Offentlig upphandling är ett stort och betydelsefullt ämne i samhället. Det finns ingen officiell statistik över hur stor den offentliga marknaden är, men Doublecheck menar att det sammanlagda värdet överstiger 1000 miljarder kronor, om siffror från både kommuner och landsting slås ihop. Det finns flera frågor angående upphandlingens effektivitet och däri frågan som denna uppsats kommer att beakta – sociala hänsyn. Det finns ännu ingen entydig definition av begreppet sociala hänsyn. Det kan innefatta både arbetsrättsliga frågor, etiska frågor och frågor om jämställdhet och diskriminering. Vi kommer i denna uppsats att beskriva vad som är karaktäristiskt för begreppet sociala hänsyn.Uppsatsens huvudsakliga syfte är att synliggöra vilka juridiska möjligheter det finns att, enligt svensk upphandlingslagstiftning, ställa krav på sociala hänsyn. Den praxis som utvecklats i Sverige innebär en mycket snäv tolkning av regelverket, vilket lett till att sociala hänsyn sällan beaktats. Det är många som tror att EU-direktiven förbjuder annan hänsyn är strikt ekonomisk. Detta trots att det uttryckligen står i EU:s upphandlingsdirektiv att sociala hänsyn får beaktas vid offentliga upphandlingar. Sveriges upphandlingslagstiftning är anpassad till EU:s upphandlingsdirektiv och det finns i dagsläget två möjligheter i LOU att beakta sociala hänsyn i offentliga upphandlingar. Enligt 6 kap. 13 § LOU får en upphandlande myndighet ställa särskilda sociala villkor för hur ett upphandlingskontrakt ska fullgöras. Enligt 1 kap. 9 a § LOU, som tillkom år 2010, bör upphandlande myndigheter beakta sociala hänsyn om upphandlingens art motiverar detta.En offentlig upphandling går igenom ett flertal faser innan kontraktet tilldelas det vinnande anbudet. De bestämmelser som finns är inte tydliga gällande när i upphandlingsprocessen kraven ska införlivas. Innan en upphandling påbörjas gör man en s.k. behovsanalys och för att lättare kunna skriva ett bra förfrågningsunderlag och en tydlig kravspecifikation kan det vara bra att, redan i detta skede, ta ställning till om (och i så fall när) sociala hänsyn ska beaktas. Det råder dock delade meningar om detta och vi ska beskriva vad som sagts och tyckts i frågan och därefter reflektera över vad vi anser är lämpligast.Vi kommer i denna uppsats att redovisa både positiva och negativa konsekvenser som beaktandet av sociala hänsyn medför. Sedan kommer vi att sammanfatta och reflektera över vad som väger tyngst och hur myndigheter bör agera därefter. Att beakta sociala hänsyn kan leda till att arbetslösheten och diskriminering minskar och att jämställdhet och social integration ökar. Även om beaktandet av sociala hänsyn är menat att leda till en god affär finns det även negativa konsekvenser. En förutsättning för att offentlig upphandling ska leda till en god ekonomisk affär är att konkurrensen på marknaden fungerar bra. Både Sverige och EU reglerar offentlig upphandling för att undvika snedvriden konkurrens. Ställer den upphandlande myndigheten allt för hårda krav på leverantörerna finns en risk att färre anbud inkommer, vilket i sin tur leder till minskad konkurrens. För höga krav kan dessutom innebära att mindre företag inte har möjlighet att uppfylla dem och att de därför inte kan delta i upphandlingen. Det är därför det är viktigt att se till att de krav som ställs är proportionerliga och att myndigheten inte förbiserkonkurrensen. En annan negativ konsekvens är att det kan leda till högre kostnader att upphandla på ett socialt ansvarsfullt vis. Offentlig upphandling sker med skattebetalarnas pengar och det är därför viktigt att myndigheter prioriterar rätt. Därför är det inte positivt om kostnaderna för upphandling skulle öka markant. Dock leder beaktandet av sociala hänsyn till en ”godare affär” med högre kvalitet. Det gäller därför för myndigheter att prioritera på bästa sätt, så att sociala faktorer inte åsidosätts, samtidigt som kostnaderna inte blir allt för höga.

The purpose of this essay is to investigate whether the Swedish municipalities apply the UN Convention on the rights of Persons with Disabilities and article number 24 regarding right to education when purchasing Swedish education for immigrants. One aim is to identify whether legislation, policies and rights of people with disabilities occur in different procurement documents. The study furthermore investigates if the right to education connects to the concept of social sustainability and Agenda 2030 for sustainable development and if that shows in the reviewed documents. This qualitative study maps and compares contents of different documents, descriptions of legislation, policies and concepts concerning rights of persons with disabilities. General comment No. 4 regarding right to inclusive education supports the work and analysis. The result finds that some rights of persons with disabilities occur in the different documents but to a different extent between the municipalities. Human Rights are not widely described and the Convention not mentioned, which could hinder to fulfill the obligation. The concept of social sustainability exists in the documents but does not always constitute the same purpose as described by the Swedish authority for public purchasing.