Uppsatsens syften är att undersöka hur kulturarvsbegreppet används i svenska kulturpolitiska utredningar och propositioner med särskilt fokus på arkivväsendet, samt att sätta detta i relation till hur kulturarvsbegreppet används i tre regionala arkivinstitutioners verksamhet och i respektive institutioners direktiv och styrdokument. Särskild tonvikt har lagts vid enskilda arkiv, vars bevarandevärde ofta motiveras med att de tillhör kulturarvet. En genomgång av utredningar som fokuserar på kulturpolitik i allmänhet eller arkiv i synnerhet visar att kulturarvsbegreppet används på ett ambivalent sätt med varierande räckvidd och betydelse som varierar mellan ett enhetligt, nationellt särpräglat kulturarv och en mängd mindre kulturarv, där minoriteter och tidigare underrepresenterade grupper ska lyftas fram och ”allt” kan ingå. Arkivinstitutionerna i Sverige har inte samma långa tradition som museer av aktiv insamling, skapande av källmaterial och utåtriktad förmedling av det material som förvaras på institutionen. Om kulturpolitiken och kulturarvsbegreppet får en betydelse som mer riktas mot exempelvis underrepresenterade grupper kan konsekvenserna bli att arkivinstitutionerna måste ta på sig en mer aktiv roll och självkritiskt granska vilka värderingar eller principer som format verksamheten. För att komplettera den kulturpolitiska bilden har ett antal kvalitativa intervjuer med representanter för arkivinstitutioner i Skåne, samt studier av institutionernas presentationsmaterial, gjorts. På konkret vardagsnivå tycks skiftningar i kulturpolitiska direktiv och kulturarvsbegreppets potentiellt förändrade betydelse ha relativt liten betydelse. En viss styrning från statligt, kulturpolitiskt håll sker i samband med att vissa projekt premieras med bidragspengar, något som i synnerhet mindre institutioner är i hög grad beroende av. Arkivrepresentanterna tycks använda kulturarvsbegreppet främst i kulturpolitiska sammanhang, presentationer och ABM-samarbeten och på ett ungefär lika svävande sätt som de statliga utredningarna. Till arkivvärlden har inte samma resurser som i museisammanhang avsatts för implementering av exempelvis genus- och mångfaldsperspektiv även om dessa skall beaktas enligt direktiven. Detta kan hänga ihop med institutionernas traditionellt olika funktioner men är även en tänkbar förklaring till arkivens svårigheter att tillgodogöra sig förändrade kulturpolitiska krav. De kulturpolitiska ambitionerna får ett visst avtryck i regleringsbrev och styrdokument, men ofta på ett så abstrakt och ickeoperationellt plan att det är svårt att tillämpa dem på den praktiska verksamheten.

The aim of this study is to examine how Swedish private archival institutions are working with the long-term preservation and access to their digital film collections. The issue of digital preservation has featured in many studies but fewer of these have concentrated on the challenges of private archives. This is what motivated my study. A qualitative methodology with a case study as a method have been applied to the study. The empirical material consists of qualitative interviews with five co-workers from five different Swedish private archival institutions and a literature review of studies that I found relevant to the phenomenon under study. The study uses the Total Archive and Records Continuum Model (RCM) as the conceptual and theoretical framework for analysis. The Total Archive theory means that types of artefacts such as films from both the public and private sectors are important inproviding a comprehensive picture of society. The RCM shows how different activities within the institutions can be traced to different dimensions in the model, where all parts play a role for the whole, in a continuum for how information is preserved and made available. The results of the study confirm earlier observations from earlier studies regarding the challenges of long-term preservation of digital artefacts which are; organizational, technological, lack of sufficient funding and the issue of copyright. It contributes to the existing research gap on the long-term digital preservation challenges faced by private archives.