Tillgången till internet har under det senaste årtiondet gått från att vara ett tecken på individens välstånd till ett mätvärde för en nations tekniska utveckling. Likväl har tillgången till ett ”öppet internet”, det vill säga ett nät som ej övervakas och begränsas av staten för att förtrycka åsikter, blivit ett mätvärde för hur fritt ett samhälle anses vara. Sverige har en långtgående offentlighetsprincip som skiljer sig markant för hur andra stater. Framförallt då det numera är, i teorin, möjligt att som medborgare begära ut obegränsade mängder information digitalt. Det finns indikationer på att svensk förvaltning står inför en rad utmaningar i hanteringen av internet i allmänhet, och sociala medier i synnerhet. Därmed finns det grund för att undersöka hur den svenska förvaltningen idag förhåller sig till hur de offentligt anställda agerar och uttrycker sig på internet. I underlaget ingår sex fall som hämtats från Justitieombudsmannens (JO) beslutdatabas. Av dessa har riktlinjer och bestämmelser för de myndigheter som fallen berör undersökts i fyra fall. Vidare har en kvantitativ undersökning genomförts för att titta på trender. Resultatet visar en svagt ökande trend över antal inkomna ärenden till JO som berör yttrandefrihet och offentlighet samt sekretess. Även antalet anmälningar riktade mot myndigheters agerande på sociala medier ökar, om än i lägre utsträckning. Den här studien har visat på att det förekommer fall där svensk förvaltning ingripit mot personalens yttrandefrihet på sociala medier och att den offentliga sektorn är i behov av tydligare riktlinjer kring vilka åtgärder de får, samt inte får, vidta när en anställd uttrycker åsikter som kan ses som problematiska för förvaltningen.

This study examines whether Tunisia's democratization process supports the developed expectation of Robert Dahl, Samuel P. Huntington or Seymour Lipset's theories of democratization during the period after the revolution of January 14, 2011 until the presidential election on September 15, 2019. The study thus examines if the Tunisian society to a greater extent, over time, is democratically governed. The study finds that the democratization of Tunisia is moving in a positive direction, but that political reforms, increased organized civil society, economic growth, limitation of political Islam and a clearer plan for how to deal with religious radicalism are needed to create an environment where democracy can be consolidated. The study also finds that Seymour Lipet's theory of democratization provides the best explanation.

No description available.