No description available.

Abstract     Author: Tijana Vujnovic   Title: “May your child live a healthy life and be a boy” - A qualitative study of professionals' experiences on son preference in Montenegro [Translated title]   Supervisor: Ann-Sofie Bergman   Assessor: Kerstin Arnesson     This thesis examines the social phenomenon “son preference” in Montenegro. The term son preference is defined by the desire to have a son, which is often expressed through different kinds of behaviour and/or discriminatory actions such as sex-selective abortions. The purpose of this study was to explore montenegrin professional's practical experiences on son preference in the montenegrin society. Through the experiences and knowledge of these professionals, the study aimed to analyze possible context-specific causes of son preference in Montenegro. The research was conducted with a qualitative approach, interviewing the following six professionals: a midwife, a gynecologist, a lawyer, a psychologist and two social workers. All interviews were conducted using the montenegrin language and later translated into swedish. The results indicate that son preference is an integrated part of the montenegrin culture and argues that the main causes of the phenomenon are linked to historical events in the geographical area of today's Montenegro. In contrast to previous research on son preference in China and India, historical struggles of survival and threats of ethnical extinction in a battle-scarred surrounding, seem to be a specific feature of son preference in Montenegro. Thus, this study suggests that son preference in Montenegro is a consequence of a cultural heritage that emphasizes the importance of the family's survival, which can only be achieved by the birth of sons.      Keywords: Son preference, Montenegro, gender inequality, human rights, history, culture, social identity, patriarchal bargain, shame.   Nyckelord: Sonpreferens, Montenegro, könsojämlikhet, mänskliga rättigheter, historia, kultur, social identitet, patriarchal bargain, skam.

Denna studie syftar till att skapa en förståelse för hur ungdomar i Östersunds kommun upplever Uppsökande teamet Östersunds arbete och eventuella utvecklingsbehov, dels ur ett brukarperspektiv men också ur ett empowermentperspektiv. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer baserade på en intervjuguide har ungdomarna haft möjlighet att berätta så mycket eller så lite som de önskat. Analysen av den empiri som samlats in har bestått av en innehållsanalys där fem olika teman legat till grund för analysen. I en samlad bild av den analys som färdigställts kan man se att ungdomarnas upplevelse av kontakten med det Uppsökande teamet är att teamet ”alltid finns där” och ”att de gör ett bra arbete”. Trots detta kan vi också urskilja en önskan om ett utökat team, både vad det gäller antal anställda i teamet men också arbetstiderna ”de skulle varit flera och arbetat även på helgerna för att kunna hjälpa fler och arbeta förebyggande”. / <p>2018-08-20</p>

Syftet med föreliggande studie är att beskriva ensamkommande barn och ungas upplevelse av stöd och utsatthet utifrån boendeform och kön. Vidare är syftet att skapa en förståelse för hur eventuella skillnader i upplevelse uppkommit med hjälp av ekologiskt perspektiv, symbolisk interaktionism och genus. För att uppfylla studiens syfte analyserades rådata från en enkätundersökning genomförd av Region Örebro län och Örebro kommun. Rådatan analyserades först i statistikprogrammet SPSS och sedan med hjälp av ovan nämnda teorier och begrepp. Studiens slutsatser är att ensamkommande barn och unga inom stödboende upplever mer stöd och mindre utsatthet. Eget boende upplever mindre stöd och hem för vård och boende mer utsatthet, jämfört med de andra boendeformerna. Skillnaderna kan förstås genom grad av anpassning till den sociala ordningen, livsstressorer, interaktion, sociala system och olika tolkning av symboler. Vidare upplever flickor generellt mer stöd än pojkar och pojkar upplever generellt mer utsatthet. Detta kan bero på olika normer kring flickor och pojkar.

This master-thesis examines the understanding among social workers regarding the relationship between their expertise and the involvement of the clients and their family networks regarding child protection social work. The participants consist of eight women age 26 to 62 working at a social service office in a smaller city in northern Sweden. Three of them works with investigation comprising assessments and five of them works with outpatient care with family treatment within child protection. The methods used are phenomenographic semi structured interviews and content analysis focusing on how the informants perceive things based on their lived experience and the living world. Main results shows that influence for the client is situational and at the same time negotiated in a tension between the images of the client as the expert yet alternatively as unable. The analysis showed three main themes; the client as an expert, influence for the client is situational and the function of the social worker. It further showed that the balance of relationship while also being the one doing the assessments is challenging. The importance of taking charge in the role by giving structure and a frame was also shown and empathy was found as the underlying basis to manage social work. It is important to not underestimate the professionalism of the client and his or her family network regarding their life situation. One conclusion is that it is important to go from accepting user involvement as a phenomenon to act upon it accordingly.

No description available.

Children living in vulnerability as living on the street has been a well discussed issue for a long time. The importance of addressing the factors of why children are living in vulnerability along with what concrete actions that can be taken to help these children to a safer life have formed the ground for this study. I conducted five semi-structured interviews with adults working with children and youth living in vulnerability in São Paulo, such as living in an occupied building so called occupation, in a slum area so called favela or on the streets. To receive a deeper understanding of the issue, four observations related to the different vulnerable living conditions were implemented. There are several factors found in the study that are arguing for the fact that children living in favelas or in an occupation are living well and are not living in vulnerability. The social movement engaged in these situations is providing the children with housing and other social rights, such as education and personal growth. On the other hand, there are numerous factors found in the study that confirms that children that are living on the street are living in vulnerability, since they get exposed to situations of violence, crime, drugs etcetera. One of the main reasons found in the study of why children are living on the streets in São Paulo are because they run away as a consequence of abuse or maltreatment. Another main reason is that they are kicked out or sent to the streets by their parents due to moral issues, for example unwanted pregnancy or homosexuality, or to earn money for the family, respectively. Overall, the study revealed that there are laws, public policies and social programs to guarantee children’s and youth’s rights, such as the constitution of children and adolescent rights. These have not been implemented properly or the people that have the right to access the policies or programs are not aware of them. Another conclusion drawn from the study is that there are some concrete actions that can be taken to help children and youth living in vulnerability in São Paulo to a better life. For example, that they should be provided with housing, education and social rights. To enable this, the government should refund the social programs that they have been cutting funding from, such as Bolsa Família [a Brazilian social welfare program for poor families].

No description available.

Denna studie behandlar hur människor lever frittfrån droger efter en lång tid av missbruk, hur de har lämnat det missbruket bakom sig och hur de undviker att hamna i ett drogmissbruk igen. Syftet med denna studie var att analysera och fördjupa sig i livet hos människor som länge har levt med missbrukoch som idag har lämnat missbruket bakom sig. I studien har vi kontaktat personer från målgruppen som är vuxna män i Sverige mellan åldersintervallet 45–55 åroch som undertjugo år har levt med ett missbruk, men som idag lever drogfria liv. Sex intervjuer har genomförts med målgruppen genom att använda kvalitativa och semistruktureradeintervjuer för att få insikt i ämnet, vägen in och ut ur missbruket.Av våra intervjuer talade fyra av de sex respondenterna om ensamhet. Respondenterna talade om att de ofta kände sig utanför, utanför sin familj och utanförsamhället. Att de framförallt saknadesin självrespekt. Resultatet visar att nyfikenhet, att vara ung, vilse, lättpåverkad av grupptryck och att söka efter identitet är några av anledningarna till att respondenterna hamnade i vägen för alkohol-och drogmissbruk. Att hantera stigmatiseringen som drivs i samhället och manifesteras av individer är något som intervjuarna talar om. Om hur det kommer till följd av ett liv som de inte längre lever.Resultatet visar att betydande förändringar skedde i respondenternasliv efter att haddegenomgått behandling. Respondenterna tog även upp vikten av attha empatiska människor inblandade i behandlingen och derasliv. Det är dessa empatiska individersom är villiga att fungera som stödsystem och är inriktade på att hjälpa individen att överleva i nya positiva och drogfria relationer. Det är viktigt att notera att alla våra respondenter lever ett drogfrittoch normalt lividag. Baserat på resultaten av vår studie har vi kommit fram till att det är möjligt för personer som har alkohol-ochnarkotikamissbruk att leva ett normaltliv efter att ha lämnat sitt missbruk.

Denna studie belyser fikarastens betydelse inom det socialt arbetande verksamhetsfältet. Studien undersöker också socialarbetarnas ståndpunkt vad gäller anledningarna till att ta eller inte ta fikarast samt hur arbetstrivseln är relaterad till fikarasten. Fem intervjuer utförs med socialarbetare som arbetar inom den privata sektorn.  Detta bearbetas sedan med hjälp av innehållsanalysen där sex teman slutligen väljs ut. Resultatet presenteras sedan utifrån dessa teman och analyseras utifrån krav-, kontroll- och stödmodellen. Resultatet pekar på att fikarast är viktigt inom socialt arbete men att det i praktiken inte fungerar att schemalägga inom alla verksamheter. Rast ser olika ut för olika människor och är en sak som snarare behöver vara individanpassad än ske enligt dagordning. Att arbeta i människobehandlande verksamheter visar sig vara en viktig orsak till att ta fikarast, då tid ska ges till återhämtning, reflektion och ny energi för att orka med dagen.