) och hemoglobin-koncentrationen ökade 2,8% (P&lt;0,05). Apnéträningen tenderade att ge färre andetag på 50 m (P=0,18). Bradykardin hade ökat, och därmed dykresponsen, efter apnéträningen (P&lt;0,05). Studien antyder att simmare redan är apnétränade och att en högre träningsdos troligen krävs för en effekt.

Sömnapné karaktäriseras av korta andningsuppehåll som inträffar under sömnen och resulterar i en störd nattsömn. Svårighetsgraden av sömnapné kan anges med hjälp av ett index som kallas för apné-hypopné index (AHI), där summan av alla andningsuppehåll divideras med den totala sömntiden. Vanligtvis sker sömnregistreringen under endast en natt men i denna studie ska registreringen ske under två nätter i stället. Syftet med studien är att undersöka skillnaden i AHI-värde och därmed skillnaden i den diagnostiserade svårighetsgraden av sömnapné mellan de två registreringstillfällen. Observationsstudien bestod av 25 patienter, varav 14 män, som blivit remitterade för sömnapnéutredning på Fysiologkliniken vid Västmanlands sjukhus Västerås. Sömnen registrerades i hemmet med hjälp av den ambulatoriska sömnregistreringsapparaten NOX T3s. All insamlad data analyserades manuellt i programmet NoxTurnal. Ett Wilcoxons signed-rank test med signifikansnivå 0,05 användes för att se om det förelåg signifikant skillnad i AHI-värde mellan de båda registreringarna. Den statistiska analysen visade ingen statistiskt signifikant skillnad i AHI mellan första respektive andra registreringen. På individnivå sågs smärre skillnader. För 3 av 25 patienter var skillnaderna mellan registreringarna sådana så att den kliniska handläggningen skulle ha kunnat förändras. / Sleep apnea is characterized by short pauses in breathing that occur during sleep and result in disrupted sleep. The severity of sleep apnea can be indicated by an index called the apnea-hypopnea index (AHI), where the sum of all breathing pauses is divided by the total sleep time. Typically, sleep monitoring occurs for only one night, but in this study, monitoring will take place over two nights. The purpose of the study is to investigate the difference in AHI value and therefore the difference in the diagnosed severity of sleep apnea between the two monitoring occasions. The study consisted of 25 patients, of whom 14 were men and 11 were women, referred for sleep apnea evaluation at the Physiology Clinic at Västmanland Hospital in Västerås. Sleep was recorded at home using the ambulatory sleep registration device NOX T3s. All data was manually analyzed using the NoxTurnal software program. A Wilcoxon signed-rank test with a significance level of 0,05 was used to determine if there was a significant difference. There was no statistically significant difference in AHI between the first and second recordings. On an individual level, minor differences were observed. For 3 out of 25 patients, the differences between the registrations were significant enough to potentially change the clinical management.

Bakgrund: Obstruktiv sömnapné (OSA) är en av de vanligaste kroniska sömnsjukdomarna. Sjukdomen kännetecknas av återkommande episoder med andningsuppehåll under sömn. Detta ligger till grund för dagsömnighet och utveckling av systemsjukdomar. Det finna goda behandlingsalternativ för OSA som CPAP (continuous positive airway pressure), bettskena och kirurgi. Respiratorisk polygrafi (hädanefter presenterad som ”polygrafi”) är standardmetoden i Sverige för att diagnosticera OSA. Perifer arteriell tonometri (PAT) är en alternativ metod. Det finns olika kriterier för tolkning av polygrafi. Detta gör det svårt att jämföra studier. Svenska sömnapnéregistret (SESAR) och berörda specialitetsföreningar har därför tagit fram svenska nationella diagnoskriterier för sömnapné, SESAR-kriterierna. Syfte: Syftet med studien var att utreda om indexvärdena, AHI (apné-hypopné index) och ODI (oxygen desaturation index) överensstämmer i totalen och i olika positioner (rygg och icke-rygg) mellan PAT och polygrafi (tolkad med SESAR-kriterierna), samt att undersöka om det föreligger någon systematisk skillnad mellan dem. Material och metod: Elva patienter registrerades med polygrafi (NOX-T3) och PAT(WatchPAT) under en och samma natt. Registreringarna tolkades med SESAR kriterierna och WatchPAT scoring guidelines. Resultat: PAT visade en stark positiv korrelation med polygrafi (Spearman’s rho=0,771–0,963). Slutsats: Ingen signifikant skillnad hittades mellan PAT och polygrafi. / Background: Obstructive sleep apnea (OSA) is the most common chronic sleep disorder. The disease is characterized by recurrent episodes of respiratory arrest during sleep. This is the basis for daytime sleepiness and development of common systemic diseases. There are good treatment options for OSA including CPAP (continuous positive airway pressure), mandibular advancement splints and surgery. Respiratory polygraphy (hereinafter referred to as “polyhraphy”) is the standard method in Sweden for diagnosing OSA. Peripheral arterial tononometry (PAT) is an alternative method. There are different criteria for interpretation of polygraphy, thus making it difficult to compare studies. Svenska sömnapnéregistret (SESAR) and relevant speciality associations have therefore developed a Swedish national diagnostic criterion for sleep apnea, the SESAR-criteria. Purpose: To investigate if PAT and polygraphy (interpreted with the SESAR-criteria), correspond in apnea-hypopnea index (AHI) and oxygen desaturation index (ODI) and if there is any systematic difference between the methods in different positions (supine and non-supine). Material and methods: Eleven patients were registered with polygraphy (NOX-T3) and PAT (WatchPAT) for one night. The registrations were interpreted with the SESAR-criteria and the WatchPAT scoring guidelines, respectively. Results: PAT showed a strong positive correlation with polygraphy (Spearman’s rho=0,771-0,963). Conclusion: No significant difference was found between methods.

Syfte: Apné/hypopné index (AHI), antalet apnéer/hypopnéer per sömntimma, är den vanligaste parametern som används för att beskriva graden av sömnapné. Syftet med studien är att undersöka effekten av olika hypopnékriterier för AHI, med desaturationsnivå 3% eller 4% d.v.s. om det finns en signifikant skillnad i AHI vid användning av hypopnékriterier 3% jämfört med 4 %. Metod och material: Polygrafiska registreringar från 40 patienter analyserades retrospektivt. Hypopnéer definierades först som 30–90% minskning av luftflödet under &gt;10 sekunder förknippat med 3% desaturation. Därefter definierades hypopnéer med 4% desaturation. Patentregistreringarna tolkades manuellt på Fysiologkliniken vid Västmanlands sjukhus Västerås. Resultat och slutsats: En signifikant skillnad föreligger i AHI vid användning av de olika hypopnékriterierna, (p &lt;0,001). AHI varierade från medianvärdet 8,5 (2,9–17,6) för vid användning av tolkningskriterium 4% desaturation till 15,7 (6,5–24) vid användning av tolkningskriterium 3%. Det är viktig att följa de nya uppdaterade kriterierna från American Academy of Sleep Medicine och Svenska sömnapnéregistret för att kunna ställa rätt diagnos och behandling för patienten. / Purpose: The apnea/hypopnea index (AHI) is the most common parameter used to describe the severity of sleep apnea. The purpose of this study was to examine the effect of different oxygen desaturation levels (3% and 4%) on AHI i.e. if there is a significant difference in the AHI when using different hypopnea-criteria. Method and material: Polygraphic recordings of 40 patients were analyzed retrospectively. Hypopneas were first defined as 30-90% drop in airflow for &gt;10 s associated with 3% oxygen desaturation. Then hypopneas were defined as with 4% oxygen desaturation. Results and conclusion: There is a significant difference in AHI when using different hypopnea criteria, i.e. 4% or 3% desaturation. AHI varied from 8,5 (2,9–17,6) when using hypopnea criteria 4% to 15,7 (6,5–24) when using 3%. It is important to follow the new updated criteria from the American Academy of Sleep Medicine and the Swedish Sleep Apnea Register in order to provide the right diagnosis and treatment for the patient.