<p>Denna uppsats behandlar frågan om rätten till eutanasi och läkarassisterade självmord. Den svenska lagstiftningen och praxisen på området har jämförts med den holländska motsvarigheten, då Holland 2001 blev det första landet i världen som legaliserade eutanasi och läkarassisterade självmord.</p><p>Frågan om rätten till självvalt livsavslut är ingenting nytt men ändock är frågan kontroversiell och ger upphov till fler frågor än den kan ge svar på. Frågorna som skall besvaras i den här uppsatsen lyder:</p><p>Vilka likheter respektive skillnader finns mellan den svenska rättsliga hållningen avseende eutanasi och den holländska Termination of Life on Request and Assisted Suicide (Review Procedures) Act (2001)? Vilka filosofiska spörsmål och konsekvenser bör man ta ställning till innan en legalisering sker och hur skulle en svensk lagstiftning kunna utformas?</p><p>I Sverige är det inte olagligt att begå självmord eftersom det är ett angrepp mot den egna rättssfären. Således är det inte heller olagligt att hjälpa någon att ta sitt eget liv. Genom domstolsavgöranden innebär medhjälp att man ger den som vill dö tabletter eller giftdryck som personen själv måste svälja. Den som vill dö måste själv utföra den dödande handlingen, annars riskerar medhjälparen att dömas för dråp. Svensk lagstiftning förbjuder någon ur den medicinska professionen att assistera vid ett självmord, dock är detta tillåtet för anhöriga eller nära vänner.</p><p>Hollands lagstiftning grundar sig på trettio år av domstolsavgöranden. Successivt har domstolarna byggt upp olika rekvisit eller due care-kriterier som måste vara uppfyllda för att en läkare som utfört eutanasi eller assisterat självmord skall gå fri från ansvar. Den holländska lagstiftningen kräver även att det skall finnas fem regionala kommittéer som skall granska inkomna rapporter om eutanasi. De har sedan att avgöra huruvida due care-kriterierna blivit mötta eller om ärendet skall överlämnas till åklagaren. En kontroversiell aspekt med den holländska lagstiftningen är att den tillåter minderåriga att begära eutanasi eller assisterat självmord.</p><p>Europadomstolen har i ett avgörande beslutat att det inte strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna att förneka någon assistans med att ta sitt liv. Domstolen tolkade artikel 2 och 8 så att det är viktigare för en stat att skydda alla individer i samhället än att ge en enskild individ rätt till assistans vid självmord.</p><p>Slutligen har ett förslag till svensk lagstiftning utformats, liknande den holländska lagstiftningen. Förslaget innebär att individen skall ha rätt att få eutanasi eller assisterat självmord utfört av en läkare och inte vara hänvisad till att någon anhörig vill och vågar agera medhjälpare. Frågan är inte när utan om en svensk lagstiftning kan bli realitet i Sverige, då den styrande makten inte anser att en lagstiftning liknande den holländska är önskvärd i Sverige. Enligt svensk lag är det idag tillåtet att svälta ihjäl en människa genom passiv dödshjälp eller att assistera någon att begå självmord. Däremot är det inte tillåtet för beslutskompetenta individer att själva välja när de vill avsluta livet och ett outhärdligt lidande, genom att använda eutanasi eller läkarassisterat självmord. Det borde vara en rättighet att i liknande situationer kunna välja att dö i en för individen trygg miljö omgärdad av sina närmaste.</p>

The two most controversial ends of life decisions are those in which physicians help patients take their lives and when the physician deliberately and directly intervenes to end the patients’ life upon his request. These are often referred to as voluntary euthanasia and physician assisted suicide. Voluntary euthanasia and physician assisted suicide have continued to be controversial public issues. This controversy has agitated the minds of great thinkers including ethicians, physicians, psychologists, moralists, philosophers even the patient himself. Hence the physician, patient, the public and policy makers have recently had to face several difficult questions. Is it morally right to end the life of the patients? Is there any moral difference at all between Voluntary euthanasia and physician assisted suicide? Should a terminally ill patient be allowed to take his life and should the medical profession have the option of helping the patient die. Should voluntary euthanasia and physician assisted suicide be legalised at all? And what actually will be the legal and moral implications if they are allowed. In a bid to find a lasting solution to these moral problems and questions has led to two different strong positions viz opponents and proponents of voluntary euthanasia and physician assisted suicide. The centre of my argument in this work is not to develop new general arguments for or against voluntary euthanasia and physician assisted suicide but to make a critical ethical comparative analysis of voluntary euthanasia and physician assisted suicide. This is the focus of my work. The sole aim of this work is neither to solely condemn nor to support voluntary euthanasia and physician assisted suicide but to critically analyze the two since we live in a world of pluralism.

Suffering from a terminal illness, or being chronically sick or severely disabled is not pleasant, which most of us will never experience life like this. However, there are people who are living in precisely that kind of constant, excruciating pain, agony and misery, 24 hours of the day, 365 days a year, stuck in a “living Hell” with no way of ending their enforced but unwanted torment – other than the highly controversial ‘therapy’ of euthanasia. Those of us who are relatively healthy have a choice in how and when we end our lives. We can decide to wait until our life ends naturally, or we can speed up the process by committing suicide in whatever manner we choose. But, because of their illness or disability, the patients discussed in this thesis are being denied that same choice – because they must ask for help to die, they have had their right to decide matters such as when, where and how to go, for themselves taken away from them by people who believe that they know better than the patient what is best for them. In Chapter 1, I will clarify some of the many, often contradicting, definitions and ideas associated with euthanasia. In Chapter 2, because death is a very personal subject and everyone has different reasons why they want to die, I have used extracts from two very personal letters explaining why they sought euthanasia. In Chapter 3, I will show how a patient considering euthanasia can use two Ends and Means arguments (Utilitarianism and Deontology) to decide if killing themselves would be the moral course of action to end their suffering. I will also discuss the morality of euthanasia eastern and western society. In Chapter 4, the discussion turns to who would be the best person to help the patient die. I will examine how euthanasia can comply with various professional and personal codes of conduct and discuss the ideal character of the would-be euthaniser. In Chapter 5 (the final chapter) I will conclude by using the information from the previous chapters to answer two important questions: 1. Whether it is ethical for a patient to even be thinking about euthanasia in the first place. 2. Who is (ethically) the best person to ask to kill the patient This thesis is not about whether or not euthanasia should be legalised (as I will explain – euthanasia is already going on, albeit illegally) but to discuss the morality of asking someone else to go against all matter of strictly enforced and deeply ingrained legal, moral and professional rules imposed by society in order to help the patient die.

Denna uppsats behandlar frågan om rätten till eutanasi och läkarassisterade självmord. Den svenska lagstiftningen och praxisen på området har jämförts med den holländska motsvarigheten, då Holland 2001 blev det första landet i världen som legaliserade eutanasi och läkarassisterade självmord. Frågan om rätten till självvalt livsavslut är ingenting nytt men ändock är frågan kontroversiell och ger upphov till fler frågor än den kan ge svar på. Frågorna som skall besvaras i den här uppsatsen lyder: Vilka likheter respektive skillnader finns mellan den svenska rättsliga hållningen avseende eutanasi och den holländska Termination of Life on Request and Assisted Suicide (Review Procedures) Act (2001)? Vilka filosofiska spörsmål och konsekvenser bör man ta ställning till innan en legalisering sker och hur skulle en svensk lagstiftning kunna utformas? I Sverige är det inte olagligt att begå självmord eftersom det är ett angrepp mot den egna rättssfären. Således är det inte heller olagligt att hjälpa någon att ta sitt eget liv. Genom domstolsavgöranden innebär medhjälp att man ger den som vill dö tabletter eller giftdryck som personen själv måste svälja. Den som vill dö måste själv utföra den dödande handlingen, annars riskerar medhjälparen att dömas för dråp. Svensk lagstiftning förbjuder någon ur den medicinska professionen att assistera vid ett självmord, dock är detta tillåtet för anhöriga eller nära vänner. Hollands lagstiftning grundar sig på trettio år av domstolsavgöranden. Successivt har domstolarna byggt upp olika rekvisit eller due care-kriterier som måste vara uppfyllda för att en läkare som utfört eutanasi eller assisterat självmord skall gå fri från ansvar. Den holländska lagstiftningen kräver även att det skall finnas fem regionala kommittéer som skall granska inkomna rapporter om eutanasi. De har sedan att avgöra huruvida due care-kriterierna blivit mötta eller om ärendet skall överlämnas till åklagaren. En kontroversiell aspekt med den holländska lagstiftningen är att den tillåter minderåriga att begära eutanasi eller assisterat självmord. Europadomstolen har i ett avgörande beslutat att det inte strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna att förneka någon assistans med att ta sitt liv. Domstolen tolkade artikel 2 och 8 så att det är viktigare för en stat att skydda alla individer i samhället än att ge en enskild individ rätt till assistans vid självmord. Slutligen har ett förslag till svensk lagstiftning utformats, liknande den holländska lagstiftningen. Förslaget innebär att individen skall ha rätt att få eutanasi eller assisterat självmord utfört av en läkare och inte vara hänvisad till att någon anhörig vill och vågar agera medhjälpare. Frågan är inte när utan om en svensk lagstiftning kan bli realitet i Sverige, då den styrande makten inte anser att en lagstiftning liknande den holländska är önskvärd i Sverige. Enligt svensk lag är det idag tillåtet att svälta ihjäl en människa genom passiv dödshjälp eller att assistera någon att begå självmord. Däremot är det inte tillåtet för beslutskompetenta individer att själva välja när de vill avsluta livet och ett outhärdligt lidande, genom att använda eutanasi eller läkarassisterat självmord. Det borde vara en rättighet att i liknande situationer kunna välja att dö i en för individen trygg miljö omgärdad av sina närmaste.

This thesis proposes a model for legalized Physician-Assisted Suicide [PAS] for adoption into Canadian legislation. The basis of this model is one which respects the individual freedom to make end-of-life decisions free from state interference. The research herein supports the provisions contained in Oregon legislation where PAS has been legalized on the basis that the Oregon model is consistent with the guarantees afforded under s.7 of the Charter of Rights and Freedoms. Oregon maintains strict regulatory barriers which protect against the threat of abuse which the Supreme Court reasoned in Rodriguez outweighed her s.7 rights to autonomy. This thesis will engage in the theories of Ronald Dworkin who supports the preservation of the sanctity of human life which Sopinka J. held prevailed over s. 7 violations in Rodriguez and seeks a model which respects individual freedom without compromising that sanctity or value of life.

There is no stronger or more enduring prohibition in medicine than the rule against the killing of patients by doctors. This prohibition is rooted in some medical codes and principles. Out standing among the principles surrounding these prohibitions are the principles of beneficence and non-maleficience. The contents of these principles in a way mark the professional integrity of the physician. But the modern approach to health care services pulls a demand for the respect of the individual right of self-determination. This demand is now glaring in almost all the practices pertaining to health care services. In end of life decisions, this modern demand is found much in practices like physician- assisted suicide and euthanasia. It demands that the physician ought to respect the wish and choice of the patient, and so, must assist the patient in bringing about his or her death when requested. In such manner, this views the principle of autonomy as absolute and should not be overridden in any circumstance. However, the physician on his part is part of the medical profession that has integrity to protect. This integrity in medical profession which demands that the physician works only towards the health care of the patient and to what reduces diseases and deaths often go contrary to this respect for individual autonomy. Thus faced with such requests by patients, the physician always sees his integrity in conflict with his demand to respect the autonomous choice of the patient and so has a dilemma in responding to such requests. This is the focus of this work,"Professional Integrity and the Dilemma in Physician- Assisted Suicide" However, the centre of my argument in this work is not merely though necessary to develop general arguments for or against the general justification of PAS, but to critically view the role played by the physicians in assisting the death of their patients as it comes in conflict with the medical obligation and integrity. Is it morally right, out rightly wrong or in certain situation permissible that physicians respond positively to the request of the patients for PAS? This is the overarching moral problem in the morality of physician- assisted suicide, and this work will consider this in line with the main problem in the work “the dilemma of professional physicians in the assistance of suicide.

This thesis proposes a model for legalized Physician-Assisted Suicide [PAS] for adoption into Canadian legislation. The basis of this model is one which respects the individual freedom to make end-of-life decisions free from state interference. The research herein supports the provisions contained in Oregon legislation where PAS has been legalized on the basis that the Oregon model is consistent with the guarantees afforded under s.7 of the Charter of Rights and Freedoms. Oregon maintains strict regulatory barriers which protect against the threat of abuse which the Supreme Court reasoned in Rodriguez outweighed her s.7 rights to autonomy. This thesis will engage in the theories of Ronald Dworkin who supports the preservation of the sanctity of human life which Sopinka J. held prevailed over s. 7 violations in Rodriguez and seeks a model which respects individual freedom without compromising that sanctity or value of life.

Thesis (doctoral)--Johannn Wolfgang Goethe-Universität, Frankfurt, 2000. / Includes bibliographical references and index.

Thesis (doctoral)--Universität, Kiel, 2003. / Includes bibliographical references (p. xiii-xxxiii).

Several longitudinal studies show that over time the American public has become more approving of euthanasia and suicide for terminally ill persons. Yet, these previous findings are limited because they derive from biased estimates of disaggregated hierarchical data. Using insights from life course sociological theory and recently developed cross-classified mixed effects logistic regression, I better account for this liberalization process by disentangling the age, period, and cohort effects that contribute to longitudinal changes in these attitudes. Findings indicate that while attitudes toward euthanasia and suicide have liberalized over time, they remained relatively stable over the past 10 years. Furthermore, this study finds significant age effects in which the probability of agreement to euthanasia and suicide steadily decreases throughout the life course. Contrary to previous research, this study finds that when controlling for age and period effects, there are no significant birth-cohort effects that contribute to longitudinal changes in these attitudes.