Offentlig upphandling är ett stort och betydelsefullt ämne i samhället. Det finns ingen officiell statistik över hur stor den offentliga marknaden är, men Doublecheck menar att det sammanlagda värdet överstiger 1000 miljarder kronor, om siffror från både kommuner och landsting slås ihop. Det finns flera frågor angående upphandlingens effektivitet och däri frågan som denna uppsats kommer att beakta – sociala hänsyn. Det finns ännu ingen entydig definition av begreppet sociala hänsyn. Det kan innefatta både arbetsrättsliga frågor, etiska frågor och frågor om jämställdhet och diskriminering. Vi kommer i denna uppsats att beskriva vad som är karaktäristiskt för begreppet sociala hänsyn.Uppsatsens huvudsakliga syfte är att synliggöra vilka juridiska möjligheter det finns att, enligt svensk upphandlingslagstiftning, ställa krav på sociala hänsyn. Den praxis som utvecklats i Sverige innebär en mycket snäv tolkning av regelverket, vilket lett till att sociala hänsyn sällan beaktats. Det är många som tror att EU-direktiven förbjuder annan hänsyn är strikt ekonomisk. Detta trots att det uttryckligen står i EU:s upphandlingsdirektiv att sociala hänsyn får beaktas vid offentliga upphandlingar. Sveriges upphandlingslagstiftning är anpassad till EU:s upphandlingsdirektiv och det finns i dagsläget två möjligheter i LOU att beakta sociala hänsyn i offentliga upphandlingar. Enligt 6 kap. 13 § LOU får en upphandlande myndighet ställa särskilda sociala villkor för hur ett upphandlingskontrakt ska fullgöras. Enligt 1 kap. 9 a § LOU, som tillkom år 2010, bör upphandlande myndigheter beakta sociala hänsyn om upphandlingens art motiverar detta.En offentlig upphandling går igenom ett flertal faser innan kontraktet tilldelas det vinnande anbudet. De bestämmelser som finns är inte tydliga gällande när i upphandlingsprocessen kraven ska införlivas. Innan en upphandling påbörjas gör man en s.k. behovsanalys och för att lättare kunna skriva ett bra förfrågningsunderlag och en tydlig kravspecifikation kan det vara bra att, redan i detta skede, ta ställning till om (och i så fall när) sociala hänsyn ska beaktas. Det råder dock delade meningar om detta och vi ska beskriva vad som sagts och tyckts i frågan och därefter reflektera över vad vi anser är lämpligast.Vi kommer i denna uppsats att redovisa både positiva och negativa konsekvenser som beaktandet av sociala hänsyn medför. Sedan kommer vi att sammanfatta och reflektera över vad som väger tyngst och hur myndigheter bör agera därefter. Att beakta sociala hänsyn kan leda till att arbetslösheten och diskriminering minskar och att jämställdhet och social integration ökar. Även om beaktandet av sociala hänsyn är menat att leda till en god affär finns det även negativa konsekvenser. En förutsättning för att offentlig upphandling ska leda till en god ekonomisk affär är att konkurrensen på marknaden fungerar bra. Både Sverige och EU reglerar offentlig upphandling för att undvika snedvriden konkurrens. Ställer den upphandlande myndigheten allt för hårda krav på leverantörerna finns en risk att färre anbud inkommer, vilket i sin tur leder till minskad konkurrens. För höga krav kan dessutom innebära att mindre företag inte har möjlighet att uppfylla dem och att de därför inte kan delta i upphandlingen. Det är därför det är viktigt att se till att de krav som ställs är proportionerliga och att myndigheten inte förbiserkonkurrensen. En annan negativ konsekvens är att det kan leda till högre kostnader att upphandla på ett socialt ansvarsfullt vis. Offentlig upphandling sker med skattebetalarnas pengar och det är därför viktigt att myndigheter prioriterar rätt. Därför är det inte positivt om kostnaderna för upphandling skulle öka markant. Dock leder beaktandet av sociala hänsyn till en ”godare affär” med högre kvalitet. Det gäller därför för myndigheter att prioritera på bästa sätt, så att sociala faktorer inte åsidosätts, samtidigt som kostnaderna inte blir allt för höga.

Offentlig upphandling är inte endast ett sätt att tillförskaffa sig varor, utan kan också användas som ett samhällspolitiskt instrument för att verka för sociala mål som ställts upp. Hur de varor och tjänster som upphandlas produceras inverkar på de arbetsrättsliga och sociala förhållandena i leverantörskedjan, och genom att ställa sociala krav vid en offentlig upphandling kan den upphandlande myndigheten förstärka förtroendet hos invånarna. Trots en omfattande EU-rättslig reglering på området är det idag dock osäkert vilka möjligheter den upphandlande myndigheten ges att ställa arbetsrättsliga krav på leverantören av upphandlingsföremålet. Syftet med uppsatsen är att utreda i vilken omfattning en upphandlande myndighet kan ställa arbetsrättsliga krav vid en offentlig upphandling, samt utreda om förslaget till nytt klassiskt upphandlingsdirektiv kommer innebära några förändringar för den upphandlande myndigheten vad gäller möjligheten att ställa arbetsrättsliga krav.  Av uppsatsen framkommer att det inte finns någon klar gräns vilka arbetsrättsliga krav den upphandlande myndigheten får ställa på leverantören vid en offentlig upphandling. Den största möjligheten att ställa ett arbetsrättsligt krav torde föreligga om kravet ställs såsom ett tilldelningskriterium, då EU-domstolen har klargjort att sociala krav får ställas för att tillgodose behov hos personer samt att ett tilldelningskriterium inte behöver vara kopplat till upphandlingsföremålet, utan det kan vara kopplat till hur en vara eller tjänst produceras. Förändringarna i förslaget till nytt klassiskt upphandlingsdirektiv innebär inte att möjligheterna att ställa arbetsrättsliga krav vid en offentlig upphandling ökar, dock ges den upphandlande myndigheten genom förslaget mer stöd i valet av vilka arbetsrättsliga krav som är tillåtna att ställa. / Public procurement is not only a method to acquire goods, but can also be used as a sociopolitical device to gain social visions. The method that supplied goods and services are produced by affect the labor and social conditions in the supply chain. By acquiring social conditions in a public procurement the procuring authority may strengthen the reliance of the citizens. Despite a comprehensive EU legislation in the area, it is uncertain which labor requirements the procuring authority may impose the supplier. The purpose of this thesis is to investigate to what extent a procuring authority may impose labor requirements in a public procurement, and to investigate if the proposal to a new procurement directive will result in an opportunity to impose labor requirements on the supplier. This thesis has concluded that it is not clear what labor requirements the procuring authority may demand the supplier of a public procurement. The biggest opportunity to demand a labor requirement to a supplier is by using award criteria. The Court of Justice of the European Union have clarified that social requirements may be used to meet needs of individuals and that award criteria do not need to be connected to the object of the procurement, but can be connected to the production of the goods or services of the contract. The thesis has also shown that the changes in the proposal to a new procurement directive do not increase the possibilities to require labor requirements in a public procurement. However, it does give the procuring authority further support in the choice of which labor requirements it may require.