This survey examines how a regional archive, Värmland Archives, interprets and works from the departure point of national cultural accessibility goal ”Everyone should have the opportunity to participate in cultural life”. And it is also a comporative study of discourse regarding accessibility between Värmland Archives and some other actors in the archival cultural system.   Critical discourse analysis, according to Norman Fairclough, is used as a theory method. A discourse analysis is made on empirical data based on document study and qualitative research interviews.   My conclusion is that if the term Accessibility is seen as a focal point the accessibility discourse in the documents of Värmland Archives and of the other actors studied can not be clearly discerned. Värmland Archives´s interpretation of terms regarding accessibility analyzed in the survey, varies among the staff regarding how the archives and its services should be accessible, and what accessibility means in the context of the archives. Several different discourses are used and compete as free-flowing signifiers of accessibility interpretation and the order of discourse at Värmland Archives. The other actors´ discourse regarding Accessibility generally means that the cultural and cultural life should be accessible, transparent and usable for “all” people with a democratic perspective of everyone´s right to information and participation in society.

<p>Denna uppsats behandlar kulturens roll i skolan och vad som händer när det sker ett samarbete mellan skolans lärare och kulturpedagoger. Syftet är att undersöka lärarnas respektive kulturpedagogernas kunskapssyn och intentioner, i relation till deras uppdrag, när de estetiska läroprocesserna tar plats i undervisningen.</p><p> </p><p>I litteraturgenomgången redogörs det först för pedagogiska teoretikers syn på kultur och estetik. Därefter behandlas aktuell kunskapssyn kring estetiska läroprocesser, för att vidare redogöra för det professionella kulturlivets roll i förhållande till skolan och hur detta är ställt i relation till ett föränderligt kunskapsuppdrag.</p><p> </p><p>Empirin till problempreciseringen är utförd med semistrukturerade intervjuer utifrån ett subjektivt urval. Vår analys visar på att såväl lärarna som kulturpedagogerna på olika sätt förhåller sig till estetikens möjligheter i lärandet samt att de samarbetsprojekt som genomförts varit utvecklande för eleverna inom både ett kunskaps- och ett personlighetsutvecklande perspektiv samt för lärarna i ett kompetensutvecklande perspektiv.</p>

Denna uppsats behandlar kulturens roll i skolan och vad som händer när det sker ett samarbete mellan skolans lärare och kulturpedagoger. Syftet är att undersöka lärarnas respektive kulturpedagogernas kunskapssyn och intentioner, i relation till deras uppdrag, när de estetiska läroprocesserna tar plats i undervisningen.   I litteraturgenomgången redogörs det först för pedagogiska teoretikers syn på kultur och estetik. Därefter behandlas aktuell kunskapssyn kring estetiska läroprocesser, för att vidare redogöra för det professionella kulturlivets roll i förhållande till skolan och hur detta är ställt i relation till ett föränderligt kunskapsuppdrag.   Empirin till problempreciseringen är utförd med semistrukturerade intervjuer utifrån ett subjektivt urval. Vår analys visar på att såväl lärarna som kulturpedagogerna på olika sätt förhåller sig till estetikens möjligheter i lärandet samt att de samarbetsprojekt som genomförts varit utvecklande för eleverna inom både ett kunskaps- och ett personlighetsutvecklande perspektiv samt för lärarna i ett kompetensutvecklande perspektiv.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur skolor och fritidshem samarbetar med Malmös kulturliv, genom att kartlägga vilket kulturutbud som finns i Malmö. Vi sätter barnperspektivet i centrum för att ta reda på om kulturaktiviteter gynnar barns utveckling.Vi hoppas kunna bidra till ökad kunskap om hur skolan och fritidshemmet och även Malmö stads kulturverksamheter jobbar med Skolverkets rekommendationer och de riktlinjer som finns i Skollagen för barns lärande, utveckling och välbefinnande på fritidshem. Vi utgår ifrån tre frågeställningar: Hur ser kulturutbudet ut i Malmö? Hur sker samverkan mellan fritidshem och kulturinstitutioner? Vad anser barn, skolpersonal och kulturarbetare att barn får ut av kulturaktiviteter? Undersökningen består mestadels av intervjuer. Intervjumaterialet består av information från elva informanter varav fyra fritidspedagoger, två rektorer, en kulturutvecklare på grundskoleförvaltningen, en kultursekreterare på kulturförvaltningen och tre kulturarbetare på olika kulturinstitutioner i Malmö. Utöver denna information har vi även träffat en barngrupp på ett fritidshem med sju barn i åldern nio till tolv år. Resultaten av våra undersökningar har bland annat visat att Malmö stad har ett brett kulturutbud. Det finns ett utvecklat samarbete mellan skolor och kulturinstitutioner, däremot finns det inget direkt samarbete med fritidshem. Det har framkommit att detta kan bero på tidsbrist och personella resurser samt stora barngrupper på fritidshemmen. Undersökningen visar hur kulturutövande kan fungera som ett lärande ur ett annat perspektiv, som ett språk, ett uttryckssätt och som en kompensation för det barn inte får hemifrån.

Artikelns syfte är att öka kunskapen om kulturprojektens speciella karaktär genom att undersöka vad det önskade resultatet är och vilka faktorer som är avgörande för ett kulturprojekts framgång eller misslyckande. Studien fokuserar på värmländska kulturinstitutioner som årligen får statligt bidrag genom samverkansmodellen. Studien bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med representanter från institutionerna där de berättade om sin respektive institutions verksamhet och projekt. Empirin har sedan analyserats mot en tidigare utformad framgångsmodell av Fors och Svedberg (2015) som illustrerar framgångskriterier för kulturprojekt, för att sedan kartlägga institutionerna bild av lyckade projekt. Forskningens resultat visade att institutionernas huvudsakliga mål, och det som de hoppas på att uppnå, är produktioner och projekt av hög konstnärlig kvalité mer än ekonomisk framgång. Resultatet visade även på att kulturmålen anses mer som riktlinjer än direkta krav. / The purpose of this article is to increase the knowledge about the special characteristics of cultural projects by examining what the desired outcome is and the factors that are critical to a projects success or failure. The focus of the study is the cultural institutions in Värmland which annually receive government subsidies through the collaboration model. The study is based on qualitative semi-structured interviews with representatives from the institutions where they talk about their respective institutions' activities and projects. The empirical data was then analyzed against a previously designed success model by Fors and Svedberg (2015) that illustrates success factors for cultural projects, and to then identify the institutions view of successful projects. The research results showed that the institutions main objectives, and what they hope to achieve, is productions and projects of high artistic quality rather than economic gain. The result also showed that the cultural goals are considered more as guidelines than direct requirements.

<p>Bakgrund: Globalisering och tekniska förändringar har gjort att nya kulturuttryck har vuxit fram och möjliggjorts genom exempelvis Internet. Dessa nya uttryck präglas av interaktion och deltagande. Institutionerna har traditionellt skapat värde genom presenterande kulturförmedling. Genom denna utveckling har kulturinstitutionerna fått en ökad konkurrens.</p><p>Det framkommer vidare att kulturorganisationerna har nya ekonomiska förutsättningar till vilka institutionerna måste förhålla sig. Då omvärldsförändringar har skett och nu sker, vidtar kulturinstitutionerna åtgärder för att säkra sin långsiktiga överlevnad.</p><p>Problemformulering: Vilka marknadsföringsfaktorer är viktiga för att Riksteatern genom medverkande kulturutbyte ska skapa mervärde, vilket ger långsiktig överlevnad?</p><p>Syfte: Vad har Riksteatern för organisatoriska förutsättningar att skapa mervärde genom medverkande kulturutbyte?</p><p>Metod: Studien bygger på en kvalitativ ansats där en fallstudie av Riksteatern har genomförts genom fyra intervjuer på nationell nivå samt en e-enkät med de lokala riksteaterföreningarna.</p><p>Teoriområden: Organisation, Internkommunikation, Mervärde, Involvering.</p><p>Resultat: Den första viktiga organisatoriska förutsättningen för att Riksteatern ska kunna skapa mervärde genom medverkande kulturutbyte är att institutionens dominerande idéer präglas av samstämmighet om att medverkande är organisationens gemensamma strategi, vilket är fallet. Den andra viktiga organisatoriska förutsättningen är att internkommunikationen präglas av processtyrning, detta uppfyller inte Riksteatern. Sammantaget är studiens resultat att Riksteatern i dagsläget ej har organisatoriska förutsättningar att skapa mervärde genom medverkande kulturutbyte.</p><p>Slutsats: Den första viktiga marknadsföringsfaktorn för att Riksteatern ska kunna skapa mervärde genom medverkande kulturutbyte och nå långsiktig överlevnad, är att hela organisationen, enligt värdestjärne-logiken ser publiken som en resurs delaktig i kulturutbytet. Den andra viktiga faktorn är att publiken är höginvolverad i Riksteaterns verksamhet.</p><p>Slutdiskussion: Riksteatern tjänar på att fysiskt tillhandahålla presenterande kulturförmedling samt att skapa mervärde genom medverkande i kulturutbytet i form av publika, ickefysiska plattformar för dialog och deltagande.</p>

Bakgrund: Globalisering och tekniska förändringar har gjort att nya kulturuttryck har vuxit fram och möjliggjorts genom exempelvis Internet. Dessa nya uttryck präglas av interaktion och deltagande. Institutionerna har traditionellt skapat värde genom presenterande kulturförmedling. Genom denna utveckling har kulturinstitutionerna fått en ökad konkurrens. Det framkommer vidare att kulturorganisationerna har nya ekonomiska förutsättningar till vilka institutionerna måste förhålla sig. Då omvärldsförändringar har skett och nu sker, vidtar kulturinstitutionerna åtgärder för att säkra sin långsiktiga överlevnad. Problemformulering: Vilka marknadsföringsfaktorer är viktiga för att Riksteatern genom medverkande kulturutbyte ska skapa mervärde, vilket ger långsiktig överlevnad? Syfte: Vad har Riksteatern för organisatoriska förutsättningar att skapa mervärde genom medverkande kulturutbyte? Metod: Studien bygger på en kvalitativ ansats där en fallstudie av Riksteatern har genomförts genom fyra intervjuer på nationell nivå samt en e-enkät med de lokala riksteaterföreningarna. Teoriområden: Organisation, Internkommunikation, Mervärde, Involvering. Resultat: Den första viktiga organisatoriska förutsättningen för att Riksteatern ska kunna skapa mervärde genom medverkande kulturutbyte är att institutionens dominerande idéer präglas av samstämmighet om att medverkande är organisationens gemensamma strategi, vilket är fallet. Den andra viktiga organisatoriska förutsättningen är att internkommunikationen präglas av processtyrning, detta uppfyller inte Riksteatern. Sammantaget är studiens resultat att Riksteatern i dagsläget ej har organisatoriska förutsättningar att skapa mervärde genom medverkande kulturutbyte. Slutsats: Den första viktiga marknadsföringsfaktorn för att Riksteatern ska kunna skapa mervärde genom medverkande kulturutbyte och nå långsiktig överlevnad, är att hela organisationen, enligt värdestjärne-logiken ser publiken som en resurs delaktig i kulturutbytet. Den andra viktiga faktorn är att publiken är höginvolverad i Riksteaterns verksamhet. Slutdiskussion: Riksteatern tjänar på att fysiskt tillhandahålla presenterande kulturförmedling samt att skapa mervärde genom medverkande i kulturutbytet i form av publika, ickefysiska plattformar för dialog och deltagande.

The purpose of this study is to understand the lack of inclusion of young adults from resource-poor areas when it comes to public cultural institutions, e.g., visits to art exhibitions, theaters and libraries. Previous research has shown that the Swedish culture is socioeconomically divided when it comes to the cultural participation (Lundquist 2017; Myndigheten för kulturanalys 2019; Magnusson &amp; Wärnlöf Bové 2019). There are still inequalities – not all residents have the same opportunity to participate in cultural contexts. With the help from six young adults from resource-poor areas in the city of Gothenburg, semi-structured interviews are held to evaluate the reasons of why the cultural participation is low. By applying key concepts from Pierre Bourdieu's (Bourdieu 1962 see Broady 1988) theory such as cultural capital and habitus, the findings suggests that there is a place-bound identity creation of the informants that not only creates their identity, but also limits them as individuals. Another key finding is that the multiethnic environment in these areas are also sociocultural conditions for participations in new contexts. Additionally, the informants cultural capital turned out to be low, yet different for every informant of why their cultural participation is low.